Historia 1a1/Athen och Sparta

Karta som visar var stadsstaterna Sparta och Athen fanns. Engelsk text. Kan du hitta dem?

Vad var "Hellas"?

Under ”De mörka århundradena” uppstod ett flertal stadsstater både på det grekisk fastlandet och ute i den grekiska övärlden, för att inte tala om den del som numera är Turkiets västkust men som då var en del av Grekland. Det som förenade alla dessa stadsstater var:

• De hade ett gemensamt språk
• De hade en gemensam religion och lyssnade på samma sagor
• De hade gemensamma idrottstävlingar

Allt detta skapade en ”grekisk identitet”, fast de kallade sig inte greker utan ”hellener” efter landet ”Hellas” som de bodde i. Det är vi som kallar dem greker efter det moderna Grekland.

Vad var en stadsstat?

Athen, en av de mäktigaste stadsstaerna, hade sin kulle kallad "Akropolis" där man sedan byggde alla tempel.

Athena var skyddsgudinnan för staden så hennes tempel var störst. Det är byggnaden med alla pelarna mitt i bilden

Ofta uppstod en stadsstat genom att bönder odlade marken i dalgångarna, men uppe på berg och kullar byggde de enkla fästningar, ungefär som man byggde fornborgar i Sverige under samma period. En sådan fästning kallades för ”polis” på forngrekiska.

Med tiden byggdes hus kring ett torg bredvid fästningen. Torget blev ett centrum för handel mellan hantverkare och bönder. Ofta uppfördes ett tempel till stadens gud.

Slutligen byggdes en stadsmur runt byggnaderna. Ordet ”polis” fick en annan betydelse och betecknade en ”stad”, men en stad tillsammans med den mark runt staden som bönderna behövde för att odla på. Det är denna som kallas för en stadsstat. I praktiken en stad på toppen av en kulle och så mycket land runt staden som man kunde nå inom en dags marscherande för att möta fientliga trupper.

Vad hände om maten inte räckte till alla?

När den odlingsbara marken runt en stadsstat började ta slut brukade man kolonisera någon annan plats runt medelhavet. Oftast skedde det helt frivilligt. Stadens ledare bekostade skeppet och medföljande soldater till skydd. Bönderna, oftast yngre söner som inte kunde ärva egen mark, tog med sig sina familjer till en ny plats. Den här sättet gjorde att varje stadsstat hade ett antal kolonier som försåg stadsstaten med mat. Man levererade annat också, olika råvaror som metaller och tyger men också slavar. Grekerna var helt beroende av den arbetskraft de fick från slavarna och man brukar säga att hela den grekiska ekonomin var beroende av slavar.

Guldmynt från Athen. Athenas uggla syns på myntet

Till en början handlade man direkt med varor, men med tiden började man använda mynt istället. Små metallbitar av guld och silver som präglades med myntets värde och ofta en bild av stadsstatens skyddsgud. Varje stadsstat hade sina egna mynt.

Koloniserade man hela Medelhavet?

De områden (röda) som grekiska stadsstater koloniserade.

Nej, grekerna var inte ensamma. Längs Medelhavets södra och östra kust fanns ett sjöfarande folk som hette Fenicier som avundsjukt vaktade sina intressen mot grekerna. På den italienska halvön fanns ett annat krigiskt folk, etruskerna, som stoppade kolonisering norr om Neapelbukten. Det som främst koloniserades var de större öarna i Medelhavet, kusterna mellan italienska halvön och Medelhavets östra kust samt kusterna runt Svarta havet.

Vilka var de viktigaste stadsstaterna?

Det fanns hundratals stadsstater men de två allra viktigaste stadsstaterna var Athen och Sparta. Trots att de bara låg några mil ifrån varandra var livet i de två stadsstaterna väldigt olika.

Hur var det att leva i Athen?

De rika athenarna levde i stenhus medan de fattiga fick bo i hus av soltorkat tegel i stadens utkanter. Stenhusens bakgårdar var ofta kringbyggda med murar för att garantera husägaren trygghet. På vintern värmdes husen upp med stora fat fyllda med glödande träkol. Rummen som låg mot gatan fungerade ofta som butiker eller verkstäder.

Hur hade Athens kvinnorna det?

