Sjukvård och omsorg i Sverige - vem gör vad?[redigera]

När en människa behöver någon form av hjälp, antingen för att bli frisk från en sjukdom eller för att kunna leva ett så bra liv som möjligt med en sjukdom eller ett handikapp som han eller hon inte kommer att bli frisk från, så är det många olika delar av samhället och olika yrkesgrupper som ska samarbeta. Olika aktörer bidrar med olika saker. Det här kapitlet ska ge en liten översikt över aktörer som på olika sätt är inblandade när en person behöver omsorg eller hjälp på grund av en sjukdom.

Många sjuka och handikappade har anhöriga som deltar i vården. Anhöriga kan ofta göra mycket. De känner personen och vet hur han eller hon är och vad han eller hon behöver för att må bra. Många gånger för också de anhöriga patientens/vårdtagarens talan till myndigheter och liknande. Det är kanske extra vanligt för personer som av någon anledning inte kan uttrycka sig så bra själva, som t ex dementa, utvecklingsstörda, psykiskt funktionshindrade eller barn. Många anhöriga upplever det som värdefullt att kunna bidra i vården av sin sjuka släkting/vän, men man ska också tänka på att även de anhöriga måste ges en chans att vila och koppla av för att själva må bra, så att de inte bränner ut sig. Ibland kan vård- och omsorgspersonal behöva hjälpa till att avlasta anhöriga i detta. Många anhöriga kan känna otillräcklighets- och skuldkänslor över att inte kunna hjälpa till så mycket som de skulle vilja. Det kan till exempel röra sig om ett par som sett fram mot en tid tillsammans efter pensionen men där den ena drabbas av någon sjukdom och den andra inte klarar av att utföra all omsorg. I sådana sammanhang kan det väckas skuldkänslor hos den a§nhörige, som ibland kan ta sig uttryck som ilska riktad mot vård- och omsorgspersonalen. Här gäller det att se bortom det som den anhörige visar upp, och fundera över bakomliggande orsaker. Det här betyder givetvis inte att all ilska som anhöriga kan känna mot sjukvårdspersonal eller personal på ett boende beror på skuldkänslor, utan bara att det är en sak som är bra att ha med i bakhuvudet att det kan finnas med.

Anhöriga kan som sagt dock bidra med mycket i vården, kanske framför allt eftersom de som sagt känner vårdtagaren sedan tidigare. Samtidigt kan det vara svårt att se en bekant försämras och behöva hjälp med saker som han eller hon kanske klarade av själv tidigare. Det är också viktigt att inte utelämna anhöriga från vården, utan att låta dem delta med de insatser som de och vårdtagaren vill. Olika anhöriga har olika livssituationer och det gör att de kan hjälpa till olika mycket och med olika saker, och det måste man respektera. Vissa vårdtagare har dessutom många och nära anhöriga, medan andra kanske inte har en enda person som de ser som anhörig. I vissa fall finns det väntjänster som kan ställa upp med besök och sociala aktiviteter. Sådana väntjänster består vanligen av frivilliga som arbetar oavlönat med att t ex hälsa på gamla och helt enkelt vara ett sällskap. Väntjänster drivs dels av vissa kyrkor och dels av organisationer som till exempel Röda korset.

Kommunen[redigera]

Hemtjänst[redigera]

Kommunen ansvarar för att ge kommunens invånare hjälp i hemmet så att de klarar av att bo kvar hemma, eller om det inte går, ett annat boende. Hemtjänsten består ofta av vårdbiträden eller undersköterskor som gör hembesök hos de kommuninvånare som har hemtjänst och hjälper till med dagliga sysslor. Hemtjänsten kan till exempel hjälpa till med uppstigning, påklädning, måltider, personlig hygien, städning och liknande. I vissa fall kan kommunen köpa in hemtjänst av ett privat företag. Hur det fungerar varierar från kommun till kommun. Det är särskilda biståndshandläggare på kommunen som beslutar vilka som har rätt till hemtjänst och vilka insatser man har rätt att få hjälp med. Den som har hemtjänst får betala ett belopp för hemtjänsten, som beror dels på hans eller hennes inkomst och dels på hur mycket hjälp han eller hon får av hemtjänsten.

Boende[redigera]

Vissa sjukdomar och handikapp kan göra att man inte klarar av att bo i sin tidigare bostad, i alla fall inte utan att den på något sätt förändras. Ibland kan det räcka med att man får olika former av hjälpmedel utprövade, ibland kan bostaden behöva byggas om och ibland kan man behöva flytta till ett specialanpassat boende med personal som kan hjälpa en med dagliga behov.