Handladdning för jakt och övningsskytte

Från Wikibooks
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

Inledning[redigera]

Handladdning för jakt och övningsskytte är en bok om handladdning av ammunition för jakt och övningsskytte. Boken behandlar enbart områden som är direkt eller indirekt relaterade till handladdning.

Varning och friskrivning[redigera]

Författarna till denna bok om handladdning vill understryka att all användning av informationen i denna bok sker uteslutande på läsarens eget ansvar. Ansvaret för eventuella skador på utrustning och individer ligger på den som utövar handladdning. Författarna har ingen kontroll över handladdarens handhavande, komponenter eller förnuft och kan därför inte ställas till svars.

Handladdningens historia[redigera]

Handladdning är en gammal företeelse som i princip funnits lika länge som projektilvapen såsom pilbåge, armborst och gevär använts. På samma sätt som medeltidens bågskytt tillverkade egna pilar kunde och kan gevärs- och pistolskyttar själva tillverka sina patroner, av nöd eller för att anpassa till ett visst syfte.

När olika länders arméer tog enhetspatroner i bruk så skapades det samtidigt en civil marknad på vilken det salufördes laddverktyg för den aktuella armépatronen. Vår egen 6,5x55 Svensk Mauser är ett exempel, liksom klassikern .30-06 Springfield: båda dessa patroner har använts och handladdats av tävlingsskyttar och jägare i princip ända sedan de antogs. Vår svenska ammunitionstillverkare Norma Precision var en av de leverantörer som tillhandahöll egna laddutrustningar till en antal olika patroner.

<Bidra gärna till detta avsnitt!>


Man handladdar för att all massproduktion handlar om toleranser och att du aldrig kan få en helt perfekt patron för dina bössor om du köper patroner. Laddar du själv, så kan du däremot få en patron som passar perfekt och har bäst träffbild för just din bössa.

För andra så handlar handladdningen om ekonomiska vinster eftersom man vill skjuta mycket på övningsbanan och inte tycker att 50 övningspatroner ska kosta uppemot 450 kr. Handladdning kan mer än halvera kostnaden mot fabriksladdade patroner. Laddar man en tacksam patron som .30-06 eller .308 så är det inte omöjligt att sänka kostnaden till strax över hundralappen per ask. Det blir en besparing på uppemot 75 % jämfört med fabriksladdat.

Ytterligare andra nöjer sig inte med vare sig utbudet av kulor som fabrikerna erbjuder, eller den precision som erhålls med köpt ammunition. Fabrikerna laddar patroner på ett sådant sätt, att patronen ska passa en stor mängd vapen, med en oändlig mängd olika kombinationer av pipor, kullägen, slutstycken, magasin etc. och handladdaren kan istället anpassa sin ammunition till sitt specifika vapen och sitt ändamål.

Sedan så finns det ju de, som helt enkelt njuter av den ro och terapi som hantverket att skapa sina egna patroner ger. Anledningarna till att handladda är många och man kan bara konstatera att oavsett varför man handladdar, så ger arbetet och planeringen mycket nöje.

Länk till introduktionsfilm [1]

Handladdningens 1-2-3[redigera]

Eftersom det här är en bok som vänder sig till såväl nybörjare, som till mer erfarna laddare så börjar boken med ett kort stycke som översiktligt och visuellt visar hur handladdning går till. Kapitlets syfte är alltså inte att uttömmande svara på alla frågor kring handladdning, utan att stimulera nybörjare till att prova på denna givande sysselsättning. Innan läsaren ger sig på att ladda sina första patroner rekommenderas att kapitlet Säkerhet läses. Instruktionerna här nedan gäller omladdning av normala flaskhalsformade gevärspatroner med tändhatt av Boxertyp (ett centralt tändhål, inte två som med Berdan-hatt) medelst "vanliga" laddverktyg, inte specialverktyg som används av tävlingsskyttar eller s.k. hårdmetallverktyg till raka hylsor som tex pistolpatroner.

Komplettera gärna informationen i denna bok med lämpliga videos från leverantörer av laddutrustning. Även You Tube har mängder av filmer.

Men allra helst ta dina första steg i denna värld tillsammans med någon med erfarenhet.


1. Se alltid till att du börjar ditt laddande med att fundera på vad du ska producera och under vilka förutsättningar. För vilket ändamål och hur ser laddningen ut som du har valt? Vilka komponenter behöver du? Har du allt hemma? Har du tid att ladda ostört och med full koncentration? Saknar du något av ovanstående, så kanske du borde spendera tiden med att förbereda för en senare laddrunda. Det kan inte understrykas tillräckligt, hur viktigt det är att man har fullt fokus på vad man gör, när man handladdar.

2. Rengör och kontrollera de skjutna hylsorna noggrant. Kassera hylsor som har synliga skador eller defekter. Exempel på detta är sprickor, större bucklor eller sträckmärken: de sistnämnda syns i området strax ovanför utdragarspår eller fläns, där hylsan kan sträckas vid skjutning. En hylsa som har sträckts, kan i värsta fall brista vid skjutning, med allvarliga skador på vapen och skytt som följd.

3. Kontrollera att alla hylsor är av samma kaliber och fabrikat. Det är inte ovanligt att olika hylsfabrikat har något olika inre hylsvolym. Volymskillnaden påverkar gastrycket och en laddning som är helt säker i fabrikat A, kan ge för högt tryck i fabrikat B.

Hylsor i lådor.jpg

4. Borsta ut hylshalsen med hjälp av en liten nylonborste så att löst sot försvinner. Här kan man även om man vill ha lite smörjmedel på borsten så behöver man inte smörja insidan av halsen innan kalibrering, man slår alltså två flugor i en smäll. Använder man ett vattenlösligt smörjmedel är det lätt att tvätta av borsten då den blir för skitig.

Invänding rengörning.jpg

5. Smörj hylsorna utvändigt. Detta kan göras på olika sätt: genom att rulla dem på en särskild smörjdyna, med fingrarna eller genom att spraya på smörjmedel - allt beroende på vilket medel man använder. Smörjan ska hamna på hylskroppen: du ska inte smörja utsidan av halsen med fett eftersom det brukar leda till bucklor på hylsbröstet och ibland även sneda hylsor. Ett tunt, jämnt lager med smörjmedel längs med sidan på kroppen och torrt på utsidan av halsen och bröstet, alltså.

Hylshalsen ska dock smörjas på insidan, vilket kan göras antingen med torrt smörjmedel som grafit eller Mica, eller med vanligt kaliberingsfett. Om man inte smörjer halsen så kan hylsan sträckas ut när man drar den ur verktyget vilket leder till att den kärvar i bössan - något som kan vara rent farligt under jakt. Både hylsa och verktyg slits också om man "kör torrt".

Undvik som sagt att applicera för mycket smörjmedel på hylsorna, detta kan leda till bucklor som påverkar hylsans volym.

Infettning av hylsor.jpg

Å andra sidan leder avsaknaden eller fel applicerat fett att hylsan kommer att fastna i verktyget när du drar ut den. Flänsen är inte tillräckligt stark för en kärvande hylsa. Då behöver du en så kallad "Stuck case remover"

Stuck case remover

6. Montera rätt hylshållare och kalibreringsverktyg i pressen. Om verktyget är nytt så måste det rengöras noggrant eftersom tillverkaren dränker in det med rostskyddsmedel, detta och smuts som fastnat i det måste bort innan du börjar.

OBS! Det finns två huvudtyper av kalibreringsverktyg: hals- och heldito. Ett halskalibreringsverktyg klämmer bara ihop halsen utan att röra resten av hylsan, medan ett helkalibreringsverktyg även klämmer ihop kroppen och trycker tillbaka bröstet. Ett halsverktyg behöver inte ställas in mer än att hela hylsan kommer in, så där behöver man bara skruva ned verktyget så att det tar i hylshållaren när spaken är i sitt nedersta läge.

Däremot ska ett helkalibreringsverktyg ställas in efter just ditt patronläge, eftersom det finns toleranser och man annars kan trycka tillbaka bröstet för långt. Ifall man gör detta så sträcks hylsan i den del som ligger mellan slutstycke och pipa, vilket kan leda till en hylsbristning som är farlig för både skytten och bössan. Vi vill anpassa hylsan efter det s.k. "låsmåttet", vilket är måttet från stötbotten till bröstdelen av patronläget och som varierar mellan olika vapen - även från samma tillverkare.

Inställningen kan göras på några olika sätt: det mest exakta är med ett specialverktyg där man kan mäta från hylsbotten till ungefär mitt på hylsbröstet. Som alternativ till ett sådant kan man till de vanligaste patronerna i kalibrarna 6 till 8 mm använda tex en 9 mm eller .38 Spl pistolhylsa utan tändhatt och ett pålitligt skjutmått som är graderat i hundradels mm eller tusendels tum.

Du börjar med tre rengjorda hylsor som är skjutna i det vapen du laddar för. OBS! Detta är viktigt - blanda inte hylsor mellan olika vapen eftersom måtten på patronlägena har toleranser! Ta först ut tändhattarna genom att skruva ned utstötarstången i verktyget så långt som det går och försiktigt pressa ut dem. Detta ska du göra för att tändhatten kan sticka ut en bit från hylsbotten så att måttet du tar blir fel.

Mät sedan hylsorna och anteckna måtten, börja sedan med den hylsa som var längst ifall det var nån skillnad (skillnaden handlar om nån enstaka hundradel, annars har du olika hylsor eller en dålig mätteknik). Prova först om hylsan går att mata in i ditt patronläge utan problem (tänk på att utdragaren måste över spåret, på bössor med kontrollerad matning är det lättast att dra ut hela slutstycket och snäppa in hylsan under utdragaren). Ifall det finns ett motstånd så ska du dubbelkolla så det verkligen är hylsor skjutna i det vapnet! Är det verkligen så, kan du prova nån av de andra hylsorna ifall de var kortare. Kontrollmät hylsan igen efter du har tagit den ur bössan, måttet ska vara identiskt med det första - annars är det sannolikt så att hylsorna är skjutna i en bössa med större patronläge - återigen, håll isär hylsor mellan olika vapen.

Om hylsan gick lätt i bössan och fortfarande har samma mått så smörjer du den väl på kroppen och i halsen. Skruva loss hela utstötarstången (detta görs för att hylshalsen inte ska klämmas ihop mer än en gång under inställningen, det gör nämligen att metallen tar härdning) och justera verktyget så att du har ca 1,5 mm luft mellan botten på verktyget och hylshållaren när spaken är i sitt nedersta läge. Placera hylsan i hållaren (den ska skjutas in i spåret tills den bottnar, inte bara ställas på) och dra långsamt men bestämt spaken ända ned. Du kommer att känna ett lätt motstånd dels när halsen börjar klämmas ihop, detta är helt normalt. Låt spaken vila en halvsekund i bottenläget, sen dra du den lika bestämt upp i topp igen. Ta ut hylsan och mät den igen: måttet ska vara samma som det första, annars har du fel verktyg eller en bössa med alldeles för stort patronläge - i det senare fallet måste det åtgärdas av vapensmed, eftersom bössan kan vara farlig även med fabriksammunition.

Skruva nu ned verktyget ett tolftedels varv (detta flyttar ned verktyget ungefär 0,15 mm). Som stöd för att se hur mycket du skruvar kan du helt enkelt lägga en vanlig sexkantsmutter över den delen av kalibreringsstången som sticker upp och linjera en flata mot någon punkt på pressen. Om du sedan skruvar ned tills närmsta spets på muttern ligger i linje med den punkten så har du skruvat ett tolftedels varv - svårare än så är det inte. En mutter som inte vill ligga stilla kan fixeras med en bit modellera, då kan man ändå göra småjusteringar för att linjera den.

Prova återigen att kalibrera och mäta hylsan, detta ska upprepas till dess du ser en skillnad - det som då oftast händer är att måttet faktiskt blir större! Det är inte så konstigt som det låter, utan beror på att hylsans sidor kläms ihop och bröstet då skjuts framåt. Prova sen med mindre justeringar till dess måttet på hylsan är från 0,02 till maximalt 0,10 mm kortare än det första måttet.

Tänk på att alltid vila en halvsekund med spaken i bottenläget så att metallen ges tid att flyta, annars kan det hända att den fjädrar tillbaka ojämnt.

Montera tillbaka utstötarstången och prova att kalibrera nästa hylsa. Nu kommer du att känna hur det först går lätt när hylsan släpper ur verktyget för att sedan "köra fast" några millimeter ned: det är när halsen ska expanderas till rätt mått av kalibreringsknappen på utstötarstången och är helt normalt, dra bara bestämt upp spaken igen. Om hylsan hade samma mått som den första innan, men inte efter, kalibreringen så har du mest troligt slarvat med smörjningen av halsens insida - med vissa hylsfabrikat i vissa patroner så förlänger man lätt hylsan om det går tungt när halsen kalibreras. Ifall måttet fortfarande är nån hundradel mindre än det första så kan du torka av hylsan och prova den i din bössa: du ska kunna stänga slutstycket utan att du känner något motstånd annat än möjligen lite "sug" (detta oftast för att bredden på kroppen kan skilja sig lite mellan din bössa och verktyget). Viktigt att notera är att bössan och patronläget givetvis måste vara helt rena, ett litet smutskorn kan lura dig rejält. Det är också därför du först ska torka av hylsan innan du provar eftersom hylsfettet kan göra samma sak.

Om allting nu stämmer så ska du noga notera läget på verktyget: rita gärna ett indexmärke på verktyg och press eller linjera nån del av texten på verktyget med en punkt på pressen och skriv ned detta. Skulle låsringen mot förmodan lossna så behöver du bara vrida verktyget mot indexmärket för att allt ska stämma. det är också viktigt att du använder samma (inte en "likadan" från samma eller annan tillverkare) hylshållare vid alla kalibreringar, eftersom måtten på dessa kan skilja sig en aning. Lägg ned hylshållaren och den lapp du skrev ned inställningarna på i samma ask som verktygen.

Viktigt är att kontrollmäta på samma sätt efter provskjutningen av din egentillverkade patron. Med nya hylsor och ett stort patronläge kan det vara så att hylsan inte sträckt sig tillräckligt vid den allra första skjutningen, metallen kan fjädra tillbaka en del. Om måtten nu skulle vara större så får du upprepa justeringen till dess du når rätt resultat.

En hylsa som kalibreras på detta sätt kommer inte att sträckas på ett farligt vis. Du kan ladda om den många gånger utan någon risk för liv och lem. Med de vanliga instruktionerna som följer med verktygen kan det faktiskt bli tal om en hylsbristning efter bara ett par omladdningar.

Många kan också tycka att man skulle ha större marginaler ifall man bara kalibrerade tills hylsan blivit lite längre och det går tungt att stänga slutstycket, men de enstaka hundradelar vi åstadkommer med den ovan beskrivna metoden är försumbara - hylsan kommer inte att sträckas alls, eller i alla fall inte på ett farligt vis. En patron som går tungt i bössan leder dock till att slutstyckets låsklackar och låsytorna i lådan kan skära ihop: det i sin tur kan leda till för stort patronläge då material nöts bort och det kan som vi vet orsaka hylsbristning.

Som alternativ till ovanstående metod så kan man göra på ett liknande sätt genom att provkalibrera som ovan och efter varje gång prova hylsan i bössan. Då kommer förhoppningsvis hylsan att börja kärva i den fas då den förlängs, rätt mått är precis så att det går lätt att stänga. Den metoden kan vara nästan lika exakt, men lite smuts kan förstöra allt och du kan luras att kalibrera hylsorna för mycket.

En annan metod är att sota bröstet på hylsan över en ljuslåga mellan provkalibreringarna. Du kan då lätt se när bröstet börjar tryckas tillbaka, och i kombination med lite känsla och förnuft kan du justera lika exakt som med skjutmåttstekniken, men den går faktiskt snabbare - även om det inte låter så enligt beskrivningen.

Som hjälp vid justeringen kan noteras att gängstigningen i en standardpress är 14 gängor per tum, varje varv gör alltså 1/14" eller ungefär 1,81 mm. Bråkdelar av varv blir som följer:

  • 1/2 varv är ungefär 0,91 mm
  • 1/4 varv är ungefär 0,45 mm
  • 1/8 varv är ungefär 0,23 mm
  • 1/16 varv är ungefär 0,11 mm
  • 1/3 varv är ungefär 0,60 mm
  • 1/6 varv är ungefär 0,30 mm
  • 1/12 varv är ungefär 0,15 mm
  • 1/24 varv är ungefär 0,075 mm

Kalibrering av hylsa.jpg

7. Efter kalibreringen ska du avlägsna fettet som finns kvar på hylsan. Antigen torkar du av hylsorna med en trasa eller ge hylsorna ett varmt bad med diskmedel. Skölj hylsorna noga och framför allt, se till hylsorna får torka noga.

8. När hylsorna är torra är det dags att kontrollmäta längden på hylsorna så att de inte överstiger maximal hylslängd. Maximal hylslängd hittar du i någon lämplig laddmanual. Överstiger längden max måste den svarvas ner med hjälp av en hylssvarv.

Kontrollmätning hylslängd.jpg

Trimmning av hylslängd.jpg

9. Hylssvarven kommer skapa en vass kant som måste tas bort med hjälp av en brotch. Tar man inte bort denna vassa kant riskerar man att skapa ett högt tryck inne i hylsan. Ett eller två mjuka varv räcker, svarva inte för mycket då blir hylshalsen för tunn.

Brotchning av hylshals.jpg

10. Efter svarvningen så rengörs tändhatsläget så att man inte har slagg som kan påverka den nya tändhattens antändning.

Utvändig rengörning tändhattsläge.jpg

11. Se nu till att avlägsna kalibreringsverktyget. För att hylsan åter skall bli funktionsduglig måste en ny tändhatt sättas i hylsan. Detta kan du göra med din press eller med externa verktyg som tändhattsisättare. Det anses vara god praxis att ha både handskar och skyddsglasögon under detta moment. Se till att tändhatten sätts strax under hylsbotten och bottnar i tändhattsläget. Bottnar inte tändhatten ordentligt kan en tråkig klick uppstå eftersom slagstiftet tappar kraft när det måste "trycka" in tändhatten i botten innan tändhatten antänds.

