Hoppa till innehållet

Afrika söder om Sahara/Geografi/Sydsudans olja

Från Wikibooks

By i Sydsudan

Redan innan Sudan blev fritt från koloniseringen utbröt de första striderna mellan den muslimska norra delen med arabisk inflytande, och den kristna södra delen. En konflikt som förvärrades av svält och oljefynd. En konflikt som rasar än idag på vissa ställen


Varför finns det en uppdelning mellan norra- och södra Sudan?

[redigera]

Marknad i Sudan jämfört med Sydsudan, skillnaden mellan folkgrupperna är tydlig

Sudan har befolkats från tre håll. Dels har olika folk med arabiska rötter följt Nilen och Röda havets kuster, vidare in i Sudan. Dessa har fört med sig en arabisk livsstil och religionen islam. Från Etiopien har kristna flyttat in i de bördiga områdena i östra Sudan och spridit sin koptiska, ortodoxa kristendom. Slutligen har olika bantufolk flyttat in i de områden i södra Sudan som får relativt mycket regn. Hela det inre av Sydsudan är ett plant område som heter Sudd. Det omvandlas till ett träsk varje år när Vita Nilen rinner över sina bräddar.

På 1800-talet kom brittiska missionärer söderifrån, från Kenya, för att omvända vildarna i södra Sudan med en naturreligion baserad på animism. På det viset spreds protestantisk kristendom till många, men långt ifrån alla, i södra Sudan.

Sudans huvudstad är Khartoum och den ligger i landets norra del. Därför är den främst befolkad med muslimer, med bakgrunden i arabvärlden. Därför tyckte folken i söder, bantufolk som är kristna och animister, att deras behov och önskningar inte togs på allvar. En önskan som i sin tur ledde till väpnade konflikter.


Vad hände i Sudan på 1950-talet?

[redigera]

Träskområdet Sudd i Sydsudan under regnperioden

Före 1956 var Sudan en brittisk koloni. Detta ändrades 1956 när landet bröt sig fri från brittisk kontroll och blev Afrikas största land, till ytan. Men det var ett fattigt land sönderslitet av konflikter. Redan året före frigörelsen blossade strider upp mellan den södra delen och den norra delen. I den södra delen faller tillräckligt med regn för att det ska gå att bedriva odling, men från Sahel och norrut är Sudan en ökennation. Mindre vattendrag som är vattenfyllda delar av året möjliggör odling. De syns som gröna ormar på satellitbilder. Men det är Nilen som möjliggör att större mängder människor överlever i Sudan. Den vita Nilen rinner söderifrån, matad av regn och ett fuktigare klimat vid Ekvatorn. Den Blå Nilen rinner från Etiopiens högland, mot nordost, tills Vita- och Blå Nilen rinner ihop vid Khartoum och bildar den egentliga floden Nilen.

Khartoum, med bro över Blå Nilen

1959 skrev Egypten och Sudan under ett avtal som reglerade hur mycket vatten i Nilen vardera staten hade rätt till, men det skrevs under innan flertalet andra stater längre uppströms i vita Nilen blev självständiga så det avtalet ogillas av flera länder i nutid.


Vad innebar oljan för Sudan?

[redigera]

Chevrons eget flygfält i Sudan. 1981

1978 hittade Chevron, USA:s näst största oljebolag, olja i Sudan. Problemet var att oljan fanns i de öde, sydliga delarna av Sudan där det främst fanns nomader och boskapsskötare, och inga vägar. Landet hade svårt att få pengar till investeringar. Det behövdes vägar, pipelines, borrtorn, raffinaderier och så vidare, infrastruktur som först måste byggas innan oljan kunde börja tas om hand. Men de pengarna saknades i Sudan.

För att göra saken värre bröt ett inbördeskrig ut under 1980-talet mellan den norra, muslimska delen och den södra, mer kristna. Södra delen fick pengar och vapen från USA; Uganda Eritrea och Etiopien. Den norra delen vände sig istället till Sovjetunionen för hjälp. Med ryska Antonov-fraktflygplan som byggts om till bombplan behärskade norr luftrummet, eftersom syd helt saknade luftvapen. Chevrons försök att utvinna oljan avbröts 1992 när för många av bolagets anställda skadats eller dödats i striderna mellan regeringen och rebellerna.

Antonovplanen lastades med tomfat fyllda med bensin, sprängämne och stålspik som sedan släpptes ut från hög höjd och exploderade på marken

Istället vände sig Sudan till Kina, som gärna ställde upp med både lån, utrustning och kunskap. 1995, samtidigt som USA införde sanktioner mot Sudan för misstänkt samröre med al-Qaida och andra terrororganisationer, började Kina investera i Sudan.

al-Qaidas grundare Usama bin-Ladin bodde i Khartoum under 1990-talet

Under ett årtionde strömmade det in kinesiska pengar, kinesiska ingenjörer, kinesiska arkitekter och kinesisk arbetskraft till Sudan. Pengar från oljan använde Sudan bland annat till att köpa in tyngre vapen till soldaterna, missiler med lång räckvidd och attackhelikoptrar. Kina använde Sudans lånade pengar till att bygga ut infrastrukturen. Bland annat byggdes en pipeline för olja hela vägen från Sudans oljefält, ända upp till kusten i Röda havet, för att kunna få ut oljan ur landet utan att behöva frakta den i tankbilar på dåliga vägar. Lånen utökades flera gånger med framtida oljetillgångar som säkerhet och med räntor nådde lånen snart astronomiska summor.

