Hoppa till innehållet

Språkkurser/Nederländska/Grammatik

Från Wikibooks

Grammatik


Substantiv ~ Adjektiv ~ Räkneord ~ Pronomen ~ Prepositioner ~ Verb




Grammatik[redigera]

  • Substantiv
  • Adjektiv
  • Räkneord - Grundtal - Ordningstal
  • Pronomen - Personliga pronomen - Reflexiva pronomen - Possesiva pronomen - Demonstrativa pronomen - Relativa pronomen - Interrogativa pronomen - Indefinita pronomen
  • Prepositioner
  • Verb - Relegbundna verb - Oregelbundna verb

Stavning[redigera]

Regler för accenttecken[redigera]

Regler för apostrof[redigera]

Regler för versaler[redigera]

Ligaturen IJ betraktas alltid som en ligatur även om det är ovanligt att använda just ligaturtecknet IJ (U+0132) och ij (U+0133) inom data- och maskinskrivning på grund av avsaknad av tangenter för detta tecken. Istället skrivs ligaturen med bokstavskombinationen I och J (IJ) som versal och med gemener som ij. I vardagligt språkbruk förekommer det att ligaturen IJ skrivs som ett brutet-U alternativt som Y medan ij sammanskrivs ihop till ett ÿ eller som y.

Bindebokstav vid sammansatta ord[redigera]

Nymodig stavningstrend[redigera]

Innovativa och nyskapande utgivare brukar ibland tillämpa förnyad stavning för inlånade ord, även om ett sådant bruk inte anses korrekt enligt det officiella språkorganet. I synnerlighet tillämpas o istället för eau samt ändelsen –s istället för –sch (som uttalas som –s). Exempel: buro (bureau) skrivbord, kado/kadootje (cadeau/cadeautje) gåva, nivo (niveau) nivå, historis (historisch) historisk, tejater (theater) teater.

Alfabetet[redigera]

Officiellt består det nederländska alfabetet av 26 bokstäver där ligaturen IJ utesluts från alfabetet. Inofficiellt brukar dock ligaturen IJ anses vara en egen bokstav tillhörande den 25:e bokstaven i alfabetet – vilket gör att den hamnar mellan X och Y i alfabetordningen – och ger oss totalt 27 bokstäver i alfabetet.

Bokstav Uttal Bokstaveringsnamn Bokstav Uttal Bokstaveringsnamn
a [aː] Anna o [oː] Otto
b [beː] Bernard p [peː] Pieter
c [seː] Cornelis q [ky] Quotiënt
d [deː] Dirk r [ɛɹ] Rudolf
e [eː] Eduard s [ɛs] Simon
f [ɛf] Ferdinand t [teː] Teunis
g [ɣeː] Gerard u [y] Utrecht
h [ɦaː] Hendrik v [veː] Victor
i [i] Izaak w [ʋeː] Willem
j [jeː] Jan x [ɪks] Xantippe
k [kaː] Karel ij [ɛi] IJsbrand
l [ɛɫ] Lodewijk y [ɛɪ] Ypsilon
m [ɛm] Maria z [zɛt] Zaadam
n [ɛn] Nico

Artiklar[redigera]

Obestämd artikel[redigera]

Den svenska obestämda artikeln en och ett motsvaras av en enda artikel i nederländskan, nämligen een [ən]. Som numeriskt antal uttalas een med långt e-ljud där det stundom skrivs som één [eːn] när det kan råda sammanblandning med den bestämda artikeln een [ən]. På så viss görs en skillnad mellan obestämdhet, t.ex. een appel” (ett äpple) och numeriskt antal één appel (ett stycke äpple).

Den obestämda artikeln finns, så som i svenskan, endast i singularis och ingen artikel tillämpas i pluralis för att framhäva substantivets obestämdhet.

Utrum Neutrum
Singularis een een
Pluralis

Avvikelser vid användning av obestämd artikel gentemot svenskan[redigera]

I utropsmeningar av formen "wat een…" (vilken/vilket/vilka…) används obestämd artikel i nederländskan även om substantivet är i pluralform. I svenskan tillämpas ingen obestämd artikel då det relativa pronomenet redan har artikeln som ändelse i singular (vilk + en/et) samt en unik ändelse i plural (vilk + a).

Exempel:
Wat een goed idee! Vilken bra idé!
Wat een groot huis! Vilket stort hus!
Wat een lekkere broodjes! Vilka läckra mackor!

Bestämd artikel[redigera]

Den bestämda artikeln i singularis för utrum (maskulinum och femininum) är de [də] och för neutrum används het [ɦət]. I pluralis används den bestämda artikeln de för samtliga genus.

Utrum Neutrum
Singularis de het
Pluralis de de

Det finns även äldre former bevarade i form av kasusböjningar och i synnerlighet förekommande i fasta uttryck. De mest förekommande är genitivformerna der och des (förkortas även som 's) samt dativformen den.

Maskulinum Femininum Neutrum Pluralis
Nominativ de de het de
Genitiv des der des der
Dativ den der den den
Ackusativ den de het de

Exempel:
in de loop der tijd — i sinom tid (eg. "i tidens gång")
’s morgenspå morgonen
in naam des koningsi kungens namn

Kasusböjningen av det feminina bestämda artikeln i genitiv singular samt plural (der) är fortfarande frekvent förekommande i modern språkbruk, men anses dock något mer formell.