Isättning av tändhatt.jpg

12. Nu är det dags att mäta upp laddningen. När du laddar så rekomenderar författaren att du alltid mäter upp krutet och väger det för att utesluta otrevligheter. En krutdosett kan dock hjälpa dig öka produktionen av patroner. Ta alltid för vana att vara noggrann med uppvägningen av krutet, ibland är marginalerna små. Nedan ser du en analog krutvåg. Du väger ditt krut i ”grain” eftersom merparten av laddtabellerna har krutvikten i just grain. Ett ”grain” är ju egentligen vikten av ett sädeskorn. Sedan 1958 är enheten grain definierad som 0,06479891 gram. Skall du ladda ett 10-tal patroner eller ett antal referenspatroner kan man göra det med denna analoga våg.

En digital våg med möjlighet att väga grain är ju ett mera modernt alternativ. Digitala vågar har ju också möjligheten att sätta ”tara” så man kan utgå från nollpunkten med eller utan skål och krut. Uppvägning av krut.jpg

Men skall man ladda större mängder blir det nödvändigt att använda en krutdoserare som ses nedan. Den mäter inte vikt utan volym. Olika krutsorter har olika vikt och volym. Så doseraren måste justeras för varje typ med hjälp av en krutvåg. Oftast sätter man de kalibrerade och med tändhatt försedda hylsorna i ett ladd-brätte. Sedan är det bara att fylla genom en likartad rörelse för varje hylsa. Detta för att få samma volym varje gång.


Krutdosett.jpg

Bilden nedan visar en ”trickler”, dvs. en anordning som skall göra det möjligt att dosera krutkorn för krutkorn. Tyvärr är inte vågarna lika känsliga så du klarar det lika lätt med en tesked och lite kontrollerat ”darr”.


Justering med trickler.jpg

14. Efter att hylsan fått krut placeras den i ett laddbrätte i väntan på kulisättning. Innan man går vidare och applicerar kulor i hylsorna är det mycket viktigt att du kontrollerar så att alla hylsorna ser ut att ha fått lika mycket krut. Detta gör du enklast genom att lysa ner i hylsorna med en ficklampa eller om du har god takbelysning alt. med hjälp av en stav som försetts med en o-ring som kan justeras efter volymen krut. Man för helt enkelt ned staven i hylshalsen och kontrollerar att avståndet mellan o-ring och hylsöppning är samma som referenspatronen. Det händer alla handladdare förr eller senare att man glömer att fylla på krut i en hylsa eller fyller på dubbelt. Dubbel krutpåfyllnad är i regel ganska enkelt att se då många hylsor helt enkelt inte har volymen för att rymma dubbelt så mycket krut. En tom patron som avfyras i ett vapen är en stor säkerhetsrisk då kulan med stor säkerhet kommer fastna i loppet och riskerar att orsaka pipsprängning om en andra kula avfyras. I en revolverhylsa, typ 38 special kan en dubbel dos av det snabba krutet lätt få plats och resultera i en sprängd trumma.

15. Montera verktygsetets kulisättare i pressen. För mer information om hur du monterar och justerar kulisättaren se kapitel Inställning av kalibreringverktyg. Placera en hylsa med krut i hylshållaren och applicera en kula i hylsmynningen. Hjälp till och styr kulan samtidigt som du med en jämn rörelse pressar ned handtaget i botten. Upprepa rörelsen efter att du snurrat hylsan ett kvarts varv i hylshållaren. Detta hjälper till att centrera kulan i hylsan.

Isättning av kula.jpg

16. När din kula sitter i hylsan så är det god praxis att rulla dem mot ett plant underlag för att verifiera att kulan centrerats på ett korrekt sätt. Ta även för vana att alltid kontrollskaka dina patroner så att du hör att hylsan innehåller krut. Handladdningens viktigaste grundkomponent är säkerhet och dubbelkontroller skadar inte. I fall där krutet packats så att det är svårt att höra krutet i patronen kan man väga patronen och se att vikten stämmer överens med den laddning man producerat.

17. Placera dina patroner i lämpliga förvaringslösningar så att patronerna inte utsätts för fukt eller stora värmeskilnader. Enligt vapenlagen så skall ammunition, krut och tändhattar förvaras i vapenskåp.

18. Avsluta med att dokumentera vilken laddning som patronerna har samt att märka ut asken med information om när du skapade laddningen, för vilket vapen laddningen är skapad, patronlängd, friflykt, tändhatt, krut sort, krutmängd, kulnamn och kulvikt. Dokumentation är viktigt och man ska aldrig skjuta en patron som är av okänt ursprung.

19. Lite legala aspekter (referens MSB, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap)

- Du får bara ladda ammunition för eget bruk och endast i dom kalibrar du har vapenlicens för.

- Du får förvara högst 5 kilo löst krut i ett skåp som motsvarar kraven för vapenförvaring.

- Du får förvara obegränsad mängd krut som är innesluten i en patron som du har vapenlicens för och i vapenskåp.

- Du får förvara 20 kilo krut innesluten i patroner för annan person om du har förvaringslicens och i vapenskåp.

Säkerhet[redigera]

Generellt säkerhetstänkande[redigera]

Handladdning är en mycket givande syselsättning som kan fördjupa ett redan djupt jaktintresse samt ge bättre/säkrare utdelning. Handladdning är dock inte riskfritt och det ska understrykas. En oaktsam laddare riskerar att förstöra både dyrt införskaffad utrustning samt riskerar att skada sig själv för en livstid.

Det är svårt att ge en komplett bild över hur handladdaren skall agera för att handladdning skall kunna betraktas helt säker även om detta är ett försök:

  • Handladdaren är pigg och utvilad när han laddar
  • Handladdaren laddar aldrig när han är påverkad eller i bakrus
  • Handladdaren röker (naturligtvis) inte när han laddar
  • Handladdaren är medveten och noggrann
  • Handladdaren strävar efter att organisera sin laddverksamhet väl
  • Handladdaren använder alltid skyddsglasögon när han laddar
  • Handladdaren håller alltid ordning och reda
  • Handladdaren utnyttjar laddmanualer och gissar INTE
  • Handladdaren tänker i förväg igenom vilka moment som skall utföras
  • Handladdaren planerar vilka varianter av laddningar han skall ladda
  • Handladdaren dokumenterar sitt arbete väl
  • Handladdaren har alltid brandsläckare, första förband och telefon inom räckhåll
  • Handladdaren låser, om möjligt, laddrummet då han inte är hemma
  • Handladdaren är observant på avvikelser vad de än må vara
  • Handladdaren drar sig inte för att slå ur kulorna om han blir osäker vad en patron är laddad med. Han skjuter ALDRIG för att testa.
  • Handladdaren är ALLTID mycket uppmärksam på trycktecken

Kapitlen nedan fördjupar säkerhetstänkandet inom ett antal områden.

Hylshantering[redigera]

Hylsor består oftast av kopparlegeringen mässing. Mässing är en bra legering att använda vid hylstillverkning eftersom den är både mjuk och stabil beroende på tjocklek. Vid omladdning av redan skjutna hylsor finns det dock ett antal saker man skall tänka på.

Var noggrann när du väljer ut vilka hylsor du skall ladda om. Hylsfabrikat som exempelvis Sieller & Bellot har visat sig kunna spricka redan vid andra tredje omladdningen.

Blanda inte olika hylsfabrikat när du laddar eftersom produktionsvariationer finns mellan olika fabrikat. Det kan bland annat röra sig om tjockleken på hylsans väggar vilket påverkar hylsans volym och därmed trycket som bildas i hylsan vid avfyrning.

Bild pa hylsor i genomskarning.jpg

Hylsor som har sprickor vertikala eller horisontella ska genast kasseras och lämnas till återvinning. En sprucken hylsa kan resultera att krutgaser pressas bak och skadar dig och ditt vapen.

Tunna konstruktioner i mässing har en benägenhet att spricka med tiden. Förvara aldrig hylsor tillsammans med ammoniak då ammoniak har en nedbrytande effekt på mässing.

Bild pa trasiga hylsor.jpg

Tändhattshantering[redigera]

Tändhattar kan, trots att de är små, förorsaka stor skada, om de inte hanteras på rätt sätt. Använd alltid skyddsglasögon och handskar, när du sätter i tändhattar. Om du hamnar i situationen, att du måste stöta ur en skarp tändhatt, så bör du tänka en andra gång på om det är absolut nödvändigt. Kommer du fram till att den måste bort, se då till att du använder skyddsglasögon och handskar när du avlägsnar tändhatten. Ett annat och bättre alternativ är att kamra hylsan i vapnet och skjuta av tändhatten.

Kruthantering[redigera]

Var noga med att hantera krut som den explosiva vara det faktiskt handlar om. Ha aldrig eld eller annan utrustning som kan ge gnistor i närheten av krut. Var mycket noga med att INTE hantera flera krutsorter samtidigt när du laddar en serie patroner. Blanda aldrig krutsorter när du laddar. Det finns inga vinster med det, utan enbart risker. Kolla och dubbelkolla att det är rätt krutmängd som hamnar i varje hylsa. Avsluta din laddning med att skaka varje patron, så att du är helt säker på att hylsan inte är tom. Förvara aldrig krut och tändhattar tillsammans, samt se till att barn aldrig kommer åt någondera. När du ska fylla på krut och använder ett laddbrätte, se då till att flytta hylsan från laddbrättet till en annan hållare, så att eventuella krutrester i tratten inte hamnar i fel hylsor. När du har laddat alla hylsorna, så lys ner med en ficklampa och verifiera att det ser ut att vara ungefär lika mycket krut i alla hylsorna.

Utrustningshantering[redigera]

Säkerhet skall genomsyra alla delar av handladdningen. Att kontrollera sin utrustning både innan och under laddningen, hjälper dig att förhindra felaktigheter. Vågen är ett av de mest centrala verktygen, som vi använder och den skall alltid nollställas innan handladdningen påbörjas. Flyttar du vågen måste du kontrollerar att vågen forfarande står på noll. Se även till att du inte har ett vinddrag från fönster eller dörrar när du laddar, eftersom drag lätt påverkar vågen. Även en vanlig glödlampa kan få vågen att visa felaktiga värden. Därför rekommenderas en lysrörsarmatur, om belysningen är placerad över vågen, då den inte skapar samma luftdrag som glödlampan.

Dokumentation[redigera]

Hur man dokumenterar är inte alltid intressant, men det viktiga är att man gör det och har kontroll över aspekter som hylsans historia, vilket krut som används, patronens längd, friflykt, genomsnittlig hastighet, kulans vikt och eventuella justeringar som gjorts till en laddning. Justeringar i synnerhet skall dokumenteras, eftersom de påverkar laddningens tryck i vapnet. Använd minst ett datablad per patrontyp, börja alltid med att notera vad du laddar, hur många och för vilket ändamål. Du får då en påminnelse om vilket krut, krutmängd, tändhatt och kulvikt du använde senast innan du laddat upp ett antal felaktiga patroner. Tag också för vana att märka dina krutburkar med patron, kulvikt och mängd krut. Använder du samma krut till flera olika patroner är det inte fel att ha en burk till varje patron,

Säkerhet på skjutbanan[redigera]

Det säkerhetstänk som handladdaren har när patronerna laddas, sträcker sig självklart vidare till skjutbanan eller jaktsituationen i skogen. På skjutbanan har man troligtvis även tillgång till skydd, som man normalt inte har med sig i skogen. Att alltid använda hörselskydd när man vistas på eller kring skjutbanan, är en klok investering. Att även nyttja skyddsglasögon, borde även det vara en självklarhet. Ett gott skjutstöd, i form av sandsäckar eller dylikt, ökar inte bara på precisionen, utan även säkerheten i och kring skjutbanan.

Komponenter[redigera]

Hylsor[redigera]

Hylsor är generellt sett producerade av legeringen mässing, som man får när man blandar 70 % koppar och 30 % zink. Det finns dock hylsor som är tillverkade av järn, aluminium och andra material. Ska man återanvända hylsor, så gäller det dock att hålla sig till mässingshylsorna. Det finns en stor mängd producenter av hylsor, men på den Nordiska marknaden hittar man oftast hylsor av fabrikatet Norma. Lapua, Scandium och Sellier & Bellot är andra relativt vanliga hylsor, man kan finna på skjutbanor runt om i landet.

Olika typer av hylsor[redigera]

Randlös[redigera]

Den här hylstypen inkluderar tex. 30-06, 6.5x55, 308 W osv. Hylstypen kom till i slutet av 1800 talet, då man upptäckte att, de då vanligt förekommande randpatronerna, gav matningsproblem i boxmagasin (patronerna ligger på varandra). En randlös patron är helt beroende av en skuldra för att stanna upp i patronläget och kunna antändas riktigt av slagstiftet.

Rand[redigera]

Till denna familj hör bla 30-30 W, 22 Hornet, 5.6x52R, 7x57 R, 22 LR osv. Denna typ av hylsa har alltså en rand, som stoppar upp patronen i patronläget. Randpatroner är vanliga i bla brytvapen tex. drillingar. Dessutom är de vanligt förekommande i bygelrepetrar. Patrontypen passar inte något vidare bra till vapen med boxmagasin.

Bältes[redigera]

Dessa används ofta till s.k. Magnumpatroner (300 WM, 338 WM m.fl.). Istället för en rand, så har den här typen av hylsor ett bälte, som hindrar dem att gå för långt in i patronläget. Bältet är smalare än randen på en randpatron och patronen lämpar sig därför bättre i vapen med boxmagasin. En bältespatron lämpar sig också något bättre i brytvapen som t.ex. dubbelstudsare än en randlös patron.

Krympt rand[redigera]

Den här patrontypen är mycket ovanlig och de idag enda förekommande patronerna är 284 W och .45 Blaser. Vitsen med den förminskade randen är att man kan öka hylsvolymen (större hylsa) men ändå kunna använda "standardslutstycket" avsett för tex. 30-06. Denna hylstyp är beroende av en skuldra och fungerar alltså som en randlös.

Halvrand[redigera]

Detta är också ett sätt att förbättra matningen i boxmagasin, jämfört med randpatroner. Randen är alltså ett mellanting mellan randlös och randpatron. Denna patrontyp används uteslutande i automatpistoler. Exempel på halvrandpatroner är 25 ACP och 32 ACP (7.65 Walther). Patronen stannar alltså upp mot randen i patronläget, precis som en randpatron.

Hylsan vid avfyrning[redigera]

Vid avfyrningen expanderar hylsan och fungerar som tätning i patronläget. Utan denna tätning skulle en del av krutgaserna gå förlorade bakåt genom patronläget. Genom expansionen formas hylsan efter patronläget i vapnet, vilket liknar fireforming. Efter skottet kommer hylsan att krympa något eftersom hela deformationen inte är varaktig vilket gör det möjligt att relativt enkelt dra ut hylsan ur patronläget. En sådan ”fireforming” i det egna vapnet gör det möjligt att bara göra halskalibrering i stället för helkalibrering. Man minskar därigenom utmattningen på hylsan och den kommer att vara längre. Men har du plockat hylsorna på skjutbanan vet du inte vilket vapen som dom skjutits i och helkalibrering är nödvändig. Annars finns det risk att den inte passar i patronläget.

Hylssprickor[redigera]

Krut [redigera]

Modernt röksvagt krut har laddats i ammunition sedan slutet av 1800-talet. Krut består av en mängd olika komponenter med olika uppgifter. Nitrocellulosa och Nitroglycerin utgör själva stommen i krutet. Till detta adderas bla komponenter, som hindrar krutet att brinna för fort. Dessutom tillsätts ofta tex. grafit på utsidan för att krutet ska bli mer "lättrunnet" i laddmaskinerna. Krutkorn kan se ut som tex., stänger, kulor, flingor eller tuber.

Man pratar ofta om krutets hastighet, snabba eller tröga krut. Hur s′nabbt eller trögt krutet är, beror på en mängd olika faktorer, bla kornstorlek, form, ytbehandling, ev. håligheter, kemikalisk sammansättning och trycket i patronen. Viktigt att lägga på minnet är att hur snabbt ett krut är, det har ingenting med att göra hur fort kulan lämnar pipan. Laddat i en pistolpatron är ett mycket snabbt gevärskrut "trögt". Förhållandet hylsvolym, kaliber och kulvikt är det som avgör vilket krut som är lämpligt.

Krut indelas i:

• Mekaniska krut – svartkrut, brunkrut, amidkrut, pikratkrut, kloratkrut[1] och kompositkrut – är blandningar av olika ämnen.

• Kemiska krut – röksvagt krut – är kemiska föreningar i vilka det oftast ingår nitrocellulosa. De indelas oftast i singelbaskrut (NC-krut) enbart baserat på nitrocellulosa, Dubbelbaskrut (NG-krut eller Ncgl-krut) innehållande som huvudingredienser 25-40% nitroglycerin och 50-60 % nitrocellulosa samt trippelbaskrut innehållande förutom nitrocellulosa och nitroglycerin även nitroguanidin.


Denna bok rekommenderar främst två fabrikat av krut:

  • Vihtavuori
  • Norma

Vihtavuori har tre olika serier: Pistolkrut, som ligger inom 300 serien och gevärskrut som ligger inom 100 och 500 serien. Exempel är: N 310, 320, 330 osv. och N 110, 120, 130, 540 osv. Ju högre numren är inom resp. serie, desto trögare är krutet. Norma tillverkar inte längre pistolkrut R 1 och R 123 men du kan hitta gamla partier. Gevärskrut sträcker sig från 200 till 204. Normas trögaste heter MRP, och står för Magnum Rifle Powder.

Vilket krut som man ska välja för just den patronen/kalibern och kulan kan te sig ganska svårt. Men med hjälp av bl.a. laddtabeller, så kan man snart komma underfund med vilket eller vilka krut, som kan vara lämpliga.

