Afrika söder om Sahara/Geografi/Saharas gröna period
När istiden gick mot sitt slut gjorde den plötsligt ett uppehåll för 12,700–11,500 år sedan. Då kom en drygt 1000 år lång period med istidsklimat som heter Yngre Dryas. Efter Yngre Dryas, under den sista delen av senaste istiden mellan 11,000-5,000 år sedan, var Saharaöknen en savann full med både djur och människor som jagade dem. Detta berodde på en kombination av faktorer, inklusive förändringar i jordens rotation och en ökad mängd regn.
För ca 10 000 år sedan var det som varmast.
Främsta orsaken till denna klimatförändring var den ständiga förändringen när jorden är som närmast solen och för drygt 10 000 år sedan var jorden som närmast solen under norra halvklotets midsommar, till skillnad från norra halvklotets midvinter nu. Den större mängden land och det faktum att norra halvklotet hade flest glaciärer samverkade till att skapa fuktiga monsunvindar från Atlanten väster om Afrika, in över Sahara. Monsunvindar som drog med sig tillräckligt mycket regn för att omvandla öknen till savann i Sahara.
Under den gröna perioden i Sahara levde människor som tillhörde olika kulturer och samhällen på olika platser där det är öken nu. De levde som jägare-samlare och var beroende av de resurser som savannen erbjöd. Arkeologiska fynd har visat att dessa människor använde stenverktyg, pilspetsar, harpuner och fisknät för att jaga och samla mat. Det fanns en mängd olika djurarter för dem att jaga, inklusive elefanter, giraffer och noshörningar. Målningar i Saharas inre visar människor som badar i floder tillsammans med krokodiler och flodhästar. Mortlar där frön malts till mjöl ligger utspridda i ökensanden bland bergen i Saharas inre. Minnen från den tid då Sahara var grönt.
Ett annat minne är de grundvattenlager, så kallade akviferer, som fylldes på av regnen under istiden. Det vattnet finns kvar ännu, lagrat i sandstenen under Saharas sand, och syns på platser där markytan hamnar under grundvattennivån och små oaser bildas långt ute i öknen.
Denna gröna period var dock inte en permanent förändring, och öknen återvände slutligen till Sahara efter flera tusen år av mänsklig bosättning. Idag undersöker forskare denna period i Saharas historia för att förstå mer om klimatförändringar och hur samhällen kan anpassa sig till förändringar i miljön. Genom att titta på hur människor levde och överlevde då, under den gröna perioden, kan vi lära oss mer om hållbara metoder för att anpassa oss till framtida förändringar i klimatet och miljön.
I slutändan visar den gröna perioden i Sahara att miljön är under ständigt förändring och att vi måste anpassa oss till förändringarna för att överleva och trivas på vår planet.
Bildkällor[redigera]
Samtliga bilder är från Wkimedia Commons.