Etikettbok

Från Wikibooks
Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se Wikibooks:Etikett för etikett på Wikibooks.

Etikett är en bok om etikettregler för svenskt 2020-tal.

⚠️ Varningstriangel används för allvarliga felsteg. Att avvika från vanliga etikettregler är bara lite excentriskt eller ovant; men de triangelmärkta etikettsbrotten är antingen oförskämda, giriga eller kränkande, och ursäktas inte av slarv eller okunskap.

🌐 Jordgloben markerar skillnader i etikett mellan länder, där man behöver vara beredd på att människor med olika ursprung gör på olika sätt. Som infödd svensk ska man följa svensk sed; människor med utländsk bakgrund kan i många fall följa sin sed. Så länge man är medveten om olikheterna, går det att anpassa sig.

🎩 Hatten markerar små trick som inte är nödvändiga, men som är eleganta eller imponerande lösningar.

Inledning[redigera]

Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner.

Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra.

Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika, och ge utrymme åt individer som inte själva tar för sig. Till exempel är en fin regel att man låter folk prata till punkt, så även den svagaste stämma kan göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att inte sysselsätta sig med sin egen person, när man är i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken? Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig, kan få folk att känna sig nonchalerade.

Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig.

Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten.

Vad etikett inte är[redigera]

En etikettbok är ingen...

  • Lagbok. Att stjäla, förskingra pengar, köra rattfull, misshandla, urinera på gatan, kasta skräp i rabatten eller ofreda människor på sexuellt eller annat sätt, är redan förbjudet i lag, och så underförstått att en etikettbok ska behöva nämna det. Omvänt så ska etikettregler inte vara lika absoluta som lagar.
  • Uppförandekod eller ordningsstadga. Utöver lagar och avtal är det upp till varje bransch, arbetsplats och organisation att ha rutiner som passar för sammanhanget. Etiketten förutsätter att man följer husets regler, på samma sätt som lagen.
  • Handbok i sammanträdesteknik eller föreningsliv. Den sortens instruktioner går att hitta på andra platser.
  • Kokbok. Matlagning är en konst som är alltför omfattande för att nämnas i en etikettbok. Här nämns normer för servering och dukning, men i köket får du hitta andra råd!
  • Kläd- eller stilguide. Etikett definierar klädkoder och föreskriver när de gäller. För att ta reda på exakt vilka plagg som passar till arbete, vardag, fest och andra tillfällen, eller hur man annars vårdar sitt yttre, se stilguide för herrar.
  • Retorikbok. Här nämns i korthet välkomsttal, tacktal, och andra enkla anföranden som är påkallade på fester. För talekonst i övrigt finns annan litteratur.
  • Psykologibok. Beteendevetenskap är ett intressant ämne för att analysera hur och varför människor gör som de gör. Men etiketten är ingen teori, utan en samling normer för hur man bör göra.
  • Relationsguide. Etikett kan vara nyttigt för att flörta på en fest eller gå på dejt, men att leva med en partner är en helt annan sorts utmaning. Om man har en partner, så kan man samarbeta för att bättra på varandras uppförande.
  • Bok om barnuppfostran. Det är också en genre av faktaböcker som det finns gott om. De flesta etikettregler går att lära ut till barn så snart de lärt sig att umgås fritt med vuxna.

Grundprinciper[redigera]

Den gyllene regeln finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar.

  • Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Människor är olika. Här finns en begränsning av den gyllene regeln. Att du själv är bekväm med ett beteende, betyder inte att andra är det. Det gäller särskilt grad av intimitet; som beröring, prat om ekonomi, och annat som vissa människor är öppna med, medan andra sparar till sina mest förtroliga.

Heder är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där.

  • Den som gjort ett misstag bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget.
  • Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk.

Gör etiketten naturlig[redigera]

Om man läst en lärorik bok, så kan man rekommendera den, eller referera till den. Men inte den här boken.

Etikett ska inte vara ett rollspel, utan något man gör naturligt. Bland vuxna faller man inte in i fraser som "enligt etiketten ska vi..." utan bara göra det. Med sina barn, eller med yngre vänner och kollegor, kan man ta en diplomatiskt uppfostrade roll. Men rent allmänt gäller show, don't tell.

Historiskt sammanhang[redigera]

Etikettregler uppfattas på gott och ont som gamla; antingen som föråldrade och oanpassade till det moderna samhället, eller som traditionella och beprövade.

Etikett behöver, likt andra konventioner, ett par årtionden för att etablera sig, och både böckerna och den utövade etiketten kan släpa efter. Till exempel är det kanske först på 2020-talet som man kan formulera en etikett för sociala medier.

Viss etikett kan spåras till antiken eller ännu längre bakåt. Etikettböckernas guldålder var första halvan av 1900-talet, det som vi idag beskriver som "äldre etikett".

Könsrollerna har förändrats. Många tycker fortfarande att särbehandling är romantiskt; men framför allt är det viktigt att män och kvinnor får förverkliga sig själva. Värd och värdinna var förr underförstått en make och hustru, med olika roller på en bjudning. Idag kan familjer och rollfördelning se olika ut. Den här texten använder ordet "värd" könsneutralt, för någon vuxen i värdfolket. Inget av värdens eller värdinnans uppdrag är längre avhängigt av kön. Man kan förstås hedra traditioner som att skåla med eller hålla tacktal till värdinnan, men det går bra att göra även gentemot en manlig värd.

I familjer som hade råd (och läste etikettböcker) var frun hemmavarande, och man hade tjänstefolk, åtminstone en hushållerska. Seder och bruk anpassades därefter.

Det märks inte minst när det gäller middagar och andra hemmafester. Medan tjänstefolket ansvarade för matlagning, servering, och annan handräckning, kunde värdparet ägna hela kvällen till att leda sällskapslivet. Även om en värd på 2020-talet har mikrovågsugn, riskokare och annat som 1930-talets värdar bara kunnat drömma om, kan bristen på tjänstefolk och hemmafru ge ett behov av handräckning från släkt eller vänner.

Allmänt och vardagligt[redigera]

Begränsa ditt utrymme[redigera]

En allmän princip som är särskilt viktig där folk trängs, som i kollektivtrafiken, i butiker, på krogen, och på lägenhetsfester med mycket folk.

Lägg inte jackor eller väskor där de tar upp utrymme för andra. Sätt dig inte på reserverad plats. I en trappa ska man varken stå, sitta, eller ställa saker. Stå inte i en dörrpost, eller i någon annan trång passage.


Man använder inte en partner, ett barn eller husdjur som verktyg för att ta upp mer utrymme.

Visa öppen front. Res inga sköldar. Undvik att utestänga andra; särskilt med kroppsspråket. Särskilt på fest ska man inte hålla i sin favoritkompis eller knappa på sin mobiltelefon, utan ge andra människor chansen att umgås. Inte heller ska man fylla luften med långa monologer.

Ett undantag från att hålla öppen front, är att man kan tvingas utestänga en person som beter sig kränkande.

Buller[redigera]

Det här gäller även för ljud och tal. Man är inte för högljudd eller långrandig.

Man startar inte musikinstrument, högtalare eller en bullrig maskin när och där andra kan störas.

Maskinbuller och annat kraftigt buller ska man helst begränsa till kontorstid (vardagar från 8 till 17).

I ett lägenhetsområde ska det vara helt tyst från 22 till 07.

Ett par gånger om året kan man ha fest och spela musik fram till småtimmarna förutsatt att:

  • det är helg dagen efter
  • man har förvarnat grannarna
  • man håller sig inomhus med stängda fönster
  • man minskar volymen vid midnatt

Att sitta[redigera]

Enligt strikt etikett ska en gäst aldrig sätta sig över huvud taget, förrän värden erbjuder en sittplats, vare sig man är på kontor, på krogen, eller hemma hos någon.

Idag tar man inte den regeln på så stort allvar. Seniorer, gravida, och människor med funktionsnedsättningar får sätta sig när och var de vill. Friska människor kan sätta sig på fria möbler, så länge de lämnar minst en ledig sittplats.

🎩 En värd förekommer förvirring med ett "varsågod och sitt", om det finns plats för alla.

Man sätter sig inte vid matbordet, förrän man fått värdens uppmaning. Man sätter sig inte heller vid någons skrivbord, på en inskjuten stol, eller på någon annan personlig plats, och flyttar inte heller möbler.

Om man är frisk i benen och har oöm klädsel, så ställer man sig upp när man hälsar. Damer i obekväm klänning och höga klackar, och ovan nämnda grupper, är ursäktade.

Man sitter så upprätt man kan, även i en fåtölj, om det inte är filmvisning. Att luta sig bakåt visar på ointresse för sällskapet.

Vuxna sitter inte på golvet, om det finns lediga sittplatser.

I en soffa begränsar man sitt utrymme, så andra får plats. Hos andra lägger man sig inte i en soffa, schäslong eller säng, om man inte är sjuk, eller har tillåtits att sova över.

Tider[redigera]

För möten, och på jobb i allmänhet, och många andra sammanhang, gäller att aktiviteten börjar på utsatt tid, på sekunden.

Inför resor och viktiga aktiviteter bör man ange en samlingstid som anpassas efter viktighet och förberedelser på plats. Före ett flyg brukar samlingstiden vara två timmar före avresa. Före en tågresa, en teaterpjäs eller ett möte som kräver försnack kan det vara ca 30 minuter; före ett enkelt möte kan det vara 15 minuter.

För sport, träning och liknande ska man vara ombytt på plats senast vid utsatt klockslag, så aktiviteten kan börja. Samlingstiden anpassas efter hur lång tid ombytet tar.

Om man träffas på fritiden, t ex för att gå på restaurang, kommer man på utsatt samlingstid.

  • Att komma 1-4 minuter efter utsatt samlingstid går bra, och behöver inte kommenteras.
  • Om man kommer 5-9 minuter efter utsatt samlingstid, säger man "förlåt att jag var lite sen".
  • Om man är på väg att bli 10 minuter sen eller mer, så hör man av sig i förväg.

Enda tillfället där det är kutym att komma efter utsatt tid, är hemmafester.

Värden bör ge ett tidsfönster mellan tidigaste och senaste ankomsttid. På en middag kan man ha en "mingeltimme" med hors d'ouvres eller gående förrätt, särskilt när transporterna är lite osäkra.

🎩 Gästen kan sikta på att komma en kvart efter tidigaste ankomsttid: då slipper man vara först, och även om man skulle fördröjas med en halvtimme (bussen kan vara inställd, man tvingas panikköpa blommor, etc) så är man fortfarande i god tid.

En mingeltimme har fördelen att gruppdynamiken förändras. Om de första som dyker upp är goda vänner, så hinner de prata av sig med varandra; om de inte känner varandra, så hinner de presentera sig. Tidig ankomst kan medföra risk för kökshandräckning, men det bör premieras, t ex med fördrink.

För akademisk kvart, se nedan.

På stan[redigera]

Stå till höger i rulltrappor, så att det går att komma förbi. Stå inte i bredd med ditt sällskap, och inte heller i mitten.

Lämna utrymme. Om det är gott om plats, så håller man avstånd till främmande människor.

Man undviker att gå hack i häl, precis bakom en främmande människa. Man kan gärna gå förbi ett par meter på sidan.

På trottoaren ger man utrymme åt andra att passera. Man undviker att tvinga ner någon i körbanan, där det kan vara smutsigt och komma bilar.

För att hälsa på och leka med hundar behövs samtycke från både hunden, ägaren och den som hälsar.

Pengar[redigera]

Utanför familjen och de mest förtroliga vännerna pratar inte om sina egna intäkter, utgifter och saldon, och frågar inte om andras. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (vad huset kostar).

Om man ska prata om penningbelopp, så ska det vara priser och annat som inte rör privatekonomin. Man hamnar ofta på de medelstora beloppen mellan 100 och 10 000 kronor. Några oförargliga repliker om pengar, kan vara:

"Nu har MTR rabatt på tågresor, vi reste till Göteborg för 299 kronor per person"
"Om byxor kostar över 1000 kronor så vill man nog att de håller mer än en vecka"
"Jag tänkte skaffa cykel, men vill gärna hitta en som kostar under 7000"

Både snålhet och slöseri är synder.

  • Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp.
  • Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar.
  • Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt.
  • Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar.
  • Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, eller om värdens ekonomi inte räcker till, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas.
  • Räkna inte med att någon annan betalar. Beställ ingen drink eller taxiresa som du inte själv skulle ha råd med.
  • Förstör inte en kväll med tjafs om notan. Om du är med en vän eller kollega, lägg ut, och spara diskussionen till senare.

Tobak[redigera]

Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig.

Från 2020-talet följer rökning principen att det är förbjudet utom när det är uttryckligen tillåtet. På fest får man röka på de platser och tillfällen som värden ställt fram askkoppar.

En värd kan hålla allmän rökpaus under en middag. Då får man bestämma om folk ska gå tillbaka till sina platser, eller att taffeln är bruten.

Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus. Om du ska snusa vid mer högtidliga tillfällen, välj helst vitt snus eller små portionssnus.

Det finns inga tydliga ordningsregler för e-cigarretter/vejp. Om du är osäker på när och var du kan vejpa, så ska du räkna med att det alltid är förbjudet där rökning är förbjuden.

Hygien och toalett[redigera]

Grunden för att vara hygienisk, är att inte sprida smuts och kroppsvätskor.