Man skiljer på pistol och gevärskrut. Hållbarheten på krutet beror mycket på hur det förvaras. Idealet är svalt och torrt, i oöppnad originalburk. Ljus och värme förkortar krutets brukbarhetstid avsevärt. Rätt förvarat bör det vara brukbart i 30-40 år, men ta för vana att först ladda med det som är äldst. Först in först ut. Av förklarliga skäl så är krut mycket brandfarligt och bör handhas därefter. Det är dock inte explosivt i sig, utan behöver en sluten kammare för att bygga upp tillräckligt med tryck för att skapa en explosion. Är emellertid mängden tillräckligt stor, så kan det trots allt explodera. Det skall dock vara så mycket att en handladdare knappast förvarar sådana mängder hemma. En brandsläckare i lokalen är en bra investering om olyckan skulle vara framme. Öppen eld hör naturligtvis inte hemma i närheten av krutet. Inte heller så lite som en glödande cigarett. Krut av okänt ursprung ska aldrig användas. Detta är förenat med livsfara, då en vapensprängning nästan är oundviklig. Krut som måste kasseras kan spridas ut på gräsmattan där det fungerar som gödningsmedel.

Krutsorter[redigera]

Vilket krut skall man välja när man handladdar? Valet av krutsort beror mycket på vad man laddar och vad man laddar för. Krut kan graderas i snabbt, medel och trögt krut. Små hylsor kräver ofta ett snabbt krut för att bygga upp nödvändigt tryck i hylsan, hylsor med något större hylsvolym ett medelsnabbt krut och så har vi olika typer av magnum kalibrar som kräver ett trögare krut för att hinna bygga upp nödvändigt tryck för att få kulan i rörelse. I Sverige finns i huvudsak två leverantörer av krut för handladdning av kulammunition. Norma Precision som produceras i Sverige och Vihtavuori som produceras i Finland av företaget Lapua.

Här illustreras Normas sortiment och hur dessa krut förhåller sig till varandra.

Norma relativa brinntider.jpg

Norma 200 är deras snabbaste gevärskrut är passande för minder patroner som t ex .22 Hornet och .222 Rem. Det är också lämpligt för laddningar med lätta kulor i låga hastigheter för mindre kalibrar som t ex .308 Win. Norma 201 är mycket lämpligt för kalibrar med liten hylsvolym i förhållande till kuldiameter, t ex 9,3x57 och .45-70. Passar även medelstora hylsor med lätta kulor som t ex kaliber .30-06. Norma 202 är speciellt framtaget för att ge högsta prestanda i 7,62 Nato. Krutet är även mycket lämpligt för mellankalibrar som t ex 8x57 JS, 9,3x62 och 9,3x74 R. Norma 203-B har en något förändrad specifikation än tidigare 203. Ett välkänt krut användbart från .22-250 till .358 Norma Mag. Mycket bra krut till 6 mm Norma BR och .308 Win. laddade med tyngre kulor. Norma URP är ett relativt nytt energiskt krut i mellanregistret. Utmärkt val för medelstora patroner som 7x64 och .30-06 Norma 204 är ett långsamt brinnande krut som ger bra prestanda och ofta mycket fin precision i kalibrar som t ex 6,5x55 och .30-06. Norma MRP är ett mycket flexibelt ”magnum-krut”. Lämpligt för en rad kalibrar med förhållandevis stor hylsvolym. Känt sedan länge för att ge topprestanda i ett flertal magnumkalibrar. Norma MRP-2 är ett ypperligt krut för andra ”overbore”-kalibrar som 7 mm STW, 6,5-284 och 6,5-06. Finkornigt krut vilket underlättar krutpåfyllningen.

Här illustreras Vihtavuori sortiment och hur dessa krut förhåller sig till varandra.

VvN100.jpg

Vihtavuori N100 är en serie gevärskrut med olika brinntid och har en lämplighet för kalibrar från .17 Remington upp till .458 Winchester Magnum samt två specialkrut för .50 BMG.

VvN500.jpg

Vihtavuori N500 är en serie gevärskrut med Nitroglycerol som en extra energikomponent. N500 serien är ett kompetent alternativ till N100 serien.

Ladda billigt[redigera]

Vill man verkligen dumpa priset så är ofta sk skyttekrut att rekomendera. Skyttekrutet kan köpas av Normas skytteombud och har inte samma jämnhet i produktionen som Normas ordinarie sortiment. Det ska dock tilläggas att ojämnheten gör att man måste skapa en ny laddning för varje batch av krut man köpt. Om man läser på krutburkarna så kan man läsa att krutet har producerats med ett visst batch nummer. Vill du ladda med skyttekrut bör du se till att köpa ett större parti med krut så att du inte måste ta fram en ny laddning bara för att du har olika batchnummer på dina laddningar. Eftersom skyttekrut inte håller samma kvalitet som Normas övriga sortiment så är det inte möjligt att placera in skyttekrutet i figuren ovan. Det finns tre sorter från Norma:1211 snabbt, liknar norma 203-B. 1219 halvtrögt, liknar norma URP. 1214 trögt, liknar norma 204. Alltid gällande laddtabell på burken!!

Jämförelsetabeller över brinntid[redigera]

Många leverantörer av krut och laddkomponenter tillhandahåller då och då jämförelsetabeller över olika fabrikats brinntid för en given laddning. Det är dock viktigt att vara väl medveten om att dessa tabeller enbart kan ge dig en hint om att två krut liknar varandra. Den relativa brinntiden har varken med laddvikten eller gastrycket att göra varför jämförelser kan slå mycket fel ut. Jämförelsetabeller är inte någon exakt vetenskap och krut kommer att bete sig olika beroende på omständigheter så som piplängd, patronlängd etc. Ett bra sätt att lära sig hur stor osäkerhet som finns inom detta område är att helt enkelt jämföra olika jämförelsetabeller med varandra.

Kulor[redigera]

Det finns många leverantörer på marknaden som marknadsför kulor med olika egenskaper. Vissa kulor är utformade att expandera kraftigt nästan explosionsliknade andra utformade att penetrera och skapa en djup och vid sårkanal samtidigt som restvikten hålls så hög som möjligt.

En gevärskula består för det mesta av två komponenter. En kärna av bly och en mantel av tombak. Även stål och mässing förekommer som mantelmaterial. I en stor smältgryta blandas bly och, för att göra blyet hårt, antimon. När rätt blandning erhållits gjuts stora "kulor" vilka under högt tryck pressas till blytråd. Denna tråd knipsas nu av i lämpliga längder, vilket utgör kärnan i en kula. Ur tombakplåt stansas brickor. Dessa brickor dras nu steg för steg i olika verktyg till små koppar. Blykärnan placeras nu i en kopp, varefter dessa två tillsammans går igenom en rad verktyg och så småningom blir en kula. En kula av "helmantlad" typ, får sin öppning bak, emedan en "halvmantlad" får öppningen framtill i spetsen. En "helmantlad" kula är alltså inte riktigt helmantlad. Hur tjock kopparmanteln är beror på vad kulan är ämnad för. En jaktkula för tex. älgjakt bör ha en ganska tjock mantel. Detta för att inte expandera allt för snabbt. Om kulan däremot är avsedd för målskjutning/precisionsskjutning så bör kulans mantel vara tunnare för att vara så jämn i tjockleken som möjligt. Denna jämnhet i manteltjockleken är en förutsättning för att den ska vara välbalanserad, och ge bra precision.

Vad ska man då välja för kulor?[redigera]

Välj kula efter ändamål! Ska vi ladda ammunition för exempelvis träningsskjutning på frihand och inte tillhör Sverigeeliten, så duger ofta de billigaste kulorna. Ska vi öva precisionsskjutning från bänk, eller ämnar delta i tävlingsskytte, så ska man välja den kula som skjuter bäst i vapnet. Dessa kulor kallas ofta också för "Match kulor" = Tävlingskulor. Ska vi jaga toppfågel, så bör vi också här välja en kula som skjuter så täta träffbilder som möjligt. Vi måste emellertid nu ställa ytterligare krav på kulan. Den får bla inte "slå sönder" för mycket kött i fågeln. Stort vilt som tex. älg, kräver bra kulor. Kostnaden för dessa är oftast högre än för "normalkulan", men är ändå ringa mot alla övriga utgifter som jakten medför. Jaktkompisar och även jakttidningar brukar vara en bra källa, om man känner sig osäker på val av kula. Bara för att en kula väger lika mycket som en annan, så innebär det inte att man kan växla laddvikter emellan dessa hur som helst. Många faktorer förutom själva vikten på kulan påverkar lämplig laddvikt. Vi vill ju inte riskera att få för höga gastryck.

Faktorer som kan påverka gastrycket är bla:

  • Bärytan. Alltså hur mycket av kulans kropp, som ligger an mot pipans bommar. Detta avgör också hur lång friflykten på kulan blir. · Mantelns tjocklek. Tjockare och styvare mantel ökar motståndet i pipan vilket påverkar gastrycket i patronen. · Mantelmaterial. Hårdare material ökar motståndet genom pipan, och gastrycket stiger, tex. försvarets 39B. · Diameter. Större diameter ger mera motstånd och högre gastryck.
  • Vid byte av kultyp/sort, i samma vikt, gå ner minst 10% från tidigare laddvikt och från detta, gå försiktigt uppåt i laddvikt. · Kontrollera friflykt och justera in kulisättarverktyget för den nya kulan. · Ta ingenting för givet. Det finns inget givet, när det gäller handladdning. Bara att säkerheten kommer först och främst.

Klassindelning av ammunition[redigera]

Naturvårdsverket har sammanställt följande riktlinjer vad det gäller klassindelning av kulpatroner. Samanställningen hjälper handladdaren att säkerställa att rätt klass uppnås vid laddning för ett speciellt ändamål. Kulpatroner indelas i fyra klasser, avsedda för jakt efter olika grupper av viltarter. Följande minimivärden för kulvikt och anslagsenergi gäller för respektive klass:

Klass 1 kräver en kulvikt på minst 9 g (139 gr) vilket ska generera en anslagsenergi E100 på minst 2 700 J eller en kulvikt på minst 10 g (154 gr) som genererar en anslagsenergi E100 på minst 2 000 J. Klass 1 får användas till samtliga viltarter.

Klass 2 kräver en kulvikt på minst 3,2 (50 gr) vilket ska generera en anslagsenergi E100 på minst 800 J. Klass 2 får användas till samtliga viltarter utom älg, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, björn och vildsvin vilka alltså kräver Klass 1.

Klass 3 kräver en kulvikt på minst 2,5 g (39 gr) vilket ska generera en anslagsenergi E100 på minst 200 J. Klass 3 får användas till samtliga viltarter utom älg, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, björn. säl, vildsvin, rådjur, järv, lodjur och bäver.

Klass 4 kräver ingen speciell kulvikt men ska generera en anslagsenergi E0 på minst 150 J. Klass 4 får användas till vildkanin, iller, frett, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämlar, råttor, mullvad, sorkar (även bisam), möss, havstrut, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, ripa, järpe, ringduva, stadsduva, turkduva, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv och pilfink.

Vanliga förkortningar[redigera]

  • SP = Soft Point (Mjuk Spets)
  • SP = Speare Point (Spetskula)
  • SS = Semi Spitzer (Halvmantel)
  • RN = Round Nose (Rund Nos)
  • FN = Flat Nose (Platt Nos)
  • FMJ = Full Metall Jacket (Helmantel)
  • HP = Hollow Point (Hålspets)
  • SP-RN = Soft Point - Round Nose (Mjuk Spets - Rund Nos)
  • Spitzer = (spetskula)
  • FB = Flat Base (Flat Akter)
  • BT = Boat Tail (Akterkonad)
  • HPBT = Hollow Point Boat Tail (Hålspets Akterkonad)
  • DL = Diamondline. Molybelagd kula.
  • TC = Truncated Cone. (Avkapad kon)
  • WC = Wadcutter

Kultyper[redigera]

Detta är en översikt av de kultyper som finns på marknaden samt dess speciella egenskaper.

Helmantel[redigera]

Helmantlade kulor används ofta som övningskulor men är också är utmärkta till jakt på fågel och pälsvilt. Kulans spets är ofta halvtrubbig för att ge god skottverkan mot mindre vilt. Det är förbjudet att jaga djur som enligt naturvårdsverket klassas som klass 1 och klass 2 med helmantel.

Hålspets[redigera]

Det finns olika typer av hålspetskulor, men grundtanken med utformningen är att kulan ska öppna sig då den träffar målet. Då kulan öppnar sig förstoras dess diameter, vilket resulterar i att kulan bromsas mer effektivt och därmed överför en större mängd energi till målet. Vissa typer av hålspetskulor är utformade för att helt splittras inne i målet. Dagens hålspetskulor är oftast av typen ”match” kulor, dvs med hög precision snarare än spektakulär expansion.

Varmint[redigera]

Numera är de flesta högexpansiva kulor försedda med en spets i ”polymerplast” för att nå bättre ballistisk koefficient samt skydda kulspetsen mot deformation i magasinet. Vanligast i kalibrar som 222, 223 och 22-250. Namnet kommer från engelskans namn för skadedjur.

Blyspets[redigera]

Kulor med blyspets har en kontrollerad deformation, så kallad ”uppsvampning” vid träff i målet. Den vanligaste kulan på hårvilt är av denna typ och konstruktion, blyets hårdhet, mantelns tjocklek, ev. förfragmentering etc. beror på viltet.

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

Kulor i enbart koppar[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar> Homogene kuler - kuler i ren kopper, noe skjeldnere i messing - produseres både som ekspanderende jaktkuler m/hulspiss og som "helmantel" uten hulspiss. Prinsippet for ekspanderende jaktkuler er at ved innslag i dyrekropp, bygger det seg raskt opp et vesketrykk inne i hulspissen på kulen slik at den ekspanderer. De fleste homogene kuler ekspanderer best i høye til midlere hastigheter. En stor fordel med slike kuler er de terminalballistiske egenskapene med høy restvekt, og dyp inntrengning. Ulemper med homogene kuler: I 6,5x55 oppnår man ikke lovlig klasse 1-våpen med homogene kuler. Egenvekta på kobber tilsier at i flere av de finere storviltkalibrene, vil man måtte ned i vekt for å stabilisere kulene. De blir derfor for lange til å stabiliseres med normal riflestigning. Uvanlig for storviltjegere er at de må gå ned i kulevekt for å utnytte egenskapene best. En annen ulempe med homogene kuler er en økt avleiring av kopper i løpet. Til slutt bør nevnes faren for rikosjetter. En modern, effektiv och flackskjutande jaktkula KJG MJGi både koppar och mässing har skapats av Lutz Möller se http://lutz-moeller-jagd.de

Bondade kulor[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar> Att en kula är bondad innebär att manteln på kulan är ihoplödd med kärnan, oftast tombakmantel och blykärna. Detta resulterar i att mantel och kärna inte separerar ens vid höga påfrestningar på kulan och i sin tur högre restvikt, oftast betydligt högre. De flesta kultillverkare har idag bondade kulor i sitt sortiment och dessa kulor är i huvudsak ämnade för jakt och förekommer i princip bara i kulor ämnade att expandera.

Boat tail[redigera]

Eller som det heter på svenska akterkon ...

Under årens lopp har kulorna tagit många skepnader och förändringar för att uppnå olika egenskaper hos projektilen, en av dessa förändringar är givetvis formen som till stor del påverkar projektilens ballistiska egenskaper, en så kallad akterkon "boat tail" bidrar till att kulan släpper luften lättare och får bättre ballistiska egenskaper (flackare kulbana).

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

Behandling av kulor[redigera]

Molycoat[redigera]

Molycote är enkelt utryckt ett medel, molybdendisulfid, som appliceras på kulorna för att sänka friktionen mellan kula och pipvägg. Fördelarna med att använda coatade kulor är flera. Det ger mindre avlagringar i pipan, gastrycket blir lägre än motsvarande laddning med en obehandlad kula, pipans livslängd ökar samt att det ger möjlighet att ta ut mera hastighet ur laddningarna. Det går att köpa molycoat behandlade kulor direkt från bl.a. Norma och Sierra m.fl. Finns inte just den kula du önskar med molycoat på har bl.a. Lyman ett kit som gör att du kan coata just dina favoriter.

Molycote

Satsen innehåller två skålar som passar på de flesta hylstumlare. I den ena ska det vara ett så kallat stålmedia, det består av små stålkulor. I detta media lägger man i ca: 100 kulor samt ca 1/4 tesked med molycoat-pulver. Var försiktig med pulvret och använd handskar, det är otroligt drygt och kladdigt. Det är visserligen ett torrt smörjmedel men har en otrolig förmåga att sprida sig. Inget som barnen bör få leka med... Nåväl, därefter tumlar man i ungefär 3 timmar. Sedan bör kulorna vara helt täckta med molycoat. De ska vara helt svarta och mycket kladdiga. Använd återigen handskarna och plocka över kulorna i den andra skålen som ska innehålla ett torrt polermedia, samma som till hylsorna. Det är dock viktigt att inte polera hylsorna i samma media, det måste vara helt rent för att kulorna ska bli bra. När man plockat över alla kulorna (inte stålkulorna) så ska de tumlas i 3-5 minuter i det torra mediat. Det räcker med den korta tiden för att polera bort överflödigt moly. När det är gjort är det inga problem att ta i kulorna utan handskar och de bör ha antagit en stålgrå jämn färg.

Molycote

Bilden blev lite mörk, hoppas att ni ser skillnaden ändå. Kulan till vänster har jag själv behandlat. Kulan i mitten är obehandlad och kulan till höger är Barnes X med XLC behandling som är deras namn på kulorna som är coatade från fabriken.

Problem som kan uppstå är att molycoatingen fäster fläckvis på kulorna. Det beror oftast på att det varit fett t.ex. från fingrarna på kulorna. Tvätta dem före behandlingen i sprit t.ex. så uppstår inte det problemet. Det allra bästa är att inte röra dem utan handskar efter att asken öppnats.

Molycote

Skålen till vänster innehåller stålkulorna samt moly-pulvret. Den stora skålen som sitter på tumlaren innehåller torrt media för poleringen. Paketet nedanför innehåller själva moly-pulvret, det är fantastiskt drygt och räcker till tusentals kulor.

När du börjar skjuta med dina coatade kulor blir resultatet allra bäst om pipan är ordentligt rengjord. (Se vapenvård) Det kan också hända att det blir en förfärlig spridning i början. Enligt Norma beror det på att om pipan är "rå" så tar det en stund innan porerna i pipan mättats med molycoat. När pipan väl har mättats ska dock träffbilderna krympa igen, inte sällan till att bli mindre än de var förut.

