Stadsvandringar i Skellefteå/Femtiotalsstaden Skellefteå (vandring, 2 km)

Från Wikibooks


Hej, jag heter XXX och arbetar på YYY, men idag har jag fått äran att vara er guide. Vi ska gå knappa 2 km och kommer att stanna och fika i slutet av vandringen. Jag kommer därefter lämna er i centrum så ni hinner ta en titt på stan innan middagen.

Förord[redigera]

Kriget var slut. Industrin gick som tåget. Skellefteå fyllde hundra år. Sveriges främsta arkitektkontor ritade i 20 år på det nya stadshuset i Skellefteå och vi var på DN:s förstasida när vi sanerade för det demokratiska folkhemmet. Arkitekturen och konsten gick hand i hand när en en ny stad skulle resa sig! Vår guide tar dig med till en framtid som aldrig varit ljusare.

Rutt[redigera]

Rutt (karta)

Talarmanus[redigera]

Året är 1945 - vad händer? (fråga) Jo, andra världskriget är slut och Sverige i allmänhet och Skellefteå i synnerhet har klarat sig bra. 30-talets gruvindustri har gett upphov till en mekanisk industri (Alimak, Skega etc). Vi är rika och stolta. Dessutom fyller Skellefteå stad fyller 100 år. Detta firas med en storslagen jubileumsfest på Nordanåområdet, som nu går från att vara skola till att vara det park- och rekreationsområde vi har idag. Svandammar och gångstigar anläggs och man talar om den gyllene sommaren, det regnar inte på 42 dygn. Folkhemstankarna kommer från 30-talet, men det är nu vi har råd att genomföra dem. 1944 bildas Hemmens forskningsinsitut för att betrakta även husmoderns arbete som en arbetsplats. Nu ska det gamla bort. Sanering kallar vi det, helt i enlighet med tidens anda. Vi har egentligen bara ett problem, vår gamla handelsborgarstad i trä från 1800-talet börjar kännas som att ha tjock-tv på 2000-talet. Det gick så långt att man i början på 50-talet drev med oss i Aftonbladet:

"... skillnaden mellan Skellefteå och Grönköping är framförallt den, att sistnämnda ort är en träkåksidyll, som fösöker verka storstad, medan Skellefteå är en storstad som tvingas tränga in sin styrelse i en träkåksidyll."

Hur ska då den nya staden se ut? Handelsbanken här norr om oss och Skandinaviska banken (fd Gallerian) där borta anger tonen. Allt stugmässigt ska bort, både träet och taket. Moderna "lådor" - gärna på pelare - där taken inte syns, i mer exklusiva och beständiga material som tegel, koppar och marmor eller sten. I det seriösa kostar man på sig lekfullhet i det lilla, assymetriska burspråk, extra bearbetad takfot (där taket möter väggen) och fina smidesdetaljer eller mosaikmönster. Det trä som blev kvar var ädelträ som användes för dörrar mm.

Hjorten[redigera]

Se Historiska

Fd Gallerian/Skandinaviska banken[redigera]

Storgatan 40: Skandinaviska banken ritades 1941 av Kjell Ödeen och Gunnar Wejke, Stockholm. Ett av de första exemplen på den nya stilen i Skellefteå; tegel, sten och koppar. Här ser vi just hur en modern tegellåda svävar på marmorpelare och har ett osynligt valmat koppartak. Lekfulla detaljer är burspråken och takfoten (där taket möter väggen).

Stattdelen av Hjorten[redigera]

Stationsgatan 8: Här ser vi hur man tagit i rejält när man gjort lekfulla burspråk, och med tidstypiskt material.

Nuvarande Pingstkyrkan[redigera]

Stationsgatan 15: Nu har ni ju gjort eran läxa och känner igen ett fmetiotalshus; fyrkantigheten, teglet, de bearbetade entréerna med ide ädla material. Men taken ska ju inte synas? Nä, men det här huset, eller husen, är ritade - samtidigt - av Bengt Brunnström, som var stadsarkitekt från 1953 och ända in på 1980-talet. Hans hus har de här tehuveliknande taken. Husen ritades ursprungligen för Sankt Olovs församling, men ägs nu av Pingstkyrkan.

