En Introduktion till Sociologi/Sociologisk Teori

Från Wikibooks
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Introduktion[redigera]

Sociologer utvecklar teorier för att förklara sociala fenomen. En teori föreslår ett samband mellan två eller flera sociala koncept. Med andra ord försöker teorin förklara varför ett fenomen uppstår. Ett exempel på sociologisk teori är Robert Putnams arbete om civilsamhällets försvagande.[1] Putnam konstaterade att Amerikanarnas deltagande i civilsamhället (föreningslivet, klubbar, religiösa aktiviteter, o.s.v.) minskat under de sista 40 till 60 åren. Putnamns teori är komplex och innefattar en mängd faktorer, men en av de tyngst vägande faktorerna är ett ökat TV-tittande. Teorin föreslår sambandet att:

Ju mer folket tittar på TV, desto mindre engagerar de sig i civilsamhället.

Denna del av Putnams teori illustrerar tydligt det grundläggande syftet med sociologisk teori; den föreslår ett samband mellan två sociala koncept. I det här fallet är koncepten "civilsamhället" och "TV-tittande" som visar sig ha ett inverterat samband, när den ena ökar så minskar den andra. Teorin använder även ett socialt fenomen ,"TV-tittande", för att förklara ett annat, "försvagat civilsamhälle", och samlar därmed de grundläggande idéerna inom sociologisk teori.

Sociologiska teorier utvecklas på olika nivåer, från generella macro-teorier till specifika micro-teorier. De flesta micro-teorier är bundna till specifika situationer och kontexter, så detta kapitel kommer istället koncentrera sig på välkända och vända generella teorier inom sociologin.

Vikten av teorier[redigera]

Om man tittar på exemplet ovan kan man se att teorin innehåller två komponenter: dels data, i det här fallet siffrorna som visar att engagemanget i civilsamhället minskat och att TV-tittande har ökat, och dels ett påstått samband, att ökandet av TV-tittande har lett till ett minskat engagemang i civilsamhället. Enbart data är inte så informativt, så om Putnamn inte hade föreslagit ett samband mellan de två sociala koncepten finns det en risk att vi aldrig uppfattat TV-tittandets effekter på civilsamhället. Därför är det nödvändigt att använda teorier för att koppla ihop till synes åtskilda sociala koncept och fenomen för att därmed skapa förståelse för världen omkring oss.

Ett annat exempel på sociologisk teori kan illustrera poängen. I sitt klassiska verk Suicide [2] så intresserade sig Emile Durkheim för självmord som ett socialt fenomen, och använde sig av data och teori för att försöka skapa en förklaring. Genom att behandla data om stora grupper av människor i Europa så lyckades Durkeim att visa på mönster i självmordsfrekvenserna och koppla detta till religiösa ståndpunkter. Till exempel var självmord vanligare bland protestanter än katoliker. Än så länge var Durkeims analys i stort sett på data-stadiet, han hade inte än erbjudit en förklaring till skillnaderna. Genom att introducera begreppen anomi och social solidaritet kunde Durkheim argumentera för att lösare sociala band bland protestanter var grunden till den högre självmordsfrekvensen.

Även om Durkheims arbete har blivit kritiserat så är hans studie ett klassiskt exempel på hur man använder en teori för att förklara ett samband mellan två separata sociala koncept. Durkheims arbete illustrerar även behovet av att använda en teori då det annar inte skulle gå att förstå orsak och verkan i det sociala livet.

Viktiga sociala teorier[redigera]

Som tidigare påpekats finns det en mängd teorier inom sociologin. Det finns dock flera breda teoretiska perspektiv som blivit så tongivande att de kan ses som paradigm inom forskningsfältet. Dessa teorier ger bra förklaringar för det sociala livet men är för den skull inte utan problem, men just eftersom de överlevt en mängd kritik har de blivit så vitt använda.

Då vi nedan kommer att diskutera de dominerande teorierna inom sociologin finns det en risk att fasta i frågan "vilken är bäst?". Som ofta är fallet i socilologi betyder det inte att bara för att något är annorlunda måst endera vara bättre. Varje teori har sina styrkor och svagheter och det bästa sättet att närma sig dem är att se dem som kompletterande snarare än konkurrerande. Ibland räcker det med en teori, ibland hjälper det att använda flera, men alla är på ett sätt korrekta då de kan ge trovärdiga förklaringar till sociala fenomen.

Strukturfunktionalism[redigera]

Strukturfunktionalism är en socialistisk teori som inledningsvis försökte att förklara sociala institutioner som resultat av en kollektivisering av individernas biologiska behov (Funktionalism), men med tiden utvecklades ett fokus på hur sociala institutioner möter sociala behov (Strukturfunktionalism).

Strukturfunktionalism bygger primärt sina idéer på Emile Durkheims arbeten[3]. Durkheim var intresserad av hur samhällen överlever och behåller sin interna stabilitet, och han valde att förklara social sammanhållning olika former av social solidaritet. I mer "primitiva" samhällen bygger sammanhållningen på mekanisk solidaritet där alla gör liknande arbeten och delar samma värderingar, medan "moderna" samhället snarare bygger variation och differentiering. Detta skapar ett nät av ömsesidigt beroende, interdependens, där alla behövs för att helheten ska fungera. Durkheim liknade det komplexa moderna samhället vid en levande kropp där alla delarna behövs och valde att beskriva denna samhällsform som styrd av organisk solidaritet.

Kärnan av strukturfunktionalismens teorier är en fortsättning på Durkheims försök att förklara den stabilitet och sammanhållning som behövs för upprätthålla ett samhälle. Många funktionalister påstår att sociala institutioner balanserar varandra och är så integrerade med varandra att förändringar i en påverkar alla andra. Samhällen ses som sammanhållna och relationella strukturer som fungerar som organismer där alla delar samarbetar för att upprätthålla strukturen. Varje del anses genomföra ett omedvetet, till synes automatiskt, arbete med att upprätthålla en jämvikt och motverka förändringar som stör jämvikten. Alla sociala och kulturella fenomen anses därför vara funktioner som arbetar för denna jämvikt och inte något som kan analyseras som något med eget "liv" eller skiljt från resten av samhället. Man kan därför till exempel ställa frågan "Vilken funktion har skolan för samhället?" och få svaret att den ska förbereda individer för att fungera som arbetskraft.[4][5]

Referenser[redigera]

  1. Putnam, Robert D. 2001. Bowling Alone : The Collapse and Revival of American Community. 1st ed. Simon & Schuster.
  2. Durkheim, Emile. 1997. Suicide. Free Press.
  3. Durkheim, Emile, and Lewis A. Coser. 1997. The Division of Labor in Society. Free Press.
  4. Marsden, George M. 1996. The Soul of the American University: From Protestant Establishment to Established Nonbelief. Oxford University Press, USA.
  5. Smith, Christian. 2003. The Secular Revolution: Power, Interests, and Conflict in the Secularization of American Public Life. 1st ed. University of California Press.