Problem med molycoat[redigera]

Ett problem som kan uppstå är stor spridning med gamla inkörda laddningar. Det kan vara så att dina laddningar inte längre ger bra träffbilder. Anledningarna är framförallt dessa två:

  • Enligt Norma är det extremt viktigt att krutet tänder lika var gång med coatade kulor, vilket kan vara svårt med tröga krut. Det kan alltså löna sig att ladda med lite snabbare krut om man inte får den precisionen man önskar. Visserligen får man inte lika hög Vo, så ett prioriteringsval måste göras. Vilket är viktigast, hög utgångshastighet eller maximal precision? Då tillverkarna ofta anger i sin reklam att en av fördelarna är just den ökade utgångshastigheten kan man fundera på vad det är för idé att coata sina kulor?
  • Enligt egna erfarenheter är ett problem att kulan inte har lika mycket friktion med molycoaten. Därmed sjunker gastrycket då kulan inte bjuder lika hårt motstånd. I gengäld kan man oftast kompensera det genom att ladda hårdare innan det blir övertryck.
Fördelar med molycoat[redigera]

Fördelarna som jag uppskattar är att rengörning av pipan går mycket fortare, det går att skjuta fler skott mellan rengörningarna samt att pipans livslängd kan antas öka.

Viktigt att tänka på![redigera]

Då det går att ladda hårdare med belagda kulor är det livsfarligt att använda samma laddata till obehandlade kulor. Det är helt säkert att använda samma laddata till coatade kulor som du använt till obehandlade, men tvärtom är alltså livsfarligt. Extern länk till Normas hemsida där det står en del om molycoat på kulor.

Tändhattar[redigera]

I dagens gevär och pistol patroner förekommer två olika sorters tändhattar, Berdan och Boxer. Båda två har samma uppgift, att tända eld på krutet i hylsan. Militärpatroner i Sverige och många andra länder i Europa är laddade med Berdan-hattar. Dessa går naturligtvis att omladdas, men problemet är att det är mycket mer tidskrävande än Boxer-hattar, och kräver specialverktyg.

En tändhatt innehåller en för slag, känslig blandning bestående av bla Blystyfnat, samt en mängd andra ingredienser. Som ingrediens i tändhatten används också ofta färgämnen. Denna blandning skyddas från utsidan av ett "skal", den så kallade koppen. Denna kopp är vanligtvis tillverkad av mässing. På insidan av tändhatten täcks den explosiva blandningen av en folie.

Då slagstiftet slår till tändhatten sker följande; Den tunna koppen bucklas inåt, och trycker fram den explosiva blandningen. Blandningen slås/komprimeras nu mot ett städ och en explosion sker. Städet är vad som skiljer dom två tändhattstyperna från varandra. En Berdan-hatt har inget städ i sig, utan städet sitter i tändhatts läget i hylsan. I en Boxer-hatt så är städet en del av tändhatten. Eftersom en Berdan-hatt har ett städ i centrum av tändhattsläget i hylsan, så kan ju inte eldhålet vara där, utan hålen är lokaliserade lite vid sidan om. Detta gör det lite extra krångligt att få ur dessa Berdan-hattar. Speciella verktyg finns som fungerar ungefär som en kapsylöppnare.

Mycket lämpligare för en handladdare är Boxer-hatten. Städet är ju inbyggt i tändhatten och eldhålet i hylsan kan alltså placeras i mitten. För att få ur tändhatten erfordras bara en stång med ett utstötarstift i lämplig diameter. Det går faktisk i nödfall att använda sig av en spik eller liknande.

I samma moment som hylsan kalibreras så petas också tändhatten ur med tändhattsutstötarstången. Skulle vi av misstag råka kalibrera en Berdan-hylsa så går oftast stiftet på stången av. Detta är dock ingen större katastrof eftersom stiften inte kostar många kronor per styck, och ett par i reserv rekommenderas att ha till hands. Men kolla alla hylsor noga så ingen Berdan-hylsa smugit sig med. Detta framför allt i kalibrarna 6.5x55 och 308 W Berdan-hylsor är för det mesta militär hylsor så det brukar inte vara några större problem att sortera ut dom.

Det finns olika typer och storlekar av tändhattar Stor pistol, Liten pistol, Stor gevär och Liten gevär. Dessutom finns Magnum varianter av alla dessa. Pistol-hattar ska användas till pistolkalibrar och gevär till gevärskalibrar. En pistolhatt har oftast en tunnare kopp/skal än en gevärs dito. Laddar man en gevärskaliber med en pistol-hatt så kan detta få till följd att tändhatten blir extra platt och har man otur så kan det till och med gå hål på den, och krutgaser läcker ut bakåt. En magnum-hatt har en mer energirik tändsats. Detta för att på bästa sätt få eld på krutet i patroner med "svårantändliga" krut och/eller när krutmängden är stor, i hylsan. Magnum-hattar fungerar också bättre i sträng kyla. Exempel på krut som kan gynnas av en extra "kraftig" tändhatt är Norma MRP.

Tändhattar är, som dom måste vara, extremt känsliga för stötar. Dom bör alltså behandlas med största försiktighet. "Bär" inte omkring på för många vid transport, och förvara dom endast i originalförpackningar. Förstör alla tändhattar då märke/sort/typ är okänt. Rekommendation är att alltid bära skyddsglasögon vid hanteringen av tändhattar.

Till patroner finns det idag åtta typer av tändhattar:

  1. Small rifle
  2. Small rifle magnum
  3. Large rifle
  4. Large rifle magnum
  5. Small pistol
  6. Small pistol magnum
  7. Large pistol
  8. Large pistol magnum.

Utöver dessa ”standard” tändhattar finns det speciella dito för bänkskytte med gevär. Dessa tändhattar är tillverkade med snävare tolerans samt hårdare kontroll för att säkerställa likformigheten.

Vilken typ som är lämplig för den patron man tänkt ladda står oftast i den laddmanual du använder. I Normas laddmanual är de flesta laddningar med magnum tändhatt. Vihtavouris laddmanual på nätet listar även de förslag till tändhattar men är något mer restriktiv och använder inte magnumhattar i onödan på det sätt som Norma gör i sin manual. I de fall då laddmanualerna förespråkar magnum tändhatt måste detta användas, annars riskerar man en fördröjd antändning med ett våldsamt övertryck.

Förberedelser av hylsa för att sätta i ny tändhatt[redigera]

För att avlägsna den gamla tändhatten använder man vanligtvis ett kalibreringsverktyg. Ett smart alternativ till kalibreringsverktyget är en separat tändhattsutstötare. Ett separat verktyg för att stöta ut tändhatten kan bidra till att man lättare känner om något är fel vid utsötningen samt att den separata utstötaren i många fall är så gott som oböjbar. En tredje fördel med denna metod är det blir möjligt att tumla hysorna innan kalibreringen och på så vis rengöra tändhattsläget automatiskt. Om det finns rester av sot kvar i tändhattsläget kan denna enkelt avlägsnas med hjälp av verktyg så som Lee´s eller RCBS varianter.

RCBSTHrengörare.jpg

Efter rengörning kan man vid precisionsladdningar med fördel brotscha tändhålet till rätt djup med en tändhattsbrotsch. Nedan visas Lymans tändhattsbrotsch.

Fil:LymansTändhattsBrotsch.jpg

Speciellt Normas hylsor har grunda tändhål och det blir lättare att få rätt djup på tändhatten efter brotschning.

Isättning av ny tändhatt[redigera]

Det finns generellt tre sätt att sätta i en ny tändhatt på; med pressens medföljande isättare, med ett handhållet tändhattsverktyg eller en så kallad ram-prime(se bild nedan).

LymanRamPrime.jpg

Djupet för en korrekt isatt tändhatt ligger på ca 0,1 mm under hylsans stötbotten. Var noga med att tändhatten inte sticker ut då det är en alvarlig säkerhetsrisk om man skulle tappa patronen i golv eller sten. En dåligt isatt tändhatt leder ofta till "klick" när du avfyrar patronen. Slagstiftet slår in tändhatten i sitt rätta läge (om hylsan ligger med rätt headspace). Inget annat händer. När du repeterar ditt gevär, så bör du kunna skjuta av patronen, men, då har nog viltet redan uppmärksammat situationen och lämnat sin plats. Vanligtvis föredrar de flesta som laddar större mängder att ha ett extra verktyg som gör att man inte blir bunden till laddpressen. Att sätta i tändhattar går utmärkt att göra i favoritfotöljen istället för i laddboden.

HandverktygTändhatt.jpg

Verktyg[redigera]

Handladdning kräver en hel del utrustning och verktyg för att man ska komma igång. Nedan lista är ett minimum.

  • en infettningsdyna för att smörja hylsorna inför kalibrering
  • en laddpress som kan kalibrera hylsor och sätta kulor
  • ett die set för den kaliber man ska ladda
  • en hylstrimmer att trimma hylsorna till rätt längd
  • en brotsch att ta bort grader efter hylstrimmningen
  • ett skjutmått att mäta hylsor och maximal patronlängd
  • en krutvåg att väga krutet
  • en krut-tratt som styr krutet ner i hylsan
  • papper och penna till dokumentation

Utöver denna utrustning krävs självklart lite insatsmaterial så som hylsor, tändhattar, krut och kulor plus noggrannhet

Laddpressen[redigera]

Laddpressen är det huvudverktyg som används för att ladda patroner. Laddpressen ska vara av ett stryktåligt material och måste kunna stå emot kraftiga tryck då den tillsammans med det så kallade die setet används för att återforma en avfyrad hylsa till dess ursprungliga form. Samtidigt som hylsan återfår sin storlek avlägsnas den använda tändhatten med hjälp av ett utstötarstift. Laddpressen kan även användas för att placera en ny tändhatt i en rengjord hylsa, även om detta görs bättre med hjälp av separat utrustnig som en tändhattsisättare.

Singelpressar[redigera]

Singelpressar är den typen av press som passar de flesta jägare. Singelpressen utför ett moment i taget till skillnad från progressiva pressar som kan utföra flera moment i taget. En singelpress är mer eller mindre ett måste för de som laddar tyngre kalibrar som 404 Jeffery.

Progressiva pressar[redigera]

Progressiva pressar passar ofta pistolladdare bra eftersom den automatiserar en hel del av momenten för att ta fram en laddad patron.

Progressive press

Die set[redigera]

Ett Die set består oftast av en kombination av ett helkalibreringsverktyg samt en kulisättare.

Helkalibreringsverktyg[redigera]

Helkalibreringsverktyget har till uppgift att återforma hylsan så att den får den formen den hade innan den avfyrades. När krutet i hylsan andtänds kommer värmeutvecklingen i att vidga hylsan så att den tätar för krutgaserna som sätter kulan i rörelse. Detta gör att hylsan de facto blir större efter avfyrningen varför man måste återforma hylsan innan den kan återanvändas. För Demo video för inställning av helkalibreringsverktyget kolla på You Tube eller någon av tillverkarna typ Lee.

Delkalibreringsverktyg[redigera]

Helkalibreringsverktyget har alltså till uppgift att återforma större delen av hylskroppen till sitt ursprungliga läge något man vill undvika med ett Delkalibreringsverktyg (alternativt halvkalibreringsverktyg eller halskalibreringsverktyg). I de fall man ska återanvända hylsor i samma vapen som de afyrades förra gången så har man en del att vinna på en delkalibrering. Delkalibreringen kalibrerar enbart hylsans hals vilket gör att en delkalibrerad hylsa kommer röra sig betydligt mindre i patronläget än en helkalibrerad hylsa. Genom att hylsan rör sig mindre får man i många fall en bättre precision. Demo video för inställning av Halskalibreringsverktyg se ovan

Med lite försiktighet kan du även använda ditt helkalibreringsverktyg för enbart halskalibtering.
Ta först ut tändhatts o halsinnerexpandern så du får bättre känsla när du ställer in verktyget.
Sätt först i den lätt infettade (bara utsidan av hylshalsen) hylsan i hylshållaren och för ned hävstången i botten.
Skruva i ditt verktyg tills du känner att det möter hylsan.
För upp hävstången och skruva ned verktyget 2 varv.
Kontrollera resultatet. Justera ned verktyget efter behov. Dock inte så långt att skuldran pressas tillbaka. Montera tillbaka tändhattsutstötaren o inre kalibreringsexpandern.
Mät och trimma ev. längden.
På bilden nedan har jag kalibrerat halva halsen.

Neck calibration

Kulisättare[redigera]

Kulisättaren har egentligen två uppgifter; för det första att styra kulan så att den hamnar mitt i hylsan och för det andra att se till att kulan trycks ner i hylsan precis så långt som vi vill för att laddningen ska få den friflykt vi eftersträvar för laddningen. Länk till Demo video för inställning av Kulisättare:[2]

Kulplundrare[redigera]

Förr eller senare händer det att man måste ta bort en kula från en laddad hylsa och då behöver man en kulplundrare. Det finns ett antal olika typer av kulplundrare på marknaden där alla eftersträvar att avlägsna kulan utan åverkan på hylsa eller kula. Det finns kulplundrare som monteras i laddpressen och fristående plundrare som liknar en hammare. En kulplundrare för laddpressen monteras likt en kulisättare men istället för att pressa kulan på plats kan man låsa kulplundraren och kontrollerat dra ur kulan ur hylsan. Förespråkarna för denna typ av verktyg anser att det här ger en kontrollerad process utan krutspill. Alternativet är att använda en kulhammare som man slår mot något svarande underlag av trä eller gummi. Slå aldrig din kulhammare mot betong eller sten eftersom det är ett säkert sätt att knäcka hårdplasten den är konstruerad av.

Hylsutdragare "Stuck Case Remover"[redigera]

Minst lika viktig om inte viktigare är en hylsutdragare för förr eller senare blir du sittande med en hylsa som fastnat i kalibreringsverktyget på grund av för lite fett på hylsan eller för mjuk mässing i flänsen (den del som hylshållaren greppar i). Speciellt Remington hylsor är kända för mjukt material.

Stuck case

Då behöver man utdragaren.

Stuck case remover

Hylstrimmer[redigera]

Obs! Man trimmar hylslängden, och svarvar godset vid hylshalsen

Manuella[redigera]

Oftast skall du inte trimma stora mängder hylsor och då duger gott den manuella. Som du för övrigt kan koppla en borrmaskin till axeln och som då fungerar som hjälpmotor.

Case trimmer

Elektriska[redigera]

Om du mot förmodan skulle "växa" ur din manuella svarv, ev. med hjälpmotor så finns det elmotortillsatser att komplettera med. Enda skillnaden mot dom manuella är att du slipper veva själv.

Infettningsdynor[redigera]

RCBS tillhandahåller ett väldigt bra hylsfett, lätt att applicera, lätt att få bort. Infettningsdynan kan man tillverka själv från en bit liggunderlag. Lika bra är Dillons flytande fett på praktisk spraypumpflaska, vattenlösligt.

Skjutmått[redigera]

Behöver knappast någon presentation, merparten har väl jobbat med en sådan. calipper

Digitala[redigera]

Busenkel, lätt att växla mellan tum o mm

Analoga[redigera]

Viss vana krävs vid avläsningen plus hyfsad syn

Våg[redigera]

Det finns två typer, analoga o digitala.

Analoga[redigera]

Kräver viss vana, större, avsevärt mycket dyrare. Rätt långsam eftersom den trots magnetdämpning skall hitta sitt jämviktsläge.

Krutvågar.jpg

Digitala[redigera]

Enkel, du kan tarera "bort" skålen för krut, du kan lätt använda den för att notera avvikelser om du t.ex. vill kontrollväga dina patroner i samma serie. Lägg på en patron, tryck ned "tara" och vågen visar nu "noll", 0,00. Lägg på dina patroner en efter en och är skillnaden större än 2 - 3 grains får du börja fundera (obs funkar endast vid samma kulvikt samt samma fabrikat på hylsorna. Dessutom snabb. En våg som klarar 0 - 200 gram med upplösning 0,01 gram funkar bra. Kostar omk. 350 pengar. Men kolla så den klarar grains plus gram. Har du massa diamanter vill du ju också ha carat.

Digital scale

Krutmått[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

Dosett[redigera]

En krutmått som följer med alla Lee verktygssatser. Finns även en komplett sats att köpa. Ersätter på inget sätt vågen men gör det enklare att skopa upp rätt ungefärlig krutmängd i vågskålen.

Powder measure

Elektronisk våg & dosett[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

RCBSChargeMaster.jpg

Länk till video som visar funktionen [3]

Trickler[redigera]

En i mitt tycke helt onödig pryl se avsnittet 1-2-3

Mjukvaror[redigera]

Robsoft Reloading Organizer[redigera]

Robsoft Reloading Organizer 3.1 (RRO 3.1) är ett program som hjälper dig att spara dina laddata och som gör ballistiska uträkningar. Vissa program har koncentrerat sig på ballistiken och har dåliga möjligheter att spara laddatan. Andra program har koncentrerat sig på att spara laddatan men kan inte spara alla data som man behöver för att vara en precisionsladdare. Bara ett fåtal försöker göra båda delarna samt att dom brukar ha ett krångligt användargränssnitt som ändå inte tillåter dig att spara data som är viktigt för vissa handladdare. Med RRO 3.1 så kan du göra mer än att spara laddatan och göra ballistiska uträkningar. RRO 3.1 kan använda både engelska och metriska måttenheter samtidigt så det är inga problem om du vill använda grains till dina krutvikter och gram till kulvikterna. RRO 3.1 kan också hjälpa dig att skapa serier med laddningar för att testa nya laddkomponenter, samt att programmet hjälper dig med att skapa serier av laddningar med olika friflykt för att du lätt skall kunna uppnå den bästa precisionen på din patron.

RCBS LOAD[redigera]

De flesta handladdare har under åren utvecklat serier av laddningar för sina gevär som de vill spara och visualisera i olika grafer. RCBS Load ger möjligheten att registrera laddinformation samt jämföra denna med andra laddningar i dess databas. Den övre delen av programmets gränssnitt hanterar information som är gemensam såsom vapen och hylsinformation. Den undre delen ”Perfromande Data” hanterar laddinformationen som varierar från laddning till laddning. RCBS Load har gränssnitt mot en rad kronografer.

