Språkkurser/Latin/Substantiv
Substantiv
[redigera]Kasus
[redigera]Substantiv, adjektiv och pronomen hade i latinet litet olika ändelser i olika fall: exempelvis när de användes som subjekt eller direkt eller indirekt objekt i en mening. Dessa olika fall kallas i svensk grammatik kasus (från latinets casus , som just betyder "fall"). Gammal svenska hade också kasusböjning, och vissa besläktade språk, som tyska, isländska och färöiska har det fortfarande. Modern svenska har bara kvar rester av kasusböjningen, nämligen de skilda subjekts- och objektsformerna för personliga pronomen, och genitivformerna på -s. Latinet har sex separata kasus, och vissa rester av ett sjunde. Det urspråk som både svenska och latin (och många andra språk) utvecklats från hade åtta kasus, och man kan också tydligt se i klassiskt latin hur kasuset ablativ används på tre olika sätt, som motsvarar tre äldre olika kasus.
(alla understrukna ord är specifika för sin kolumn) |
|||
Kasus | Svarar på frågan | Exempel (Latin) | Exempel (Svenska) |
---|---|---|---|
NOMINATIV | Vem eller vad? | Quis dedit? Vir. | Vem gav? En man. |
GENITIV | Vems eller av vem? | Cuius donum? Viri. | Vems gåva? En mans. |
DATIV | Till eller för vem eller vad | Cui dedit? Viro. | Given till vem? Till en man. |
ACKUSATIV | Vem eller vad? | Quem video? Puerum. | Vem ser jag? En pojke. |
ABLATIV | Av, i, (beroende på vilken preposition) Vem eller vad? | A quo datum? A viro. | Given av vem? Av en man. |
ABLATIV | Var? | . | . |
ABLATIV | Hur? | . | Hur dödades mannen? Med ett svärd. |
VOKATIV | Tilltalad person | O, Corneli! | Oh, Cornelius! |
Genus (Kön)
[redigera]Varje substantiv i latinet har (precis som i tyska och i forntida svenska) ett "kön" eller genus. Det omtalas som "han" (maskulinum), "hon" (femininum) eller "det" (neutrum). För människor och djur följer genus oftast det naturliga könet, men för övriga substantiv får man lära sig genus ett och ett, eller se att substantivet tillhör en klass som bildas på ett visst sätt och där alla ord har samma genus. (Verbalsubstantiv som slutar på -tio i grundformen är exempelvis alltid femininer. De motsvarar de många ursprungligen latinska lånord i svenska slutar på -tion.)
Till skillnad från modern tyska har latinet också olika genus i flertal. Om man behandlar flera substantiv av olika genus tillsammans, så har detta flertal som regel genus neutrum, utom om det handlar om en samling människor av båda könen. I det fallet används i latinet maskulinum.
Deklinationer för Substantiv Varje substantiv i denna tabell är ett s.k. 'modell-substantiv'. Vilket som helst nomen som hör till ett särskilt genus ska använda suffixen som hör till den deklinationen. Vissa deklinationer kan använda varianter av suffixen för olika genus. De givna genus är där bara som en vägledning; det finns alltid undantag från regeln. | |||||
Deklination: Genus | 1:a Femininum | 2:a Maskulinum/Neutrum | 3:e Mask & Fem./Neut. | 4:e Maskulinum/Neutrum | 5:e Femininum |
Alla är i singular. (Den här tabellen är endast till för att du ska bekanta dig med förekomsten av olika deklinationer, inte för att du ska memorera den. Därför är det överflödigt att visa plural-formen). | |||||
NOMINATIV Subjekt | puella | servus/bellum | rex/mare | gradus/cornu | res |
ACKUSATIV Objekt | puellam | servum/bellum | regem/mare | gradum/cornu | rem |
GENITIV Possesiv | puellae | servi/belli | regis/maris | gradus/cornus | rei |
DATIV Indirekt Objekt | puellae | servo/bello | regi/mari | gradui/cornui | rei |
ABLATIV Objekt | puella | servo/bello | rege/mari | gradu/cornu | re |
Notae | Dessa substantiv kallas 'a'-stamsubstantiv eftersom substantivens stam slutar med bokstaven 'a'. Dessa substantiv utvecklades till de feminina 'a'-substantiven i de moderna romanska språken. Uttalstips: Nominativ singular har kort finalt 'a', medan ablativ singular har långt 'a'. 'ae' uttalas som en diftong ungefär som 'aj'. | Dessa substantiv kallas 'o'-stamsubstantiv eftersom stammen (mer synligt i ålderdomligt latin) slutade med 'o'. Dessa utvecklades till de maskulina 'o'-substantiven i moderna romanska språk. Uttalstips: Det avslutande 'um' uttalas som ett nasalt 'o'. 'u'-ljudet är inte starkt, som 'u' i verb av 4:de deklinationen. | De flesta av dessa substantiv kallas konsonantstams-substantiv. Några få är 'i'-substantiv. | Dessa kallas 'u'-substantiv. | Dessa kallas 'e'-substantiv. |