Skånska

Från Wikibooks
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Skånska är ett samlingsord som syftar dels på de olika moderna sydsvenska dialekterna i Skåne och dels på de äldre dialekterna som talades i Skånelandskapen före försvenskningsprocessens införande på sent 1600-tal. De äldsta bevarade fornskånska manuskripten, såsom Cod.Holm.B74 och Cod.Holm.B76 är från mitten av 1200-talet respektive tidigt 1300-tal och finns bevarade på Kungliga Biblioteket i Stockholm dit de fördes som krigsbyten, tagna från danska bibliotek och skånska privatpersoners samlingar. Många av manuskripten på Kungliga Biblioteket är krigsbyten, men krigsbytesdebatten i Sveriges riksdag har hitintills aldrig berört de danska och skånska urkunderna (se Lars Munkhammars artikel i Svenska Dagbladet den 20 juli 2002: "Byte är byte och kommer aldrig mer igen"). Ett av de skånska manuskripten i Stockholm, Mariaklagan, är skrivet med runskrift och tros vara författat av en skånsk skrivare på Herrevadskloster. Eftersom så få svenska manuskript existerar från denna tidiga period blev de skånska manuskriptens språk först klassificerat som tidig fornsvenska av Sveriges första språkvetare, rudbeckianerna (göticismen grundare). Först på 1900-talet blev manuskriptens språk identifierat som fornskånska och de har sedan dess följaktligen omklassificerats och anses nu av danska språkvetare vara del av det danska kulturarvet. Enligt språkvetarna Stig Örjan Ohlsson och Göran Hallberg är kampen om skånskan långt ifrån över, även idag.

En stor del av skånskans unika ordförråd har försvunnit eller försvenskats sedan svenskifieringsprocessen inleddes efter Sveriges erövrande av Skånelandskapen från Danmark, men prosodin skiljer sig forfarande från både danskan och svenskan. Skånskan har genomgått senare ljudförändringar som inte är relaterade till varken svensk och dansk språkutveckling, såsom de skånska diftongerna, vilka tros ha uppkommit under Skånes svenska period. Andra nutida sydsvenska dialekter, såsom blekingska och halländska, är besläktade med dialekterna i Skåne.

Trycksvag vokal (-e-) i ändelser[redigera]

Skånska Svenska
Cykelen Cykeln
Himmelen Himmeln
Bibelen Bibeln
Tunnelen Tunneln
Nyckelen Nyckeln
Triangelen Triangeln

ändelsen -a[redigera]

Till skillnad från riksdanska och i likhet med svenska och bornholmska används -a som ändelse på vissa ord. Detta bevarades i skånska när från fornnordiskan när västdanmark övergick till ändelse med -e under 1400- och 1500-talen.

Skånska Danska Svenska
Piga Pige Tjej
Pissa Tisse Kissa
Dö'a Døde Döda

hv -> h/v[redigera]

Fornnordiska hv i frågeord har i vissa skånska dialekter oftast övergått till h, till skillnad från riksdanska och rikssvenska.

Exempel:

Skånska Svenska
Ha han I gjårred i skolan ida? Vad har ni gjort i skolan idag?
A ja, inget sarschelt. Ah, inget särskilt.
A, noed han I vell gjårred? Ja men, något har ni väl gjort?
A ja, vi ha sjonged en liden bid. Ah, vi har sjungit en liten sång.
Jaså, ha då får noed? Jaså, vad då för något?
Ha sier du - en liden hong? Den har Vad säger du - en liten hund? Den har
ja allri hört. Hont lyddas den? jag aldrig hört. Hur låter den?
A ja, den bårrja så här: "Sov du Ah, den börjar så här: "Sov du
lille vide hong, än så e de vintorr". lilla videung, än så är det vinter".

-le- och -la-ändelser i sammansättningar[redigera]

Ändelsen -le till skillnad från svenska -el.

Skånska Svenska
äpplagröd äppelmos
Hässlaholm Hässleholm

Ackusativ han[redigera]

Skånskan har bevarat den fornnordiska användningen av han som ackusativform på kasuset han, till skillnad från svenskan som inte gör skillnad på direkta och indirekta objektsformer.

Kasus Maskulinum Femininum
Skånska Svenska Skånska Svenska
Nominativ Han Han Hon Hon
Ackusativ Han Honom Henne Henne
Dativ Honom Honom Henne Henne

Externa länkar[redigera]