QuickLoad[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

Kronograf[redigera]

Ordet kronograf kommer av grekiskas tidsskrivare och kan dels vara en klocka för tidtagning med stoppursfunktion eller ett instrument för att registrera fysikaliska förlopp över tiden. Handladdarens Kronograf registrerar alltså förloppet då en kula förflyttar sig mellan två givna positioner. Kronografen visar oftast projektilens hastighet i m/s (meter per sekund) eller engelskans fps(feet per second).

Rent tekniskt har merparten fungerat så att två ljuskänsliga mottagare med tillhörande diffusorer (genomskinlig plastskiva som ger ett jämt ljus) placeras på ett inbördes känt avstånd från varandra.
När kulan passerar mellan mottagaren o diffusorn bildas en skugga som avläses. Alla har haft problem med för mycket sol eller annat ojämnt ljus men det har börjat komma kronografer med andra tekniska lösningar.

Handladdning på djupet[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

Förberedelser inför en handladdnings serie[redigera]

Kalibrering[redigera]

Inställning av kalibreringverktyg[redigera]

...Länk till Demo video för inställning av helkalibreringsverktyget:[4]

Kalibrerings momentet[redigera]

...

Tvätta bort fett från kalibreringen[redigera]

...

Rengörning av hylsor[redigera]

En hylsa ska idealt rengöras både invändigt och utvändigt. Rengörningen gör inte enbart att du får ett prydligare resultat utan även att du enklare upptäcker eventuella fel som en avfyrad hylsa kan ha. Insidan av hylsan bör borstas ur med en för ändamålet passande borste för att försäkra handladdaren om att inget skräp fastnat inne i hylsan. Vidare så ska krutrester, fett och annat som kan ha ansamlats på och i hylsan avlägsnas så att man kan säkerställa funktionen vid nästa avfyrning. Tändhattsläget rengörs lämpligt med ett speciellt verktyg som skaver bort krutrester och sot.

Tvätta hylsor[redigera]

Grundtvätt[redigera]

I de fall man vill göra vätskebaserad rengörning av sina hylsor brukar många använda sig av en blandning av varmt vatten, diskmedel och citronsyra. Det varma vattnet och diskmedlet hjälper till att lösa fett och lösa partiklar. Citronsyran (alt. spädd CITEK som finns att köpa i livsmedelsaffärer) hjälper till att ta bort smuts och ärgningar på hylsor eftersom det är svagt frätande. Efter tvätt med ovan nämnda preparat rekomenderas en grundlig sköljning i så varmt vatten som möjligt för att diskmedel med mera ska släppa från hylsorna. Var noga med att torka dina hylsor under minst en vecka efter ett vattenbad för att förhindra eventuella problem med vattenrester som ligger kvar i hylsorna vid omladdning. Ett bra sätt att torka hylsor snabbt och samtidigt undvika ärgning är att sänka ner dem i T-sprit direkt efter vatten-avsköljningen. Spriten drar till sig vatten och dunstar sedan snabbt. Lägg hylsorna att torka på en tidning eller torkställ. Hylsorna är torra och fina efter ca ett dygn i rumstemperatur. Tänk på att aldrig torka dina hylsor i ugn eller liknande då det kan försvaga dina hylsor.

Medlet LQ9[redigera]

LQ9 är en flytande så kallad "compound" som kan användas för att polera mässing. LQ9 har avfettande och polerande egeskaper och doseras 0,5-1% i en mängd vatten. "Compounds" brukar användas vid industritrumling för att reglera själva trumlingsprocessen. Olika compounds har olika egenskaper som till exempel rengörande, avfettande, pH-reglerande, korrosionsskyddande, smörjande eller slipande. Flytande "compounds" används normalt vid vibrationstrumling.

Hylsa Behandlad Med LQ9.jpg

Hantering av denna compound skall ske varsamt. Stänk i ögonen ger smärta och kan resultera i ögonskada varför all hantering ska ske med skyddsglasögon. Handskar skall användas vid beröring av compounden eftersom det kan rodnad och irritation. Inandning kan ge hosta.

Compounden skall lagras svalt och i originalförpackningen.

  • Form: Vätska
  • Färg: Mjölkvit
  • Lukt: Svag lukt
  • Densitet (kg/m3): 1090 vid 20 grader celcius
  • Kokpunkt: 100 grader celcius
  • Fryspunkt: < 0 grader celcius
  • Löslig i vatten: Fullständigt löslig
  • Flampukt: > 100 grader celcius
  • pH i koncentrat: 3.5-4 (1% i vattenlösning)

Den koncentrerade produkten utgör farligt avfall och omfattas av Avfallsförordningen SFS:2001:1063. Utsläpp till miljön bör förhindras. Rådfråga lokala myndigheter vid omhändertagande av avfall. Mindre mängder kan släppas till avloppet efter utspädning. Tömda plastdunkar lämnas till lokala återvinningscentraler eller hämtas av lokala entrepenörer under förutsättningar att alla risker eliminerats. Dunkar skall tömmas ordentligt och sköljas ur med vatten.

LQ9 kan köpas av Trumlingsbolaget i 25 litersdunkar. [5]

Medlet GB13[redigera]

Hantering av denna compound skall ske varsamt. Stänk i ögonen ger smärta och kan resultera i ögonskada varför all hantering ska ske med skyddsglasögon. Handskar skall användas vid beröring av compounden eftersom det kan rodnad och irritation. Inandning kan ge hosta.

Compounden skall lagras svalt och i originalförpackningen.

  • Form: Flytande
  • Färg: Gul
  • Lukt: Typisk
  • Densitet/specifik vikt (g/cm3): 1,08
  • Löslig i vatten: Helt löslig i vatten
  • Flampukt: > 100 grader celcius
  • pH: 2.3-3.1 (utspädd i vatten)

Normalt stabild undvik mycket långvarig lagring. Data som visar att produkten skulle vara ekotoxikologisk föreligger ej, ingående tensider är biologiskt nedbrytbara till mer än 80%.

Den koncentrerade produkten utgör farligt avfall och omfattas av Avfallsförordningen SFS:2001:1063. Utsläpp till miljön bör förhindras. Rådfråga lokala myndigheter vid omhändertagande av avfall. Mindre mängder kan släppas till avloppet efter utspädning. Tömda plastdunkar lämnas till lokala återvinningscentraler eller hämtas av lokala entrepenörer under förutsättningar att alla risker eliminerats. Dunkar skall tömmas ordentligt och sköljas ur med vatten.

GB13 kan köpas av KMC Ytbehandling i 25 litersdunkar. [6]

Ultraljudstvätt[redigera]

Ultraljudstvätt är en rengöringsform som bygger på mycket snabba vibrationer i vätska. Vid mer än 18000 svängningar per sekund bildas vacuumblåsor i vätskan som imploderar och skapar tryckstötar. Ju högre frekvenser desto mindre blåsor och skonsammare rengöring. Den mekaniska vibrationen går ned i de allra finaste repor och skrymslen på de föremål som sänkts ned. Det finns ingen möjlighet att nå en sådan renhetsgrad med andra metoder än ultraljudstvätt.

Ultraljudstvätt.jpg

Resultat av ultraljudstvätt.

ResultatAvUltraljudstvätt.jpg

Använda hylstrumlare[redigera]

En hylstrumlare rengör hylsorna genom en mekansik rörelse som antigen vibrerar eller trumlar hylsorna i någon typ av media. Media kan vara antigen torrt eller blött även om torrt media torde vara det vanligaste. Torrt media består ofta av krossad majs eller valnötsskal som båda kan vara obehandlad eller behandlad. Behandlad media har preparerats med någon typ av polermedel som arbetar upp en hög glans på mässingen. Det finns även polish att köpa till för att blanda i den media man föredrar att använda. Tänk på att man måste vara noga med att kontrollera att det inte finns några mediarester kvar i hylsorna efter trumlingen då detta kan påverka trycket i dina laddade hylsor.

LymanAutoFlo2200.jpg

Omformning av hylsor[redigera]

Det finns två anledningar till att forma om hylsor. Den första är att man som jag skaffat sig en kaliber som inte fabrikstillverkas. Den andra är att man har en kaliber där originalhylsorna är svåra att få tag i, eller är väldigt dyra. Då kan det ibland gå att forma om en vanligare och därmed billigare hylsa, om man har tur.

Omformning av hylsor till exempelvis 6,5-06 är enkel men det finns de som formar om rejält. De använder ofta flera olika verktyg som formar om i olika steg. Dessutom är det inte ovanligt att de får såga av hylsorna och svarva halsen både in och utvändigt. Det är något som jag inte provat på så det kan jag tyvärr inte beskriva heller. Men jag tänkte förklara hur det går till att forma om 30-06 till 6,5-06. Grunden är i detta fall 30-06 hylsor. Man kan också använda 270 Winchester, det enda som skiljer är att den är i mindre kaliber samt lite kortare. Men själva hylskroppen är identisk på de båda kalibrarna. Men här i Sverige är det enklast att välja 30-06, då det är en vanligare kaliber. Jag använder bara hylsor som skjutits max en gång till omformning. Proceduren är i sig väldigt enkel. Jag ställer in helkalibreraren så att det precis går att stänga slutstycket. Se till att smörja hela hylsan, den ska trots allt ändras en hel del i mått. När hylsan är nerkalibrerad till 6,5 mm istället för 7.62 kommer bröstet se lite underligt ut. Av den anledningen måste man skjuta hylsan (fireforming) en gång innan den ser ut som den ska. Jag fick höra att det gick att ladda fullt ut direkt på en 6,5-06 utan fara, men det stämde inte riktigt. Det gick visserligen att skjuta utan problem, men hylshalsen ville gärna spricka på längden. Efter lite funderande provade jag att sänka laddningen rejält, och det löste problemet.

Ibland är det nödvändigt att mjukglödga hylsorna för att undvika sprickor. I dag finns det bra beskrivningar på internet och You Tube hur man skall göra,

Något som jag däremot fortfarande inte var riktigt nöjd med var att kulor är dyra, särskilt när man ska skjuta ut dem i vallen bara för att få användbara hylsor. Då kom jag att tänka på en artikel jag läst om omformning i Vapentidningen. Jag letade upp numret men det stod bara att de använde maizena och trälim istället för kula. Det skulle tydligen vara en liten laddning med snabbt krut också. Jag bestämde mig för att pröva. Tänkte att 10 grain Norma N200 borde räcka. Maizena inhandlades, lim letades upp!

Testladdningen gjorde jag så här: Tändhatt först givetvis, sedan i med 10 grs N200. Maizenan var lite bökigare att få i. Efter lite experimenterande kom jag fram till att det funkade bäst att slå maizenan i krut-tratten och packa med en rundstav i trä. Jag packar ganska hårt i hylsan så att inte krutet kan fara omkring. Det ska bara vara någon mm kvar till hylskanten när maizenan är ifylld. Sedan tar jag en droppe trälim på fingret och stryker av den över öppningen. Det ska bara vara så att det täcker igen så att inte maizenan far ur hylsan. Sedan är det bara att vänta tills limmet stelnat och skjuta. Se upp bara, det är bra fart på "laddningen" vid mynningen. Den är inte ofarlig!

Ett betydligt mindre farligt alternativ är om du kan få tag på svartkrut eller svartkruts substitut som Pyrodex. Svartkrut har ju en helt annan karaktäristik jämfört med modernt krut. Svartkrut, ca 1/4 till 1/3 och resten toapapper som packas ned i den mjukglödgade hylsan kan göra under och få en Win. 358 hylsa att likna en 44x12,17 R hylsa, dvs. från flaskform till rakväggig svartkrutshylsa modell Remington Rolling Block 1867 dito.

Nu efter fireformingen ser hylsan (förhoppningsvis) ut som den ska. Det som ska göras nu är att kolla så att det inte sitter limrester kvar i halsen. Om det gör det så är det lätt att få bort det med en tagelborste invirad i stålull. Sedan ska hylsan kalibreras som vanligt, själv halskalibrerar jag. Därefter måste hylsan svarvas. Det är viktigt, mynningen på hylsan blir lätt lite sned när man stryper den. Dessutom varierar längden ofta kraftigt efter omformningen. Det var allt, sedan ska det vara som vilken kaliber som helst att ladda om.

Kulisättning[redigera]

Kulan pressas på plats i hylsan med hjälp av en kulisättare eller som det heter på engelska ”Seating Die”. Kulisättaren består av följande delar. bullet seater

Inställning av kulisättare[redigera]

Placera en kalibrerad hylsa i hylshållaren. För handtaget på laddpressen i sitt nedersta läge (hylsan i sitt översta läge). Skruva ner kulisättaren så att den möter hylsan. När detta är gjort skruvas kulisättaren upp ett varv. Lås kulisättaren så att den inte rör sig under ditt arbete. Se sedan till att pistongen som ser till att pressa ner kulan på önskat djup är i sitt översta läge. Nu kan du börja med att placera en hylsa i hylshållaren och med hjälp av fingrarna placera och styra en kula i hylsmynningen. Dra kontrollerat ned laddpressens handtag i botten och tillbaka till sitt ursprungsläge. Nu skall kulan ha placerats men troligen inte med en patronlängd som motsvarar dina önskningar. Justera ned pistongen en bit och dra i laddpressens handtag igen. Upprepa proceduren tills patronen har en friflykt som passar ditt vapen.

Det kan vara bra att spara en patron för varje kula o vapen med rätt friflykt. Märk patronen med kulnummer, C.O.L., datum och ev. vapenreferens. När du skall ladda den typen igen använder du din referenspatron för att justera ditt verktyg. Ev. kan lite finjustering behövas.

Länk till demovideo av inställning av kulisättare: [7]

OBS! VARNING! Videon visar också hur man "crimpar" dvs klämmer ihop hylshalsen mot kulan. För att säkert kunna utföra detta moment måste kulan man använder ha en sk crimp grove, ett spår som hylshalskanten kan klämmas in i. Finns inte detta spår kommer man att stuka hylshalsen. Så saknar dina kulor en crimpgrove så hoppa över momentet med crimpningen eller skaffa ett speciellt crimpverktyg som klämmer hylshalsen utan stukning t.ex Lee's Factory crimp die

Länk till Demo video av en factory crimp die:[8]

Kulisättningsmomentet[redigera]

För att kunna styra in kulan i hylshalsen måste man använda fingrarna för att styra. Det här gör ibland att kulan kommer aningen snett ned i hylsan. För att undvika att denna i många fall mycket lilla avvikelse påverkar din precision så rekommenderas du att vrida hylsan ett kvarts varv efter du pressat kulan på plats och sedan pressa kulan igen. På detta sätt så säkerställer du att kulan centrerar och kommer mer rakt in i loppet.

Hur djupt kan jag sätta kulan?[redigera]

En frågeställning som många laddare ställer sig förr eller senare är –”Hur långt kan jag pressa ner en kula i hylsan? Generellt så finns det inte någon gräns för hur djupt ner i hylsan man kan pressa kulan. På bilden nedan ser vi en 200 grains Barnes Triple Shock som tryckts ner i hylsan så att totallängden är 80 mm.

200grsBarnesTSXi3006.jpg

I den Carl Gustav 1900 som laddaren använder ammunitionen i ger detta en friflykt på 2 mm. En sak man bör beakta när man sätter i kulor så här djupt är att ju djupare kulan sitter desto mindre blir den kvarvarande hylsvolymen. Med andra ord ju djupare desto mindre volym finns att tillgå för att fylla på med krut.

Hur djupt ska jag sätta kulan?[redigera]

Generellt kan man säga att kulan skall pressas ned i hylsan lika långt som sin egen diameter. Om kulan sätts grundare finns det en risk för ojämn tryck i hylsan vilket kan ha en negativ effekt på kulans precision. Risken ökar också att kulan hamnar snett i hylsan om den inte får tillräcklig styrning. Detta påverkar naturligtvis precisionen kraftigt negativt. En aspekt som man måste ta hänsyn till är den så kallade friflykten. Friflykten som gås igenom i ett separat avsnitt och påverkar trycket som uppstår när krutet antänds. En generell tumregel är att friflyken inte skall understiga 2 mm men det finns ett situationer då denna tumregel inte kan tillämpas. Tänk också på att patronen måste få plats i vapnets magasin (i de fall vapnet har ett sådant).

Vad händer om jag ställt in verktyget för snävt?[redigera]

Har man ställt in kulisättaren för snävt kommer verktyget (se varning ovan under inställning av kulisättare) att trycka ihop hylsan och skapa veck som låser kulan för hårt i hylsan. Resultatet blir ett på tok för högt tryck vilket äventyrar säkerheten. I de fall detta händer är det bara att ta fram kulhammaren eller annan utdragarutrustning och plundra. Att avfyra en patron som den på bilden är förenat med mycket stor fara.

ToMuchCrimp.jpg

Friflykt[redigera]

Före laddning av en viss kula måste du ta reda på hur djupt du ska sätta kulan i hylsan. Glöm laddtabellens rekommendationer av max patronlängd. För rätt friflykt krävs mätning med läskstång eller ett för ändamålet framtaget verktyg som det vi ser nedan. Tänk på om du använder läskstång att det får inte vara invändig gängning in i läskstången som kan lura dig vad det gäller max patronlängd. En för lång patron skapar en livsfarlig tryckspik vid avfyrning om det inte upptäcks i tid!

