Skånska
Skånska är ett samlingsord som syftar dels på de olika moderna sydsvenska dialekterna i Skåne och dels på de äldre dialekterna som talades i Skånelandskapen före försvenskningsprocessens införande på sent 1600-tal. De äldsta bevarade fornskånska manuskripten, såsom Cod.Holm.B74 och Cod.Holm.B76 är från mitten av 1200-talet respektive tidigt 1300-tal och finns bevarade på Kungliga Biblioteket i Stockholm dit de fördes som krigsbyten, tagna från danska bibliotek och skånska privatpersoners samlingar. Många av manuskripten på Kungliga Biblioteket är krigsbyten, men krigsbytesdebatten i Sveriges riksdag har hitintills aldrig berört de danska och skånska urkunderna (se Lars Munkhammars artikel i Svenska Dagbladet den 20 juli 2002: "Byte är byte och kommer aldrig mer igen"). Ett av de skånska manuskripten i Stockholm, Mariaklagan, är skrivet med runskrift och tros vara författat av en skånsk skrivare på Herrevadskloster. Eftersom så få svenska manuskript existerar från denna tidiga period blev de skånska manuskriptens språk först klassificerat som tidig fornsvenska av Sveriges första språkvetare, rudbeckianerna (göticismen grundare). Först på 1900-talet blev manuskriptens språk identifierat som fornskånska och de har sedan dess följaktligen omklassificerats och anses nu av danska språkvetare vara del av det danska kulturarvet. Enligt språkvetarna Stig Örjan Ohlsson och Göran Hallberg är kampen om skånskan långt ifrån över, även idag.
En stor del av skånskans unika ordförråd har försvunnit eller försvenskats sedan svenskifieringsprocessen inleddes efter Sveriges erövrande av Skånelandskapen från Danmark, men prosodin skiljer sig fortfarande från både danskan och svenskan. Skånskan har genomgått senare ljudförändringar som inte är relaterade till varken svensk och dansk språkutveckling, såsom de skånska diftongerna, vilka tros ha uppkommit under Skånes svenska period. Andra nutida sydsvenska dialekter, såsom blekingska och halländska, är besläktade med dialekterna i Skåne.
Grammatik
[redigera]Lokal grammatik som skiljer skånskan från danskan och svenskan.
Sammansättningar
[redigera]- Man kan sätta ihop verb och substantiv med -e- för att binda ihop.
| Skånska | Svenska |
| dansebana | dansbana |
| skurelase | skurtrasa |
- Korta u blir som tyska u och uttalas som o
| Skånska | Svenska |
| Boss | Buss |
| Rond | rund |
- När man istället sätter ihop två substantiv använder man -a- som bindning.
| Skånska | Svenska |
| snapsaglas | snapsglas |
| Bosarpasjön | Bosarpssjön |
| Shellamack | Shellmack
|
| Undantag | |
| kirketorn | kyrktorn (ett av otaliga undantagsord) |
Notera att detta inte på något sätt kan klassas som regler.
Maskulina adjektiv
[redigera]| Skånska | Svenska |
| Den lille pågen | Den lille pojken |
| Osse har vi ju vår lille vide kanin | Också har vi ju vår lilla vita kanin |
="vars n saker" istället för "n saker var"
[redigera]| Skånska | Svenska |
| vars ett äpple | ett äpple var |
| vars en orm | en orm var |
| vars två bilar | två bilar var |
| vars tre båtar | tre båtar var |
| vars sju år | sju år var |
Trycksvag vokal (-e-) i ändelser
[redigera]| Skånska | Svenska |
| Cykelen | Cykeln |
| Himmelen | Himmeln |
| Bibelen | Bibeln |
| Tunnelen | Tunneln |
| Nyckelen | Nyckeln |
| Triangelen | Triangeln |
ändelsen -a
[redigera]Till skillnad från riksdanska och i likhet med svenska och bornholmska används -a som ändelse på vissa ord. Detta bevarades i skånska när från fornnordiskan när västdanmark övergick till ändelse med -e under 1400- och 1500-talen.
| Skånska | Danska | Svenska |
| Piga | Pige | Tjej |
| Pissa | Tisse | Kissa |
| Dö'a | Døde | Döda |
hv -> h/v
[redigera]Fornnordiska hv i frågeord har i vissa skånska dialekter oftast övergått till h, till skillnad från riksdanska och rikssvenska.
Exempel:
| Skånska | Svenska |
| Ha han I gjårred i skolan ida? | Vad har ni gjort i skolan idag? |
| A ja, inget sarschelt. | Ah, inget särskilt. |
| A, noed han I vell gjårred? | Ja men, något har ni väl gjort? |
| A ja, vi ha sjonged en liden bid. | Ah, vi har sjungit en liten sång. |
| Jaså, ha då får noed? | Jaså, vad då för något? |
| Ha sier du - en liden hong? Den har | Vad säger du - en liten hund? Den har |
| ja allri hört. Hont lyddas den? | jag aldrig hört. Hur låter den? |
| A ja, den bårrja så här: "Sov du | Ah, den börjar så här: "Sov du |
| lille vide hong, än så e de vintorr". | lilla videung, än så är det vinter". |
-le- och -la-ändelser i sammansättningar
[redigera]Ändelsen -le till skillnad från svenska -el.
| Skånska | Svenska |
| äpplagröd | äppelmos |
| Hässlaholm | Hässleholm |
Ackusativ han
[redigera]Skånskan har bevarat den fornnordiska användningen av han som ackusativform på kasuset han, till skillnad från svenskan som inte gör skillnad på direkta och indirekta objektsformer.
| Kasus | Maskulinum | Femininum | ||
| Skånska | Svenska | Skånska | Svenska | |
| Nominativ | Han | Han | Hon | Hon |
| Ackusativ | Han | Honom | Henne | Henne |
| Dativ | Honom | Honom | Henne | Henne |