Exempel:
De plannen der regering (=de plannen van de regering) — regeringens planeringar

Bortfall av bestämd artikel[redigera]

Substantiv[redigera]

Genus[redigera]

I nederländskan intar ett substantiv, precis som i svenskan, antingen utrum eller neutrum som genus. I äldre nederländska indelades substantiven i tre grupper: maskulinum, femininum och neutrum, varav maskulinum och femininum i stor utsträckning upphävdes och gick över till en gemensam genusklass kallat utrum. Utrum är därmed det sammanfattande namnet på genusgrupperna maskulinum och femininum.

I dagens moderna nederländska särskiljer man inte mellan maskulinum och femininum mer än i vissa fasta uttryck (se ”Artiklar →‎ Bestämd artikel”). I den södra delen av provinsen Holland samt i Belgien är dock särskiljandet mellan maskulinum och femininum fortfarande gällande vid användning av pronomen vilket medför att ordböcker markerar ut de äldre genusindelningarna i form av tre genus istället för två: m (mannelijk = maskulinum), v (vrouwelijk = femininum) och o (onzijdig = neutrum); där både m och v motsvarar det moderna genuset utrum.

Diminutivform[redigera]

Diminutivaböjningar är i en mycket stor utsträckning tillämpade i det nederländska språket med varierande konnotation. Böjning av ett ord i diminutivform baserar sig på tillfogande av olika diminutiva ändelser som sammanfogas med ordet som ska böjas i diminutivform. Vilken ändelse som tillämpas beror på ordets slutbokstav. Gemensamt för diminutivböjda substantiv i singular är att de alltid slutar på -je och plural skapas genom att tillfoga ändelsen -s som ger ändelsen -jes. Ett substantiv som böjs i diminutivform transformerar per automatik till att vara neutrum som genus, oavsett tidigare genusklass.

je-ändelsen[redigera]

tje-ändelsen[redigera]

Substantiv som slutar på en lång vokal eller diftong alternativt efterföljs av konsonanten l, n eller r, erhåller ändelsen -tje.

Exempel:
ei →‎ eitje
vrouw →‎ vrouwtje
stoel →‎ stoeltje
deur →‎ deurtje

Notera att ord som slutar på -i inte får ändelsen -tje eftersom det inte är en lång vokal. Istället används ändelsen -etje, t.ex. "taxi → taxietje".

etje-ändelsen[redigera]

Substantiv som slutar på korta vokaler och konsonanten l', r, m, n och ng (undantag för ing), erhåller ändelsen -etje.

Exempel:
bel →‎ belletje
kam →‎ kammetje
pan →‎ pannetje
ster →‎ sterretje

Några få substantiv som har kort vokal och slutar på b, g eller p får ändelsen -etje medan sådana ord i normala fall får ändelsen -je.

Exempel:
big → biggetje
krab → krabbetje
vlag → vlaggetje

Några få substantiv enligt ovanstående fönster har även två olika diminutiva former, ett på -etje och ett på -je.

Exempel:
brug → brugje, bruggetje
rug → rugje, ruggetje
weg → wegje, weggetje

pje-ändelsen[redigera]

kje-ändelsen[redigera]

Substantiv som slutar på -ing ändrar g till k och lägger sedan till ändelsen -je. Substantiv som dock slutar på -ling och -ening får ändelsen -etje.

Exempel:
koning → konink + je → koninkje
regering → regerink + je → regerinkje
wandeling → wandeling + etje → wandelingetje
leerling → leerling + etje → leerlingetje
rekening → rekening + etje → rekeningetje
tekening → rekening + etje → rekeningetje

Pronomen[redigera]

Personliga pronomen[redigera]

Possessiva pronomen[redigera]

Oberoende possessiva pronomen[redigera]

Relativa pronomen[redigera]

Adjektiv[redigera]

Adverb[redigera]

Verb[redigera]

Nederländska verb delas in som svaga, starka, blandade eller oregelbundna. Hjälpverbet zijn (att vara) och hebben (att ha) kan anses tillhöra en egen grupp för sig.

Svaga verb[redigera]

Starka verb[redigera]

Tempus[redigera]

Presens[redigera]

Preteritum[redigera]

Futurum[redigera]

Perfekt[redigera]

Pluskvamperfekt[redigera]

Futurumperfekt[redigera]

Konditionalis presens =[redigera]

Konditionalis perfekt =[redigera]

Konjunktiv[redigera]

Imperativ[redigera]

Passivum[redigera]

Pågåendeform[redigera]

Reflexiva verb[redigera]

Transitiva och intransitiva verb[redigera]

Opersonliga verb[redigera]

Verb med objektspronomen[redigera]

Konjunktioner[redigera]

Prepositioner[redigera]

Ordbildning[redigera]

Liksom tyska och svenska bildar nederländskan ofta mycket långa sammansatta ord. Som i svenskan brukar det dock röra sig om högst två-tre ord i följd.

Syntax[redigera]

Som många kontinentala västgermanska språk har nederländskan en rätt komplicerad ordföljd som är tydligt åtskild från den närbesläktade engelskan.

Kasus[redigera]

Nederländsk grammatik har förenklats avsevärt de senaste hundra åren: kasus används nu endast för pronomen (exempel: ik (jag), me, mij (mig), mijn (min), wie, wiens, wier (dens (som)). Substantiv och adjektiv är för det mesta inte kasusböjda med undantag för genetiv (-(')s eller -').

Än mer komplicerad är böjningar som fortfarande används i uttryck som de heer des huizes (husets herre), ter hulp komen (att komma till hjälp). Dessa är egentigen stelnade kasusformer och påverkar inte resten av dagens språk.