Orionhuset[redigera]

Kanalgatan 43: Ja, det är samma sak här, ritat av Brunnströms föregångare Bergenudd; det lit assymetriska, och balkongnischerna är inte kvadratiska utan lite koniska. Snart kan ni det här.

Posten[redigera]

Kanalgatan 45: Inte bara staden, utan även staten var med och byggde i den nya stilen. Gamla posthuset ritades av Lars-Erik Lallerstedt (Erik Lallerstedts, kockens, pappa) och stod klart 1952. Tio år senare ritade han en av Hötorgsskraporna (nr 4). Språket är detsamma, teglet, marmorn och koppartaket. OCh de lekfulla detaljerna, som frimärksaggrna runt entrén som man inte ser de första gångerna.

Som ni ser nu när vi går Kanalgatan mot Tekniska kontoret, har vi många 50-talssbyggnader kvar i staden och ni kan ju stilen vid det här laget: Marmorpelare på bottenplan, tegel i övrigt, flacka koppartak och lekfulla detaljer runt tak och entréer.

Tekniska[redigera]

Skeppargatan 16: Ritades 1954 som ny brand- och polisstation av Edvin Bergenudd och jag har fortfarande kollegor som har sitt kontor i "häktet". Huset är byggt i tre våningar. Fasaden har rött tegel med detaljer i vit marmor. Trapphusgolvet är fint och tidstypiskt mönstrat. På gården fanns ett slangtorn som numera är rivet. Polisstationen låg här till 1975, då ett nytt polishus stod klart i kvarteret Måsen. Brandstationen flyttades till Solbacken, norr om stadens centrum. (Här i kvarteret Oden låg åren 1880–1935 stadens folkskola, innan Kanalskolan var byggd.)

Odentorget[redigera]

Nygatan 63: Odentorget var med sina omgivningande hus ett genuint 50-talstorg, och visst kan man fortfarande ana det bakom 2000-talets glas och balkonger, och huset här på södra sidan är tämligen intakt, med de fyrkantiga helheterna och de oregelbunda detaljerna. Statyn är kanske något väl sovjetiskt pampig för att vara 50-tal, egentligen är väl podiet mer tidstypiskt med sina abstrakta, oregelbunda former. Ombyggnationerna har ännu inte inneburit att mer publika verksamheter flyttat in, men förhoppningen är att det ska komma. "K-märkningen" av norra huset har vi tagit bort, och diskuterar tillbyggnader uppåt... Men nu ska vi inte vara bittra, utan istället glädjas åt att utvecklingen går framåt och alla alla, verkligen får balkonger (oavsett om de hamnar på varandra). Nu raskt vidare.

Pansalen/Efyran[redigera]

Storgatan 53/Viktoriagatan 5: Huset uppfördes som Folkets Hus, stadsbibliotek, samlingslokal och kontor och ritades av John Windell, FHR arkitektbyrå, Stockholm. Det ny­byggda Folkets Hus invigdes i januari 1957 och består av två byggnader förenade med en lägre del. Västra byggnaden är ett stenhus i två våning­ar med fasader i rött tegel. En trappa upp låg danslokalen Pan­salen och i källarvåningen fanns 1966–96 ungdomsgården CeGe. Pansalens stora fönster mot Storgatan är nog vårt vackraste burspråksfönster och samtidigt med alla sina vinklar väldigt tidstypiskt. Östra delen byggdes för stadsbiblioteket, som låg här till 1995. Fasaden mot E4:an har ljusgul slätputs med dekorationer i relief. I Folkparken på Norr­böle byggdes 1991 ett nytt Folkets Hus.

Innergården på Nyg 58[redigera]

Innergården på Nyg 58: Här ser vi också många exempel på lekfullt tegelarbete.