  • Man rör inte vid ansiktet när andra ser.
  • Man undviker att röra saker med händerna. I en butik rör man bara vid varor som man tänker köpa.
  • Kroppsljud döljer man så gott man kan; om inte annat så går man iväg i avskildhet för att hosta, nysa, eller släppa väder.

🎩 När man kommer hem till någon, är det en fin gest att tvätta händerna om det är ledigt i badrummet eller vid köksvasken; det kan man rentav göra innan man hälsar. Särskilt om man rest en bit, och har händerna fulla av bakterier.

Annan kroppsvård än handtvagning, som till exempel nagelklippning, sköter man när ingen ser.

Om man behöver besöka toaletten (eller snyta sig, sminka sig, eller göra något annat intimt ärende) under en fest, så gör man det så obemärkt som möjligt. Helst ska ingen lägga märke till att man varit borta. Man gör det helst inte under sittningen eller något tal eller framträdande; hellre under minglet, under en allmän rökpaus, eller precis efter att värden brutit taffeln.

Hygien och toalettbesök är ett tillfälle för egentid. Man stör inte någon som är på toaletten och rycker inte i toalettdörren, om den som stör inte har en nödsituation, eller om personen tar orimligt lång tid på sig.

Om man måste urinera utomhus, till exempel i en skog, så gör man det endast där man garanterat varken syns själv, eller lämnar några spår.

Vänskap och partners[redigera]

Det sägs att det är svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Hur man hanterar vänskap, partners och familj är i någon mån kulturellt betingat. Sverige är en ytterlighet när det gäller statsindividualism. Det finns många sammanhang där man behandlar nära vänner på ett annat sätt än mer främmande personer.

Gör premisserna tydliga. Om man bjuder in en vän att ses på stan, så ska man vara tydlig med vilket sällskap man kan vänta sig. Den som väntat sig att ta ett glas på tu man hand och prata om sina hemligheter, kan känna sig lite blåst om vännen tar med en tredje person som man aldrig träffat förut.

Man har normalt inga plikter mot en väns vän som man ogillar. Men om man är på samma plats som personen, så begraver man stridsyxan och håller god min.

Om två personer är gifta, sambo, eller har en någorlunda seriös relation, så är det naturligt att man umgås privat med båda. Se #Fester för undantag från principen att man alltid bjuder någons partner.

På vilket sätt ska man prata om sin eller andras partner? Man undviker att rakt av fråga en person om deras civilstatus. Ge andra människor utrymme, så de själva kan bestämma hur mycket de redovisar om sitt privatliv. Man tvingar ingen att berätta om sin sexuella läggning eller historik. Om man undanhåller information, så ska det vara för att skydda sin integritet; inte för att göra sig mer intressant. Att sitta ner med en person av motsatt kön och föreläsa om sin lägenhet, sin hund och sin senaste jul, men medvetet undanhålla att man haft sambo sedan tio år tillbaka, är i klass med att lämna vigselringen hemma när man ska på dans.

Hur gör man om man ogillar någons partner? Om en nära vän eller släkting träffar en partner som man upplever som olämplig, så har man ett enda tillfälle att berätta det för partnern. Om din vän efteråt väljer att behålla partnern, så har du gjort vad du kunnat. Därefter har man en plikt att tiga om dina invändningar och inkludera partnern i umgänget, åtminstone om de är gifta eller långvariga sambor; när du bjuder vännen, bör du också bjuda partnern.

Om en mer ytlig kompis har en partner som du ogillar, så kan man prioritera umgänge med andra; om du har två platser vid middagsbordet kan du i stället bjuda två singelkompisar. Ett gift par slipper ju sitta ensamma en lördagkväll.

Bus och practical jokes[redigera]

Har självklart en plats.

Man busar mot någon som har högre rang. Elever kan busa med läraren.

Hälsningar[redigera]

När hälsar man?[redigera]

I de flesta sammanhang gäller att man besvarar en hälsning, men tvingar inte till sig en hälsning.

🎩 I naturen och i ett bostadskvarter säger man hej till alla man möter, fast de är främlingar. I stan, i kollektivtrafiken, på stora evenemang och på andra platser med massor av folk, är det onödigt.

I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst, innan man låser fast sig vid sin bästa vän.

Man kan också säga hej till personal, om man hinner.

Man bör besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls. Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen. Man ställer inte till en scen kring att någon inte hälsar.

Om man ser en bekant på stan, ropar man inte på avstånd. Man börjar med att vinka, eller röra sig lite närmare (utan att smyga sig på någon). Om den bekante verkar vara upptagen (personen kanske är på dejt, pratar i telefon, eller är ute med arbetskollegor) så avvaktar man, tills den bekante ser dig och hälsar.

Att vinka till sig någon eller ropa "Kom hit" är bara accepterat om man har en funktionsnedsättning, eller sitter fast någonstans, t ex i ett fönster. Annars går man fram till den man hälsar på.

Om en gäst kommer hem till någon, så hälsar alla de boende på gästen, om de inte ligger sjuka. Det gäller även barn, inneboende, och de i hushållet som inte känner gästen. Gästen besvarar hälsningen.

Beröring[redigera]

⚠️ "Stopp min kropp" gäller både barn och vuxna. I allmänhet ska beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester som är tänkta att vara välmenande. Om man vill röra någon, så ger man personen utrymme att dra sig undan.

Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring.

Om man är tvungen att tränga sig förbi någon, så rör man ingen annan kroppsdel än skuldrorna och armarna.

När det gäller en romantisk/sexuell partner, kommer man överens sinsemellan.

Handskakning[redigera]

Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl.

En handskakning ska vara fast, men inte vara till för att klämma fast eller skada motparten. Inte heller skakar man bara yttre delen av handen.

Kindpussar[redigera]

🌐 Kindpussar (l'embrace) är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen, inklusive fransk-, spansk- och portugisiskspråkiga länder. Antalet kindpussar beror på land och region, men två är vanligast. Man fattar varandras händer, börjar på vänster sida och sedan höger, och pussar i luften utan att blöta ner motparten. Män kindpussar normalt inte varandra. På samma sätt som med annan beröring, tvingar man inte till sig en kindpuss.

Två svenskar ska bara kindpussa varandra om någon av dem har bott i ett kindpussland.

Bugning[redigera]

🌐 Bugning förekommer i många kulturer i Asien, ibland med ihopslagna händer, t ex i Indien (namaste) och Thailand (wai). Det är lämpligt när man hälsar på människor från nämnda kultur i deras land, eller i ett sammanhang där deras seder gäller.

Presentation[redigera]

När någon sammanför två vänner som inte redan känner varandra, är det hedervärt att den som känner båda, presenterar dem för varandra. Det är rimligt att börja med att först presentera den som har högst status (chef, äldre släkting, eller en nära vän). Presentatören håller sig ödmjukt i bakgrunden.

Det är extra viktigt att presentera en utomstående person för folk som känner varandra.

🎩 En presentation är ett klassiskt trick för att påminna sig om någons namn. Om man återser en person man inte sett på många år, kan man presentera sig för att undvika pinsamheter.

Om man tar fel på någons namn, så ber man om ursäkt.

Konversation[redigera]

Tilltal. Du, ni och titlar[redigera]

I Sverige tilltalas kungafamiljen med titel i stället för du; kungen, prinsessan etc. Alla andra kan tilltalas med du.

Att säga ni till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.

Det är naturligt att säga ni till en person som företräder flera människor, till exempel ett företag, en restaurang, eller ett sällskap av gäster.

– Jag skulle vilja ha ett bord för fyra. – När kommer ni?
– Har ni köttbullar?

Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdag, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas på formatet Svea Svensson.

– Kan ordförande upprepa frågan?
– Kan advokat Karlsson stänga dörren?

🎩 Man kan hedra en obekant genom att tilltala med titel, såsom doktorn eller herrn, men det är inte nödvändigt.

Ett versalt Du i en text kan vara artigt. Men då behöver tilltalet i texten också verka artigt. Annars är det bara hånfullt.

Att personal kallar kroggästen "maestro" var en fluga på 2010-talet, som på 2020-talet mest uppfattas ironiskt.

Etnicitet, nationalitet och språk[redigera]

I Sverige tilltalar man främmande personer på svenska, oavsett hur de ser ut.

En turist, nyanländ eller någon annan som inte kan svenska, får be om språkbyte.

Det är värre för t ex en adopterad att bli tilltalad på engelska.

Om personen inte kan svenska och går över till engelska, så är Where are you from? en berättigad fråga.

Om konversationen sker på svenska, så ställer man inga frågor om personens ursprung, utan låter dem själva berätta.

Om man inte känner en person sedan länge, undviker man alla negativa stereotyper kring deras ursprung.

Man låter också en människa äga sin identitet. En person född i Sverige med finska föräldrar får själv välja om han eller hon vill presentera sig som finne, finländare, sverigefinne, svensk eller något annat.

Om alla i sällskapet förstår svenska, så talar man svenska. Att det dyker upp en engelsman på festen som bott i Sverige i tjugo år, betyder inte att du ska ta tillfället att öva på din engelska.

Samtal[redigera]

På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du.

Man undviker att prata om närvarande människor i tredje person; utom på formella möten (se #Tilltal. Du, ni och titlar)

Samtala när tillfälle ges. På fester, middagar, mingel och andra sammankomster, gör man sitt bästa för att hålla konversationen flytande. Tyst kan man vara ensam, eller med familjen. Man svarar på tilltal, hellre kortfattat än inte alls.

Fatta dig kort. Ett tal eller en anekdot kan vara nog så underhållande, men sparas till att man fångat motpartens intresse. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du.

Avbryt bara i nödfall. Man avbryter om man har något viktigt att säga, eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men...". Det är onödigt att avbryta för att någon har uttalat ett ord fel, eller sagt något som inte är helt sant, men inte spelar någon roll i sammanhanget. Man avbryter inte den som håller tal, om talaren inte sagt något extremt olämpligt.

Missionera inte din livsstil när det inte är syftet med att träffas. Du får självklart berätta att du har ett starkt engagemang som gäller religion, politik, träning, diet, körsång, nätverksförsäljning eller BDSM. Men försök inte värva nya adepter över vartenda jobbfika, och villkora inte umgänge med att personen ska delta i en demonstration, en träning eller annan aktivitet.

⚠️ Underkänn inte andras erfarenheter, beslut, eller sätt att leva. Om en person har gjort något som du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder varken att du bör avbryta, att talaren haft fel, eller att talaren vill höra dina åsikter. Fraser Jag tycker du ska... och du borde... undviks. Tillrättavisningar och utskällningar ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet. Inte heller uttrycker man sig nedlåtande om någon annans livsåskådning, hobby, resor, politiska engagemang, favoritmusik, eller något annat som verkar vara meningsfullt för personen.

Hatedom är att göra en livsstil av att tycka illa om något kulturellt uttryck eller någon hobby, på motsatt sätt som att fandom är att göra det till en livsstil; det kan vara sport, Melodifestivalen eller Justin Bieber. Prata aldrig om att du ogillar något. Om du tycker att det tar för stort utrymme i andras konversation, så får du tåla det till en viss gräns.

Säg inte "jag vet". Säg i stället "det är riktigt", "så är det", eller "det är sant".

Vissa konversationsämnen är bättre än andra.

Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen.

  • Väder. Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga. Men ibland är vädret en nödvändig isbrytare.
  • Körkort. De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer.
  • Lumpen. Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga.
  • Sig själv. Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det.
  • Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke eller annat som folk är ganska vana vid.
  • Religion. Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion. Men religion kan inte totalförbjudas.
  • Astrologi. En andlig rörelse som engagerar många, men inte gör andra människor lika entusiastiska.

Gester[redigera]

⚠️ Vuxna avstår från fingergester, särskilt när de poserar på bild. Möjliga undantag gäller den som kan bära upp ett subkulturellt uttryck, som när en hårdrockare gör djävulshorn.

Man undviker att peka mot andra människor. Det ursäktat att peka på ett djur eller ett livlöst föremål.

🌐 Fingergester kan betyda olika saker i olika kulturer. Om man ska göra ett V-tecken för att visa stolthet, så vänder man tummen utåt. Med handryggen utåt är det, i alla fall i engelskspråkiga länder, en grövre variant av att visa långfingret.

Var personlig men inte privat[redigera]

Ge människor chansen att prata om något som de gillar att tänka på.

Det finns några ämnen där man undviker att ställa privata frågor, om det inte är en helt förtrolig situation. Det gäller även frågor som gäller tredje part.

  • Privatekonomi
  • Politiska åsikter
  • Separation och tidigare relationer
  • Graviditet, och planer på att skaffa barn

Undvik att kommentera andras utseende. Till vuxna kan man ge komplimanger för deras frisyr eller klädval. Om en vän byggt på sina muskler eller skaffat en solbränna, så kan man gratulera. Man säger inget om andras vikt, inte heller om att de gått ner i vikt; det är inte nödvändigtvis ett hälsotecken.

Man påpekar inte heller att någon liknar en kändis, eller någon annan person i sällskapet. Det är bara tjatigt.

En vuxen ska aldrig säga ett ord om ett barns kropp, utseende eller kläder. "Vad stor du har blivit" är en klyscha. En pojke som blivit påtvingad en skjorta av sina föräldrar, vill nog helst slippa påminnas om den. Prata i stället om saker som barnen gillar att göra. Enda undantaget är när ett barn har maskeraddräkt eller någon annan utklädning; det ska självklart de vuxna berömma.