Karta med pipeline från oljefälten till Röda havet

För att kunna hitta mer olja bjöds nya oljebolag in. Bland dem märks särskilt det svenska Lundin Oil. Sudans regering hjälpte gärna till med att rensa bort lokalbefolkningen från de områden oljebolagen prospekterade i. Ibland med polis som tvingade bort dem, ibland med attackhelikoptrar som dödade både kor och herdar när de försökte ta sig in i områden där de låtit boskap beta i årtusenden.

Typisk nomadiserande herde, Sydsudan

När sedan Sudan delades 2011 hamnade större delen av oljetillgångarna i Sydsudan. som i sin tur saknar infrastrukturen för att få ut oljan.

Sudans resterande små oljetillgångar sinar snabbt och 2021 var Sudan är skyldigt Kina 29 miljarder US dollar, utan någon rimlig möjlighet att betala tillbaka de pengarna på grund av landets uppdelning och förlusten av oljetillgångarna.

Firande människor när Sydsudan blev ett eget land 2011


Vad är speciellt med Lundin Oil?

[redigera]

Lundin Oil är speciellt eftersom det är ett svenskt oljebolag. Lundin Oil började söka olja i det som numera är Sydsudan redan 1997 och var lyckosamma. I samband med oljeprospekteringen jagades de nomadiska herdar från Nuerfolket bort med våld och de byar som fanns i området förstördes. Hur många oskyldiga som dödades är omtvistat men att oskyldiga dödades är säkert. Än värre var att Carl Bildt, Sveriges statsminister 1991-1994 och dessutom internationell fredsmäklare i kriget i forna Jugoslavien, både var delägare i Lundin Oil och satt i bolagets styrelse.

Carl Bildt i möte med USA:s f.d. president Bill Clinton, 2003

Lundin Oil lämnade Sudan 2003, efter ett flertal artiklar i svenska och utländska tidningar om brott mot mänskligheten i samband med oljeutvinningen. Det finns ett väntande åtal mot styrelsen i Lundin Oli om folkrättsbrott i Sudan där svenska åklagar fortfarande samlar in bevismaterial och vittnesuppgifter .


Vad innebar oljan för Sydsudan?

[redigera]

Presidenten Kiir och vicepresidenten Machar

Sydsudans regering saknar pengar. Ett bra exempel är sjukvården. En läkare tjänar till exempel runt 10$/80 kronor i månaden. Sjukhusen saknar resurser, medicin och utrustning och patienter får ingen mat om inte släktingar som besöker dem tar med sig mat. Ännu märkligare är det att bensinen är jättedyr, 150-200 kronor litern, och svår att ens få tag på. Detta trots att Sydsudan har bland de största oljetillgångarna i hela Afrika.

Orsakerna är flera. Första orsaken är inbördeskriget i Sydsudan som bröt ut 2013. Presidenten Kiir och vicepresidenten Machar representerade varsin av de två största folkgrupperna i Sydsudan, Dinka och Nuer, och de blev ledare för varsin part i kriget. Inbördeskriget gällde vem som skulle få kontroll över de enorma oljetillgångarna.

Oljeraffinaderi i Sydsudan

Kriget avslutades med en vapenvila som ingicks augusti 2021. Mer än 300 000 dog i ett brutalt krig där etnisk rensning och våld mot civila var vardagsmat, även om personal från FN gjorde vad de kunde för att i alla fall skydda delar av befolkningen. Eftersom kriget var så långvarigt slukade det alla ekonomiska resurser som hade kunnat användas till att bygga upp infrastrukturen för oljeproduktionen så att den i sin tur skulle kunna ge pengar för att ordna bra: vård, skola och omsorg, för Sydsudans invånare.

Istället är det fortfarande de ledare som kom till makten efter frigörelsen som behåller de pengar som oljeindustrin trots allt ger, men de behåller hellre pengarna själva än delar dem med resten av befolkningen. Därför kallas ibland Sydsudan för "Världens mest korrumperade land".

Det finns dock planer på att göra som Sudan, ta lån av Kina för att dra en pipeline för olja från Sydsudan, söderut in i Kenya, för att ansluta till en Kenyansk oljehamn. Det är trots allt redan så att Kina är det land som köper merparten av Sydsudans olja och oljepengarna ger mer än 90% av inkomsterna till Sydsudan. Men än så länge är det bara planer och det finns ingen riktig vilja från landets ledning att satsa på en så dyr lösning när de ändå blir miljonärer på landets olja i dagsläget - medan folket svälter och mer än 3 000 000 människor fortfarande finns i olika flyktingläger inom landets gränser.

Karta över planerad oljepipeline mellan Sydsudan och Kenya