Att studera medicin[redigera]

Grattis!
Du har just börjat studera för att arbeta inom ett av de mest fascinerande och intressanta områden som finns att arbeta inom - ta det från en som vet. Oavsett om du hamnar på ett sjukhus, en vårdcentral eller på ett kommunalt boende - eller någon annanstans - är sjukvård och omsorg områden där du kommer att få träffa och lära känna människor med väldigt varierande livsöden, som har varit med om väldigt olika saker - och du kommer att få en möjlighet att tillsammans med andra verka för att ge en person ett gott och värdigt liv. Kanske är siktet inställt på att han eller hon ska tillfriskna från en tillfällig sjukdom, kanske är siktet inställt på att han eller hon ska lära sig att leva med en sjukdom som kommer att vara livslång, kanske är han eller hon handikappad eller funktionshindrad på något sätt och behöver hjälp i vardagen, kanske är han eller hon i livets slutskede utan hopp om bot, men där det ändå går att göra livets slut värdigt och fritt från besvärande kroppsliga och själsliga symptom. En del människor du träffar på är inte drabbade personligen av en sjukdom, men har en nära anhörig som är det; en förälder, ett barn, en vän eller en livspartner. En del människor du kommer att träffa på befinner sig i någon form av kris och behöver förutom den rent medicinska vården också någon som stöttar dem och håller handen - både bildligt och bokstavligt. Människor som är sjuka eller märkta av ett tillfälligt eller långvarigt handikapp behöver någon som ser dem, någon som ser människan som finns bortom diagnosen. De vill(fullt förståeligt) inte bara bli sedda som "njurcancern på sal femton" eller "hon den dementa damen". Det behövs ofta väldigt lite för att göra tillvaron mer dräglig för en person som lider av någon form av sjukdom och behöver vård för det. Som patient är man ofta i en väldigt utsatt situation, kanske framför allt när man ligger på sjukhus: man är sjuk, man delar kanske sal med ett antal andra människor, det är nya ansikten hela tiden, man mår dåligt av olika sjukdomssymptom, man är orolig, det är främmande ljud och lukter, andra rutiner och vanor än man är van vid, vitklädda människor som använder ord man inte förstår när de pratar med varandra om en, undersökningar och provtagningar som gör ont och som man kanske inte förstår nyttan med. Även för den som inte ligger på sjukhus utan kanske bor på ett äldreboende eller demensboende kan det vara en besvärlig situation. Man är van vid att klara sig själv, man har ett långt liv bakom sig. Plötsligt är ens gamla bekanta borta, och man behöver hjälp med saker som man inte ens tänkt på att man utförde en gång i tiden. Även de mest intima sakerna, som toalettbesök eller duschning, måste man få hjälp med. Främmande händer gör plötsligt det med ens kropp som man gjorde själv. Är man dement tillkommer dessutom att man har svårigheter att tolka och förstå det som händer en, vilket ofta kan leda till ångest, och dessutom är man i tidigare stadier av demens smärtsamt medeveten om vad som håller på att hända med ens minne och tankeförmåga. I den situationen kan ett vänligt ord, någon som minns ens namn och använder det eller som delar ett ögonblick av ens liv vara det guldkorn som gör att man orkar kämpa vidare. Det är det som är god omvårdnad.

Samarbete[redigera]

Som undersköterska är du ofta en del av ett team som arbetar kring en person. Du samarbetar med personen själv, med anhöriga, med vårdbiträden (framför allt inom kommunal omsorg), sjuksköterskor, arbetsterapeuter, läkare, sjukgymnaster, psykologer, dietister, logopeder, kuratorer och så vidare. Alla dessa grupper är inte med i varje enskilt fall, men oavsett var du befinner dig och vad du jobbar med är du inte ensam i det arbetet. Alla yrkesgrupper har sitt specialområde som just de är bra på, och tillsammans arbetar man för att få en så bra situation kring personen som möjligt. Därför är det viktigt att kunna samarbeta med många olika människor. Läkare, vårdbiträden och sjuksköterskor är ju också människor och precis som alla andra människor kommer de i olika varianter. En del av dem kommer du att ha lätt att samarbeta med, och andra kommer det kanske att gå lite trögare med. Att samarbeta med människor med olika bakgrund är något man kan lära sig att bli bättre på, och det enda sättet att lära sig är genom erfarenhet och praktisk träning.