Att ge och hålla löften[redigera]

I allmänhet ska man hålla löften man gett. Den som har svårt att hålla löften, ska inte ge några.

Men på fester, och i över huvudtaget i grupp, är det kutym att visa intresse, och vara positiv till roliga idéer. Inte minst efter några glas. Ett löfte i det sammanhanget ska alltså inte tolkas bokstavligt.

Det går självklart att utbrista i att "det här borde vi göra oftare", men idéer om framtida fester ska inte vara bindande. Åtaganden som att t ex fira jul tillsammans, kan bli en börda.

Groggbänken är fel läge att be om en framtida tjänst, och eder på temat "vi borde cykla Vätternrundan" är inte allvarliga.

Hemligheter och skvaller[redigera]

Det som någon berättar om sig själv på tu man hand, stannar på tu man hand.

Om man är i sällskap med tre eller fyra personer, så är det lite mer oklart. Om alla är förtroliga vänner sedan innan, så kan man nog vänta sig att det som sägs inte förs vidare, men inte om det är mer ytliga bekanta.

Självklart får man skvallra ibland. En tumregel är att skvallrets riktning går från den man känner mindre, till den man känner bättre. Den som skvallrar om sina goda vänner för ytliga bekanta, har snart inga goda vänner kvar.

Rent allmänt undviker man att föra vidare sådant som man kan utgå från att människor skäms för, eller som de nog inte gärna berättar för vem som helst. Det gäller självklart privatekonomi, sexualitet, motgångar i familjen, politiska ställningstaganden och vardagliga misslyckanden.

Sanning och lögn[redigera]

Allt du säger ska vara sant, men du behöver inte säga allt som är sant. - Göran Persson

Man ska undvika att ljuga. Men det finns ett fåtal tillfällen där det är berättigat, eller till och med berömvärt.

Det är ursäktat att ljuga för att skydda sig själv och andra från kränkningar. Om en person är hänsynslöst irriterande, så kan man hitta svepskäl för att slippa ha kontakt. Kvinnan i baren som ljuger om hon har pojkvän för att freda sig från en påflugen karl, är ett typiskt exempel på berättigade lögner.

Man ska inte ljuga för att skaffa sig fördelar. Till exempel ska man inte i affärssammanhang erbjuda möjligheter som inte finns, förfalska meriter, eller överdriva hur god vän man är med någon intressant person.

Svordomar och kraftuttryck[redigera]

Varje kultur har sina förbjudna ord och uttryck. När de på andra språk anspelar på sex och incest, är de oftare religiösa i svenskan.

Svordomar fungerar som en varningssignal. Och precis som vi inte får sätta blåljus på vår egen bil, låter det konstigt att gå runt och svära dagarna i ända.

Att aldrig svära, är hedervärt. Men det mest kreativa är att spara sina svordomar tills de behövs. När en vän har svikit ett förtroende, när man missat flygplanet, eller när man ser någon begå ett grovt brott.

🎩 Att bara svära när man är riktigt arg, är ett tecken på ärlighet.

Vi kan jämföra med den amerikanska åldersgränsen PG-13, som inte tillåter mer än två svordomar under en hel film. Om det är en Marvel-film, kan man tänka sig att det är den kaxige Wolverine som svär när han är riktigt arg.

⚠️ En kategori av svordomar och invektiv som dök upp på 1980-talet och tyvärr inte dött ut ännu, är de som anspelar på funktionsnedsättningar. Dit hör "CP", "mongo", "schizo", "sär", "efterbliven" och liknande. De här orden ska man använda i sin bokstavliga betydelse (i fallet CP), annars kan man helt avstå att använda som kraftuttryck och förolämpningar.

Kändisar[redigera]

Om en kändis presenterar sig och du har hört talas om personen, så kan du säga "ja, självklart! Jag heter Sven Svensson".

Låtsas inte som att du aldrig hört talas om personen. Kokettera inte med ditt ointresse för kändisens verksamhet. Om du ogillar kändisen, så håller du masken, precis som när du träffar en kollega som du inte tycker om.

Om en person är kändis men inte känns igen av en ny person i sällskapet, så behöver man inte alls kommentera själva kändisskapet.

Ge gärna kortfattade komplimanger, men inte långa recensioner.

Man är inte tvungen att behandla en kändis bättre än andra. Men man ska inte heller behandla kändisen sämre än andra.

Klädsel[redigera]

Hel och ren är ingen klädkod, utan en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror, så kan man sticka ut med plagg eller frisyr, i stället för bristande hygien. Den som har rinnande vatten har inga ursäkter för att kroppen eller kläderna är smutsiga eller illaluktande. Om man tränat, eller smutsat ner sig på jobbet eller i naturen, så tvättar man sig och byter kläder så fort man kan.

Klädkod[redigera]

Klädkoder har länge varit exkluderande. Antingen genom adelsprivilegier eller priser.

På 2020-talet har kläder blivit så billiga, att de inte behöver vara ett klassmärke.

Varför har vi då fortfarande klädkoder?

Det finns flera syften:

  • Ingen gäst ska behöva känna sig utanför, på grund av fel kläder.
  • Klädkoden sätter förväntningarna på festen. Ju högre klädkod, desto högtidligare.

På 2020-talet är det inte bara tonåringar, utan vuxna i mogen ålder, som går i alternativ klädsel både till vardags, och på jobb som har tillåtande klädkod. Att en 45-årig IT-konsult, lektor eller inslagsproducent går klädd som en punkare eller cowboy hela sin vakna tid, har sin charm. Men på en middag där alla andra har kostym, ser det bara missanpassat ut.

Tonåringar bör följa klädkod men kan hålla sig i underkant av den. Barn yngre än 12 är väsentligen undantagna.

Wikipedia om klädkod

Se även Stilguide för herrar.

Kom som du är är ingen klädkod, utan ett sätt att befria gäster från krav att byta kläder för festens skull. Det tillåter att man kommer direkt från jobbet i kavaj eller dräkt, men knappast i skydds- eller träningskläder. "Hel och ren" gäller som vanligt.

De enda klädkoder som är vedertagna, är:

Högtidsdräkt[redigera]

Den högsta klädkoden, som framför allt bärs till diplomatiska och akademiska högtider, baler, vissa ordensträffar, och på vissa bröllop.

Alternativen är folkdräkt, högtidsuniform, eller frack för herrarna och balklänning för damerna. Civil högtidsdräkt betyder att högtidsuniform är utesluten. Frackrocken tar man bara av för att värma en frysande bordsdam utomhus, eller på efterfesten.

Förr var högtidsdräkt underförstådd på societetsfester där ingen klädkod stod nedskriven. Idag är det sällsynt; det förekommer fester där frack och kavaj är godtagbara alternativ.

Jackett[redigera]

Jackett används dagtid som alternativ till frack. Idag är det sällsynt att påbjuda jackett; det kan förekomma på ryttarstadion, i diplomatin, och på ett och annat bröllop.

Smoking[redigera]

Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ. Smoking har också blivit en sällsynt klädkod i Sverige, men är vanligare i engelskspråkiga länder.

Smokingen är, till skillnad från fracken och kostymen, ett rent festplagg. Den är aldrig substitut för någon annan klädkod, så man bär den bara när det står smoking på inbjudan.

Kavaj[redigera]

Ett flertydigt begrepp, som förr betydde mörk kostym. För att förtydliga kan ma skriva kavaj, d.v.s. mörk kostym. och då kan man välja svart, mörkgrå eller marinblå kostym med slips. Damer kan ha nästan vad som helst som är mindre uppklätt än balklänning, men mer uppklätt än träningskläder: till exempel dräkt, klänning, eller kjol och byxor.

Sällskapsuniform och folkdräkt ersätter kavaj oavsett kön.

Udda kavaj betyder att man fritt väljer färg på kavajen och byxorna.

Kavajen behåller man på sig tills värden tagit av sig kavajen, eller tills toastmastern sagt kodordet "Rockefeller".

🎩 Om man är osäker på klädkoden, så går man till festen i skjorta (med t-shirt under), kavaj och slips. Om man finner sig överklädd, så hänger man av sig kavajen och slipsen, som om det var ett ytterplagg, och knäpper upp någon knapp i skjortan!

Vårdad klädsel[redigera]

Ofta omnämnd, men ingen traditionell eller tydligt definierad klädkod. Vårdad klädsel fungerar för kontorsarbete, möten, middag hos vänner, restaurang, nattklubb och teater.

Herrar kan ha kavaj (se ovan) eller långärmad skjorta, med en slipover om det är kallt. Kortärmad skjorta går bra om det är högsommarvärme. Byxorna ska vara långa, hela (särskilt om det är jeans) och inte vara arbets- eller friluftsbyxor. Damer har blus och kjol/långbyxor, eller en praktisk klänning. Skorna ska vara hjälpligt rena och kan anpassas efter väder, men är inte gymnastikskor, terrängskor eller sandaler.

Oöm klädsel[redigera]

Kläder efter väder, som ger rörelsefrihet och tål svett- och gräsfläckar. Korta ärmar och byxben om det är varmt. Gymnastikskor eller terrängskor.

Passar utomhus, för sport, och för barnkalas.

Hur man tolkar klädkod[redigera]

Andra "klädkoder" än de ovanstående, som "sommarfin", "fest" eller "business casual", är förvirrande, och bör inte stå på något inbjudningskort.

Traditionellt ligger värdfolket i klädkodens underkant, medan gästerna kan vara något mer uppklädda. Om klädkoden är kavaj, kan värden t ex ha uddakavaj, medan gästerna har svart kostym; däremot inte smoking eller frack.

🎩 Ett sätt att ge trygghet till gästerna, är att värdfolket meddelar sitt klädval i god tid före festen. Till exempel kan värdparet fotografera sig själv i festkläderna.

Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna, och kan leda till att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för att vara en del av sällskapet, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade.

Badkläder har man på stranden, vid poolen, på väg dit eller därifrån, och på fest där det ingår i temat. Inte annars.

Politiska kläder: Kläder, pins, nyckelband och accessoarer med partisymboler har man normalt bara vid manifestationer, kampanjarbete, konferenser och liknande. Andra politiska budskap än partisymboler är mer accepterade. Man får självklart gå på stan och på fritidsaktiviteter med en sådan tröja, pin eller tygkasse, men det kan vara klokt att ha dem till sina ytterkläder, så man inte tar med dem in på arbetsplatser, eller hemma hos andra.

I vissa kretsar används speciell klädsel, eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige.

Kläder med reklamtryck undviker man att bära, om de inte är jobbuniform. Särskilt om det är spritreklam.

Maskerader[redigera]

För maskerader och temafester som firas för festens egen skull (halloween, ordensfester etc) kan värden begära strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar.

Välj gärna ett tema som tillåter gäster att dyka upp i vårdad klädsel, utan att bryta av mot temat.

Om man har en maskeraddräkt som är besvärlig att bära, så är man ursäktad att byta om efter att taffeln är bruten.

Glasögon och solglasögon[redigera]

Glasögon är ett hjälpmedel, ingen accessoar eller konversationsstartare. På samma sätt som med andra hjälpmedel, låtsas man att de inte finns; om man ska kommentera dem, så ska det vara en ren komplimang. Man rör inte någon annans glasögon, ber inte att få låna dem, eller att få se personen ta av sig dem, och ställer inga opåkallade frågor om personens brytningsfel.

Solglasögon inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder.

Skämt åsido, döljer solglasögonen ansiktet, och försvårar kommunikation. Däfröf ska solglasögon tas av när de inte behövs eller är del av en utklädnad. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Människor som har en synskada, och seniorer, kan behålla dem på.

Även tonade glasögon ser malplacé ut på kvällen. Om man har råd, så har man ett par klara glasögon också.

Huvudbonader[redigera]

Hatt och mössa tas av inomhus. Dit räknas restaurang, kontor, skolor, bostäder och andra lokaler där man sitter, äter, dricker och/eller arbetar, eller passerar en hatthylla eller tamburmajor.

Den som har hatt/keps och solglasögon, döljer nästan hela ansiktet. Man väljer det ena eller det andra, om man inte är väldigt känslig för sol, eller om de ingår i en utklädnad. Om man har skägg också, kan man lika gärna sätta på sig en balaklava.

Undantag är:

  • Kollektivtrafik (stationer och fordon), trappuppgångar, butiker, och andra lokaler där man gör korta besök
  • Religiös huvudbonad
  • Huvudbonad som tillhör damdräkt, folkdräkt eller arbetskläder (kockmössa etc)
  • Partyhattar, maskeradkläder, scenkostym och annat som tillhör evenemanget
  • Människor som har håravfall, eller har andra medicinska skäl att bära huvudbonad
  • Studentmössa/kårmössa på akademiska fester. Sista månaden på gymnasiet (från mösspåtaging till utspring) kan man ha mössan i princip överallt. På studentmottagning (efter gymnasiet) har det förekommit att en äldre generation haft på sig sina studentmössor, men det framstår som allt mer föråldrat. Man kan dra en gräns vid de som tagit en äkta studentexamen före 1968.
  • Uniformer följer yrkets regler.

Handskar[redigera]

Handskar finns i flera typer med olika etikett.