Gamla Apoteket[redigera]

Nygatan 50: Huset uppfördes 1954 av disponent Erik Öman. Ritningarna gjordes av E. Hirsch och G. Lundin, Stockholm. Erik Öman var sonson till grosshandlare M.F. Öman. Huset är byggt i fyra till fem våningar. Hörnpartiet är utformat som en tornliknande, utkragande del. Fasaden har rött tegel, grå marmor och hörnpartiet har mosaik i blått och grått. Apoteket Nordstjärnan låg i hörnlokalen åren 1956–1983.

Handelsbanken[redigera]

Nygatan 49: Huset uppfördes 1939 av Svenska Handelsbanken. Arkitekt var Kjell Westin, Stockholm. Fasaderna i rött tegel med detaljer i vit marmor är typiskt för sin tid, liksom den markerade takfrisen. Gårdsfasaden hade vit puts. Detta är ett av de första husen med tegelfasad – ett kännetecken för stadens nyare arkitektur. Balkongräckena ersattes 2011, och det tog ett tag innan balkongtillverkaren begrep att de inte var kvadratiska, i tidens anda är de såkalrt något koniska. (Den första byggnaden på tomten var P.O. Ellversons tryckeri. Där trycktes Skellefteå Nya Tidning som utgavs 1860–1919.)

Avenyhuset[redigera]

Torget 4: Affärs- och bostadshus med biografsalong, uppfört av biodrottningen Josefina Pahlberg 1960. Arkitekt är Alf Lundquist, som använt modernistiska, blanka nästan transparenta former i byggnaden. Detta kan sägas rent arkitektoniskt vara den första 60-talsbyggnaden i Skelelfteå, nu var 50-talet slut och en ny tid nalkades. I huset låg biografen Aveny som invigdes 1961. Genom huset byggdes en inomhusgata, dekorerad med en stor mosaik av konstnären Hannes Wagnstedt med titeln ”Guldstaden”. Delar av mosaiken kan numera ses på Skellefteå flygplats och Forum Museum Rönnskär.

Riks-City[redigera]

Nygatan 46: Höghuset byggdes 1957 av Byggfackens Centralaktiebolag. Arkitekt var Åke Östin. Han ritade också det intilliggande Domus-huset, som ersatte det gamla efter bara 10 år. Så stark var tillväxten här. År 1960 invigdes varuhuset Tempo i den här byggnaden, och Åhléns är kvar än idag. Huset är på många sätt det sista 50-talshuset. Stilen oc hmaterialen är desamma, men skalan har ju liksom blivit en annan. Och mycket riktigt var vi också på DN:s förstasida med detta hus 1957. Att huset skymde solen från torget var nog inget problem, detta var ju så mycket pampigare än solen.

(Huset som stod här tidigare byggdes 1903 av slaktare E.A. Selin. I hörnet mot Trädgårdsgatan låg från 1912 F.A. Hedmans charkuteriaffär. Husets östra del inrymde Sandbergs konditiori, som hade en trottoarservering mot torget. Josefina Pahlberg startade 1911 stadens första biograf i kvarteret.)

Fika, Älvsbrinken (Verandan vid dåligt väder)[redigera]

...och därmed är denna vandring slut och Skellefteå vill gärna bjuda er på ett glas vatten här framme på torget och berätta om eftermiddagens ”After walk".

Korta fakta, objekt[redigera]

  • Hjorten 1955 arkitekt Tengboms
  • Fd Gallerian/Skandinaviska banken 1941, arkitekt Ödéen/Wejke
  • Posten, arkitekt Lallerstedt 1952
  • Tekniska, arkitekt Bergenudd 1954
  • Odentorget, Södra huset arkitekt Jarl Bjurström sent 1940-tal
  • Gamla Apoteket, arkitekt Hirsch och Lundin 1954.
  • Pansalen/Efyran, arkitekt John Windell 1957
  • Handelsbanken 1939, arkitekt Kjell Westin
  • Avenyhuset 1960 arkitekt Alf Lundquist
  • Riks-City 1957 arkitekt Åke Östin