VerktygFörFriflykt.jpg

Verktyget används som så att man börjar med att stänga slutstycket med slagfjädern uppspänd. Stoppa försiktigt in stången tills den bottnar och skruva fast den översta bussningen (använder man en läskstång kan ett alternativ vara att markera med tape eller att köpa sk borrstopp på t.ex. Biltema). Ta sedan ut slutstycket och tryck försiktigt fast en en kula av den typ du vill ladda mot bommarna. Kulan skall inte sitta hårt utan bara vidröra bommarna varför man kan behöva anlägga ett mindre tryck med en penna eller liknande. För nu försiktigt ner verktyget igen så att det når kulans spets. Fäst den nedre bussningen och mät avståndet mellan de två bussningar inkl den ena bussningen. Måttet du har fått fram är den maximala patronlängden som passar i ditt vapen dvs friflykt 0 mm. Observera att en patron med friflykt 0mm är förenat med höga tryck och bör undvikas. En friflykt på 2 mm är i många fall lagom för att undvika ohälsosamma tryck. Tänk på att friflykt är något du måste mäta upp för varje ny kultyp du vill ladda. Enligt vissa ligger optimal friflykt någon stans mellan 0,25-0,75 mm, nybörjare rekommenderas dock inte gå under 2 mm gränsen. Vill du minska friflykten så bör du börja om på startladdningen igen i din laddstege för att undvika att du genererar ett för högt tryck.

Hur man bestämmer patronens maximala längd[redigera]

De flesta laddatatabeller har ett max mått, C.O.L (Cartridge Overall Length) för just den kula tabellen avser. C.O.L är kulmodellspecifik det vill säga kulmodeller med samma vikt kan ha olika C.O.L på grund av att de har olika profil, så var noga med att använda rätt laddata. Om man inte har laddata för just den kula man vill använda och/eller man vill ha max patronlängd för just sin bössa kan man relativt enkelt tillverka sin egen patronlägestolk.

Gör så här:

  1. Ta en helkalibrerad hylsa av den kaliber du vill mäta, såga ett spår längs med hylshalsen ned till bröstet på hylsan (just där hylshalsen börjar vidgas)och ta bort eventuella grader både på ut- o insida.
  2. Nu tar du en kula av den sort du vill bestämma patronlängden för och sätter den i hylsan bara så djupt att den inte trillar ut (man kan behöva justera hylshalsens klämning ngt, kulan ska sitta ganska hårt).
  3. För sedan in tolk med kula i patronläget försiktigt och stäng långsamt slutstycket, man känner då hur kulan tar i bommarna och sedan trycks in i hylsan.
  4. Öppna nu slutstycket och ta ut tolken mycket försiktigt så att kulans läge inte rubbas.
  5. Mät med skjutmått från hylsbotten till kulans spets så har du fått fram just din bössas maximala patronlägeslängd för just denna kulmodell.

Gör nu om hela mätningen från början ett par gånger, för att vara på den säkra sidan, tills måttet är det samma hela tiden. Ta sedan och minska detta mått med ca 2-4 mm beroende på kaliber (mer för större osv) så har du en bra längd för dina första laddningar. OBS!! VARNING använd inte maxmått eller längre då det kan leda till stora övertryck, man kan likna det vid att försöka slå i en spik med hammaren liggande på spikhuvudet.

Kontroller av det färdiga resultatet[redigera]

När du nu sitter med dina färdiga patroner så kan det vara lämpligt att utföra en liten kvalitetskontroll:

1. Visuell kontroll av patronen, inga sprickor eller stukningar

2. Mäta C.O.L. dvs. totala längden

3. Kontrollera tändhatten, rättvänd och rätt inpressad.

4. Placera en patron på din digitalvåg, nolla ut taran och kontrollera att dom andra hamnar inom några grains, dvs det finns krut i patronen. Fungerar bäst med hylsor sv samma fabrikat. Hur många du skall väga bestämmer du själv.

5. Märka tändhatten med ett färgsystem om du behöver hålla isär patroner med olika friflykt,

Skaka patroner[redigera]

Att skara patronen säger inte mycket, som skytt har du förmodligen ingen bra hörsel. Vågen är ett bättre alternativ.

Dokumentation av laddning[redigera]

Ett minimum när man dokumenterar sina laddningar är att man noterar information om

  • när en patron laddades
  • hur många patroner
  • användningsområde (jakt, övning etc.)
  • vilket krut som använts och hur mycket
  • tändhatt och fabrikat
  • kula och vikt
  • hylsa, fabrikat och hur många gånger den laddats
  • patronlängd
  • friflykt

Nedan tabell kom som bilaga till Jakt & Vapen för många år sedan, fungerar bra.

Reloading chart

Efterbehandling av ammunition[redigera]

Polering[redigera]

Handladdning är en sysselsättning som kräver en hel del av utövaren. Hylsor ska rengöras, kalibreras mm.

Häxans kopparputs[redigera]

Fungerar utmärkt men är tidsödande. Ska endast ett mindre antal hylsor poleras går det bra, annars rekommenderas hylstrumlare. Har du däremot färdiga patroner som behöver lite glans är det ett bra alternativ. Det finns personer som kör färdigladdade patroner men det kan inte rekommenderas. Dels skulle en olycka kunna ske då tändhatten vibrerar mot en kulspets även om det är långsökt. Allvarligare är påverkan på krutet. Krut är behandlat på olika sätt för att styra brinnkurvan och därmed tryckutvecklingen. Denna ytbehandling kan påverkas och därmed förändra krutets egenskaper.

Poler rondell och polermedel[redigera]

...

Hur skapar jag en laddning från scratch?[redigera]

Mitt råd är: Gör det inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Att skapa egna laddningar är helt onödigt och kan vara farligt.

Det finns laddtabeller för alla krutsorter och alla kulvikter för i stort sett alla kalibrar. Du har mest troligen inte utrustning för att säkert kunna testa tryck etc. utan får använda din fina dyra bössa och din egen kropp som lavett. Enda orsaken att göra egna laddningar är om du vill ha en patron med kraftigt reducerad krutvikt och därigenom mindre utgångshastighet. Men att förändra balansen mellan krutvolymen och den fria volymen i en hylsa kan leda till okontrollerade tryckökningar. Dessutom kommer förbränningen att variera kraftigt beroende på var i hylsan krutet finns. Lutar du bössan framåt finns krutet närmast kulan, lutar du den bakåt finns det närmast tändhatten. Detta ger okontrollerad och varierande förbränning.

Laddata från tillförlitliga källor[redigera]

Data finner man enklast från respektive KRUT- och/eller KUL-tillverkares hemsidor. Börja alltid med minimiladdning!

Hur laddas en övningspatron respektive en jaktpatron?[redigera]

Svaret på den frågan varierar beroende på avsikt och ändamål. Är avsikten att bara ladda övningsammunition till ett vettigt pris och kanske i stora volymer för det primära, att övningsskjuta eller är avsikten att skapa en övningspatron som är en kopia av det du skall jaga med? I vilket fall skall du behandla laddprocessen med samma noggrannhet av två orsaker;

  • säkerställa att patronerna uppfyller alla krav på säkerhet
  • säkerställa att patronerna kan ge förväntat resultat
Patron för övningsskjutning[redigera]

Om du bara skall övningsskjuta gäller det att optimera kula, krut, ekonomi och precision. Kan du ladda din övningsammo för mindre än 10:-/patronen så är det ju vettigt att göra det men då får du inte räkna din egen tid och avskrivning av verktyg och utrustning.

Patron för övningsskjutning och jakt[redigera]

Skall du ladda övnings- och jakt patroner med målet att öva under så realistisk förhållanden som möjligt skall du använda samma komponenter i båda fallen. Du tar då bort en avvikelsestörning. En jaktpatron kostar i regel runt 30:- och genom att ladda själv kan du halvera denna kostnad och ha samma patroner för träning som för jakt.

Hur laddas en jaktpatron?[redigera]

Detta alternativ finns egentligen inte för den seriöse jägaren. Antingen du köper eller laddar din jaktammunition själv måste du säkerställa både funktion och träffbild och normalt kan du räkna med att minst få skjuta 2 - 3 fyraskotts serier för att hitta "rätt" på tavlan.

Patronen i vapnet[redigera]

Låsmåttet (Headspace)[redigera]

När en patron avfyras sker följande: Tändstiftet slår till mot tändhatten med stor kraft. Denna kraft gör nu att patronen åker in i patronläget tills den tar stopp mot någonting. Detta gör nu att tändstiftet kan fortsätta en bit in i tändhatten och få denna att brisera. Tändhatten tänder i sin tur eld på krutet, vilket bildar gaser/tryck. Detta tryck får nu hylsan att expandera och släppa sitt grepp om kulan. Hylsans vägg expanderar och förhindrar att krutgaser smiter förbi bakåt i patronläget. Gastrycket får tändhatten att åka bakåt tills den tar stopp mot slutstycket. Eftersom hylsans tunna vägg är tryckt mot patronlägets vägg, så kan den solida botten på hylsan inget annat göra än att även den tryckas bakåt mot slutstycket. Hylsan "förlängs" alltså av gastrycket. Denna "förlängning" sliter på hylsan, men kan minimeras om vi justerar in kalibreringsverktyget på rätt sätt. Mer om detta i kap Kalibrering. Tändhatten trycks nu tillbaks in i sitt läge i hylsan, varefter gastrycket sjunker. Allt detta sker naturligtvis under bråkdelen av en sekund.

Skulle patronen vid inmatningen, tillåtas att gå för långt in i patronläget så skulle vi alltså riskera att tändhatten fick en för liten "smäll" av slagstiftet, och vi skulle få en klick. Skulle förhållandet vara det omvända, med ett för litet/kort patronläge, så skulle vi helt enkelt få problem med att få i patronen i patronläget. Vapen och ammunitionstillverkarna måste alltså hålla sig inom vissa fastställda Max och Min mått för att dessa problem inte ska uppstå. Avståndet i vapnet från botten på slutstycket till den punkt som "fångar upp" patronen kallas headspace, eller på svenska låsmått. Headspace betyder fritt översatt; avståndet från "huvudet". Huvudet i detta fall är slutstycket. Då vi för in en patron i vapnets patronläge och vill fyra av den, så måste den alltså på ett eller annat sätt ta stopp mot någonting i patronläget. Olika lösningar på detta förekommer beroende på vilken patron/hylsa det är frågan om.

  1. Randpatron: Till denna grupp hör tex. 30-30 W, 22 Hornet, 22 LR, osv. Här mäts headspace från slutstyckets botten till den del i patronläget som "fångar upp" randen på patronen. Samma mätning av headspace används även för halvrand-patronerna. Dessa är nästan uteslutande pistolpatroner som tex. 32 ACP.
  2. Bältespatron: Till denna grupp hör Magnumpatroner med bälte, tex. 300 WM, 458 WM, 308 NM, 460 WM. Dessa patroner har också en sorts rand, nämligen bältet. Bältet stoppar alltså upp patronen i patronläget. Headspace mäts alltså från botten på slutstycket till den del i patronläget som "fångar upp" bältet.
  3. Randlöspatron: I denna grupp stöter vi på våra vanliga jaktpatroner som tex., 6.5x55, 308 W, 30-06, 222 R osv. Dessa patroner har ingen rand som stoppar upp patronen. De har istället skuldran som hindrar patronen att gå för långt in i patronläget. Till denna grupp hör även patroner med en sk förminskad rand. Exempelvis 284 W. Här mäter vi headspace från botten på slutstycket till den del i patronläget som "fångar upp" hylsans skuldra.

Nedan ser du

  1. .45 ACP vars "headspace" är mellan hylsbotten och hylsmynningen (randlös rak hylsa). Bottnar mot hylsmynningen.
  2. 50 Alaskan vars "headspace" är mellan nedre och övre delen av randen (rak randhylsa). Bottnar mot randen.
  3. 30-06 vars "headspace" är mellan hylsbotten och "datumlinjen" på skuldran (randlös hylsa). Bottnar mot skuldran.
  4. 358 Norma Magnum vars "headspace" är mellan hylsbotten och övre delen av bältet(bälteshylsa). Bottnar mot bältet.

Headspace

Ballistik och kulans väg till målet[redigera]

Ordet "ballistik" betyder "läran om en projektils rörelse från avfyring till träff i målet"
Enl. diverse källor, t.ex Norma etc. kan ballistiken delas upp i ett antal delområden. Wikipedia gör följande uppdelning:

  • Innerballistik: Omfattar hur gastrycket och projektilhastigheten varierar i pipan.
  • Mellan- eller Övergångsballistik: Hur projektilen påverkas i det ögonblick den lämnar mynningen och möter atmosfären.
  • Ytterballistik: Avser projektilens rörelse sedan den lämnat pipan.
  • Slutballistik (kallas även Terminalballistik): Hur projektilen samverkar med målet vid träff. Det kan röra sig om kött, stål eller trä.



Innerballistik[redigera]

1) Det som styr laddningen är trycket. Patronen måste upp i ett visst tryck för att kulan ska släppa och att hylsan ska täta bakåt så att man slipper krutstänk i ansiktet.

2) Trycket styrs av krutets brinntid och brinnhastighet

Tryck.jpg

Ett snabbt krut når också snabbt det tryck som behövs för att hylsan ska släppa kulan och täta mot väggarna.emedan ett långsamt krut tar längre tid på sig innan trycket har nått upp till att kulan trycks ut. Den röda linjen motsvarar ett snabbt krut och den blåa ett långsamt krut. Hastigheten som kulan får motsvarar ytan under respektive linje. Långsamt krut = högre hastighet.

Att använda lite av ett trögare krut och tro att det ska gå bra är att riskera två saker

A) Trycket blir inte tillräckligt och hylsan tätar inte bakåt varvid du får en duscha av krutröken vilket kommer att lära dig, om du får behålla synen, nyttan av skytteglasögon.

B) Du har så lite krut i hylsan att allt lyckas antändas på en gång vilket ger en explosion i stället för en avfyrning s k ”secondary explosion effect”.

Övergångsballistik[redigera]

Den korta period då projektilen lämnat mynningen men fortfarande påverkas av utströmmande gaser.

Ytterballistik[redigera]

Beskriver samverkan mellan kulans hastighet, utformning, rotation, vikt, etc. å ena sidan och avstånd, luftmotstånd, vind, temp. etc å andra sidan

Vård av utrustning[redigera]

Lika viktigt som det är att vara noga med dina laddningar är det med VAPENVÅRD ! Självklart gäller det även att du sköter om dina laddningsverktyg

Rengör alltid pipan efter skytte, se till att vapnet är rengjord och inoljad på lämpligt sätt då den ej används.

Vapenvård[redigera]

Innan du påbörjar vapenvården se till så att vapnet inte är laddat.

Läs ALLT detta innan du börjar med rengöringen! Egentligen är det rätt enkelt att rengöra en studsarpipa om man har bra utrustning, dvs riktiga fosforbronsborstar och styva, lagrade läskstänger som Dewey m.fl. Ifall du använder sånt där mässingsskräp som tyvärr dominerar utbudet på marknaden så får du leva med en skitig pipa - så enkelt är det.

Man behöver minst två olika produkter för att få pipan hyfsat ren, dessa kommer nedan att kallas krutlösare resp. kopparlösare. Den första används för att få lös resterna av krutet så att den andra kan verka på mantelavlagringarna. Det finns, i mitt tycke, inte någon produkt som ensam tar hand om båda uppgifterna med rimlig arbetsinsats och rimligt slitage på rengöringutrustningen.

1) Börjar man med varm pipa är det ännu lättare, men hur som haver så gör man på detta vis: börja med en tajt (inte överdrivet) lapp indränkt i Shooter's Choice, Ed's Red (hemmablandat som är snuskigt bra - och billigt!) eller vilken krutlösare du nu råkar tro på. Den ska långsamt skjutas igenom hela pipan och absolut inte backas i loppet, den lösa smutsen ska ut och inget annat. Följ efter det med en bronsborste indränkt i samma medel och dra 5-10 drag genom pipan, det är viktigt att borsten helt lämnar pipan innan du vänder riktning. En plastflaska trädd över mynningen tar hand om både lappar och sprut från borsten... Avsluta med ytterligare en lapp indränkt i krutlösare.

2) Efter det ska du torrdra - i vilket alltid innefattas att rengöra läskstång, patronläge och bore guide först. Detta är viktigt, rester av krutlösaren försämrar effekten på kopparlösaren - till dess lapparna inte är nämnvärt skitiga. Krävs det mer än fem lappar för detta så gå tillbaka från början och jobba lös krutavlagringarna.

3) Nu är det så dags för kopparlösaren... En liten fotnot bara: se till så att det du tror är smuts från pipan inte kommer från patronläget eller bore guiden - det samlas mycket gucka där, torka bort det innan du torrdrar.

De produkter som jag fått bra resultat med är i nämnd ordning Barnes CR-10, Sweet's 7.62 och Shooter's Choice Copper Remover. Alla dessa innhåller försvarliga mängder ammoniak som i kombination med andra ingredienser är riktigt aggressivt mot gulmetaller som koppar, tombak och brons. Eftersom pipan nu är både borstad och torrdragen så lär det inte finnas skadliga partiklar i någon påverkbar mängd i loppet, därför brukar jag göra som följer: ta en halvtajt lapp indränkt i kopparlösare, skjut den långsamt rakt igenom pipan. Vänta en minut, tan en tajt, indränkt lapp och arbeta den genom pipan i korta (5-10 cm) fram- och återgående rörelser till dess du passerat mynningen.

OBS!!! Var försiktig vid mynningen, har minsta lilla bit av lappen passerat densamma så ska hela lappen ut, backa ALDRIG en lapp tillbaka genom mynningen!!!

När du jobbar lappen genom pipan så känns det tydligt var du har mantelavlagringar, lappen vill "torka fast" i dem, och där kan du lägga lite mer energi - när avlagringarna är borta går lappen mycket lätt. Efter detta ska du vänta 1-5 minuter och sedan upprepa det sista steget. Om pipan nu känns ren är det bara att torrdra, innan det ska du dock torka ur patronläge och bore guide så att du inte drar in den smutsen i pipan igen... Om pipan inte känns ren kan du överväga att använda en bronsborste indränkt i kopparlösare och dra 5-10 snabba drag genom pipan, men var medveten om att kopparlösaren är precis lika förtjust i att äta din borste som mantelavlagringar... Det finns styva nylonborstar från Dewey, Hart m.fl. som jag tycker fungerar bra för det här, det är definitivt ett alternativ. Använder du bronsborsten så ska den omedelbart rengöras i sprit, som neutraliserar ammoniaken.

4) Torrdra loppet.