Rika kvinnors klädsel i Athen

Kvinnan höll sig vanligtvis inomhus i hemmet. Hon hade många uppgifter att sköta. Det var hon som skulle: karda tråd, väva tyg, sy kläder, mala säd, hämta vatten vid stadsbrunnen, laga mat, uppfostra barnen, ge slavarna arbetsuppgifter. Kvinnan fick inte fatta viktiga beslut eftersom hon stod under förmyndarskap. Det var alltid någon annan man som bestämde över henne. Först hennes pappa, sedan hennes man. Om mannen dog var det hennes äldsta son som istället fick bestämma över henne. Hon fick inte välja själv vilken man hon skulle gifta sig med, det gjorde hennes pappa åt henne. Kvinnorna behandlades inte på samma sätt som männen, utan sågs mest som en utav männens ägodelar. Detta gällde inte alla kvinnor utan det fanns trots allt kvinnor med litet mer frihet i samhället, som t.ex. danserskor, poeter och musiker.

En kvinna klädde sig i en dräkt som bestod av ett enda stort tygstycke som hölls ihop mot kroppen med hjälp av nålar och snören. En sk. ”kiton”. Den var gjord av ull eller lin och nådde ner till fötterna. Håret sattes ofta upp i avancerade frisyrer med hjälp av flätor och band.

Hur hade Athens män det?

Mannen var sällan hemma. Han hade många andra arbetsuppgifter utanför hemmet. Det var han som skulle: arbeta och försörja familjen, handla mat vid torget, delta i politiska möten, diskutera viktiga saker som politik och filosofi samt roa sig på teatern eller se på olika idrottstävlingar. En rik man utförde inte kroppsarbete alls, det ansågs ovärdigt. Istället satt man ofta tillsammans ute vid torget eller inne i gymnasiet och diskuterade viktiga livsfrågor. De fattigare hade inte den lyxen utan arbetade hela dagarna som bönder eller hantverkare.

Om man hade fester hemma var det vanligtvis så att det var männen som samlades. Frun skulle hålla sig i bakgrunden. Männen blev uppassade av husslavar som serverade mat och dryck. Husslavarna sjöng, dansade och spelade musikinstrument. De rika bjöd in "hetärer", vilket bara var ett finare namn på kvinnor och sällskapsdamer som prostituerade sig. Men det var ett dyrt nöje, en hetär tog betalt i guld för sina tjänster.

Fest

Männen gifte sig oftast runt 30 års ålder, fruarna var vanligtvis betydligt yngre. Det var vanligt att mannen hade olika ”affärer” på sidan om. Affärer med andra män och pojkar var inte ovanligt. Homosexualitet ansågs inte onormalt, tvärtom. Många ansåg att riktig kärlek bara kunde finnas mellan två män, kvinnor hade man bara för att skaffa barn och arvingar.

En man klädde sig på liknande vis som kvinnorna men med kortare tyg, ofta bara till knäna. Även männen hade ofta flätat hår. Mantel var ett vanligt förstärkningsplagg till skydd mot regn och kyla.

Man med slavpojke

Hur hade Athens barn det?

Många barn dog tidigt, och flickorna dog oftare än pojkarna. Det berodde på att pojkarna var arvingar och viktiga för familjen och om det var brist på mat var det pojkarna som fick så att de skulle klara sig. Fick man för många döttrar var det inte ovanligt att man satte ut dem på fälten för att vilda djur skulle äta upp dem.

När de växte upp fick flickorna lära sig mammans sysslor och pojkarna pappans. I rika familjer kunde flickorna få lära sig läsa av sin mamma eller en husslav. Pojkarna i rika familjer fick gå i privatskolor. Där fick de bland annat lära sig läsa och skriva. De lärde sig räkna och hantera musikinstrument. Dessutom ingick idrott i skolgången. Som skrivböcker använde det tavlor täckta med vax, eller helt enkelt sand på marken.

Familj, gravsten

Hur hade Athens slavar det?

Drygt var tredje människa av de 300 000 som bodde i Athen var en slav. En slav kunde köpas och säljas precis som vilket husdjur som helst. Man handlade med slavar på speciella slavmarknader. Slavarna fick slita hårt i gruvorna eller ute på fälten. På byggena och i hamnarna. Många slavar var husslavar och hjälpte till med hushållsarbetet. Det var inte lika tungt. En hushållsslav hos en rik ägare kunde ha ett bättre liv än en fri bonde. Ofta var det slavarnas arbete att roa gästerna på fester med sång och dans. Slavarna var ofta krigsfångar och kunde komma från olika platser runt Medelhavet. Om man var skyldig pengar kunde man bli såld som slav för att stryka skulden.

Hur hade Athens soldater det?

Grekiska soldater, de slogs nakna

Alla män över 18 år var tvungna att tillbringa två år i armén. Merparten av utrustningen fick de betala själva, så en fattig soldat hade mindre chans att överleva än en rik som hade råd att skaffa en rustning och sköld av brons istället för läder eller trä. De tränades i närstrid och att slåss tillsammans i täta formationer med sköld, svärd och spjut. De här grekiska soldaterna kallades ”hopliter” och var fruktade i närstrid.

