Etikettbok

Detta är en wikibok om etikett i den verkliga världen. Se Wikibooks:Etikett för etikett på Wikibooks.

Etikett är en bok om etikettregler ur ett svenskt perspektiv.

Allmänt om etikett

Etikettreglers existens leder ibland till diskussioner.

Etikett ska vara till för att förenkla, inte för att försvåra.

Etikett handlar om att man inte ska besvära andra och därigenom få umgänget med människor att löpa smidigare. Etikett handlar även om hänsyn och rättvisa. Om att behandla folk lika och ge utrymme åt individer som kanske inte tar för sej. En fin regel är t ex att man låter folk prata till punkt för då kan även den svagaste stämma göra sig hörd. En annan god sed eller etikett är att man inte sysselsätter sig med sin egen person i andras sällskap. Vem vill väl se när nån klämmer finnar, petar sig i näsan eller kliar sig i häcken. Även oskyldigare sysselsättningar såsom att kamma sig eller springa och spegla sig kan få folk att känna sig nonchalerade.

Det kan inte förnekas att etiketten också innehåller element som kan få den oinvigde att känna sig utanför. Kulturen har utvecklats genom tiderna och i många situationer kan vad som är ”det rätta" bero på rätt godtyckliga avvägningar: i en del kulturer skall man i högre grad röra andra för att visa kamratskap, i andra skall man vara noga med att hålla avstånd för att visa respekt. Etikettreglerna nedan är inte universella, utom i frågan om vissa underliggande principer, men hjälper åtminstone i många kretsar i Sverige och i viss mån i resten av västvärlden. Ju mer annorlunda kultur, desto mer måste man vara lyhörd för skillnaderna och beredd att anpassa sig.

Att känna och följa de etikettregler som gäller i en viss kultur är att visa respekt för dem vars kultur det är. Ofta erbjuder etiketten enkla sätt att visa allmänna hänsyn, med mindre risk att bli missuppfattad än om man inte känner etiketten.

Grundprinciper

Den gyllene regeln finns i många olika religioner och icke-religiösa livsåskådningar.

• Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Heder är ett socialt begrepp som beskriver en persons eller grupps värde inför sin omgivning. I Sverige talar man sällan om heder, men ändå finns den där.

• Den som gjort ett misstag bör på ett diskret sätt upplysas om att det var ett misstag. Vederbörande bör också få en chans att be om ursäkt, bli förlåten och gärna att gottgöra misstaget.
• Det är den framgångsrike som har lättast att vara ödmjuk.

Olika delar av samhället

Det svenska samhället består av många olika sektorer, där alla har sina egna etikettregler.

Högskolor och universitet

Sverige har haft akademisk utbildning sedan medeltiden. I Uppsala och Lund finns månghundraåriga traditioner som är svårbegripliga för den utomstående. Kulturkrockar mellan olika lärosäten kan vara förödande om man inte på båda håll är beredd att visa förståelse för avvikelser.

Många av de akademiska traditionerna är också gemensamma för olika lärosäten, men kan vara okända för gäster utifrån.

Akademisk kvart

Akademisk kvart tillämpas på Uppsala Universitet, Lunds Universitet, Kungliga Tekniska Högskolan, Linköpings Universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet samt, efter lunch, även på Chalmers Tekniska Högskola. Det innebär att föreläsningar och de flesta andra aktiviteter som utannonseras på en hel timme påbörjas kvart över. Kvällar och helger gäller på somliga lärosäten en så kallad dubbelkvart (DK).

Den akademiska kvarten kan med fördel användas för att hälsa på andra som kommit till evenemanget ifråga och eventuella förberedelser, så att själva evenemanget kan påbörjas utan ytterligare dröjsmål.

Religiösa sammanhang

Etikettregler varierar med religion.

I kyrkan tar man av sig sin huvudbonad, om den inte hör till ceremonin (biskopsmitror, brudslöjor etc).

I en synagoga ska män täcka huvudet. Skorna skall tas av i moskéer.

Vissa människor kan känna obehag för att gå in i en religiös byggnad, eller delta i en religiös ceremoni. Man kanske tillhör en annan religion, eller har svårt för religionens värderingar. Ett alternativ kan vara att vänta utanför.

Det går för all del att kritisera religiösa idéer. Men undvik att "svära i kyrkan".

Politik

I politiska sammanhang är det viktigare än någon annanstans att skilja på sak och person. Det är ofta nödvändigt att umgås med sina rivaler.

Restauranger

På kafé, restaurang och bar får man tillfälle att visa hur man behandlar personal.

Måste man betala dricks i Sverige?

Aldrig när man hämtar mat och dryck i baren. Man ska åtminstone ha fått service vid bordet.

Det är rimligt att vara generös med dricks, om personalen gjort något arbete utöver att servera. De kanske har hittat ett bord fast restaurangen var full, ändrat en beställning, eller hjälpt en gäst som blivit sjuk.