  • Utehandskar tar man på och av med ytterkläderna. Man tar av sig dem när man skakar hand med någon utan handskar, eller när man tar på varor i en butik.
  • Damhandskar ingår i dräkten, och kan behållas på händerna så länge bäraren vill.
  • Herrhandskar bärs till frack, smoking och uniform. Man tar av dem när man äter och när man hälsar.

Ytterkläder[redigera]

Ytterkläder tar man av sig inomhus, med undantag för kollektivtrafik, butiker, och andra lokaler där man vistas en kort tid. Om man passerar ett kapprum, så ska ytterkläderna hängas där. Om det varken finns galgar, tamburmajor eller någon annanstans att hänga ytterkläderna, så kan man hänga dem på stolen där man sitter. Man lägger inte sina ytterkläder eller väskor på en sittplats.

På en hemmafest med mycket folk, kan det bli trångt i garderoben. Om värden inte ordnat extra klädhängare, så kan man hänga eller lägga kläderna där de är i vägen minst.

Ytterplagg som kan bäras inomhus är kavaj, lätt jacka som fungerar som kavaj, arbetskläder (kockjacka etc) och kläder som tillhör evenemanget (maskeraddräkt etc).

Om man är på en fest där det inte finns möjlighet att hänga av sig, eller om jackan är väldigt dyr, så lägger man den över armen.

Man går inte runt med jacka eller päls på krogen, på fester eller någon annanstans där man är inomhus hela kvällen, för att skryta med den, eller för att visa att man egentligen inte gillar att vara där.

Skor[redigera]

Till vårdad klädsel hör skor med ovanläder, som inte är gympaskor, sandaler eller tofflor. De ska vara så rena som förutsättningarna tillåter. Svarta skor är lättast att matcha; i vissa kulturer anses inte bruna skor passa till blå byxor eller till kvällstid.

När man går inomhus (eller in i ett fordon) så torkar eller sparkar man av skorna bäst man kan, särskilt om det är snö ute.

🌐 En av de etikettregler som skiljer sig mest mellan länder, är om man tar av sig skorna hos andra.

I Sverige tar man normalt av sig skorna när man kommer hem till någon. Det omfattar fritidshus och hotellrum, men inte kontor, föreningslokaler eller andra platser där man inte övernattar.

🎩 Ett sätt att lösa dilemmat, är att ha med inneskor, eller att ha på sig galoscher på inneskorna.

Väskor[redigera]

Man undviker att ställa en handväska på bordet. När man sitter ner, kan den hänga över stolen.

Gåvor[redigera]

Spontana presenter[redigera]

Man kan ge en spontan present till en vän, partner eller anhörig, om man hittar något som är personligt, lite oväntat, och inte alltför dyrt. Det går ofta att hänga upp presenten på en årsdag, namnsdag, eller något annat som ska firas.

Gåbortpresent[redigera]

Om värden bjuder på en hel måltid, så kan en blomma, en flaska vin eller en annan enkel gåva vara en fin gest; även om det inte är födelsedag eller annan högtid. Som vuxen med lön kan man sikta på något strax under 100 kronor. Det ska vara billigare än mat och dryck; man ska inte behöva gå med förlust på en fest.

Förning eller kassabidrag enligt värdens beställning, medhavd dryck (BYO) och kökshandräckning ersätter gåbortpresent.

På en fika eller förfest utan högtid eller varm mat, behövs ingen present, eller så kan den vara mycket enkel.

Man tar inte heller med present när någon bjuder på restaurang; det är krångligt att ta hem den i så fall.

Man kan skicka blommor med bud i förväg, om man har råd.

🎩 En klassisk inflyttningspresent är bröd och salt.

Välgörenhet[redigera]

Välgörenhetsgåvor ger man till någon som uttryckligen önskat sig dem, inte annars.

Rensningsgåvor[redigera]

En rensningsgåva är en gåva som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor.

En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, sedan till vänner, släktingar och grannar som kan tänkas ha nytta av den, och till sist i sociala medier.

Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad, må det vara för flytt, dödsfall eller annan orsak. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?"

Givaren kan kräva "allt eller inget", och mottagaren ska inte vara kräsen. Om man blir erbjuden en servis, så får man ta emot den eller avstå; man kan inte välja ut de finaste delarna.

Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren. Mottagaren hämtar den i befintligt skick och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva.

Presenter till barn[redigera]

Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem, eller ens när man är hemma hos dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul, och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten.

Man kan gärna köpa något som ingår i en kollektion som barnet har att gillar; om barnet gillar Lego så kan man köpa Legobitar som barnet inte har än.

Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild.

Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt. Precis som för presenter till vuxna, gör man inte givandet till någon politisk manifestation.

Souvenirer[redigera]

Om man varit på en långresa, så är det kutym att ta med enkla souvenirer till sina närmaste (familj, partner) och folk som hjälpt till med resan och t ex suttit kattvakt, vattnat blommor, eller skjutsat till flygplatsen. Man har ingen plikt att köpa något till alla vänner och bekanta, än mindre att ta upp beställningar. Om man vill beställa någon särskild produkt från en resenär, så lägger man ut inköpspris, eller erbjuder motgåva.

På krogen[redigera]

I grunden gäller samma regler på kafé, restaurang, bar, nattklubb, hotell och festival.

Man tar inte med mat eller dryck, om det inte är uttryckligen tillåtet.

Hundar och andra husdjur är inte välkomna inomhus, om det inte är uttryckligen tillåtet.

Att gå ut tillsammans[redigera]

När flera personer ska gå på krogen, kommer någon person få rollen som ledare. Den här personen får försöka anpassa sig till allas önskemål. Som i de flesta sammanhang, meddelar man sina preferenser för ledaren, tidigt och kortfattat, i stället för att framföra sitt missnöje i efterhand.

Ibland finns en hedersgäst. Det kan vara en långväga gäst, eller ett födelsedagsbarn. Men ledaren har sista ordet.

Diskussionen om vart man ska gå, tar man i förväg, eller tidigt på förfesten, så man inte förstör själva festkvällen med tjafs. Man får tåla kompromisser, och undviker att övertala andra till långa transporter, dyra inträden, och långa köer.

Man fördröjer inte sitt sällskap. Ärenden som att köpa cigarretter, gå på toaletten eller ta selfies, löser man före utgången, under förfesten, eller under barhänget.

På samma sätt som med en fest, undviker man att stryka gäster från en utgång. Alla ska med, och man får inte ändra planen så att några utestängs. Enda gången som det är rimligt att stryka en person från en utgång, är om den personen är så onykter, eller beter sig så illa att den ställer till problem för andra.

Entré[redigera]

Krogar får (2024 i Sverige) inte särbehandla någon på grund av funktionsnedsättning, etnicitet, hudfärg, kön, könsidentitet eller sexuell läggning. Om en krog diskriminerar, så väljer hela sällskapet att gå någon annanstans. I övrigt får en krog neka till att släppa in eller betjäna på vilka grunder som helst; och det får gäster tyvärr tåla.

På nattklubbar, och kvällstid i barer, kan man tvingas passera en entrévärd eller en ordningsvakt. De kallas lite oegentligt för "dörrvakter". Även när ingen står i dörren, försöker personalen (även diskplockarna) läsa av gästers beteende, för att se om de är onyktra eller aggressiva, eller om någon är känd (eller ökänd) sedan tidigare. Som gäst bör man möta personalens blick, och besvara deras hälsningar, för att visa att man respekterar dem, och inte tänker ställa till bråk.

De vanligaste anmärkningarna på gäster, gäller klädsel och nykterhet. #Vårdad klädsel är den vanligaste klädkoden på krogen, och tolkningen är godtycklig. Ibland kan det finnas mer specifika regler, t ex utklädnad på halloween, eller mot bortaklubbens fotbollströjor på matchdag. Var och en i sällskapet har ansvar för att klä sig vårdat innan man går ut, om man inte ska till någon rockbar, sportbar, eller något annat ställe som uppenbart inte har klädkod.

Om någon i sällskapet blir rejält onykter redan innan man kommit in på krogen, så bör någon ta på sig plikten att ta hand om vännen.

"Du Jonas, vi har nog druckit så mycket att det blir svårt att komma in. Ska vi gå på McDonald's?"

Om någon i sällskapet nekas inträde utan grund (klädsel, eller påstås vara full utan att vara det) så går hela gänget till någon annan krog, där alla kommer in.

"Regnbågssystem" betyder att gästerna står runt en hage utanför entrén, och entrévärden väljer vilka som kommer in. Den sortens krogar hedrar man inte med sin närvaro i kön.

På en restaurang med bordsservering väntar man på att hovmästaren, eller någon annan i personalen, erbjuder ett bord. På en restaurang med självservering beställer man först, och går och sätter sig efteråt. I inget av fallen sätter man sig till bords innan man fått service.

Man går inte in i köket eller andra personalutrymmen. Inte heller flyttar man möbler.

Att bemöta personal[redigera]

Hur människor bemöter servicepersonal, säger mycket om hur de hanterar upplevelsen av makt. Det kan därför vara lärorikt att ha affärsmöten, rekrytering eller dejter på restaurang.

Man följer personalens uppmaningar, oavsett deras befattning. Det spelar ingen roll om det är en servitör, ägaren, eller en ordningsvakt.

Hur får man personalens uppmärksamhet? Till en början får man ha tålamod att vänta i ett par minuter, särskilt om det är fullsatt. Om man behöver något, så kan man söka ögonkontakt, eller vinka diskret. Om man tvingats vänta orimligt länge på service, så kan man ropa "ursäkta" eller gå iväg till hovmästaren. Man behöver inte vinka när servitören kommer med mat eller dryck; de vet garanterat till vilket bord den ska.

⚠️ Direkt olämpliga signaler är att hålla fast personalens kropp, knäppa med fingrarna, vissla, eller ropa "Ööh".

Klagomål ska framföras rakt och skyndsamt, och ge personalen en chans att åtgärda dem. Man är inte onödigt elak när man klagar.

Att beställa[redigera]

Om det är barservering och kö, så bestämmer man sig för sin beställning innan man kommit fram. Man uppehåller sig inte med att knappa på mobilen.

Man behöver inte dra hela beskrivningen av rätten när man beställer. Om det finns en enda lammrätt på menyn, så säger man "jag skulle vilja ha lammet".

Kalv, nöt, lamm, vilt och vissa fiskar (t ex svärdfisk) kan man be om att få stekt "rare"/blodigt, medium eller "well done"/genomstekt. Köttfärs (hamburgare etc), fläsk, fågel och de flesta fiskar ska normalt alltid vara genomlagade. Det är inte finare att äta kött rare; det beror helt på djur och bit.

Vad gör man om man inte vill beställa? Är det orimligt dyrt? För lång kö? Ingen mat eller dryck som man gillar? Råttor i köket? Då säger man kortfattat till personalen att "tack, men vi hade tänkt oss något annat", och så går man utan tjafs. Om man inte beställt bord, finns inget köptvång.

Om man beställt bord, så ska man dra sig ur om det verkar vara något allvarligt fel.

Om man tycker att restaurangen är för dyr, men kommit dit i ett sällskap, så ska man inte skämmas för att beställa det billigaste; även om det är en ensam förrätt, och så dricker man vatten eller läsk. Man ska varken pruta, eller anmärka på att det är dyrt.

Att betala[redigera]

Det normala i Sverige är att var och en betalar för sig.

Det är kutym att betala för långväga gäster, om de inte bor eller äter hemma hos värden.

Det är också rimligt att betala när man bjuder ut någon; må det vara en dejt eller en kollega.

När det gäller en drink eller en krognota, så gäller "bjudet är bjudet". Det är hedervärt av mottagaren att bjuda tillbaka, men det ska vara på eget initiativ. Om man måste bli tillbakabjuden för att klara sin ekonomi, så ska man inte bjuda från början.

🌐 Sverige tillhör en ytterlighet när det gäller att betala för sig själv; tillsammans med nederländarna. I de flesta länder i världen (utom norra och västra Europa) är det kutym att den som underförstått har mer resurser, betalar för sitt sällskap; chefen, mannen på en dejt, en äldre släkting, etc. I många länder i Asien är det god sed att truga om att få äran att betala notan. I ett sådant sällskap bör man delta i trugandet, åtminstone ett tag. Här finns avancerade varianter som att man springer iväg till kassan för att betala, eller att man till och med betalar i förväg.

Det är bara den som haft den billigaste beställningen som får föreslå att man delar lika. Den som ätit och druckit mest, ska inte åka snålskjuts.

Man tigger inte till sig drinkar av sitt sällskap, men man får finna sig i "rundor".

Rundor[redigera]

En "runda" betyder att en person bjuder laget runt, med förväntan att alla i sällskapet gör likadant, så det går jämnt ut.

Med "rundor" måste man köpa och dricka lika många glas per person, som det finns personer i gruppen. Man kan bjuda rundor om man inte är fler än fyra, sedan blir det antingen för dyrt, eller för mycket alkohol, för de flesta.

Om du känner dig generös och vill bjuda laget runt, så ska du självklart göra det, utan förväntan att bjudas tillbaka.

🎩 Ett sätt att dra sig ur en "runda" är att bjuda tillbaka de som bjudit, så man gett lika mycket som man fått, och sedan lämna sällskapet.

Dricks[redigera]

Den bästa dricksen är att komma tillbaka.

