Berimbau - en handbok för nya capoerister/Beskrivning av instrumentet

Från Wikibooks
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Från vänster i bild: En viola, en médio och en gunga.
Caxixí (en skallra), Dobrão(mynt), Baqueta(pinne)

Stommen i en berimbau, den stora pinnen som böjs och spänns kallas verga på portugisiska. Den är oftast tillverkad av träslaget beriba som växer i Brasilien. Överst på vergan sitter en liten läderbit fastspikad som har som uppgift att skydda träet så att inte strängen (arame på portugisiska) skär in i träet och orsakar sprickor. Längst ned finns ett fäste för strängen. Strängen görs idag i regel av ståltråden från begagnade däck. För att kunna fästa strängen finns två öglor. Den ena fäster man direkt på vergan och i den andra öglan finns ett snöre som man virar runt berimbauen för att fästa. Hur det går till finns i avsnittet Att stämma en berimbau. När bågen är spänd så sätter man på en kalebass (portugisiska: Cabaça). I kalebassen finns två små hål där en ögla av ett snöre är fastsatt. Kalebassen fäster man på vergan genom att trä öglan runt vergan underifrån. I capoeiramusik brukar man i regel ha en skallra (portugisiska:Caxixí) i handen när man spelar berimbau. Den är flätad av torkade rötter som är fästa på en bit av en kalebass och fylld med frön. För att slå på strängen använder man en pinne (portugiskiska:Baqueta) och för att få till olika ljud så har man ett mynt (portugisiska:Dobrão) som kan sättas löst eller hårt emot strängen.

Beroende på vilken tonhöjd berimbauer har brukar de delas in i olika sorter. En gunga har låg ton och stor kalebass, en viola har hög ton och liten kalebass och en medio mitt emellan.