Klädkod

Det finns flera syften med att ange klädkod för en fest:

• Ingen gäst ska behöva känna sig utanför på grund av fel kläder.
• Klädkoden sätter förväntningarna på festen. Ju finare kläder, desto mer vårdat beteende.

De enda klädkoder som en värd bör använda är:

• Högtidsdräkt. Folkdräkt, högtidsuniform, eller frack för herrarna och balklänning för damerna. Civil högtidsdräkt betyder att högtidsuniform är utesluten.
• Smoking. Damerna har smokingklänning, dvs halvlång klänning i finare material och mönster. Militär sällskapsuniform fungerar som alternativ.
• Mörk kostym. Svart, mörkgrå eller marinblå kostym, sällskapsuniform, eller folkdräkt. Damerna brukar klara sig.
• Kavaj. Ett flertydigt begrepp. Det betydde förr mörk kostym, men idag kan man vara friare med färgen, särskilt under sommarhalvåret.
• Vårdad klädsel. Herrar har åtminstone knäppt skjorta, långbyxor (som inte är jeans, arbetsbyxor eller liknande), och skor som inte är gymnastikskor eller sandaler.
• Oöm klädsel: Kläder som ger rörelsefrihet och tål svett- eller gräsfläckar.

Hel och ren är ingen klädkod, utan mer av en grundprincip oavsett nivå. Om man vill göra uppror så kan man göra det med kläder och frisyr. Om man lever med rinnande vatten, finns inga ursäkter för att ha dålig hygien.

Klädkoder som "sommarfin" eller "fest", som inte har någon etablerad betydelse, är förvirrande och bör undvikas.

I vissa kretsar används speciell klädsel eller speciella konventioner. Det är då viktigt att utomstående som bjuds får höra vad som gäller på ett språk de förstår. Till exempel är scoutdräkt den naturliga klädseln på scoutevenemang, men hur skall icke-scouter klä sig? Motsvarande problematik gäller då någon av gästerna är från utlandet, till exempel skiljer sig konventionerna för klädseln vid vissa högtider mellan Finland och Sverige.

Snäva klädkoder, som helvit klädsel, krånglar till det för gästerna, och kan leda till att de hoppar över festen. Gäster ska komma på en fest för sin egen och gästens skull, inte för att utgöra fond för fotografier. Det gäller särskilt för dop, bröllop och andra viktiga tillfällen där man vill att så många som möjligt ska känna sig välkomna och inkluderade.

För faskerader och temafester som firas för festens egen skull, är det rimligt att ha strikt klädkod. Också här är det viktigt att gästerna vet vad som förväntas. Undvik att tvinga gästerna till dyra anskaffningar.

Wikipedia om klädkod

Se även Stilguide för herrar.

Accessoarer

Solglasögon inomhus har man om man är minst lika känd eller blind som Stevie Wonder.

Skämt åsido, ska solglasögon tas av när de inte behövs. De kan sitta på pannan, eller hänga i tröjans ringning. Den som har en synskada kan behålla dem på.

Huvudbonad tas av inomhus, med vissa undantag:

• Religiös huvudbonad
• Hatt som tillhör en damdräkt
• Arbetskläder (kockmössa etc)
• Partyhattar, maskeradkläder och annat som tillhör evenemanget
• I kollektivtrafiken, där både stationer och fordon räknas som utomhus

Fest

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!

Inbjudan

Man bör undvika att bjuda in folk med "armbågen". Antingen bjuder man in någon, eller inte.

Den som bjuder in till en privat fest bör helst låta varje gäster att ta med en medföljande, som inte nödvändigtvis behöver vara en partner. Detta är inte nödvändigt för firma- och föreningsfester, om det finns praktiska skäl att begränsa festen.

Då man skickar ut inbjudningskort bör man klart ange när man vill ha anmälningarna: o.s.a. (”om svar anhålles”) med datum och kontaktuppgifter.

Vissa krav, vad maten anbelangar, såsom av religiös natur, vegetariska rätter, samt matallergiska krav, går det mesta att lösa! Det är då viktigt att man kommer överens, och att man inte är rädd att fråga den man bjuder om dessa behov uppkommer!

Att stryka gäster

Det är endast i undantagsfall som man kan dra tillbaka en inbjudan till en enskild gäst. Det var ett corona-fenomen att tvingas begränsa festernas storlek.

Om man hamnar i en situation där flera gäster behöver strykas, så behöver man gottgöra dem, åtminstone genom att bjuda dem på någon annan fest.

Om många gäster behöver strykas, så kan man överväga att ställa in hela festen, men det är förstås inte heller problemfritt.

Bordsplacering

Värden kan, om han eller hon vill, göra en bordsplacering. Antingen skriftlig, eller muntlig när man slår sig ner till bords.

Bryt inte mot bordsplaceringen! Då underkänner man värdens kompetens, irriterar övriga gäster, och framställer sig själv som förmer än övriga gäster och värden.

Enligt klassisk svensk etikett sitter man varannan man, varannan kvinna. En man till vänster ("bordskavaljer" är ett trevligare begrepp än "bordsherre") och en kvinna ("bordsdam") till höger utgör ett bordspar. Paren bör justeras så ingen sitter utan bordssällskap.

