Datorn i grundskolan, en IT-teknikers betraktelser/Kapitel 2, Klassrummet

Från Wikibooks
Hoppa till navigering Hoppa till sök


Det fysiska klassrummet[redigera]

Det klassiska klassrummet har en tavla längst fram i rummet, gärna en kateder också där läraren står när han eller hon förklarar saker. En Over Head apparat där man kan lägga OH-kopior och en duk att visa upp dem på har också varit standard i årtionden. Ibland har läraren rullat in den gemensamma TV:n och visat en film. Med datroernas intåg måste all möblering i klassrummet tänkas om. Den här typen av klassrum hör till historien.

Fördelar och nackdelar med olika möbleringar[redigera]

Datorer i klassrummen

Hur skall datorerna placeras i skolan? Det första man måste ta ställning till är om man skall ha en separat datasal med en klassuppsättning datorer eller om man skall sprida ut de datorerna i olika klassrum och grupprum. En kombination vore bäst, men det är sällan det går att genomföra av ekonomiska skäl. Datasal är bra om inte alla elever har varsin dator, eftersom det då är möjligt att gå igenom t.ex. hur Excel fungerar inför hela klasssen på en gång. När 1 till 1 och en laptop per elev slår igenom allt mer försvinner behovet av datasalar och de bör vara helt utfasade ur grundskolan inom en snar framtid.

Jag själv är starkt emot att man sprider ut eleverna och placerar flera elever vid en enda dator när det är brist på dem av flera anledningar. Den främsta är att eftersom bara några få elever kan sitta vid datorn vid varje givet tillfälle så finns ingen möjlighet att använda sig av datorn på ett pedagogiskt sätt. Möjligen kan elever som är klara med sina arbetsuppgifter sitta och spela pedagogiska spel på datorerna, men det är mer tidsfördriv än inlärning. När det gäller att hämta information från t.ex. Internet innebär detta sätt att några elever blir de som styr vilken information som inhämtas och de som inte har någon möjlighet att sitta vid datorerna får sitta och skriva av det klasskamraterna hittat. Kontentan blir att datorerna används som enkla ordbehandlare, speldatorer och för surfning – och ingenting mer. Om datorerna enbart skall användas till detta är det bättre för skolan att köpa in ett lexikon och några sällskapsspel.

Ett annat argument, att elever lär elever när flera sitter vid en enda dator, är lika korttänkt. Min erfarenhet är att elever som kan mer än klasskamraterna om ett datorprogram inte brukar lära ut vad de lärt sig till andra än sina kompisar. Detta innebär att det vanligen blir en liten klick av elever som visar framfötterna och som psykologiskt tilltvingar sig tid vid datorerna eftersom de andra "ändå inte vet vad man skall göra". Denna klick består dessutom nästan undantagslöst av pojkar, vilket gör att flickorna segregeras än mer från datorernas användning i skolan. Även om denna klick kan mer om ett program, kanske de inte kan använda programmet på det sätt som läraren anser nödvändigt. Ett bra exempel är selektiv utskrift där läraren vet hur man skriver ut en enstaka sida i ett långt dokument men eleverna vanligtvis skriver ut hela dokumentet varje gång de gjort en liten ändring. Enda rättvisa sättet att verkligen veta att eleverna lär sig hur datorer och program fungerar är att låta samtliga elever lära sig gemensamt, och det är en omöjlighet om man bara har tillgång till några enstaka datorer.

Utplacering av elever

Det finns i praktiken tre olika sätt att placera ut eleverna i klassrummet, om man förutsätter att de har varsin dator eller laptop. Man kan placera ut dem längs väggarna med ryggen ut mot klassrummet, man kan placera ut dem i rader och man kan placera ut dem handfullsvis i "öar" av bänkar.

