Historiska berättelser från Baskemölla/En fiskare från byn blev rik
Förr i världen hörde man ofta talas om "fattiga fiskare", bakom detta uttryck låg oftast en bister verklighet. Att fiskare förr i tiden "drogs med sjön", blev förmögna på sitt fiskande, var bara sägner som man berättade för varandra under mörka kvällar i fiskarstugorna på Österlen. Här nedan finns en gammal berättelse från slutet av 1800-talet som fiskaren Nils Persson på Baskemölla har berättat. Vad som gällde, var att kunna hålla nöden från dörren och föra en något sånär dräglig tillvaro. Längre upp på välståndets trappa kom en fiskarfamilj aldrig. Emellertid, en fiskare har jag hört talas om och som blev förmögen. En som hade "orimelet me pengja ette si".
"- Jo, det lär en gång här på Baske ha levat en fiskare som man kallade för Kjäusen och som skulle vara rik. Är det sant egentligen?
- Ja, di ed.
- Det var konstigt, en förmögen fiskare?
- Ah, di va kanske inte så konstet.
- Hur så? Var har han fått alla sina pengar ifrån?
- Jo, di ska ja tala om - han va en stor tjyfstrygj. A di va hans far forre hanom, å hans bror må, forristen. Faren kalla forr Lars Kjäus - ja, Lars va ju inte nåd vedernamn, forr så hidde han - å han va inte så noga podd, han heller.
En gång gickj han bort ti Linggrens, han som hade kru, å to en hunna i - blann di annre hunsen, å så kom han ingj ti Linggren å sa:
- Du får kjeva den här hunnan au m!, så ja kan få ett halt stoå brännevin.
- Jo forr all del sa Linggren å to hunnan å gickj ette brännevined ti Kjäusen. Men hont di va, så ble Linggren ette en stung klog på, ad han hade kjifft sin en hunna. Men då var Kjäusen gån.
- Hur många börn, Lars Kjäusen hade? Jo, han hade tre stycken, Hans, Per och Karna.
- Ti å borrja må så bodde Hans, där vi nu sidda, forr di här hused hade han bojt. A därude i trägåren, där lå et hus som Per å Karna bode i. Men så ve illsvådan 1889 brände de ner, bäggje husen. Di där ude i trägåren ble allri oppbojt forr di hade lerväggja, men här va di au tegelsten, så murarna begicki si å bled oppbojt igin.
- Pengjana? Jo, ja ska nock komma t! dom osse.
- Hans va sjömann i unge da. Hans sejia me et farty frå Stockholm. Di hade kommet bortelfrå, å nu skulle di läggja opp. På kvällen va skepparen i lann å fickj forr sin frakt 8.000 kronor. Hans va vaktman ombor. Po nötten samma kväll kom pengjarna bort. De ble en farli oppståndelse po marenen. Polisen sökte ginom hela skudan. Hans ble genomsökt han må, men pengjane kom allri tirätta. Nu ska ja tala om hont di hade gåd me dom. På storluckan lå et par tjäreda å klibbeda bojsor mitt forr näsan po bodde poliser å fler. I dom hade han stoppad pengjana. Så kiffte Hans en skuda, men den stranna ingje ve Cimbrishamn. Sien blev han humma å ble fischare.
- Per va inte en bid bätter. Han tjänte hos en skippare i Brantevigj å vraga ette sill. En da kom skepparen ifrå Karlskrona å hade pengja for hela sin last, 5.000 kronor. Di la si Per opp må. Et par pågastackala som dröe omkringj, å hade varred t! skipparena, ble skyltade forr ed, men inte hade de nonna pengja inte.
- Sien kiffte Hans å Per en båd ihovv, å som ung påg va ja tit må dom. Di brukte allti fråga, om ja ville ha au deras mad - de hade bodde kyd å äggj me si - men ja hade mad nock, så ja to aldri imod nåd. - Di va inte snåla precis, men nya kle skaffa di si visst allri.
Bojsorna va så lappeda, så iblann sadd där en tre fira lappa udanpo hårannra. Men di va nonna egna människor. Fickj di tre kronor forr sin fångst, så sa di.
- Nu ska en krona gå ti maden å en ti reskaven, men den ena kronan ska sättas på bank.
- A juta ble di inte nonn au dom. Varken pågana eller Karna. Hans dö forst å sien Karna. Per bode här sitt sista, i de här hused. A norr han va dö, hittade di 27.000 kronor etter en. Di ni tusen lä han på. Han hade dom unge hogären. 4.000 kronor hade han stoppad i en cigarrlåda som sto po kaklonslered, där hade di städ i åravis. Men där va ju ingjen som kunne luta te, ad där va pengja i lådan. Di annre pengjarna hitta di nerstoppade lid här å lid där, i skav å i vanta å hossesocka. Många au papperspengjarna va bodde muleda å fitteda. Kommunalen motte ner å samla ihovv va där va å di räknad pengja i flera da ette Pers död.
- Ja, så gickj ed te å ble rigj forr i tien - å så går ed vell te i da må, avslutar fiskaren Nils Persson sin berättelse.
Källa. Folklivsarkivet, Lund. Luf. M:4820