Språkkurser/Spanska/Instruktion

Från Wikibooks

Instruktion[redigera]

Det spanska alfabetet[redigera]

a a h hache [atʃe] ñ eñe [eɲe] v uve, be corta [uƀe]
b be, be larga i i o o w uve doble [uƀe doƀle], doble be, coble u, doble uve
c ce [θe], [se] j jota [xota] p pe x equis [ekis]
ch che [tʃe] k ka q cu y i griega [i γrjeγa], ye
d de l ele r (rr) ere (erre, ere doble) z zeta [θeta], [seta]
e e ll elle [eʎe], [eje] s ese
f efe m eme t te
g ge [xe] n ene u u

Boktäverna ch, ll och ñ står för särskilda ljud och är egna bokstäver i spanskan.

Diftonger[redigera]

En diftong består av två vokaler som uttalas i samma stavelse. I spanskan diftonger ingår alltid ett obetonat i eller u.

ai [aj] bailar dansa ia [ja] familia familj
ei [ej] peine kam ie [je] bien bra
oi [oj] boina basker io [jo] kiosco kiosk
au [aw] pausa paus ua [wa] Ecuador Ecuador
eu [ew] Europa Europa ue [we] sueco svensk
      uo [wo] antiguo gammal, antik

Betoning och accenttecken[redigera]

Ord utan accenttecken

Ord som slutar på vokaler, diftonger samt -n och -s har betoningen på näst sista stavelsen.

Ord som slutar på konsonant (utom -n och -s) har betoningen på sista stavelsen.

Observera: En diftong består av två vokaler som uttalas i samma stavelse. I spanska diftonger ingår alltid ett obetonat i eller u. Om diftongen innehåller både i och u är det den andra vokalen som betonas: viuda (änka), ruido (buller).

Betoningen på näst sista stavelsen:
azafata flygvärdinna comen de äter
industria industri gratis gratis
 
Betoningen på sista stavelsen:
señor herre feliz lycklig
español spanska, spanjor ciudad stad


Ord med accenttecken

Om ordet betonas på annat sätt än enligt reglerna ovan måste man sätta ut accent. I spanskan används bara akut acccent (´).
Den sätts oftast ut även över stora bokstäver som t.ex. África.
Om två vokaler som normalt bildar diftong ska uttalas i skilda stavelser, måste accent sättas ut.

Accenttecknet används även för att skilja på en del ord som stavas lika men har olika betydelse.

él han el (best. art.) te te dig
du tu din jag vet se sig
mig mi min más mer mas men
sig; ja, jo si om sólo bara solo ensam


Man skriver också o (eller) med accent mellan siffror för att man inte ska missuppfatta den som en nolla: 5 ó 0 (5 eller 0)


Alla frågor skrivs med accent.

¿qué? vad? que som
¿quién? vem? quien som, vilken
¿por qué? varför? porque därför att
¿dónde? var? donde där
¿cómo? hur? como liksom

Uttal[redigera]

Många av bokstäverna i det spanska alfabetet uttalas på annat sätt än i svenskan.

<td valign=" [θ], dvs. den uttalas med ett läspljud, som i engelskans th i "thing".
  • Spanskamerika: Bokstaven z har ljudvärdet [s].
  • Bokstaven z används normalt inte framför e och i, man använder istället bokstaven c.

    a [a]

    Bokstaven a har ljudvärdet [a], dvs. nästan som svenskans a i "hatt".

    b/v [β], [ƀ]

    Bokstäverna b och v har samma ljudvärde och uttalas båda med ett hårt eller mjukt b-ljud.

  • Ett hårt b-ljud [β] uttalas som ett svenskt b, dock något mer tonande än den motsvarande svenska ljudet – annars riskerar dem att uppfattas som ett p.
  • Ett mjukt b-ljud [ƀ] låter som ett b där man inte sluter läpparna helt.
  • Spanskan uttalar b/v hårt efter pauser, samt efter m och n. I alla andra lägen uttalas b/v mjukt.

    c [k], [θ], [s]
  • Spanien: Bokstaven c framför e eller i har samma ljudvärde som den spanska bokstaven z och uttalas som [θ], dvs. ett läspljud som liknar engelskans th i "thing".
  • Spanskamerika: Bokstaven c framför e eller i har samma ljudvärde som den spanska bokstaven z och uttalas som ett s-ljud.
  • I alla andra lägen uttalas c med ett k-ljud.

  • ch [tʃ]

    Bokstavskombinationen ch uppfattas som en egen bokstav i spanskan och uttalas alltid som [tʃ], dvs. ungefär som engelskans ch i "touch".

    d [d], [ð]

    Bokstaven d uttalas som ett hårt eller mjukt d-ljud.