5) Nu kan man testa hur mycket mantelavlagringar som finns kvar i loppet genom att ta en lapp indränkt i kopparlösare och långsamt skjuta genom loppet. Mantelrester visar sig genom en blå eller grön färg på lappen. Var medveten om att en mässing/bronsjag "färgar igenom" lappen, så är det bara en svag antydning bör du titta på baksidan av lappen - är den kraftigt färgad så är det nog därifrån det kommer.

Nu bör också påpekas att det är hart när omöjligt och kanske inte ens önskvärt att få pipan kliniskt ren. Jag bryr mig mest om hur det känns då lappen går genom pipan, om en tajt lapp inte vill "torka fast" någonstans och glider lätt genom pipan så är jag nöjd, blå skugga på lappen eller ej.

Visar lappen en kraftig blå/grön färgning bör man upprepa steg 3-5, är det antydningar av grå/svart så går man tillbaks från början. Annars gär man till sista steget:

6) Torrdra och olja in loppet.

Om det är så att pipan aldrig rengjorts ordentligt eller åtminstone inte rengjorts tillräckligt ofta så rekommenderar jag att man tar steg 1-4 åtminstone två gånger innan man går vidare. Det kan vara enorma mängder skit i en pipa... När man väl fått dem rena så är det mycket enkelt att hålla dem i det skicket genom regelbunden rengöring. Slippastor som JB:s Bore Paste är en annan avdelning som kan underlätta underhållet, men jag har inte tid eller ork att skriva om dem nu - ovanstående metod funkar i 90% av fallen.

Ett annat alternativ för relativt friska pipor som rengörs ofta är Forrest rengöringsskum applicerat enligt anvisningarna i en pipa som fått svalna och inte har någon annan rengöringsprodukt eller olja i loppet. Det tar ut nästan all skit (naturligtvis inte lika mycket som en "riktig" rengöring, dock) och "duger" för de flesta.

Vård av verktyg[redigera]

På skjutbanan[redigera]

Inför en skjutserie[redigera]

<Bidra gärna till dessa avdelningar>

Break-in[redigera]

Break-in är en jobbig och tråkig procedur som ger roligt resultat kan man säga. Den gäller bara nya kulvapen eller pipor. Gör du en break-in så får du en pipa som är lätt att rengöra samt ger maximal precision längre.

När du skjuter så blir det två typer av avlagringar. De kommer från manteln och krutet. Mantelresterna fastnar på pipväggen och det fastnar mycket mera på en ny pipa jämfört med en som är skjuten med ett antal gånger. För att förhindra att det byggs upp mantelrester i snabb takt när man senare skjuter är det väldigt viktigt att avlägsna avlagringarna efter varje skott i början. Break-in är inget påhitt utan i stort sett alla piptillverkare som t.ex. Shilen, Lilja och Douglas rekommenderar att man utför den. De olika tillverkarnas metoder skiljer åt lite främst i antalet skott man ska skjuta. Använd inte belagda kulor till break-in skjutningen. Jag har gjort på följande sätt vilket är en kombination av vad de rekommenderar. Obs! Break-in ska skjutas med vanliga mantlade kulor, ej bly eller molycoat behandlade kulor.

De första femton skotten så rengör jag mellan varje skott. Se vapenvård för instruktioner om rengörning. Det som nu kommer hända är att de första skotten som avfyras ger en kraftig avlagring i pipan. Men efter ett antal skott kommer du märka att det fastnar mindre och mindre med mantelrester. Oftast slutar pipan att "mantla" ungefär mellan åttonde till tolfte skottet. Efter att jag skjutit dessa femton skotten med rengörning mellan varje skott så har jag skjutit fyra treskotts serier med rengörning mellan varje serie. Därefter är break-in skjutningen klar. Allt detta jobb kan verka meningslöst, men då jag har haft ganska många kulvapen så kan jag intyga att det blir mycket lättare att göra rent framför allt efter en break-in. Och även om precisionen inte förbättras direkt när pipan är nyligen rengjord så håller den precisionen bättre eftersom det tar längre tid att bygga upp avlagringar igen. Det är en stor fördel för mig eftersom jag skjuter mest Barnes X som kan vara besvärliga just med avlagringar som byggs snabbt och får precisionen att avta i rask takt.

En annan väg för break in proceduren är att skjuta ett skott med rengöring i mellan tills det slutar mantla utan att binda sig vid ett visst antal skott för att sen övergå till 2 skott med rengöring tills det slutar att mantla och sen avsluta med 3 eller 5 skotts serier som t.ex. kan skjutas vid dom första testerna av laddrecept. På detta sätt kan man om pipan är lätt "breakad" spara in några skott.

Polering av pipor[redigera]

Varför? Anledningen är dessa: Är pipan svår att få ren? Bygger mantelrester på onormalt snabbt, med tryckstegring och dålig precision som följd? Har pipan märken efter bearbetning? Lossnar eller bygger avlagringarna upp ojämnt? Sitter de kvar fläckvis i loppet? Lösningen på problemet är att polera pipan på något sätt. De varianter som är populärast är följande: Polerpasta från ex. JB. Den appliceras på en borste och dras med hjälp av läskstång genom pipan. Eller så kan man testa något som kallas "fire-lapping". Efter kontakt med Johan Nordström på Norma rekommenderades deras kit för polering av pipor så jag beställde hem det. Poler-kitet består av fyra burkar polerpasta, blykutsar samt två stålplattor. Polerpastan är grov #220, medium #400, fin #800 och polish #1200. Det hela går till så att man stryker ut lite pasta på en av stålplattorna och sedan rullar man kulan med hjälp av den andra stålplattan. Då trycker man fast slipkorn i kulans mantel. Därefter laddar man kulan som vanligt fast med reducerad krutmängd. Hastigheten ska vara runt 550-600 m/s.

Här är vad man får när man beställer Normas firelapping kit. Instruktioner, fyra burkar olika grov polerpasta, blykutsar och två stålbitar.

Pippolering.jpg

Innan man skjuter polerskotten ska pipan vara ordentligt rengjord. Sedan ska man trycka igenom en av blykutsarna så att man med micrometer kan mäta och kontrollera förändringarna. Då känner man också ungefär var i pipan som det finns förträngningar. Sedan sköt jag fem skott med det grova medlet. Efter rengörning kunde jag känna att större delen av förträngningarna försvunnit! I instruktionerna från Norma står det att man ska skjuta högst fem skott i taget och sedan kontrollmäta. Ok, jag ville gärna ha bort dem helt så jag sköt fem skott till. När jag nu mätte igen så var jag nöjd, framför allt så gled blykutsen igenom med ett jämnt och fint motstånd hela vägen = förträngningarna är borta! Därefter sköt jag tio skott vardera av medium och fin. Rengörning ska ske efter fem avfyrade skott. När det var avklarat sköt jag trettio skott med polish. Det är en enorm skillnad på hur blykutsarna glider igenom pipan efter avslutad behandling. Till mina andra kalibrar som jag inte hade blykutsar till sköt jag samma antal av vardera laddning. Enligt Norma ska man vara försiktig med att skjuta fler än femton patroner av vardera polermedel förutom polishen. Så jag tänkte att tio vardera samt trettio polish borde inte vara någon fara trots att jag inte kunde kontrollmäta vad som hände exakt. Alla vapnen blev märkbart lättare att rengöra samt att hastigheten steg i snitt med 20 m/s ungefär. Störst effekt hade det på en Douglas 6,5-06 pipa, men det beror nog på att den var rätt bra från början. Efter poleringen blev den perfekt!

Om ni nu provar på att polera era pipor så glöm inte att göra en break-in efteråt!

Precision[redigera]

Konstig fråga kan tyckas. Eller är den konstig? För alla har kulgevär med bra precision om man lyssnar på skjutbanor och i jaktstugor. Alla kan berätta om den otroliga treklövern deras studsare presterat och en del kan även bevisa det med en tummad liten lapp i plånboken med en fantastiskt fin träffbild. Konstig nog har just den träffbilden fastnat i minnet medan alla de andra serierna som kanske inte riktigt matchar har glömts bort. Någon gång emellanåt när vindar, slump och utrustning råkar sammanfalla med ett positivt resultat kan alla vapen och skyttar smälla in en otrolig liten träffbild. Men är det verkligen det som ska räknas som precision? Ska egentligen en träffbild alls räknas som precision? Vad hjälper det även om ditt vapen regelbundet kan skjuta täta träffbilder om de t.ex. inte alltid kommer på samma ställe? Det ska vi försöka reda ut nu!

När jag testar olika ammunition till mina studsare skjuter jag alltid träffbilder. Det är ett enkelt och bra sätt att få reda på vad patronerna duger till. När de sedan ska skjutas in samt användas på riktigt, dvs jakt, skottställer jag på bana med hjälp av medelpunkten i en träffbild. Sedan vill jag gärna testa vid ett antal olika tillfällen att skotten verkligen sitter där de förväntas. Säg att man skjuter ett skott om dagen fyra, fem dagar i följd och alla sitter där de ska. Då har man uppnått verklig precision!

Viktigast är alltså inte att bössan alltid skjuter under 10 mm träffbilder utan att den alltid skjuter rimligt nära där du skottställt den. Kraven på extrem precision har ökat med åren. När jag köpte mitt första kulgevär i början på nittiotalet ansågs fem skott inom en snusdosa som mycket bra. En snusdosa är ca 7 cm. Idag ska alla vapen helst skjuta hål-i-hål. Jag ser hellre 50 mm spridning om det är centrerat runt punkten jag skjutit in på. Stirra dej inte blind på dåliga träffbilder utan gör då hellre testet som jag beskrev ovan. Sitter skotten alltid när riktpunkten så duger det för alla normala jakter och avstånd.

Om man skjuter en träffbild om 40 mm behöver du inte skjuta dubbelt så bra för att minska den till 20 mm. Du måste skjuta ungefär fyra gånger bättre! Det låter kanske konstigt men har med arean träffbilden täcker att göra. 40 mm täcker ungefär 12,5 cm² medan 20 mm bara täcker ca 3 cm². Det ställer alltså markant högre krav på både skytt och utrustning att skjuta små, små träffbilder. För att konsekvent kunna skjuta träffbilder i dessa storleksordningar krävs att både skytt och utrustning är av hög klass. Det innebär ständig träning året om för skytten. Som normal intresserad jägare behöver du inte alls ställa dessa krav på vare sej dej själv eller utrustningen. Ett enkelt test som jag brukar ta till för att stärka självförtroendet när man stirrar sej blind på "misslyckade" träffbilder är följande: Skjut på en lerduva. På de avstånd du kan träffa en lerduva med alla dina skott kan du också jaga allt vilt från räv och uppåt. Om du tvivlar så placera gärna en lerduva på en vilttavla och se att den är markant mindre än lungorna på ett rådjur och ungefär lika stor som träffytan på en räv, dvs 11 cm diameter.

När behövs extrem precision? En mycket intressant fråga. Egentligen nästan aldrig för vanlig svensk jakt. Undantaget är toppfågel och för de som har möjlighet att bedriva skadedjursjakt på långa avstånd. Klövvilt inklusive rådjur erbjuder alla stor träffyta. Avstånd under 100 meter fixar alla bössor precisionsmässigt vill jag påstå. Men sedan ställs det högre krav. De flesta standardbössor skjuter trots allt tillräckligt bra ut till 150-200 meter utan problem. Nästa steg, över 200 meter kräver mycket mer av både utrustning och skytt. Toppfågel erbjuder inte så stor träffyta, och hållen kan bli dryga. Och de som likt mej är intresserade av bl.a. varmintjakt samt tycker det är kul att träna på riktigt långa håll har mycket högre krav på precision än vad de flesta standardvapen kan erbjuda. Nu ställs kraven att vapnet ska både skjuta tätt samt på samma ställe naturligtvis.

Om man bedriver dessa typer av jakt och skytte har man troligen också bra koll på utrustningen och ammunitionen. Är man intresserad så kan man söka sej flera vägar. Köp ett vapen av hög kvalitet som redan från fabrik skjuter bra. Eller som jag själv tycker är roligast. Köp begagnat, alternativt standardvapen och bygg om. Plastbäddning, ny match pipa osv. Slutsats: Små träffbilder är kul och bra för självförtroendet. Viktigast är dock att träffarna alltid sitter nära riktpunkten! Små träffbilder på fel ställe gör ingen nytta. Kan man sedan kombinera små träffbilder med kravet att de alltid ska hamna på önskat ställe gör det bara jakten och skyttet roligare!

Något som är viktigare än riktigt små träffbilder är skottställning. Korrekt skottställning är mycket mer avgörande för en god träff än träffbilder på 10 eller 50 mm.

Skapa en optimal patron[redigera]

Det första beslutet som ska göras är att välja kula. Valet styrs av vad man tänkt använda patronen till. Ska den vara till övning enbart så går det bra med vilken kula som helst. Ska patronen änvändas för att jaga högvilt måste det vara en kula som klarar minimumvikt och hålla en bättre kvalitet. Om vi förutsätter att kulvalet är gjort så ska jag här beskriva hur jag gör för att få den valda kulan att skjuta så bra som möjligt. Det första som ska göras på en skräddarsydd patron är att ta reda på hur lång patronen ska/kan vara. Börja därför med att mäta friflykten. (Se ovan) Till de första provpatronerna är det lämpligt att börja med 3 mm friflykt förutom magnumpatroner som bör ha 5 mm friflykt. Undantag finns dock, t.ex. i 6,5x55 där det är omöjligt att få kort friflykt på lätta kulor. För att kulan ska få bra styrning och sitta tillräckligt hårt i hylsan måste de sättas med en längre friflykt. En tumregel är: kulans diameter * 0,85 = minst så mycket av kulan som ska vara nere i hylshalsen. Har kulan boat-tail ska den räknas bort, den är ju inte i kontakt med hylsan. Tänk också på att patronen ska få plats i magasinet.

Nästa steg är att bestämma vilken krutsort som ska användas. Då måste man titta i en laddtabell. Det finns flera alternativ här. Man kan köpa en laddhandbok eller om man bestämt sig för ett fabrikat så tittar man i fabrikantens laddtabell. Internet är ett alternativ, både krutfabrikanter och privata hemsidor som denna finns att tillgå med information. I regel ska det vara en långsammare krutsort ju tyngre kulorna är för kalibern. Hastighet på krut mäts i brinntid och man talar om snabba, medel eller tröga krut. Som exempel är Norma 200 ett snabbt krut och Norma MRP ett trögt krut. Små hylsor med liten volym kräver också ett snabbt krut och stor volym ett långsamt krut.

När man bestämt sig för en krutsort måste en säker startvikt bestämmas. I en del laddtabeller står det angivet en startvikt och en maxvikt. Står det bara angivet en vikt är det alltid maxvikt. Reducera i så fall med 10-15% för att få en säker startvikt. Det som nu ska göras är att provskjuta och sakta öka laddvikten för att hitta maxladdningen för just det vapen och kula som används. I detta skede är en kronograf ett bra hjälpmedel. Var mycket försiktig och öka inte laddningen för mycket mellan provskotten. Ökningarna bör inte överskrida 0,5 grs i taget. Vid minsta tecken på övertryck, backa till senaste säkra laddvikt.

Då jag alltid vill ha ut maximal hastighet är det när jag funnit maxladdningen som provskjutningen börjar. Är inte hastigheten så viktig kan man naturligtvis provskjuta varje laddvikt och stoppa om man finner en välskjutande kombination. Provskjutningen går till så att jag skjuter tre grupper om tre skott i taget och mäter träffbilderna. Anledningen till att jag inte skjuter fem skott är att det blir svårt att koncentrera sig så länge. Finner jag att träffbilden är ok så är allt bra, då är det bara att ladda fler patroner.

Om den däremot kunde vara bättre, sänk laddvikten 0,2 grs och prova igen. Blir det bättre, fortsätt att sänka tills resultatet är bra eller försämras. Är resultatet fortfarande inte riktig bra så välj ut den laddning som sköt bäst och justera friflykten åt något håll. Om friflykten t.ex. minskas och resultatet blir bättre, minska då lite till och se vad som händer. Blev det sämre, prova att öka istället. När friflykten justerats så bra som möjligt (undvik kortare än 1 mm) så prova igen att öka eller minska laddvikten lite. Blir det nu ännu bättre så är det bara att fortsätta denna process tills du är nöjd eller det helt enkelt inte blir bättre. Obs, sänks friflykten ökas gastrycket. Har du laddat upp till max måste laddningen reduceras för att på nytt arbetas upp om du minskar friflykten.

När en ny patron provas ut ska man vara noggrann med att anteckna vad som händer var gång något i receptet ändras. Gör aldrig två eller flera ändringar samtidigt, annars har man ingen koll på vad som händer. Genom att hela tiden fortsätta från bästa resultatet med nästa ändring så kommer man steg för steg närmare den optimala patronen. Är man på jakt efter de verkligt små träffbilderna är det här inget man gör på en kväll. Det blir många testpatroner och provskjutningar vill jag lova! Men man behöver inte ta allt på en gång. Hittar man en laddning som är skaplig går det alltid fortsätta senare om lusten att experimentera är begränsad för tillfället. Det kanske kan tyckas vara onödigt mycket jobb att ta fram en riktigt bra patron, men för mig ger det självförtroendet en riktig skjuts framåt att veta att jag skjuter med den bästa patron som går att uppbringa.

Flödeschema för att optimera patron.

  1. Startvikt
  2. Öka laddvikt, max 0,5 grs i taget
  3. Ej nöjd Maxladdning Nöjd
  4. Minska laddvikt 0,2 grs i taget
  5. Ej nöjd Bästa resultat med reducerad laddvikt Nöjd
  6. Öka/minska friflykt
  7. Ej nöjd Bästa resultat med ändrad friflykt Nöjd
  8. Öka/minska laddvikt 0,2 grs i taget
  9. Ej nöjd Bästa resultat med ökad/minskad laddvikt Nöjd
  10. Börja om med punkt 6

När man kommer till punkt 3 i schemat är man antingen "nöjd" och då stannar man där eller "ej nöjd", då fortsätter man ner till nästa punkt. När man uppnått bästa resultat med nästa punkt är man återigen antingen "nöjd" eller "ej nöjd", och så fortsätter det tills det inte går att förbättra träffbilden mer. Nu har man den bästa laddningen som går att få med de valda komponenterna.

