Diskussion:Datorn i grundskolan, en IT-teknikers betraktelser/Kapitel 3, Programuppsättning

Sidans innehåll stöds inte på andra språk.
Från Wikibooks

E-postprogram[redigera]

Är e-postprogrammen verkligen så besvärliga? Unix' och Linux' traditionella program utgår från att datorn har en e-postserver som tar hand om e-post skickad genom /usr/lib/sendmail och att man hittar e-posten under /var/mail/användarnamn $HOME/mail eller $HOME/Mail. Det betyder att man inte behöver ställa in någonting för enskilda användare eller e-postklienter, utan allt kan göras på servern. Förutsatt att eleverna loggar in med eget användarnamn och använder ett hemområde på en filserver.

Grafiska e-postprogram insisterar ofta på att man skall ställa in dem skilt innan man börjar använda dem, men också här borde en konfigurationsfil kunna genereras automatiskt. Litet mer arbete för att klura ut vad som måste ändras per användare, men knappast oöverkomligt om man har någon vana med bash, perl eller annat skriptspråk.

Med IMAP måste man också ställa in servern för varje program man tänker använda, men inställningar för varje elev behövs knappast. Och med externa e-posttjänster måste man också registrera användarnamn - och förlorar kontrollen över e-posten.

--LPfi (diskussion) 1 mars 2012 kl. 12.55 (CET)[svara]

Ja, det är svårt. I alla fall i en windowsmiljö. Det finns tre vägar att gå:
1: Man använder ett e-mailprogram i varje dator, t.ex. Outlook om man har köpt in Officepaketet, Evolution är ett bra gratisalternativ. Då måste samtliga parametrar ställas in för varje användare. Det är dessutom så kritiskt så det räcker med en enda bokstav/siffra fel någonstans för att funktionen skall faliera totalt och man kan inte skicka- eller ta emot e-mails. Barn kan inte sättas att ställa in parametrarna utan det blir IT-teknikerns jobb, för samtliga datorer i skolan. Däremot kan eleverna radera ut eller ändra uppgifterna, vilket de gärna gör för att "busa" med varandra eller bara för att "testa". Om man dessutom kontrollerar hur elever använder sig av datorer märker man snabbt att e-mails hör till det förgångna. Elevrna själva använder MSN, Facebook eller Steam. E-mail är något som används av vuxna som skickar något till eleverna och det är inte alls lika intressant att hålla reda på en e-mailadress man får ut av skolan jämfört med den egna e-mailadressen man normalt sett använder.
2: Man använder en Exchange server ägd av skolan eller kommunen som man loggar in på direkt från web-läsaren. Detta är faktiskt det vanligaste även för lärare. Jag har t.ex. personligen inte använt ett e-mailprogram sedan 2006. Fördelen är att man når e-mailen från både mobil, surfplatta eller dator. Man har samma namn och lösenord för Exchangeservern som för inloggningen till domänen vilket underlättar för eleverna. Det är dock inte en "gratislösning" precis.
3: Man låter barnen skapa egna e-mailkonton på Hotmail och Gmail. Ingen IT-tekniker behövs. Inga resurser från skolan blandas in. Eleverna själva håller ordning på mottagna mail. De har bara en enda e-mailadress att hålla reda på, den privata. Driften och underhållet ligger utanför skolan. Man tappar visserligen "kontrollen" över den, men med tanke på hur sällan elever kontrollerar e-mail om man inte uttryckligen talar om för dem att de skall öppna ett mail de fått av mig är detta den i särklass enklaste lösningen. De måste bara meddela mentor/klassföreståndare vilka mail de har. Enda nackdelen är att detta måste ske hemifrån eftersom skolan normalt sett har ett enda IP-nummer utåt och om fler än tre konton registreras i rad i Gmail eller Hotmail från samma IP-nummer flaggas skapandet av konton som en illegal handling och ingen kan skapa fler konton närmaste 24 timmarna.
--ingwik (diskussion) 1 mars 2012 kl. 15.37 (CET)[svara]
Ja, jag brukar bli frustrerad då jag måste göra något i Windows-miljö ;-)
1) Om alla använder samma program räcker det normalt att skapa en konfigurationsfil som man sedan kopierar till alla datorerna. Då programmet insisterar på personliga inställningar kan man kopiera filen till alla hemområden (som alltså normalt inte finns på de enskilda datorerna utan på filservern). Skillnaderna brukar begränsa sig till sådant som får vara lika (tidsstämplar, fönsterstorlek etc.) och referenser till användarnamnet. Det senare är lätt att byta ut med ett skript. Om eleverna strular till konfigurationsfilen är det bara att köra över den med den automatgenererade versionen - förutsatt att programmet är vettigt och inte är beroende av en privat databas som den inte kan rekonstruera.
Att e-post "hör till det förgångna" kan man inte mycket åt. I arbetslivet är det ändå centralt, alltså något man måste lära sig.
2) Lösningar för webbmail finns som fri programvara. Normalt kombinerar den smidigt med användardatabas och normal e-post (IMAP). Jag använder normalt inte webbmail, då jag kommer åt e-posten genom att logga in med ssh på någon av de datorer där jag konfigurerat ett e-postprogram att använda IMAP-servern. På resa stöter man förstås på Windows-datorer utan ssh, men webbmailen är mycket klumpigare (man är bunden till den använda programvaran för de flesta avancerade funktioner - som kan saknas).
3) Äldre elever kan antagligen ta hand om sin e-post själv, men om man skall lära eleverna använda e-post kan jag inte tro det är en lättare lösning att ha dem här och var med olika webbgränssnitt. Det blir också juridiskt problematiskt, både vad gäller själva kravet och vad gäller känsligt material.
Men visst. Den som inte har en färdig e-postserver och inte klarar av att sätta upp en sådan använder antagligen sin tid betydligt bättre om han uppmanar eleverna att sköta den sidan på egen hand.
--LPfi (diskussion) 2 mars 2012 kl. 13.47 (CET)[svara]
Det jag argumenterar kring är själva nyttan med e-mail jämfört med administrationen. Om eleverna använder e-mail har de normalt en privat e-mailadress redan på Hotmail eller liknande. Om vi från skolan ger dem en till skiter de fullständigt i det. De kollar sin privata e-mail. men den extra som skolan gett dem ligger vanligtvis oanvänd om man inte uttryckligen säger till dem att kontrollera den e-mailen också. Eftersom nyttan är så låg, ur eleverna perspektiv, måste hanteringen av e-mailkonton vara förödande enkel - vilket den inte är.
Å andra sidan är detta en wiki-bok. Skriv gärna till tankar kring e-mail i enkel form så att även lärare som inte har så våldsamt djupa IT kunskaper förstår. Ta upp din syn på hur man installerar en mailserver i Linux och vad du tycker är svårt/lätt att administrera, samt vad nyttan är med e-mail för eleverna och varför skolan inte skall tappa kontrollen över mailhaneringen.
Jag nämnde aldrig e-mailprogram i texten, men i mitt eget tycke finns det bara två; Outlook (dyrt) eller Evolution (gratis). Båda klarar av att skicka och ta emot mail från Exchangeservrar. Har du andra förslag på e-mailprogram får du gärna lägga till dem.
Den största fördelen och skillnaden mellan Wikipedia och Wikibooks är ju att här kan du tycka saker och skriva utifrån egna funderingar och erfarenheter, till skillnad från Wikipedia som kräver källor till precis alla faktauppgifter.
--ingwik (diskussion) 2 mars 2012 kl. 14.32 (CET)[svara]