🌐 Olika länder har olika kutym för dricks, och man tar seden dit man kommer. I USA är 20% dricks i princip obligatoriskt; i Japan brukar personalen vägra ta emot dricks. I Sverige på 2020-talet är dricks egentligen inte kutym någonstans, utom på krogen, och möjligen till taxi.

Man behöver inte betala dricks när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått bordsservice, eller ett särskilt bemötande.

Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hållit en konversation, hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt en gäst som blivit sjuk. 15 procent är i varje fall mer än tillräckligt.

Om man delar en nota, så är det rimligt att antingen alla eller ingen lägger dricks.

⚠️ Om någon annan lägger dricks, så kan man inte räkna in deras dricks som rabatt för sig själv; det gränsar till stöld.

Sorti[redigera]

Om personalen beslutar att barstoppa eller avvisa någon i sällskapet, så får man tåla beslutet. Vissa krogar, inte minst i Stockholm, är ökända för att neka service utan någon rimlig anledning.

När man går, tackar man personalen man möter på väg ut. Det är inte bara för att lätta upp stämningen, eller för att få bättre service nästa gång. Det är också ett sätt att visa att man lämnat sina platser, inte har några reklamationer, och inte tar springnota.

🎩 Om någon i sällskapet blivit orättvist barstoppad eller avvisad, så är det en god gest att följa med personen, antingen till en annan lokal eller på väg hem. Man säger bestämt "då går vi, och kommer nog inte tillbaka" till personalen.

Fest[redigera]

När man bjuder på fest, bjuder man på den sorts fest som man helst vill gå på. Men man får aldrig uppleva den som gäst.

Det här avsnittet gäller i första hand fester som man har hemma, eller för slutna sällskap.

Inbjudan och planering[redigera]

Framförhållning markerar hur högtidlig och viktig festen är. Till ett bröllop eller en jämn födelsedag kan man ge ett "save the date" upp till ett år i förväg, men en enkel AW kan bestämmas samma dag.

Medelålders gäster kan behöva längre framförhållning än ungdomar, och nordeuropéer brukar ha längre framförhållning än man har i tropiska kulturer. För en helkväll med middag är det lagom att bjuda in 1-2 månader i förväg.

Oftast är det lokalen som sätter ramen för datum och antal gäster. Om festen är i en bokad lokal, så är det bra att gå ut med "save the date" så snart bokningen är gjord. Senare kompletterar man med klädkod, tider, och annan detaljerad information.

Då man skickar ut inbjudningskort, bör man klart ange när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter. Man uppmanar också gäster att höra av sig i god tid om allergier och andra önskemål om mat.

Värden och de inbjudna undviker att berätta för utomstående om en planerad fest. På så sätt slipper man avundsjuka, skvaller, och våldsgästning.

Man undviker att höra av sig till någon inför personens födelsedag, med frågan om det blir fest. Antingen blir det inte fest, eller så är det en fest som man inte är bjuden på. Det här beteendet faller också in i "medgångsvänskap", där man bara vill ha kontakt med vänner som man får ut något av. Om man är goda vänner så kan man höra sig av om vad som händer på midsommar eller nyår, men inte tigga till sig någon fest.

Man undviker att bjuda in till en konkurrerande fest, samma dag som någon annan bekant har bjudit till fest.

Vem får komma?[redigera]

Som värd väljer man förstås vilka man vill bjuda, men det finns vissa riktlinjer.

Till en början bjuder man alla som man själv gästat på sistone. Det kan också vara lämpligt att bjuda gäster som man står i tacksamhetsskuld till av någon annan anledning; de som varit kattvakt, eller klippt gräset under semestern.

Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte.

⚠️ Om man bjuder arbetskamrater, kurskamrater eller andra som är del av en grupp, så bjuder man antingen alla, färre än hälften, eller ingen. Att bjuda 17 av 20 i klassen är en förolämpning mot de som inte blev bjudna.

Medföljande[redigera]

Om man bjuder någon som är gift, sambo eller lever i en långvarig relation, så bör man bjuda partnern också, även om det är någon som man inte känner eller brukar umgås med.

Värden bör helst låta varje gäst som blir bjuden ensam, att ta med en medföljande (som inte nödvändigtvis behöver vara en partner).

På firma- och föreningsfester är normen att inte bjuda medföljande. Alternativet är att alla får göra det.

Inte heller tar man med sig någon medföljande på en herr- eller dammiddag, eller annan avsiktligt enkönad fest.

Den medföljande ska bete sig föredömligt; bättre än vad man kan vänta sig av en gäst. Där ingår att ge dubbel gåbortpresent, hälsa på värden och ta avsked efteråt, och tacka för att man fick komma. Den som tar med en medföljande, ansvarar för den medföljandes beteende. Den som följer med en vän på fest och beter sig illa, blir en belastning både för vännen och värden.

Man tar inte med sig oanmält sällskap.

Barn[redigera]

En inbjudan bör klargöra vilken roll barn ska ha på festen. Här finns flera alternativ:

  • Barnkalas. En fest som helt är till för barnens skull. Om föräldrar eller andra vuxna är med, så är det för att ta hand om barn som är mycket små, för att hjälpa till, eller för att lämna och hämta. På barnkalas avstår alla vuxna från alkohol, tobak, svordomar och mobiltelefoner tills festen är slut... det är kanske då de behövs.
  • Familjefest. Fest som är anpassad för barn, där vuxna också kan delta. Här har alla vuxna en plikt att vara goda förebilder för barnen. Värden kan meddela i förväg att det är "barnfri kväll" efter ett visst klockslag.
  • Barn får vara med på vuxnas villkor. En fest där varken mat, aktiviteter eller något annat anpassas för barn. Föräldrar får ta med sina barn, men har själva ansvar för dem. Om man inte kan räkna med att barnen trivs, så lämnar man dem med barnvakt, eller stannar hemma.
  • Barnfri fest. Kan vara lämpligt för lite dyrare fester (bröllop på lokal), eller för aktiviteter som inte passar barn. Man kan be om lov att ta med barn som är under två år, eller som är särskilt behövande.

Att stryka gäster[redigera]

Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst.

Under en pandemi behöver man begränsa festens storlek. En fest kan också bli för dyr, eller ohanterligt stor. Det är i så fall bättre att bjuda färre till en början, och sedan låta festen växa.

Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt. Strukna fester bör man försöka gottgöra, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest.

Man stryker inte gäster för att man ändrat sig, och hellre vill ha en intim middag med sina fem bästa vänner, i stället för en större fest. I så fall får man möta upp sina bästisar tidigare, eller vid ett annat tillfälle.

Det enda tillfället där man rakt av kan stryka en gäst, eller att hälsa att en person är ovälkommen även som medföljande, är om personen betett sig så illa, att personens närvaro förstör festen för någon annan.

Att tacka nej, eller ställa in[redigera]

Om man har förhinder, så tackar man nej så snart man kan.

Om det är ett bröllop, en jämn födelsedag, eller något annat som är viktigt för huvudpersonen, så bör man ha starka skäl att tacka nej, och då kan vara lämpligt att motivera sitt förhinder enskilt för värden.

För att avböja en mer vardaglig träff, som en AW med kollegorna, räcker det med ett enkelt "nej tack".

Oavsett vad, så meddelar man inte på Facebok eller på annat offentligt sätt att man tänkt göra något roligare eller viktigare (åka till Maldiverna eller gå på en rolig fest); inte heller riktar man öppen kritik mot aktiviteten, lokalen eller gästerna.

Ja betyder ja. Nej betyder nej. Värden bemöter inte ett nej med att truga. Att tacka ja, fast man inte tänker komma, är oartigt. Det ställer bara till problem för värden.

Ett "kanske" har på Facebook blivit ett artigt nej, och ska tolkas som ett nej. Den som ändrar sig med kort varsel, ska inte räkna med att det finns mat kvar.

Om man tvingas ställa in en avtalad aktivitet med kort varsel, så hör man av sig, ger en förklaring, och lovar att träffas snart igen.

Om man stämt träff för en middag på stan eller någon annan lättsam kvällsaktivitet, ska man ställa in senast vid lunch.

Husdjur[redigera]

En värd som har lösa husdjur hemma, ska förvarna om det i inbjudan. Det gör man för att upplysa gäster som har allergier eller fobier, och är inget alibi för att ha ouppfostrade husdjur.

Om man vill ta med sin hund till en fest, så frågar man om lov i förväg. Man frågar också var hunden får släppas in. Andra djur än hundar kan knappast vara lämpliga att ta med på fest.

Värden kan välkomna hunden med en vattenskål, men varken bör eller behöver utfodra den. Det är normalt ägaren som bestämmer husdjurets mathållning; om en hund äter hos andra, så ska det vara av medhavd mat, eller möjligen av ägarens portion.

Förfest[redigera]

Det finns många olika skäl att förfesta. För många är det ett sätt att ta några glas som är billigare än de dyra nattklubbsdrinkarna. För andra kan det handla om att sminka sig, att växla skvaller mellan de bästa vännerna eller i enkönad miljö, eller att planera krogrundan.

Till en förfest kan värden bjuda färre än man bjudit till en helkväll. Om man går på förfest, men inte tänkt följa med på själva krogrundan eller huvudfesten, så ska man säga till det i god tid i förväg.

🎩 På en förfest är det en fin men inte nödvändig gest att hedra värden som om det var en helkväll. Ta gärna med en gåbortpresent, dryck eller snacks, eller erbjud handräckning.

⚠️ En förfest ursäktar varken att man blir överdrivet full, eller försenad till huvudfesten.

Vad behövs till en fest?[redigera]

Förning och knytkalas[redigera]

Förning är mat och dryck som gäster tar med. Ett knytkalas kan anpassas efter olika gästers resurser; den som har dålig ekonomi ska inte pressas att ta med något dyrt. Förning och kassabidrag till festen ersätter present; man ska inte behöva betala två gånger.

Mat vid och utanför bordet[redigera]

För en bordssittning finns hela kapitlet #Till bords. Om man inte har bordssittning, eller vill servera rätter utanför bordssittningen (för att förkorta den) kan servera mingelmat. Den bör serveras så den enkelt kan hållas i en hand; förrätten kan vara snittar eller smörgåsar i servett. Dessert kan serveras i ett coupeglas.

Om värden räknar med att gästerna stannar efter midnatt, är det lämpligt att servera vickning, som kan vara av enkel sort. Janssons frestelse är en klassiker.

Det råder delade meningar om vickningen avslutar festen, eller om det är en inbjudan att stanna. Det kan bero på hur den serveras. Om maten serveras till bords, är det rimligt att stanna åtminstone tills den är uppäten. Om den består av fingermat som varm korv eller smörgåsar (dra-åt-helvete-smörgåsar), så kan det vara en öppning för att gå hem.

Musik[redigera]

Om någon känner för att ta upp allsång eller göra ett musikaliskt framträdande, så frågar man värden eller toastmastern om lov.

Musikanläggningen styrs av värden, eller av den som värden utser till DJ. Gäster ska inte oombedda byta låt, ändra volymen, anmärka på låtvalet, eller röra musikanläggningen. Vare sig värden valt att spela vitmaktmusik eller gangsterrap, får gästerna tåla det. Enda undantaget är om man har hörapparat, om volymen är orimligt hög, eller om någon behöver sova inom hörhåll. Då kan man begära sänkt volym.

Aktiviteter[redigera]

Som med allt annat på en fest är det värden som bestämmer aktiviteter. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen.

Inte heller är det lämpligt att flera gäster lämnar festen för andra aktiviteter än de som värden tänkt sig (bollspel etc). Att tillfälligt dra sig undan utomhus för privata konversationer, rökning, flörtande och liknande, är helt acceptabelt.

En aktivitet är obligatorisk om den är syftet med att träffas. På en bowlingkväll spelar alla bowling, om de inte har armen i gips. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller, eller annat än aktiviteten.

Aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga. Om en gäst avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap.

Kortspel kan vara en lättsam aktivitet efter att taffeln är bruten. Förutsatt att det finns ett ledigt bord, kan barn eller vuxna delta efter intresse. Poker har länge haft dåligt rykte eftersom det handlat om pengar. Vad man än tycker om lämpligheten i att spela om pengar, så är poker ett olämpligt partyspel, eftersom det kräver full koncentration, utan alkohol. Poker spelas bara på pokerkvällar, inte på fester där man träffats kring något annat än poker.

⚠️ Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens" bör sparas till ett sällskap med nära vänner, som vet var gränsen går.

Att vara en god gäst[redigera]

En god gäst ska bidra till feststämningen, och enkla hushållssysslor som att duka ut. Men utan att behöva reducera sig till underhållare eller personal, om det inte är uppgjort från början.

På fika med bästa vännen kan man prata om sina problem eller motgångar. Men man undviker att ta med sina bekymmer till en fest. Om folk frågar hur det är, så kan man svara kortfattat, generellt och avvisande ("det har varit mycket på jobbet, men ikväll är man äntligen lite ledig"). Om man är så uppjagad över ett problem att man har svårt att tänka på annat, så ska man förkorta sin närvaro, eller inte vara med alls.

Artighetsvisit[redigera]

Om man blir bjuden till en fest eller ett evenemang, som är viktigt för värden, och man saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. Till undantagen hör påkostade fester med begränsat antal platser, t ex bröllop. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan.