Kulans viktiga arbete[redigera]

En målskjutningskula har bara ett enda krav på sej. Att träffa där du siktar. Det medför att tillverkarna kan koncentrera sej på att göra den så exakt som möjligt och med den form som passar bäst för ändamålet. Då har en kula för jakt betydligt större och i viss mån omöjliga krav på sej. Denna artikel ska försöka belysa de grundläggande krav en jaktkula måste uppfylla samt kanske även väcka en tanke på vad man kan begära av kulan. Om vi börjar med den viktigaste egenskapen som jaktkulan måste ha, så är det naturligtvis att den dödar viltet snabbt och effektivt. För att göra det måste den naturligtvis träffa där du siktar, i träffområdet. Nu är det med undantag för toppjakten samt möjligen någon mer specialiserad jaktform ganska enkelt då träffområdet är relativt stort. Här finns med alla moderna kulor inga som helst problem att uppnå målet. Nästa krav däremot kan vara betydligt värre. Vi använder oftast en och samma studsare till allt från små rådjur till stora älgar samt även kanske björn. Oftast används även samma ammunition då vi inte snabbt och enkelt kan skifta typ av ammunition som på t.ex. hagelbössan, beroende på förändringar i träffläge. Kulan vi valt ska då kunna expandera även i mjukdelsträff i ett litet rådjur samtidigt som den ska hålla samman och penetrera grova ben i älg. Det är en omöjlig uppgift. Vidare vill vi ha en stor sårkanal som snabbt tömmer djuret på blod samtidigt som vi inte gärna vill skära bort ett hekto kött som trasats sönder. Det är också en omöjlig uppgift att förena. Vidare ska dessutom kulan uppföra sej likadant på 60 m som på 200 m där den har mycket lägre hastighet. Ytterligare en omöjlig uppgift.

Hur löser man detta? Man får vara medveten om att kulan oftast inte är optimal till situationen, det är bara någon enstaka gång viltet står exakt rätt, på idealiskt avstånd och håller rätt storlek. Alltså bör man välja en kula som hellre har överkapacitet för det mindre viltet för att garantera att den klarar tuffare motstånd. Många tittar då på hastigheten och lättare kulor som en lösning. Och det är sant så till vida att anslagsenergin är proportionell mot kvadraten på kulans hastighet och direkt proportionell mot dess vikt. Det betyder att om kulans hastighet ökar till det dubbla ökar anslagsenergin till det fyrdubbla. Ökar kulvikten till det dubbla blir anslagsenergin också dubbelt så stor. Så långt stämmer det med "magnumlösningen". Men ett problem är att kulan måste tränga in en bit för att göra verkan på rätt ställe. Skott mot lungor och cirkulationssystemet kräver att kulan tränger igenom päls, kött och grova bogben för att sedan i lungorna där motståndet är som minst, trasa sönder mest. Idealiskt vore om kulan kunde passera bogar och bröstkorgsvägg utan fartminskning för att sedan på ett ögonblick lämna all sin energi mitt i bröstkorgen. I verkligheten är det så att kulan lämnar mest energi när farten är som högst eller när den möter största motståndet. När en kula rör sej, oavsett om det är luft, vatten, kött eller ben ökar motståndet proportionellt mot kvadraten på hastigheten. Det innebär att den lätta, snabba kulan kommer att bromsas mycket hastigare än den tunga, långsamma kulan såväl i luften som i viltet. Första konsekvensen av detta faktum är att kulan tappar fart snabbare på väg till målet. En hög mynningshastighet medför inte automatiskt en hög anslagsenergi om avståndet är långt. Då kan en lite långsammare tung kula behålla fart och inte sällan passera en lätt kula vad gäller anslagsenergi. Är avståndet inte överdrivet långt kommer en annan aspekt in i bilden. Träffar du inte perfekt i mjukare delar av bröstkorgen utan i bogen med ben och bogblad så kommer det mesta energin att omsättas till arbete innan kulan når in till lungorna. Självklart med mycket stora skador på bogarna men tyvärr inte där vi vill ha energiavlämningen. Ytterligare en aspekt att ta hänsyn till är att även kulan påverkas kraftigt av den häftiga inbromsningen och kan i värsta fall pulveriseras. Den tunga kulan har däremot mycket bättre möjligheter att göra verkan där vi önskar. Uppbromsning och därmed energiavlämning sker mycket långsammare och kulan behöver inte utstå samma höga påfrestning utan håller ihop lättare. Visserligen blir inte sårkanalen så omfattande men det är av mindre betydelse. Viktigast är att kulan tränger igenom till lungorna. Kulans vikt är därför mest betydande faktorn. Det medför att man oavsett patron bör välja en för kalibern förhållandevis tung kula. Detta faktum sätter dock de moderna bondade "superkulorna" delvis ur spel. Då de inte faller sönder utan behåller en hög restvikt även vid träff i grova ben kan man i dessa fall gå ner ett steg i vikt. Men väljer du en konventionell blykula bör du absolut prioritera hög vikt.

Vad gäller kvaliteten så är det givetvis inte nödvändigt att välja de så kallade "superkulorna". I alla vanliga kalibrar kommer en helt normal blykula att fungera bra så länge man inte får en riktigt dålig träff eller vill gå ner i kulvikt för att därigenom öka hastigheten och förbättra kulbanan. Men "superkulorna" kan förutom det i vissa fall vara skillnaden mellan haveri mot bogbenet eller genomträngning. I de fallen samt med en del magnumkalibrar är det absolut motiverat att satsa på en bondad kula, kopparkula eller tvådelad kula, typ Nosler Partition.

Personligen väljer jag kvalitet på kulan efter patron. När jag hade min 6,5x55 till rådjur fungerade Barnes X 120 grs inte alls bra på. Däremot var Nosler Ballistic tip 120 grs ypperlig. I min 6,5-06 som hade ca 100 m/s extra hastighet sprängde Noslern bort halva rådjuret så där var en Barnes X både nödvändig och perfekt.

Vikten på kulan väljer jag utifrån kaliber och prestanda. Jag vill helst ha en kula som är medeltung och med högre kvalitet än vanliga blykulor. Detta efter en erfarenhet där en konventionell kula exploderade mot bogbenet på ett rådjur med svår skadskjutning som följd. Som exempel tar jag 30-06. Där tycker jag 180 grs eller ev. 165 grs passar bäst när man tar hänsyn till kulbana, energi samt funktionen när det ska passa allt från rådjur till älg.

Trycktecken[redigera]

Laddningar som orsakar höga tryck av en eller annan anledning lämnar ofta spår efter sig i form av ökad förslitning på hylsor och vapen. Det är dock så att en laddning kan bete sig mycket olika i olika vapen. Detta beror på att olika vapen har olika patronlägen, pipa mm. Att ge absoluta råd om att saker är si eller saker är så är och kommer förbli en omöjlighet. Nedan finner läsaren en introduktion över vanliga trycktecken och vad man kan göra för att undvika för höga tryck.

Tändhattens tecken[redigera]

Det är inte helt enkelt att se att trycket i hylsan är högt. Ett av de tecknen som är relativt enkla att identifitera är dock skiftande tändhattsformering. Ett högt tryck visar sig ofta som så att tändhatten plattats till mer än vid lägre laddningar. I vissa fall bildas även en vulkanformad krater där slagstiftet slagit till och skapat ett motstånd.

Det är viktigt att förstå att tändhatten inte alltid ger en riktig indikation på trycket i hylsan. Är hylsan halskalibrerad uppför sig ofta tändhatten relativt jämnt och ger förhållandevis lika indikationer. Är patronen köpt eller helkalibrerad har hylsan ett ett naturligt större spelrum i patronläget jämfört med halskalibrerade hylsor varför tändhatten ibland ger olika indikationer vilket kan förvirra laddaren.

En insiktsfull handladdare förstår att det finns en massa faktorer som påverkar trycktecken i tändhatten. Till exempel slagstiftets utformning, centrering mot tändhatten och det tryck som slagstiftet lägger mot tändhatten. Även krutet kan påverka; ett snabbt krut ger inte samma tecken som ett trögare krut under samma förhållanden. Olika tändhattar (läs märken) ger även de olika trycktecken och är olika känsliga för höga tryck varför man bör vara försiktig och alltid uppmärksam på andra tecken som kan uppstå.

Tryck i hylsor.jpg

För att avrunda diskussionen kring tändhattens trycktecken kan man säga att bara för att en tändhatt ändrar utseende så behöver detta inte betyda att trycket är högt. Det samma gäller omvänt, bara för att en tändhatt inte visar tecken på högt tryck behöver detta inte betyda att en laddning har lågt tryck.

Hylsans tecken[redigera]

Tändhattens tecken kan man i många fall se med blotta ögat, vad det gäller hylsan så hjälper en okulär besiktning av hylsan enbart marginellt och att mäta en hylsa är ganska svårt. När en hylsa omformar sig så rör det sig om mycket små förändringar och man behöver oftast en micrometer för att mäta denna skillnad. Även om man har rätt typ av verktyg för att mäta sig till skillnader i hylsbotten så är det svårt att mäta på exakt samma ställe på hylsan varför förändringar i hylsan förblir svåra att upptäcka.

Ett tecken som är relativt tydligt finner vi när vi öppnar slutstycket efter ett avfyrat skott. Om slutstycket går trögt att öppna visar detta att trycket i hylsan varit för högt och man gör rätt i att justera laddningen så att trycket minskar. Även om det för vissa ter sig uppenbart så skadar det inte att understryka att detta tecken enbart visar sig på vapen där man manuellt gör en mantelrörelse. Halvautomatiska vapen sköter ju själv om utkast och omladdning med ny patron. Om hylsbotten ger indikationer på höga tryck genom märken av utkastaren så ska detta tas på största allvar eftersom detta tecken i många fall indikerar ett mycket högt tryck i hylsan.

Case indication

Ett annat tecken på att du ligger över maxtrycket är förstorade tändhattshål. När tändhatten inte ger ett normalt motstånd när den pressas in tills att den ramlar ut av sin egen tyngd är också en viktig indikationer. Ju fortare det sker desto mera övertryck. Därför skall man hålla reda på antalet omladdningar. Ett visst slitage är naturligt men inte efter 4-5 omladdningar.

En metod för att hantera tryck vid nya laddningar[redigera]

Det är inte alltid lätt att veta hur man ska göra vare sig som ny eller mer erfaren handladdare. I många fall finns laddata att tillgå för den kombination av kaliber, krut och kulval man önskar men tyvärr inte alltid. Vad gör man då man ger sig ut på icke utforskat område? Till att börja med ska man tänka igenom vad som är en lämplig startladdning. Startladdningen måste alltid vara säker, dvs varken generera för lågt eller för högt tryck. Att studera laddata med andra komponenter än den kombination man själv vill använda kan hjälpa laddaren att finna en lämplig startladdning. Stor försiktighet och genomtänkta handlingar bör genomsyra denna process. Nedan illustreras en metod som kan hjälpa laddaren att hantera outforskat område och undvika för höga tryck.

Flodesschema metod for att hantera tryck.jpg

Maxladdningar & Minladdningar[redigera]

Många handladdare strävar efter att ha så hög hastighet som möjlighet på sina kulor. Hög hastighet innebär generellt att kulans ballistiska bana blir planare än för kulor med lägre hastighet. Hög hastighet innebär dock också att trycket i hylsan är högt och högt tryck är en riskfaktor som måste hanteras. Nybörjare rekommenderas att slaviskt hålla sig inom laddmanualernas rekommenderade min- och maxladdningar. Att ladda en kula under rekommenderad minladdning kan i många fall vara lika farligt som att överstiga en maxladdning. Om laddningen genererar ett för lågt tryck finns det risk att hylsan inte expanderar tillräckligt i patronläget. Detta kan innebära att krutgaser pressas bak mot slutstycket som i värsta fall kan slitas loss. Ett par tecken på att gastrycket är för lågt är att hylsan blir sotig långt nedanför hylshalsen, och/eller att tändhatten sticker ut en bit ur hylsan när patronen har avfyrats.

Kaliberinformation[redigera]

8x57js[redigera]

Det är en tysk militärkaliber som kom till 1905, men det är en krånglig kaliber då det finns en kaliber som heter 8x57j. 1889 adopterade tyska militären 8mm mauser som sin officiella kaliber, men 1905 förstorade man kalibern med 0,13mm (.005") genom att göra djupare räfflor och därigenom förlänga pipans livslängd och gav den nya kalibern ett "S" det vill säga 8x57js.Därför är det livsfarligt att skjuta med en patron med betäckningen 8x57js i en bössa gjord för 8x57j. För att krångla till det ännu mera heter patronen i Tyskland 8x57is, i = infanterie (= infanteri), men i Sverige blev den js. Det som kan vara bra att veta är att Husqvarna endast tillverkade bössorna i kalibern 8x57js.Ett litet sätt att kolla om det är j eller js är att släppa en kal .30-kula genom loppet. Om denna går igenom utan att fastna är det med största sannolikhet ett JS-lopp men det är ingen garanti, utan för att vara säker skall man låta tolka loppet. En j-kaliber har diametern .318"

  • Ursprungsland: Tyskland
  • Tillverkningsår: 1905
  • Kuldiameter: 8,22 mm (.323")
  • Hylslängd: 57,00 mm (2.240")
  • Patronlängd: 82,00 mm (3.250")

.357 Magnum[redigera]

Denna kaliber är den första magnum patron(för revolver) som tillverkats, den tillkom genom att man listigt nog kom på att förlänga hylsan på en .38 Special med ca. 2,6mm (.12"). Kalibern kom till att bli starten på en magnum kult inom handeldvapen. Patronen har en kraft som motsvarar vanliga jakt kalibrar och används således även till jakt med stor framgång. När patronen kom påstods det att den var kraftig nog att skjuta igenom ett motorblock på en bil, om man använde rätt kula. Detta påstående har naturligtvis testas och blev då bekräftat. Rekylen när man skjuter denna patron är kontrollerbar i de flesta vapen, dock har det kommit en trend att skjuta med snubby revolvrar (.1"-.3" pipa) då kan rekylen uppfattas som kraftig och svår att kontrollera. Det går dock lätt att ladda ner patronen och få en betydligt mildare rekyl.

  • Ursprungsland: USA
  • Tillverkningsår: 1935
  • Kuldiameter: 9,12mm (.358")
  • Hylslängd: 32,77mm (1.290")
  • Patronlängd: 40,39mm (1.590")

5,6 x 52 R[redigera]

Denna patron vart först utvecklad i USA, men blev övergiven och återutvecklad i Europa. Patronen hette från början ".22 Savage Imp". Det är en .25-35 hylsa nerkrympt till .22 kaliber. Den var kamrad till Savage model 99 bygelrepeter, men rasade i popularitet under 1930 talet. Tyska kombivapen tillverkare hade användning av en patron som skulle passa ejektorerna i vapnen. De adopterade Savage High-Power som 5,6 x 52R. Patronen finns fortfarande i kombivapen och drillingar, men är ganska sällsynt. Det hjälper inte kalibern, att kulans mått är udda 5,79 mm (.228"). Ingen anan patron använder denna diameter på kulan. Norma och Sellier & Belott är de enda tillverkare av fabriksladdad amunition, som idag som tillverkar patronen.

  • Ursprungsland: USA
  • Tillverkningsår: 1912
  • Kuldiameter: 5,79 mm (.228")
  • Hylslängd: 52,00 mm (2.047")
  • Patronlängd: 63,75 mm (2.510")

.30-06 Springfield[redigera]

Detta är en Amerikansk militär kaliber som ersatte den kortlivade företrädaren .30-40 Krag. Patronen infördes 1906 till en modifierad Springfield M1903 militärt repeter gevär. Efter som kalibern var .30 blev det till att heta .30-06 Springfield. Andra länder har tagit efter kalibern till militärt bruk, men även många skyttar tog till sig kalibern. Nu förtiden är dock kalibern inte så vanlig inom det militära och sportskyttet. Däremot har jägarna tagit kalibern under sina vingar och har snabbt blivit en populär kaliber på klass ett vilt, så som tex. grizzlybjörn, lejon och naturligtvis älg. Det finns ett stort urval av kulor och kulvikter till kalibern, och de flesta vapentillverkare tillverkar något gevär i kalibern!

  • Ursprungsland: USA
  • Tillverkningsår: 1906
  • Kuldiameter: 7,62 mm (.308")
  • Hylslängd (max): 63,35 mm (2.494")
  • Patronlängd (max): 84,84 mm (3.340")

.358 Norma Magnum[redigera]

Normas ingenjör, Nils Kvale, utvecklade denna patron i början på 50-talet. Det är i stort sett en kopia av den långa, nu sällan förekommande 35 Newton, som kom ut på marknaden i USA 1915. Tyvärr var det endast Husqvarna i Sverige, och Schultz & Larsen i Danmark som tillverkade vapen för 358 Norma Magnum. Hade Norma lyckats övertyga någon av de stora vapentillverkarna i USA att bygga vapen för denna kaliber, hade den säkert blivit lika populär som exempelvis 338 Winchester Magnum.

Med de bästa laddningarna ger 338 Win Mag lite flackare kulbana, men 358:an ger mer energi. Hylsorna är i stort sett identiska, men 358:an har ett bättre förhållande mellan volym och kuldiameter vilket gör att den kan nyttja fler sorters krut och därmed få ut mer energi. Praktiskt sett kan en 358 Norma med rätt kula uträtta samma sak som en 375 H&H utan att behöva en lång magnummekanism. Eftersom många tycker att långa mekanismer är lite otympliga kan detta vara en betydande fördel. Under senare år har många bra premiumkulor utvecklats som är lämpliga för 358 NM. Detta ökar användningsområdet för denna förträffliga patron. För de som är intresserade av en relativt lätt kaliber för jakt i Afrika, där 35-kaliber är laglig, finns det 310 grains-kulor från Woodleigh, Australien som räcker till för de flesta viltarter.

  • Ursprungsland: Sverige
  • Tillverkningsår: 1959
  • Kuldiameter: 9,12 mm (.359")
  • Hylslängd (max): 64,00 mm (2.520")
  • Patronlängd (max): 85,00 mm (3.346")