Att sätta ut eleverna med ryggen mot klassrummet är slöseri md utrymme, men kan kombineras med öar. Största fördelen med detta är att läraren lätt kan se vad eleverna håller på med på sina datorer. Om man sätter eleverna i rader på långa bänkar får man plats med fler elever och datorer än om man bara möblerar med t.ex. solformade öar. Problemet blir samtidigt att det blir trängre mellan bänkarna och bökigare att ta sig fram till sin plats. Då blir eleverna lätt okoncentrerade och det tar längre tid att både starta och avsluta lektionerna. Om man vill göra prov på datorerna uppstår automatiskt problemet att det är lätt att kika på kamrater som sitter bredvid och ändå lättare att kika på kamrater som sitter framför om alla sitter vända åt samma håll. Detta kan delvis avhjälpas genom att man placerar enkla skärmar mellan datorerna när det är dags för prov men dessa skärmar måste samtidigt förvaras någonstans under de lektioner som man inte har prov vilket blir ännu ett problem. En fördel om alla är vända åt samma håll är dock att läraren kan stå längst bak i datasalen och enkelt se vad alla elever egentligen håller på med på sina skärmar.

Kabelanslutningarna

Ett annat stort problem är att ansluta alla kablar på ett enkelt sätt. Alla som någon gång hållit på med datorer vet att det väldigt lätt blir fågelbon av kablar och än värre blir det om man har 20–40 datorer i samma rum. Om datorerna placeras i rader eller längs väggarna är det enklast att använda enkla trummor som man monterar på borden och drar kablarna i. Det finns färdiga trummor att köpa eller så kan de lätt tillverkas i PVC-plast. Vid varje dator får kablarna gå ut och där monteras ett eluttag (glöm inte att använda korrekta säkringar) och en nätverksanslutning. Problemet blir naturligtvis att felsöka kablaget om någonting händer eftersom det i värsta fall går 20 kablar i samma trumma. Det är också relativt lätt att sabotera kablaget om någon illvillig elev sitter i början av trumman.

Om man sitter i solformade öar är det enklast att dra kablaget längs taket och låta nätverkskablar och strömanslutningar hänga ner i mitten av solen så att samtliga datorer får kontakt. Denna grupperingsform gör det också lätt för eleverna att diskutera och samarbeta samtidigt som det är väldigt svårt att kika på varandra vid ett prov på datorerna. Detta är i mitt tycke den bästa möbleringslösningen, men samtidigt den mest utrymmeskrävande.

Om man har trådlös uppkoppling till alla datorer försvinner hälften av kablaget, så det är absolut att föredra framför fasta anslutninger.

Om man har en "laddningsvagn" för laptops där man kan placera sin laptop när den inte används och låta batteriet ladda upp sig inför lektionen, försvinner resten av kablarna. Detta förutsätter dock att det är skolan, och inte eleven, som ansvarar för laddaren och uppladdningen.

Kringutrustning

Trots att vi lever i det "papperslösa samhället" måste vi fortfarande göra utskrifter till och från. En nätverksskrivare i klassrummet är ett lyx, men bra för att förhindra att eleverna inte försvinner ut någonstans för att hämta utskrifterna (för att i värsta fall inte komma tillbaka förrän i slutet av lektionen) och även för att se vad, och hur mycket, eleverna skriver ut. Om skolan har råd med en scanner och/eller en DVD-brännare bör även dessa finnas i klassrummet eftersom klassrummet sällan är olåst och obevakat vilket minskar chansen för missbruk, stöld eller skadegörelse.

Redovisningen och genomgången[redigera]

Som tidigare nämnts är det bäst om man kan gå igenom inför alla elever samtidigt hur man utför olika moment med datorn för att alla skall ha en chans att lära sig de väsentliga funktionerna – vare sig det gäller ett ordbehandlingsprogram eller ett inlärningsprogram. För att detta skall fungera måste eleverna ha en möjlighet att se vad läraren gör på sin skärm. Det finns flera lösningar till problemet (digital redosvisning har ett eget kapitel) och här kommer några i korthet:

  • Ett dyrt och bra sätt är genom att skolan investerar i en projektor som kopplas till datorn. Den visas på en likadan duk som används när man visar Over Head bilder. På det viset kan alla elever (som är vända mot läraren) se vad läraren gör och följa med i musklick och knapptryckningar samtidigt som läraren har sin genomgång. Bärbara projektorer kan bäras omkring så att investeringen inte blir för stor för skolan, men samtisigt blir det krångligare att sätta upp projjektorn och stöldrisken ökar. Bäst, enligt mig, är att ha den fast monterad i taket, tillsammans med högtalare, så att den alltid finns på plats och är enkel att tillgå när man vill visa eleverna någonting.
  • Istället för att använda projektor kan man förse lärarens dator med ett grafikkort för analog visning och dra en kabel mellan lärarens dator och en TV. Då kan eleverna följa med lärarens instruktioner på TV-skärmen. den här "snikversionen" är långtifrån lika bra som att använda projektor men det fungerar i alla fall hjälpligt.
  • Slutligen finns ett system med SMART-boards, en form av elektroniska whiteboards som är en dröm för vilken pedgog som helst. Tyvärr är de väldigt dyra. Ett mellanalternativ är att använda en dator med "touch screen" kopplad till en projektor så att man kan använda fingrarna direkt på datorskärmen på samma sätt som man använder fingrar direkt på SMART-boarden.

Systemet är också lämpligt om eleverna gjort någon form av multimedial redovisning. Då kan de använda lärarens dator, eller koppla in sin egen till projektorn, för att på ett enkelt och överskådligt sätt visa det de åstadkommit för resten av klassen. Alternativet vore annars att klumpa ihop hela klassen framför en enda datorskärm där eleverna visar vad de skapat – ett arbetssätt som aldrig är särskilt bra om man inte har extremt små elevgrupper.

Ljud[redigera]

Projektorer visar bara bilden. Vill man också få fram ljud måste man också ha en separat ljudkabel som går till någon form av högtalaranläggning. Har man projektorn fastskruvad i taket är det logiskt att även ha högtalare fastskruvade i taket. Då är det lika enkelt att koppla in ljudet som att koppla in bildkabeln. har man HDMI utgång från datorn OCH HDMI ingång till en projektor med inbyggda högtalare försvinner det problemet, men det är än så länge rätt ovanligt. Att däremot investera i en 40 tums plattTV med HDMI ingång är en lösning, då kan man koppla datorn direkt till TV:n vid t.ex. filmvisningar och på det sättet utnyttja TV:ns högtalare.

Datorerna i kombination med andra ämnen[redigera]

En datorsal som i förväg försetts med dyr ljudutrustning och påkostad projektor eller SMART-board kan användas som komplement till andra ämnen precis som en laborationssal är ett komplement i NO-undervisningen.

Datorer med ljudkort kan med fördel användas i ett rum som omvandlats till språkstudio för engelska och moderna språk (spanska, tyska etc.). Eleverna kan ha hörlurar och det finns ett flertal både pedagogiska och lättanvända språkinlärningsprogram på marknaden.

Om skolan har råd kan man investera i ett keyboard med MIDI utgång och låta eleverna skapa egen musik på datorerna. Musikerna var bland de första att upptäcka datorernas förträfflighet och det finns otaliga gratisprogram på Internet för musikbearbetning.

Om skolan har råd med en färgskrivare till eleverna kan man använda datorerna i bildämnet där eleverna skall skapa egna digitala bilder som de sedan kan skriva ut och spara. Detta kan ses som ett gott komplement samtidigt som bildläraren kan gå igenom fördelar och nackdelar med olika digitala bildformat.

Äldre elever kan läras upp i enkla 3D-modelleringsprogram och där skapa det de gör ritningar av i trä- och metallslöjd. På det viset kan de redan i förväg se hur det färdiga resultatet kommer att bli och vad olika ändringar i ritningen får för effekt på det färdiga resultatet. Detta är ett bra sätt att skapa förståelse mellan två och tredimensionella objekt.

Jag skulle kunna fortsätta (jag har inte ens nämnt skoltidningen), men längre fram kommer mer utförliga beskrivningar av hur datorn kan integreras i olika ämnen. Slutsatsen är dock att alla lärare och elever kan ha mer eller mindre nytta av en sal med genomtänkt möblering för datoranvändning, men inga elever eller lärare har någon större nytta av att få skolans datorpark utspridd på olika platser i skolan. Den pedagogiska tanken försvinner eller blir helt omöjlig att genomföra om man inte kan samla eleverna kring datorerna och kan man inte ha en pedagogisk tanke kan man lika gärna göra sig av med dem för då kostar datorerna mer än de smakar.