Begränsningar[redigera]

Som vårdpersonal finns det väldigt mycket man vill göra. Det finns en hel del man också kan göra, men också saker som man inte kan göra, av olika skäl. Man kan inte bota alla sjukdomar, man kan inte vara på flera ställen samtidigt, man har precis som alla andra dagar när man mår bra och har energi och dagar då man av en eller annan anledning känner sig mer energilös och trög än vanligt. Så är det för alla människor, men inom omsorgsyrken där man arbetar med att hjälpa och stötta kan det bli extra tydligt. Idag befinner sig sjukvården i ett läge där människor blir allt äldre, och äldre människor har ofta fler sjukdomar. Dessutom ökar sjukvårdens möjligheter, dvs vad som är möjligt att göra vad gäller att utreda och behandla sjukdomar, på ett mycket snabbare sätt än sjukvårdens resurser, dvs mängden personal och mängden pengar. Det gör att det inte finns möjlighet att ge alla allt, även om det är det man skulle vilja. Som undersköterska kommer du tyvärr då och då att befinna dig i situationer där dina resurser inte räcker till för att tillfredsställa behoven som du ser, och där du måste inse att du också har begränsningar. Till en viss gräns kan man arbeta hårdare för att uppnå det man vill uppnå, men det finns en gräns också för det. Även om man slet dygnet runt så skulle man upptäcka att det finns mer man kan göra, och dessutom skulle man inte göra ett så bra jobb om man arbetade ut sig. Därför är det viktigt att inse att man inte kan göra allt, utan att man måste ha inre begränsningar så att man inte arbetar ihjäl sig eller blir utbränd. Det kan man motverka genom att hitta stöd i sin arbetsgrupp eller i sin fritid, och låta sig ta fritid då man inte är på jobbet, varesig kroppsligen eller i tankarna.
Som sjukvårdspersonal kommer man också i kontakt med lidande och död på ett sätt som kan väcka tankar och känslor rörande sin egen och ens nära anhörigas lidande och sårbarhet. Man inser kanske att man inte är odödlig. Även det kan väcka tankar och känslor som man kan ha hjälp av att dela med någon i sin omgivning.

Det låter som väldigt mycket tungt, men samtidigt är få yrken så givande som dem inom sjukvård och omsorg. När olika yrken försöker sälja sig själva brukar de, som du kanske vet, ha olika argument för att folk ska välja just det yrket. Ett av argumenten för så gott som alla yrken, oavsett om det är ingenjör, arkitekt, sjukvårdsyrken, hantverkare eller affärsbiträde brukar vara att man inom just det yrket "jobbar med människor". Anledningen till att alla yrken brukar framhäva att just de jobbar med människor är givetvis att de vet att det är ett argument som brukar sälja. På sätt och vis är det ju sant - inom de flesta yrken arbetar man på något sätt med andra människor. Men inom vård- och omsorgsyrkena är det sant på ett sätt som det inte är för så väldigt många andra yrken. Man jobbar nära människor, kommer dem in på livet, och har en chans att hjälpa och stötta dem som är få förunnat, samtidigt som man får ut oerhört mycket tillbaka. Som undersköterska har du också möjligheten att betyda något alldeles extra för dem du har hand om. De är dig de ser, det är dig de lär känna. Det innebär också att du ofta är den som vet mest om hur patienterna mår och har det på den avdelning eller det boende där du arbetar. Det ger också dig en unik möjlighet att trösta och stötta människor som mår dåligt, eftersom de känner dig. Kort sagt har du gjort ett bra val.