Hoppa till innehållet

Historia 1a1/Rom kejsartiden

Från Wikibooks

Den tid som hela romarriket styrdes av kejsare kallas oftast för ”kejsartiden”. Den börjar med Julius Caesars systerson Octavianus som blir kejsare år 44 f.v.t. och slutar med att romarriket splittras i två delar, Västrom och Östrom, år 395 e.v.t.

Roms största utbredning år 117 e.v.t.


Vilka var de första kejsarna?

[redigera]

Augustus

[redigera]

Augustus

Augustus

Octavianus ändrade sitt namn till Augustus. Det påstås att han sa att han ”kom till en stad av tegel och lämnade en stad av marmor”. Med det menar man att Rom byggdes upp till en modern, lyxig stad under den tid han härskade. Augustus var kanske inte världens bästa general, men han var en fantastisk administratör och under hans ledning förbättrades romarriket mycket. Han var klok nog att låta sina mer krigskunniga generaler sköta krigen åt honom så att han själv fick tid att bygga upp landet. Bland annat byggde han en mängd vägar för att lättare kunna skicka soldater till olika erövrade områden i Europa, han erövrade flera viktiga länder som t.ex. Egypten. Han skapade ett fungerande postsystem så att det gick att skicka brev inom riket. Han byggde ett flertal akvedukter för att Rom skulle ha tillgång till rent vatten och han såg till att straffen för mutor höjdes för att få en senat och folkförsamling man kunde lita på. Augustus var populär och han levde länge. Vi brukar kalla honom för Roms första kejsare, men han utnämnde sig aldrig till kejsare utan var bara ledare för allting. Augustus var rädd att bli sedd som en ny kung, och han mindes vad som hände hans morbror Julius Caesar när han försökte göra det. Han dog, år 14 e.kr. vid 77 års ålder. Det är efter honom vi har månaden augusti.

Tiberius

[redigera]

Efter Augustus kom nya härskare. Tiberius som egentligen inte ville vara kejsare var tvungen att skilja sig från den fru han älskade för att gifta sig med Augustus släkting för att bli landets kejsare. Han dog, en del misstänker att han kvävdes till döds med en kudde, 78 år gammal.


Caligula

[redigera]

Caligula

Caligula

Efter Tiberius kom Caligula, tämligen galen enligt samtida författare. Han dödades år 41 vid 29 års ålder av sina egna livvakter. Han hade bara varit kejsare i fem år men redan hunnit med att bl.a. utnämna sin häst till senator, bytt ut huvuden på statyer av gudar med huvuden som föreställde Caligula och ha ett förhållande med sin egen syster Drusilla.


Claudius

[redigera]

Claudius

Livvakten utser Claudius till kejsare.


Efter mordet på Caligula blev Claudius kejsare. Han var egentligen inte känd för någonting, men var familjens sista överlevande manliga släkting och utnämndes till kejsare av livgardet direkt efter det att vakterna dödat den förra kejsaren Caligula. Claudius var den förste kejsaren att verkligen erövra England, även om Caesars soldater varit i de södra delarna tidigare. Claudius utvidgade också rikets gränser åt andra håll genom flera erövringar. Trots att han fick makten genom statskupp blev hans tid som kejsare lyckad, men han fick aldrig riktigt med sig senaten och Claudius dog, troligen förgiftad med svampstuvning med giftsvamp, år 54.


Nero

[redigera]

Nero sätter upp kristna som brinnande facklor i trädgården.

Nero sätter upp kristna som brinnande facklor i trädgården.

Kejsaren Claudius hade varit gift med sin egen systerdotter Agrippina och i det äktenskapet hade han fått sonen Nero. När Claudius dog var Nero den enda lämpliga, vuxna mannen av Julius Caesars familj och han blev kejsare. Claudius hade visserligen en son, Britannicus, men han var för ung för att bli kejsare och han blev senare förgiftad på Neros order år 55. År 64 brann Rom. Det påstås att det var Nero själv som sett till så att staden började brinna och att han satt på taket till sitt palats och spelade luta medan han såg på hur staden brann ner. Han skyllde branden på de kristna i Rom och en hänsynslös jakt på kristna tog sin början. Kristna slängdes till vilddjuren på arenan för att ätas upp levande inför romarnas jubel och kristna sveptes in i pälsar som dränktes i olja och användes som lyktor när de brändes levande i Neros trädgård.

Nero var ingen bra administratör och ingen bra militär ledare. Det var flera uppror i riket under Neros tid som kejsare, ett av de mer kända leddes av drottning Boudicca i England. Nero började tappa kontrollen över sina soldater och till slut var han tvungen att fly från Rom med ett pris på sitt huvud. År 68 tog han självmord, 31 år gammal. Han var den sista personen som varit direkt släkt med Julius Caesar och efter hans död bröt ett inbördeskrig ut i riket då ingen självklar ledare kunde ta över kejsarmanteln. Istället var det fyra olika män som slogs om makten över Rom.

Boudicca leder upproret mot Rom i Britannien

Boudicca leder upproret mot Rom i Britannien


Efter Nero

[redigera]

Inbördeskriget tog slut efter ett år och en ny familj, den Flaviska tog över makten. Därefter blev kejsare efter kejsare ledare över Rom fram till delningen år 395. Några var bra, de flesta var dåliga. Bland de mer kända var:

  • Vespasianus som byggde Colosseum i Rom under åren 72-80.
  • Hadrianus som byggde muren tvärs över England till skydd mot de vildsinta skottarna år 122.
  • Konstantin som införde kristendomen som statsreligion i hela romarriket år 313 och byggde upp Konstantinopel som huvudstad i Roms östra delar.


Slutet

[redigera]

Romarriket hade allt svårare att försvara sina gränser och de kejsare som härskade mot slutet brukar man kalla för ”barackkejsarna”. Mellan åren 235-284 hade nämligen Rom inte mindre än 14 olika kejsare som samtliga hade utsetts av armén, men vanligtvis dödades de också av egna soldater när de inte höll måttet.

Den allra sista kejsaren över Västrom var Romulus Augustus. Han härskade över Rom under ett enda år, hösten 475 till hösten 476, innan han blev besegrad av gotiska hövdingar och västra delen av romarriket gick under. Av den anledningen brukar man räkna medeltidens början i Europa från år 476 e.kr.