Språkkurser/Latin/Substantiv

Substantiv ~ Adjektiv ~ Räkneord ~ Pronomen ~ Prepositioner ~ Verb

Ablativ ~ Ackusativ ~ Genitiv och Dativ ~ Nominativ

Substantiv

Kasus

Substantiv, adjektiv och pronomen hade i latinet litet olika ändelser i olika fall: exempelvis när de användes som subjekt eller direkt eller indirekt objekt i en mening. Dessa olika fall kallas i svensk grammatik kasus (från latinets casus , som just betyder "fall"). Gammal svenska hade också kasusböjning, och vissa besläktade språk, som tyska, isländska och färöiska har det fortfarande. Modern svenska har bara kvar rester av kasusböjningen, nämligen de skilda subjekts- och objektsformerna för personliga pronomen, och genitivformerna på -s. Latinet har sex separata kasus, och vissa rester av ett sjunde. Det urspråk som både svenska och latin (och många andra språk) utvecklats från hade åtta kasus, och man kan också tydligt se i klassiskt latin hur kasuset ablativ används på tre olika sätt, som motsvarar tre äldre olika kasus.

Kasus	Svarar på frågan	Exempel (Latin)	Exempel (Svenska)
*Användningen av kasus* (alla understrukna ord är specifika för sin kolumn)
NOMINATIV	Vem eller vad?	Quis dedit? Vir.	Vem gav? En man.
GENITIV	Vems eller av vem?	Cuius donum? Viri.	Vems gåva? En mans.
DATIV	Till eller för vem eller vad	Cui dedit? Viro.	Given till vem? Till en man.
ACKUSATIV	Vem eller vad?	Quem video? Puerum.	Vem ser jag? En pojke.
ABLATIV	Av, i, (beroende på vilken preposition) Vem eller vad?	A quo datum? A viro.	Given av vem? Av en man.
ABLATIV	Var?	.	.
ABLATIV	Hur?	.	Hur dödades mannen? Med ett svärd.
VOKATIV	Tilltalad person	O, Corneli!	Oh, Cornelius!

Genus (Kön)

Varje substantiv i latinet har (precis som i tyska och i forntida svenska) ett "kön" eller genus. Det omtalas som "han" (maskulinum), "hon" (femininum) eller "det" (neutrum). För människor och djur följer genus oftast det naturliga könet, men för övriga substantiv får man lära sig genus ett och ett, eller se att substantivet tillhör en klass som bildas på ett visst sätt och där alla ord har samma genus. (Verbalsubstantiv som slutar på -tio i grundformen är exempelvis alltid femininer. De motsvarar de många ursprungligen latinska lånord i svenska slutar på -tion.)

Till skillnad från modern tyska har latinet också olika genus i flertal. Om man behandlar flera substantiv av olika genus tillsammans, så har detta flertal som regel genus neutrum, utom om det handlar om en samling människor av båda könen. I det fallet används i latinet maskulinum.

Deklinationer för Substantiv Varje substantiv i denna tabell är ett s.k. 'modell-substantiv'. Vilket som helst nomen som hör till ett särskilt genus ska använda suffixen som hör till den deklinationen. Vissa deklinationer kan använda varianter av suffixen för olika genus. De givna genus är där bara som en vägledning; det finns alltid undantag från regeln.
Deklination: Genus	1:a Femininum	2:a Maskulinum/Neutrum	3:e Mask & Fem./Neut.	4:e Maskulinum/Neutrum	5:e Femininum
Alla är i singular. (Den här tabellen är endast till för att du ska bekanta dig med förekomsten av olika deklinationer, inte för att du ska memorera den. Därför är det överflödigt att visa plural-formen).
NOMINATIV Subjekt	puella	servus/bellum	rex/mare	gradus/cornu	res
ACKUSATIV Objekt	puellam	servum/bellum	regem/mare	gradum/cornu	rem
GENITIV Possesiv	puellae	servi/belli	regis/maris	gradus/cornus	rei
DATIV Indirekt Objekt	puellae	servo/bello	regi/mari	gradui/cornui	rei
ABLATIV Objekt	puella	servo/bello	rege/mari	gradu/cornu	re
Notae	Dessa substantiv kallas 'a'-stamsubstantiv eftersom substantivens stam slutar med bokstaven 'a'. Dessa substantiv utvecklades till de feminina 'a'-substantiven i de moderna romanska språken. Uttalstips: Nominativ singular har kort finalt 'a', medan ablativ singular har långt 'a'. 'ae' uttalas som en diftong ungefär som 'aj'.	Dessa substantiv kallas 'o'-stamsubstantiv eftersom stammen (mer synligt i ålderdomligt latin) slutade med 'o'. Dessa utvecklades till de maskulina 'o'-substantiven i moderna romanska språk. Uttalstips: Det avslutande 'um' uttalas som ett nasalt 'o'. 'u'-ljudet är inte starkt, som 'u' i verb av 4:de deklinationen.	De flesta av dessa substantiv kallas konsonantstams-substantiv. Några få är 'i'-substantiv.	Dessa kallas 'u'-substantiv.	Dessa kallas 'e'-substantiv.