🎩 På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, vantrivs i klädkoden, har svårt för att umgås med någon annan gäst, vill slippa vara med på aktiviteterna, eller är bortlovad senare samma kväll. Ett sätt att hantera det är att komma tidigt; på utsatt tid, eller före. Den som anländer tidigt har en chans att uppvakta värden, och är också ursäktad att gå hem tidigt. Det är senare under festen som risken för gräl, fylla och förnedring ökar.

Hemgång[redigera]

Sluttid ska helst anges på inbjudningskortet. I annat fall är en grundprincip att en bjudning med lättare förtäring varar i fyra timmar, och en riktig helkväll med middag och vickning i sex timmar. En fest som börjar med lunch kan övergå i fika, men sällan till middag.

På vardagar är det kutym att gå hem senast 23. För officiella middagar är hämtningstid 22:30.

Även om man haft höga förväntningar på en fest, finns det tillfällen då man kan behöva förkorta sin närvaro. Om man blivit trött, har trötta barn, är alltför onykter, förnedrad, osams med någon, eller av annan orsak har svårt att fortsätta glädjas åt festen, så kan den enkla lösningen vara att gå hem. Det gör man inte med buller och bång, utan man tar ett artigt adjö av värden, och de man känner, eller umgåtts med under kvällen. Värden ska visa förståelse för en gäst som behöver avvika tidigt; trugande att stanna kvar ska inte vara för påfluget. Värden bör hålla gästerna sällskap i kapprummet under påklädningen.

Om man inte har skäl att gå tidigt, bör man minst stanna tills dessert och kaffe har klarats av; minst en halvtimme till.

Annars får man läsa av värdfolket. En värd som skålar, fyller på glasen och drar igång aktiviteter, förtjänar sällskap. När värden börjar tända lampor och städa undan mat och dryck, är det dags att gå hem.

Om festen fortsätter, så drar man inte ihop en konkurrerande efterfest, vare sig hemma hos någon annan, eller på krogen. Inte heller sitter man på festen och diskuterar vart man ska gå vidare. Om värden avslutar festen tidigt, så kan de sista gästerna förstås hitta på något efteråt.

Om ett par har raggat upp varandra, och vill fortsätta natten i avskildhet, har paret har mer skäl än någonsin att tacka värden.

Efterfest[redigera]

Efterfest sker, som andra hemmafester, på värdens villkor.

Så här dags har de flesta etikettregler upphört. Men det finns ändå en del att tänka på.

Värden förtjänar minst lika stor respekt som värden för en "riktig" fest.

⚠️ Kränkande beteende ursäktas inte av att det är en efterfest, eller av att man är full eller trött.

På efterfest får man bryta upp när man vill, utan att ursäkta sig. Att gå hem är en enkel lösning på de flesta problem med efterfester; bråk, fylla, slut på alkohol, eller att sista bussen går.

Det kommer ju fler fester.

Alkohol[redigera]

I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol. Drycken ska normalt inte vara festens huvudnummer. Undantag kan vara öl- eller vinprovning, och då bör man se till att det finns mat också.

Vad ska värden bjuda på?[redigera]

Hemma bör du ha vatten, juice, läsk, kaffe, te och lättöl till alla som korsar din tröskel. Det har även en fattig student råd med.

Med alkohol är det annorlunda. Det kan vara dyrt, och man vill inte att folk dricker för mycket. Alkoholbudgeten bör stå i proportion till värdfolkets ekonomi och högtidligheten. Till lunch och fika finns ingen plikt att bjuda på alkohol. På en middag med en handfull gäster bör en systembolagsmyndig värd med fast inkomst servera öl eller vin till maten, utan krav på att det är dyra sorter. Ransonera ett glas (33 cl starköl eller 12 cl vin) per gäst och timme. När alkoholen är slut, brukar också festen ta slut.

🎩 En generös värd kan också bjuda på välkomstdrink, dessertvin/avec, och groggar, whisky, likör och annan sprit till eftersittningen. Fortfarande är ett glas per gäst (4 cl om det är starksprit) och timme en rimlig ranson.

Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit och snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint. Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva.

🎩 Den som bjuder på en dyrare eller mer ovanlig dryck, kan markera högtidligheten med att berätta något om drycken... men inte vad det kostar.

Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntrar överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo.

En värd som inte har råd att bjuda på fri bar, kan be gästerna swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd.

Om värden ställt fram en karaff på matbordet (eller flaska eller vinbox om man är mindre elegant) så är det fri servering. En årgångswhisky som man vill spara till en mer intim fest, ska inte stå synlig. Om det finns ett barskåp, är det lite oklart om dryckerna är en del av serveringen, eller något som värden vill skryta med att erbjuda till "ännu finare gäster".

Välkomstdrink[redigera]

Välkomstdrink får man vid ankomsten.

Det finns flera huvudvarianter: mousserande vin, blandade drinkar, och bål.

Om välkomstdrinken serveras i glas, så tar man inte fler än ett glas! Om det serveras bål, så kan man ta om ett halvt glas när alla har fått.

Välkomstdrinken smuttar man på, så glaset inte hinner bli tomt.

Innan man sätter sig till bords, tömmer man välkomstdrinken, eller låter den stå. Glaset ska inte tas med till matbordet.

Drickande och skålande[redigera]

Vin och snaps väntar man med att dricka tills värden hållit välkomstskålen (eller första snapsvisan), sedan är det fritt att dricka. Man bör inte tömma sitt glas helt förrän taffeln bryts (Gustafs skål) eftersom det kan bli fler skålar.

🎩 Om värden glömmer välkomstskål, så kan en gäst rädda situationen genom att skåla för värden.

Bål, öl, cider, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten. Om det utbringas en skål, så ska man gärna skåla i samma dryck. Men det går an att skåla i vilken dryck som helst, hellre än att inte lyfta något glas alls.

Om man dricker vin, så tömmer man inte glaset förrän taffeln bryts. För det första ser det vulgärt ut, för det andra kan det utbringas fler skålar!

Varje enskild gästs plikt att skåla med värdinnan (som gäller tills man är fler än åtta) kan utökas till en manlig värd, om ingen värdinna finns.

🎩 Om någon skålar för dig: Håll upp glaset, men drick inte! Njut av äran i stället. Det håller värdinnan nyktrare också.

Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför.

⚠️ Det är ett misstag att på en fest kommentera att någon inte dricker, eller avkräva en förklaring. Den som kommenterar någon annans nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv.

🎩 Den som utsätts för gliringar på grund av att man inte har ett glas i handen, kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: "Det har inte du med att göra", "Jag är muslim" etc.

Is[redigera]

Is har man i vatten, läsk, bål, och de flesta drinkar. Öl och vin späds av is, så de kyls i kylskåp eller ishink i stället. Is kan serveras ur ishink eller istråg med tång; ett mer vardagligt alternativ är en vanlig skål och en spaghettislev. Likt andra livsmedel ska is inte röras med händerna.

Kylstenar är mindre effektiva än is, och inte lika eleganta. Det kan vara ett alternativ till drycker som man inte vill späda.

Baren[redigera]

Baren omfattar den dryck som man inte får som välkomstdrink eller bordsservering. Den bemannas normalt när taffeln bryts.

Om man inte har personal, så kan värden eller någon hjälpsam gäst ta rollen som bartender. Där ingår att blanda drinkar. Bartendern har även ett ansvar att barstoppa, eller att rekommendera dryck utan alkohol.

Flaskor ska normalt inte ställas fram på bordet under eftersittningen; i stället serverar man ett glas åt gången.

För mycket[redigera]

⚠️ Använd inte berusning som alibi för sådant som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig full för att få chansen att förolämpa någon, vara otrogen eller skvallra, ska inte ursäktas.

Om du dricker med arbetskamrater, bli inte mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig. Bli inte fullast i gänget. Drick varannan vatten!

🎩 Om en vän blir så full att han eller hon inte kan ta hand om sig själv, så är det din plikt att ingripa. Ta bort all alkohol från personen, servera vatten, och planera personens hemfärd.

När det gäller alkoholproblem, brukar man säga att en gång är ingen gång. Om en vän, släkting eller kollega blivit redlös vid ett tillfälle (men inte betett sig olämpligt i övrigt) så hoppas man att personen lärt sig en läxa. Om det händer mer än en gång, så har omvärlden ett ansvar.

Till bords[redigera]

Man sätter sig till bords först på värdens uppmaning.

Bordsplacering[redigera]

Värden kan, om han eller hon vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords. Lottdragning kan också vara ett alternativ. Bordsplaceringen till en stor fest kan delegeras till en eller två personer som känner de flesta gäster.

Den börjar med det rent bokstavliga: möbleringen. Den avgörs ofta från hur lokalen ser ut. I lite större lokaler finns flera olika intressanta sätt att möblera:

  • Långbord. Nästan alla känner att de är mitt i festen.
  • Ett eller flera runda bord. Ett jämlikt alternativ som gör att ingen känner sig utanför.
  • Hästskobord. Kan förekomma på bröllop eller andra fester där rangordning är viktig.

Bryt inte mot bordsplaceringen. Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än andra gäster och värden.

Ibland kan bordsplaceringen vara svår att följa av praktiska skäl. Någon kanske behöver nära till rullstol eller barn i barnvagn. Allra helst bör man förvarna värden; men man kan säga till så fort man kommit till festen.

Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap.

Rang[redigera]

Långbord har en naturlig rangordning; platserna i mitten har högst status.

Platserna längst bort från köket har högre status än platserna närmast köket, som störs av buller, os, och krav på handräckning. Det avgör rangordningen vid ett runt bord, och rangordningen mellan bord. Den som sitter där kan tänkas vara med i kökshandräckningen. Även platser med utsikt genom fönstret, eller vid en scen, har hög status.

Servering och buffégång brukar ske i rangordning.

Det finns en traditionell rangordning mellan titlar, med kungligheter och presidenter först; därefter de högsta politikerna, ambassadörer och andra dignitärer. Förr var dignitärerna oftast män, medan gifta kvinnor följde mannens titel, och ogifta kvinnor knappt hade någon status alls. Den här rangordningen gäller fortfarande i diplomati, och andra mer formella sammanhang.

Privat är det värdfolket som bestämmer rangordning. Här är ett förslag som fungerar på t ex bröllop, disputation och föreningsfester.

  1. Huvudpersonen/personerna (brudparet, doktorn på en disputation, en ny ordförande på en årsfest) sitter i högsätet tillsammans med värdfolket om de inte själva är huvudpersoner (t ex på bröllop där brudens eller brudgummens föräldrar är värdar).
  2. Personer med huvudroller i evenemanget eller organisationen sitter också högt upp: best man, toastmaster, vigselförrättare, doktorandens handledare, en avgående ordförande och liknande.
  3. Vid honnörsbordet sitter också hedersgäster. Värden bestämmer vilka som hedras; det kan vara chefen, en besökare från utlandet, äldre släktingar, eller bästa vännerna.
  4. Sedan kommer de flesta andra. Här är matchning viktigare än rangordning.
  5. Kantplatser längst bort från högsätet försöker man fylla på ett sätt som fungerar praktiskt och gruppdynamiskt. Där kan man placera serveringslaget, fotografen, en grupp ungdomar, en grupp gamla vänner som träffas alltför sällan, föräldrar med barn i barnvagn, eller gäster som förvarnat om att de ska gå hem tidigt. Man ska undvika att göra kantplatser till en "skräpkategori" för människor som man inte känner så väl, och en sådan placering ska aldrig vara ett straff.

Det brukar vara de äldre och mer traditionellt lagda, som sätter värde på en plats med hög rang. För de flesta är sällskapet och bemötandet viktigare än en fin placering.

Par[redigera]

Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot.

Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta, så kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära.

Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap. Att sitta bredvid ett romantiskt par, nyförälskat eller inte, kan vara frustrerande.

Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda, likt andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som.

Allmänna principer[redigera]

Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående.

Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats.

På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen, så hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra.

Dukning[redigera]

Att duka ett bord kräver förarbete, men underlättar för resten av festen.

En huvudrätt eller smårätter[redigera]

Det vardagliga alternativet. Alla rätter står på eller vid bordet. Om det är många varmrätter, så kan det vara svårt att få allt klart samtidigt.

Om man vill bjuda på trerättersmiddag men förkorta och förenkla sittningen, så kan man bjuda på mingelförrätt och mingeldessert, så bara huvudrätten äts vid bordet.

Flera rätter[redigera]

Det eleganta men svåra alternativet, särskilt om man är många. Om man inte har personal, så behöver nog minst en person per åtta gäster servera.

🎩 Ett sätt att underlätta serveringen, är att servera en kall förrätt på tallrikarna, redan innan gästerna kommer.

Buffé[redigera]

Buffé eller gående bord förtar en del av högtidligheten, men är effektivt om det är många gäster. Inga tallrikar ligger i kuvertet. De står i stället på buffébordet.

Värden kan be gästerna ta för sig; möjligen i rangordning. På en buffé tar man inte mer mat än man tänker äta upp; det är helt accepterat att ta flera gånger.

Om någon maträtt är ransonerad (löjrom eller oxfilé) så kan det vara lämpligt att värden lägger för den.

Dryck[redigera]

🎩 Vin kan med fördel serveras i karaff. Detsamma gäller kranvatten, juice, och mjölk. Om det är ett finare vin, så kan man visa upp flaskan.