Vad åt man?

Korn användes till bröd, gröt, kex och öl.

Man åt främst bröd. Till brödet hade man får- eller getost, oliver och fikon. Man hade inte kor så komjölk eller ost från kor fanns inte. Var man fattig åt man korngröt med grönsaker i olivolja. De rika kunde äta mer grönsaker, frukt, fisk och kött, t.ex lammkött. Till maten drack man vatten eller vin utspätt med vatten.

Hur styrdes Athen?

Alla med rösträtt fick vara delaktiga i mötena. Man röstade med brickor.

Till en början styrdes Athen av en kung, men med tiden införde man ”demokrati” eller folkstyre. Nu var det inte hela folket som fick vara med, utan bara fria män över 21 års ålder som var medborgare i Athen. Man hade ”direkt demokrati”-varje person hade en röst. Man röstade på plats och alla röster räknades direkt inför ett beslut.

Athen hade en folkförsamling och ett råd. Folkförsamlingen motsvarade ungefär vår riksdag och rådet motsvarade ungefär vår regering. Alla fria män fick delta i folkförsamlingen hade möten. Rådet såg till så att det som bestämdes av folkförsamlingen verkligen utfördes.

Om man var fattig tappade man en dagsinkomst om man var med på ett möte i folkförsamlingen. Många fattiga hade inte råd med det. För att göra det så rättvist som möjligt införde man ekonomisk ersättning till alla deltagare.

Hur var det att leva i Sparta?

Till skillnad från Athen var Sparta en extrem militärstat. Två kungar ledde landet om det var krig. Under dem fanns spartanerna som styrde i landet i fredstid. Under dem fanns perioikerna som saknade rösträtt men som arbetade med handel och hantverk. I samhällets bottenskikt fanns heloterna. Det folk som bodde där när spartanerna erövrade landet flera hundra år tidigare. De var livegna, fick inte flytta utan sin markägares tillåtelse och var tvungna att betala halva sin skörd i skatt. Underst fanns naturligtvis slavarna.

Heloterna försökte ofta att göra uppror för att få det bättre och kasta ut spartanerna. Det fanns dessutom gott om fiender runt Sparta. De ständiga hoten tvingade spartanerna att skapa antikens mest vältränade och modiga armé.

Hoplit

Hur hade Spartas kvinnor det?

Både kvinnorna och männen var i regel fyllda 18 år när de gifte sig. Männen blev soldater och bodde i olika läger merparten av året så det var kvinnans jobb att sköta gården hemma, något som gav henne en frihet Athens kvinnor helt saknade. De hade t.ex. full frihet att göra saker utanför hemmet, som att handla mat vid torget utan manligt sällskap, något som var helt otänkbart för en kvinna i Athen. Flickorna tränades att bli starka och till skillnad från Athen gav man barnen lika mycket mat eftersom både pojkar och flickor ansågs lika viktiga, fast på olika sätt. Den athenske teaterförfattaren Euripides sa:

"Tro det om du vill, en spartansk flicka kan aldrig vara dygdig. De munhuggs med unga män med, klädda så deras nakna lår syns, och utan kläder kapplöper de och brottas med dem. Outhärdligt!"

Spartanska unga kvinnor

Hur hade Spartas barn det?

Kvinnornas främsta uppgift var att föda pojkar som kunde växa upp och bli bra soldater. Redan när pojken föddes undersöktes den av stadens äldste. Var inte pojken frisk och stark dödades babyn. Vid sju års ålder fick pojkarna flytta till statliga skolor där de uppfostrades till soldater. Det skulle de fortsätta med tills de fyllde 60. De fick lära sig att marschera långt med tung packning och uthärda värme, kyla, smärta och hunger. Allt utan att klaga. En bra soldat skulle kunna klara sig under väldigt enkla förutsättningar. En spartan skulle vara tystlåten och bara säga det nödvändigaste. Än idag säger man att något är ”spartanskt” om det är väldigt enkelt och att man är "lakonisk" om man är tystlåten (efter Spartas gamla namn Lakonia).

Däremot fick de inte gå i skolan som Athens barn fick göra. Merparten av spartanerna var varken läs- eller skrivkunniga och ansågs ibland som obildade och litet korkade av athenarna. När ungdomarna gick ut i krig sade mödrarna till dem ”kom hem med din sköld, eller på den”. Med det menade hon att sonen var välkommen hem som en segrande soldat eller som en död soldat hemburen på skölden, men om han blev rädd och flydde från striden var han aldrig mer välkommen hem.

Spartansk kvinna ger skölden till sin son.