  • Ett hårt d-ljud [d] uttalas som ett svenskt d, dock något mer tonande än den motsvarande svenska ljudet – annars riskerar den att uppfattas som ett t.
  • Ett mjukt d-ljud [ð] låter som engelskans th i "this" och "that".
  • Spanskan uttalar d hårt efter pauser, samt efter m, n och l. I alla andra lägen uttalas d mjukt.
    När bokstaven d är på slutet av ord så uttalas det något mer tunnande, man hör den knappt.

    e [e]

    Bokstaven e har ljudvärdet [e], dvs. nästan som svenskans e i "bett".

    f [f]

    Bokstaven f har ljudvärdet [f], som i svenskan.

    g [g], [γ], [x]

    Bokstaven g framför e eller i har ljudvärdet [x], samma ljud som ch i tyskans "Bach". Ungefär som ett kort, svag harkling. I alla andra lägen uttalas g som hårt eller mjukt.

  • Ett hårt g-ljud [g] uttalas som ett svenskt g, dock något mer tonande än den motsvarande svenska ljudet – annars riskerar den att uppfattas som ett k.
  • Ett mjukt g-ljud [γ] låter som ett g där man inte helt har lyft tungroten till gommen.
  • Spanskan uttalar g hårt efter m och n samt efter pauser. I alla andra lägen är den mjuk.

    h (stumt)

    Bokstaven h saknar ljudvärde, utom när den ingår i kombinationen ch. I utländska namn och lånord uttalas dock h som [x] eller med ett h-ljud.
    Bokstavskombinationen hu– framför vokal har ljudvärdet [w], som engelskans w i "wet".

    i [i]

    Bokstaven i har ljudvärdet [i], dvs. som svenskans i i "fil".

    j [x]

    Bokstaven j har ljudvärdet [x], dvs. samma ljud som ch i tyskans "Bach".

    k [k]

    Bokstaven k har ljudvärdet [k]. Det används i prefixet "kilo–" och förekommer annars mest bara i utländska namn och lånord.

    l [l]

    Bokstaven l uttalas så som i svenskan.

    ll [j], [ʎ]

    Bokstavskombinationen ll uppfattas som egen bokstav och har ljudvärdet [j].
    Regionalt i östra och nordvästra delarna av Spanien, samt enligt en äldre språknorm, har ll ljudvärdet [ʎ], dvs. ett muljerat l, ungefär som lj i "täljsten".

    m [m]

    Bokstaven m uttalas så som i svenskan.

    n [n], [ŋ]

    Bokstaven n före g har ljudvärdet [ŋ], dvs. som ng i "ingefära". I alla andra lägen uttalas n så som i svenskan.

    ñ [ɲ]

    Bokstaven ñ har ljudvärdet [ɲ], dvs. ett muljerat n, ungefär som nj i "tänjde".

    o [o]

    Bokstaven o har ljudvärdet [o], dvs. som svenskans å i "håll".

    p [p]

    Bokstaven p uttalas ungefär så som i svenskan.

    q [k]

    Bokstaven q följs alltid av bokstaven u eller ü. Bokstavskombinationen qu och används i spanska ord enbart framför vokaltecknen e eller i.

  • Bokstavskombinationen qu har ljudvärdet [k].
  • Bokstavskombinationen har ljudvärdet [kw].

  • r, rr [ɾ], [r]

    Enkelt r har ett svagt r-ljud [ɾ] som i mellansvenskans "fara" och "rör" när det står mellan vokaler eller i kombinationerna br, tr, dr, fr, cr och gr.
    När det står först i ord har den en starkt r-ljud [r] som är kraftigt rullande samt i kombinationerna med nr, lr och sr. Dubbelt rr kan bara stå mellan vokaler och har alltid ett starka r, dvs. ett rullande r.

    s [s]

    Bokstaven s uttalas ungefär som i svenskan.

    t [t]

    Bokstaven t uttalas ungefär så som i svenskan.

    u [u]

    Bokstaven u har ljudvärdet [u], dvs. som svenskans o i "bo" och "bodde".

    w [w]

    Bokstaven w förekommer enbart i utländska namn och lånord och får då oftast ljudvärdet [w], som i engelskan.

    x [ks], [s], [x]

    Bokstaven x har oftast ljudvärdet [ks] framför vokaler och [s] framför konsonant. I särskilt tydligt uttal används [ks] även framför konsonant.
    I orden México, mexicano har bokstaven x ljudvärdet [x], dvs. samma ljud som ch i tyskans "Bach". Utanför Mexiko skrivs dessa ord ibland med bokstaven j: Méjico, mejicano. Bokstaven x har ljudvärdet [x] även i en del mexikanska ortnamn.

    y [i], [j]

    Bokstaven y är en vokal med ljudvärdet [i] i konjunktionen "y" (och). Annars är y en konsonant och har ljudvärdet [j].