Mousserande vin serveras ur flaska, som allra helst står i en ishink.

Snaps serveras ur en snapskaraff, eller ur en flaska i en ishink.

Läsk, öl, cider och mineralvatten serveras ur burk eller flaska. De kan stå på sidobord, eller ligga i istråg.

Ett billigt alternativ till ishink och istråg, är en plåtskål, eller en balja med vatten och kylklampar. Under kalla årstider kan man ha drycken på balkongen eller utomhus.

Te passar till asiatisk mat, och serveras från tekanna.

Sake serveras ur en tokkuri, en karaff i keramik.

På så sätt slipper man kommersiella flaskor, burkar och boxar på matbordet. Det är bara på provningar, eller om man dricker något väldigt dyrt, som det är intressant att ha förpackningarna på plats.

Kuvertet[redigera]

Kuvertet omfattar gästens egna tallrikar, bestick och glas.

Mitt i kuvertet finns tallriken, möjligen med en sopp- eller förrättstallrik ovanpå, om det inte är buffé.

Brödtallriken har man till vänster om tallriken.

Glas fylls på från höger till vänster, eftersom de flesta är högerhänta. Ett undantag är provningar, där man dricker från vänster till höger.

Kryddor[redigera]

När man bjuder andra på mat, begränsar man mängden salt och peppar i maten. Ett möjligt undantag är om man känner de andra gästerna, och vet att de gillar kryddig mat.

Salt- och pepparkaret står på bordet under hela måltiden (tillsammans med andra kryddor som kan passa för en viss maträtt, t ex basilika till pasta) och gästerna smakar av maten innan de saltar och pepprar.

Det finns en uppfattning om att man underkänner kockens insats om man saltar eller pepprar efter att ha smakat på maten; och att de som vet att de gillar salt eller kryddig mat, lika gärna kan använda salt- och pepparkaret från början.

I själva verket har gästerna ingen aning om maträttens sälta eller kryddstyrka, förrän de smakat på maten. Det finns flera anekdoter om företagare som hållit jobbintervju över en lunch och underkänt de sökande som saltar maten innan de smakat; då är man nämligen fördomsfull.

Bordsskick[redigera]

Man väntar med att äta tills värden låter alla ta för sig. Bröd är ett undantag, och kan ätas så fort man satt sig ner.

På fest äter man inte för fort. Även om man är hungrig och maten är god, så kan man sakta ner efter de första tuggorna.

Om maten serveras kokhet, så är det naturligt att dela den i små bitar innan man äter, för att inte bränna sig. Men om maten är tänkt att ätas varm, så får man se till att få i sig den innan den svalnar.

Glass, sorbet och annan iskall mat äter man i takt med att den tinar.

Om man serverar sig själv, så lägger man inte upp mer än man tänkt äta. Om man är osäker på om man gillar en maträtt, så lägger man upp lite, för att kunna ta om.

Om maten redan ligger på tallriken, så är man ursäktad att lämna mat oäten.

Om man fått en servett, torkar man sig om munnen med den. Man använder inte handen, ärmen, bordsduken eller andra textilier. Om värden glömt bort servetter, eller om hela servetten är blöt, så kan man diskret fråga om det finns hushållspapper. Man snyter sig inte i servetten.

Man kan vila händerna på bordet, men inte armbågarna.

Ett vinglas håller man i benet, mellan fingertopparna. Om man håller i kupan sätter man fingeravtryck på den, och värmer upp vinet. Man håller i kupan bara när man dricker konjak eller andra spritdrycker som ska vara ljumma.

Det har aldrig varit artigt att spreta med lillfingret när man håller i ett glas eller en kopp.

Ordspråket "låt maten tysta mun" är missförstått. Man får självklart prata vid matbordet, men gör det inte med mat i munnen. Undvik också så stora tuggor att det tar lång tid att svara på tal.

🌐 Trugande var kutym i Sverige en bit in på 1900-talet, och är det fortfarande i en stor del av världen. Det betyder att när värden erbjuder mat och dryck och gästen säger nej, ska värden fortsätta tjata. Som svensk trugar man inte, men man behöver vara beredd på att människor från andra kulturer gör det. Syftet med trugande är att gästen ska vara blygsam, och undvika att äta värden ur huset.

Bestick[redigera]

Om värden dukat med bestick till en rätt, så ska alla använda dem i stället för att äta med händerna.

Bestick ligger enligt normen utifrån och in. Ovanför tallriken finns dessertbesticken.

Man har normalt kniv i höger hand, och gaffel i vänster hand.

🌐 Det amerikanska bordsskicket är när man skär maten i bitar med kniven i svärdshanden och gaffeln i sköldhanden. Sedan äter man med gaffeln i svärdshanden. På samma sätt som med kindpussar, följer man bara amerikanskt bordsskick om man växt upp med det. Det är inget som en svensk ska lägga sig till med för att verka berest.

Om man lägger ifrån sig besticken innan man ätit upp, lägger man dem på tallriken så de formar ett A. När man ätit upp lägger man kniv och gaffel bredvid varandra; i Sverige lägger man handtagen "tjugo över fyra".

Svårätna maträtter[redigera]

Kronärtskockor, ostron och kräftor är några maträtter som kräver viss färdighet.

Citron[redigera]

Klyftor av citron eller lime är ett givet tillbehör till fisk, skaldjur, fågel, och annan mat som blir godare av syra. På samma sätt som med salt och peppar, kan man gärna smaka på en fiskrätt, innan man går lös med citronen.

När man klämmer en citronklyfta, ska man kupa handen kring citronen, så citronsaft och kärnor bara hamnar på tallriken.

Enda tillfället som man biter i en citronklyfta, är när man dricker tequila.

Till läsk och drinkar har man hellre en tunn skiva citron, så man slipper klämma ner citronkärnor i glaset.

Ätpinnar[redigera]

Många asiatiska maträtter äts med pinnar. Man håller båda pinnar i svärdshanden.

Man sticker inte ner pinnar i ris eller annan mat; det påminner om rökelseoffer för en avliden.

Rökpaus[redigera]

Under en lång sittning kan man hålla en allmän rökpaus, som i så fall hålls mellan huvudrätten och desserten. Här kan man öppna för ny bordsplacering, för att bryta isen. Förutom att röka, är det ett tillfälle för att mingla, gå på toaletten, eller ta frisk luft. Det ger också en chans att duka ut huvudrätten.

Om man återvänder till bordet så är etiketten något lättare; man kanske kan ta av sig slipsen.

Dessert[redigera]

Om desserten serveras vid bordet, så behövs nya tallrikar eller andra kärl; till exempel coupeglas. Till desserten serveras gärna dessertvin.

Kaffe och avec kan serveras till desserten, eller som en mingelrätt efter sittningen.

🎩 Många desserter kan ätas med sked, men dessertgaffel och -kniv är ett ännu elegantare alternativ.

Toastmaster, tal och uppträdanden[redigera]

På en liten fest är värden toastmaster. På en större fest kan värden ge hedersuppdraget åt någon annan. Toastmastern tar upp allsång, och påannonserar talare och artister.

En toastmaster bör ha en ringklocka, eller någon annan ljudkälla för att dra till sig uppmärksamhet. Att slå bestick mot glas kan vara lite opraktiskt.

Tal ska inte vara för långa. Framför allt ska den totala tiden balanseras; på ett bröllop eller annan fest med många tal, ska de hållas korta; längre tal kan vara lämpliga om tal och andra uppträdanden är färre.

Två tal är obligatoriska: välkomsttalet och tacktalet.

Välkomsttalet hålls av värden, eller möjligen toastmastern. Det kan innehålla praktisk information (och är ett bra tillfälle att tacka av gäster som hjälpt till med handräckningen) men ska i övrigt hållas så kort som möjligt.

🎩 Om man har en liten middag, och värden glömmer att hålla välkomsttalet, kan en gäst rädda situationen genom att kort säga "Jag tycker vi skålar för värden! Tack så mycket för att vi fick komma!"

Tacktalet hålls traditionellt av värdinnans bordskavaljer, efter att sista rätten avsmakats. Om det inte finns någon värdinna eller hon saknar bordskavaljer, så ligger plikten på hedersgästen, som underförstått är någon av de som suttit nära värdfolket. Även detta tal kan hållas mycket kort.

🎩 Om desserten håller på att ta slut, och ingen som sitter bredvid värdfolket tagit till orda, så kan vilken gäst som helst rädda situationen genom att hålla ett mycket kortfattat tacktal.

Att lämna bordet[redigera]

I allmänhet försöker alla sitta kvar vid bordet tills värden eller toastmastern bryter taffeln.

För att gå från bordet under pågående tal eller uppträdande, eller när en maträtt precis serverats, krävs en nödsituation i nivå med att brandlarmet går.

Om man behöver gå från bordet för att gå på toaletten, trösta barnen, hjälpa värdfolket eller ta ett viktigt telefonsamtal, så ursäktar man sig, och återvänder så fort man kan.

Om alla dina bordsgrannar haft oförskämdheten att ignorera dig utan att möta din blick på tre minuter, så kan du lämna bordet utan att ursäkta dig. Fortfarande återvänder du så fort du kan.

Det finns flera sätt att bryta taffeln. På akademiska sittningar kan man avsluta med allsång som O gamla klang och jubeltid eller Så lunka vi. Man kan hålla allmän rökpaus, bjuda till eftersittning eller mingel med kaffe, eller spela upp till dans.

Efter den brutna taffeln lättas etiketten upp, med flera exempel i texten.

Högtider[redigera]

Jul[redigera]

Även om julbord och liknande börjar i november, kan man för all del skilja mellan advent och jul därhemma.

🎩 Vinterbelysning är ljusslingor och annan belysning som varken har advents- eller julmotiv. Man kan ta fram den när man känner för det, förslagsvis till halloween/alla helgons afton, eller en novemberhelg som annars känts tråkig, och behålla den fram till sportlovet.

Hemma tar man fram adventsbelysning till första söndagen i advent; enligt kyrklig konvention till helgmålsringningen på lördag kväll. Julpynt och julgran sätter man upp så sent som möjligt före julafton; man kan åtminstone vänta till fjärde adventshelgen.

Julpynt på kontor, skolor och andra arbetsplatser kan man ta fram från första advent. På julafton kommmer det nog vara tomt, och ingen som ser det!

Födsel och dop[redigera]

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


Gudföräldrar och släktingars barn[redigera]

Barn gör inte som vuxna säger. Barn gör som vuxna gör.

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


Dejting[redigera]

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


Bröllop[redigera]

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!


Möhippor och svensexor[redigera]

Fast möhippor och svensexor har med sig en del traditioner och förväntningar, kan de se ut i princip hur som helst.

Giftermålet förändrar sällan livet särskilt mycket idag när de flesta som gift sig varit sambor länge.

En grundprincip är att passa på att göra aktiviteter som inte passar in i själva bröllopet.

Om bruden eller brudgummen har ett sammansvetsat kompisgäng, så är det naturligt att ha en intim möhippa eller svensexa. Ett alternativ är att ha den lite större, och bjuda alla myndiga av samma kön som är bjudna på bröllopet.

Ska festen vara enkönad? Det beror på vad som blir roligast, eller mest praktiskt.

Det finns en tradition att ha svensexa/möhippa dagen före bröllopet. Det är bara rimligt om de hålls i samma stad, och begränsar sig till en lunch eller middag med aktiviteter på plats. Om svensexan/möhippan ska vara en heldag, bör den hållas minst en vecka före bröllopet, och om den omfattar övernattning, så är det en högtid i sig, och bör hållas minst en månad före den stora dagen.

En möhippa/svensexa kan bli dyr, särskilt om den omfattar resor, övernattningar eller väldigt speciella aktiviteter. Om festen är en överraskning, så ska hedersgästen slippa betala. Festen blir en del av bröllopsgåvan. Man löser ekonomin före den stora dagen.

🎩 En brud(gum) som vill slippa överraskas av andra, kan stämma i bäcken, och själv bjuda till svensexa/möhippa på sina egna villkor. Men då är det kutym att betala; åtminstone för sig själv.

Den frånvarande partnern kan gärna också tillägnas en tanke.

Den som gift sig utan bröllop, kan tillägnas en "straffsexa" med ungefär samma förutsättningar som om den hållits före bröllopet.

Död, sorg och begravning[redigera]

⚠️ Om någon har avlidit, så undviker man att spekulera öppet om dödsorsaken, och den dödes hälsotillstånd, vanor och ovanor. Avstå från alla kommentarer som lägger skuld på den döde eller de anhöriga.

Man låter de anhöriga äga sin sorg.

Digital etikett[redigera]

Tekniken förändras i rasande takt, och det är svårt att komma överens om hur allt funkar.

Om ett jobbmeddelande kräver svar (men inte är akut) så svarar man inom en arbetsdag. Den som är ledig har ingen plikt att svara.

Om ett meddelande från en vän kräver svar, så svarar man inom 24 timmar, helst snarare.

När man umgås med människor i verkliga livet, låter man textmeddelanden vänta.

Tekniksupport[redigera]

Om man ska be en teknikkunnig vän om hjälp med datorn, så ska man göra det när personen har tid, och är på humör. Ett alternativ är att fråga om hjälp i sina sociala medier.

Mobiltelefon[redigera]

När man är på möte, på fest, på teater eller liknande, har man mobiltelefonen på ljudlöst, eller "stör ej"-läge.

Det är tillåtet att skriva textmeddelanden dygnet runt, till någon man känner. Det är mottagarens ansvar att ställa in sina aviseringar så att de inte stör.

Edward Bloms grundprincip för att använda mobiltelefon på fest, är att tänka sig den analoga motsvarigheten. Man kan använda den till bords för att anteckna något, för att slå upp något, eller slå i busstidtabellen. Man fotograferar om det är ett rimligt tillfälle (#Fotografering) men inte för att spela spel, spela egen musik, skriva långa meddelanden till en frånvarande part, eller annat som distraherar från festen.

Värden får använda mobiltelefonen för allt som har med festen att göra.

Högtalarläge undviker man bland främmande människor, om det inte är en konferens eller liknande.

Smörgåsgreppet eller Kardashian-greppet är när man håller telefonen framför sig, med bildskärmen uppåt, oftast i högtalarläge. Det är bara lämpligt om personer i omgivningen vill höra telefonrösten, eller om man spelar in en dokusåpa. Annars låter man bli.

⚠️ Man har rätt att slippa intrång i telefonen. Man sneglar inte på någon annans bildskärm. Om man råkar se något, så ska man varken kommentera eller skvallra. Man rycker inte telefonen ur någon annans hand. Inte heller bläddrar man bland bilder och filer, om man får en bildskärm visad för sig.

Att ringa[redigera]

I jobbet ringer man under kontorstid; 9 till 12, eller 13 till 16. Om man ringer privat, så gör man det mellan klockan 10 och 20.

Om du ringer, så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt.

Man ringer inte vid ett tillfälle när mottagaren med största säkerhet är upptagen. Om man är bjuden på födelsedagsfest men stannar hemma, så ringer man inte värden under pågående fest.

Om du inte känner mottagaren, presentera dig med förnamn och efternamn.

Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig?

(Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress?

Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas.

Man undviker röstmeddelanden, eller håller dem korta.

Fotografering[redigera]

Undvik att fotografera främmande människor som inte gett sitt samtycke. Det gäller särskilt barn, eller folk i en privat situation.

Ladda inte upp bilder på dina vänner eller kollegor; skicka bilderna till dem i stället.

Videofilmning är ett större ingrepp i folks privatliv än stillbilder. Videofilma inte ståuppkomiker.

Fotografer äger inte trottoaren, vare sig för stillbilder eller video. Vare sig det är Ruben Östlund eller en elvaåring som gör en Tiktok, är det tillåtet att gå genom deras scenbild, så länge gatan inte är avspärrad.

Om man ska fotografera på fest, så gör man det tidigt, när både gästerna och dukningen är som vackrast. Om det är en mer uppklädd fest, så bör man ta gruppbilder och vimmelbilder redan innan man satt sig till bords. Efter att taffeln är bruten, tar man bara bilder efter aktivt samtycke. När groggarna kommit fram, stängs kamerorna av.

Om man är på ett bröllop eller en annan fest med en anlitad fotograf, så behöver man inte fotografera själv.

Under festen behöver man inte livesända eller ladda upp bilder. För det första slösar man bort festen. För det andra vållar det avundsjuka hos folk som inte är på festen. För det tredje blir det ett sämre urval av bilder än om man laddar upp den dagen efter.

E-post[redigera]

E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang.

Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten.

Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor).

SMS[redigera]

Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare.

Blockering och ghostning[redigera]

Ghostning är att ihållande vägra svara på meddelanden, även när de är oförargliga, och upplagda för svar, t ex "Hej, vad gör du i helgen?" eller "Hej, hur har du haft det på sistone?

Ibland kan man vara upptagen, sjuk eller ha andra förhinder att svara. Om man svarat inom tre dygn är det inte en ghostning.

Ju bättre man känner någon, desto högre är tröskeln att bryta med personen. Om en nära vän beter sig gränslöst, så påpekar man det i stället.

Man får ghosta någon som har betett sig kränkande, men också någon som är taktlös eller alltför familjär, eller som är på väg att göra något omoraliskt. Det kan handla om en arbetskollega som lägger sig i ens privatliv, en bekant som bara hör av sig när hen vill ha något, eller om en gift person försöker vara otrogen.

Den som blir ghostad ska ge ghostaren en chans att berätta varför. Det är aldrig för sent för att bryta isen igen.

Om man återupptar kontakten, så ska det vara för bådas skull, och inte för att be om en tjänst. Om man behöver något av en person som man avvisat, så får man ta konsekvenserna av det.

Ibland kräver dina vänner att du ska bryta med deras ex, eller tidigare vänner, på sociala medier. Normalt har man ingen plikt att "välja sida"; precis som i andra sammanhang krävs det att någon part har gjort något hänsynslöst, nästan olagligt, för att vänner ska bryta med personen.

Blockering sparar man till någon som betett sig kränkande, olagligt, eller som äventyrar ens egens eller andras välmående.

Om man blivit blockerad av någon, så utgår man från att personen inte vill ha mer kontakt. Man undviker att ta kontakt med personen eller deras anhöriga.

Sociala medier[redigera]

På en plattform får du ha vilken nivå av allvarlighet du vill, så länge du försöker hålla den konsekvent.

Om ditt Facebook-konto heter "Krökar-Krille" och du har en profilbild där du räcker ut tungan, så kanske du ska använda Linkedin för jobbkontakter.

Om du sörjer en avliden kändis, skriv kondoleanser, för all del. Men gör dig inte till huvudperson i andras sorg.

Använd inte ditt flöde till att gratulera en kändis på födelsedagen. Om du inte känner personen så ska du inte låtsas göra det, och om du känner personen så ska du inte göra väsen av det. Det kan vara ursäktat när man länkar till en nyhetsartikel med anledning av kändisens födelsedag, eller det är en sedan länge avliden kändis som man uppenbart inte har träffat, t ex August Strindberg.

Kör inte gamla skämt som "favorit i repris".

⚠️ Skriv inte något i sociala medier som du inte skulle ha sagt till personen öga mot öga.

I privata meddelanden till vänner går det bra att skriva chattspråk och slang.

I offentliga inlägg, och meddelanden till folk man inte känner privat, ska vuxna skriva vårdat språk.

Hörlurar[redigera]

⚠️ Att ha på sig hörlurar bland folk, är ett sätt att visa ointresse för sin omgivning.

Hörlurar kan man ha på sig i naturen, på en gångväg, eller när man sitter ensam ombord på en buss eller annat kollektivt fordon.

Hörlurar ska vara avtagna när man pratar med någon, eller när man rör sig i trafik; t ex när man cyklar, går eller springer i trafik, eller rör sig i kollektivtrafiken.

Hörlurar om halsen tillhör inte vårdad klädsel. När man är på fest eller på jobbet, stoppar man undan dem.

Särskilda platser och situationer[redigera]

Det svenska samhället består av många platser, subkulturer och situationer, där särskild etikett gäller.

Kollektivtrafik[redigera]

I kollektivtrafiken tvingas man trängas med främmande människor, och behöver därför visa hänsyn. Likt många andra platser finns ordningsregler som inte behöver nämnas i en etikettbok; men dessutom en hel del oskrivna regler.

Regeln att begränsa sitt utrymme är viktigare än någonsin.

Avstigning sker före påstigning.

Om du har ståplats, gå så långt in i fordonet du kan. Man kan ha sin väska på sätet tills var fjärde säte är taget; då frigör man platsen.

Använd lediga sittplatser för att minska trängseln, men se till att det finns sittplatser till seniorer, gravida, och andra behövande.

I en "fyra" (två dubbelsäten vända mot varandra) sätter sig en ensam passagerare på fönsterplats. En andra passagerare sätter sig diagonalt mot denna. När fler stiger ombord, ska passagerare nummer 2 byta till fönsterplats.

På så sätt får passagerare 3 och 4 plats på de yttre sätena, utan att någon behöver tränga sig förbi.

Hörlurar och bildskärm använder man bara när man sitter stilla på fordonet eller stationen. Man stoppar undan dem när man rör sig ombord eller på stationen.

Mobiltelefon och annan elektronik har man på ljudlöst läge.

Om någon ringer när man är i kollektivtrafiken, så fattar man sig kort, och ber att få ringa senare.

Möten[redigera]

På ett möte (på en arbetsplats, en förening, en politisk församling) eller liknande, är det ordförande (eller om ingen ordförande finns, den som kallat till möte) som bestämmer ordningsreglerna.

Dit hör även förtäring. Man ska inte ha med sig annan mat eller dryck än den värden erbjuder, eller den man blivit tillsagd att ta med. Man undviker att äta när någon talar.

Boksläpp, vernissage etc[redigera]

Det är aldrig köptvång.

Om konstnären/författaren inte är superkändis, så är din närvaro värdefull. Om personen är så känd att det kan väntas vara fullt, så ska du vara tacksam för att få plats.

Om en vän eller kollega har skrivit en bok eller producerat något annat verk, har du ingen plikt att ta dig igenom det.

Hälsa och sjukdomar[redigera]

Den som har förkylning eller annan smittsam sjukdom, avstår från fester och sammankomster, om det inte är något viktigt, motsvarande ett bröllop.

Om man har en sjukdom eller krämpa som kräver omgivningens hänsyn (t ex diabetes eller en stukad fot) så är det rimligt att delge detta.

Om man tagit sig genom en tid av sjukdom, så ska man kunna nämna det kortfattat.

Annars sparar man konversationer om hälsa och sjukdomar till en mer förtrolig krets.

Hälsoråd ger man bara om man är läkare eller sjuksköterska, eller har annat yrkeskunnande. Man försöker inte kolportera huskurer och alternativmedicin.

Vid matbordet lägger man bort all konversation om hälsan. Man undviker också anspelningar på övervikt och ätstörningar, även de mest skämtsamma.

Man klagar inte på något som är självförvållat, som att man är bakfull, eller att det gjorde ont att tatuera sig.

Munskydd[redigera]

Om man har en förkylning eller annan smittsam sjukdom, så är isolering lämpligt. Om man måste ta sig till läkare, handla mat, eller annat som är svårt att ställa in, så ska man ha på sig munskydd när man är inomhus bland folk.

Man kommenterar inte att någon har munskydd, lika lite som man uppmärksammar att någon har glasögon, kryckor eller andra hjälpmedel.

Funktionsnedsättningar[redigera]

Den som har en funktionsnedsättning har naturligt undantag från de etikettregler som är svåra att följa.

Det är till exempel uppenbart att en person som har svårt att stå på benen, ska slippa ställa sig upp för att skaka hand, och den som har en synskada ska kunna ha solglasögon inomhus.

Ordet "handikapp" är inte synonymt med funktionsnedsättning, utan syftar på en plats eller situation som hindrar en person med funktionsnedsättning från delaktighet.

⚠️ En vuxen som har en funktionsnedsättning, sjukdom eller diagnos kan ursäktas för mycket, men inte för att bete sig medvetet kränkande.

Film[redigera]

På bio är man inte högljudd. Om man vill kommentera filmen så viskar man.

Om man vill prata om en film eller dramaserie, så frågar man vilka i sällskapet som sett den. Endast om alla sett den, så får man spoila.

Om man vill berätta om en film eller serie för någon som inte sett den, så är man så kortfattad som möjligt.

Nattgäster och inneboende[redigera]

Fisken och gästen börjar lukta på tredje dagen.

Det är rimligt att gästfriheten ökar med resväg, och minskar med den tid som gästen bor där. Den som bor hemma hos någon i en vecka eller längre, är att se som inneboende och bör erbjuda sig att bidra till hushållet på något sätt; med städning, pengar eller på annat sätt.

Religion[redigera]

Religiös etikett varierar med religion, land och samfund.

På en religiös plats tar man seden dit man kommer.

Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför. Man undviker att övertala någon att följa med till en religiös plats.

På en religiös plats undviker man att föra oväsen eller röra vid föremål, om man inte blir uppmanad till det.

I kyrkan tar man av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc).

I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer.

Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan" bokstavligen eller bildligen.

Man undviker att använda icke-religiösa sammankomster för att missionera sin religion.

Inte heller kan en religiös person kräva att människor med annan livsåskådning ska göra eftergifter i sitt privatliv.

Svenska kyrkan[redigera]

I kyrkan tar män av sig huvudbonaden, precis som man annars gör inomhus, med vissa undantag.

Vid psalmsång sjunger man med, eller låtsas i alla fall sjunga med.

En asterisk (*) i psalmbok eller gudstjänstordning betyder att man ställer sig upp, efter förmåga.

Korstecken kan man göra när man kommer in i lokalen, eller när prästen yttrar orden "fadern, sonen och den helige anden".

Politik[redigera]

I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler.

Man undviker att fråga människor om vad de röstar på, och om de är medlemmar i något parti eller någon organisation.

På fester och vid andra tillfällen som inte är politiska, undviker man att propagera för sitt parti eller sin agenda.

Högskolor och universitet[redigera]

Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser.

Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån.

Akademisk kvart[redigera]

Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, KTH, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK).

Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål.

Appendix[redigera]

En etikettbok är inte aktuell särskilt länge, och blir aldrig heller komplett.

Litteratur[redigera]

  • Magdalena Ribbing: Stora etikettboken
  • Grundkurs i normalt beteende
  • Olle Bälter: E-post-eposet
  • Edward Blom: Edward Bloms etikettbok

Externa länkar[redigera]