Par

Svensk tradition bjuder att gifta par sitter åtskilda vid bordet, utom på sitt eget bröllop och dess årsdagar. Samma princip kan tillämpas ifråga om andra etablerade par. De kommer på festen för att umgås med andra mänskor, inte för att umgås med varandra. Att de placeras ”åtskilt” betyder inte att de behöver sitta långt från varandra. I synnerhet om den ena kommer som ”avec” och inte känner de andra gästerna kan det vara lämpligt att till exempel placera den andra mitt emot.

Också då någon kommer utan par men med enstaka andra goda bekanta kan det vara lämpligt att placera denna med en främmande som bordsdam eller bordskavaljer men med en av de bekanta alldeles nära.

Förlovade placeras enligt konventionen som ett bordspar. Förut, då unga människor bodde hos sina föräldrar fram till bröllopet, var det viktigt att förlovade fick tillfälle att lära känna varandra. Nyförälskade vill förståeligt nog ofta sitta tillsammans, och kan jämställas med förlovade. Eftersom de flesta par oavsett civilstatus umgås som de vill, har konventionen förlorat i betydelse, men om förlovade eller nyförälskade placeras nära varandra kan det vara lämpligt att låta dem vara ett bordspar, och se till att gästerna i närheten också har annat sällskap.

Etablerade par av samma kön leder inte till några problem; de placeras åtskilda enligt samma principer som andra etablerade par. Däremot är det inte alltid lämpligt att placera nyförälskade som ett bordspar, det kan vara bättre med mer diskreta lösningar. Transpersoner placeras enligt sin könsidentitet; det kön de vill bemötas som.

Allmänna principer

Oberoende av konventionerna, är det på värdens ansvar att försöka skapa en fungerande sittordning. Det kan vara en ren plåga att sitta bredvid ett par, vare sig de är nykära eller gifta sedan årtionden. Samma gäller förstås grupper med mycket gemensamma samtalsämnen, där utomstående lätt känner sig just som utomstående.

Också de enskilda gästerna har ett ansvar. Då man blivit sig tilldelad en bordskavaljer eller bordsdam bör man uppmärksamma denna och se till att hon eller han trivs, åtminstone fram tills festen kommit igång och stämningen blivit mer avslappnad. Likaså bör var och en se till att sådana samtalsämnen som inte intresserar alla inte tar för mycket plats.

På vissa mer högtidliga fester skall kavaljeren leda sin dam till bordet. Bordsplaceringen bör då finnas synlig, så att de båda vet vem de skall söka upp. Om det är dans efter middagen hör det till att bordsparet dansar de två första danserna med varandra.

Aktiviteter

Som allt annat på en fest, bestäms aktiviteter av värden. Om en gäst vill lätta upp stämningen med en charadtävling, bör fråga värden om lov, i stället för att ta över hela festen.

En aktivitet som är det uttryckta syftet med att träffas, är obligatorisk för alla närvarande som inte har allvarliga förhinder. På en bowlingkväll spelar alla bowling efter förmåga. Sen kan man för all del ägna en stor del av träffen åt mat, dryck, skvaller eller annat än aktiviteten.

Lekar, spel, frågesporter och andra aktiviteter som inte är syftet med att träffas, är frivilliga att delta i. Om en gäs avstår från en aktivitet, är det hedervärt att göra personen sällskap.

Lekar med inslag av förnedring, t ex "sanning eller konsekvens", bör sparas tills man kan vänta sig att alla deltagare är med på det.

Alkohol

I Sverige har man druckit alkohol sedan urminnes tider. Men allteftersom alkoholens skadeverkningar har blivit mer uppenbara, och dryckesvanorna har påverkats av kontinentala traditioner, så har det blivit mer angeläget att hitta sätt att umgås både med och utan alkohol.

Använd inte berusning som ursäkt för sådant som du inte kan stå för när du är nykter. Att med flit dricka sig onykter för att skaffa ett alibi att förolämpa någon, vara otrogen eller annat.

Om du dricker med arbetskamrater, är en bra tumregel att aldrig bli mer berusad än de mer erfarna kollegorna. Den som är ny på jobbet, bör vara mest försiktig.

Bli inte mycket fullare än de andra i sällskapet.

Drick varannan vatten!

Drickande och skålande

Man skålar i vin och snaps. Man väntar med första skålen tills värden hälsat välkommen. Sedan är det fritt att dricka. Man bör inte tömma sitt glas helt, eftersom det kan bli fler skålar.

Välkomstdrink, öl, vatten och alkoholfria drycker kan man dricka av så snart de serverats, för att släcka törsten.

Vad ska värden bjuda på?

Värden bör se till att det alltid finns vatten och andra alkoholfria drycker.

Det är rimligt att den som bjuder på middag och har råd (vuxen med lön) serverar dryck till kuvertet. Åtminstone öl/vin till maten; gärna välkomstdrink, och dessertvin/avec. Att erbjuda en bar för resten av kvällen, är en fin gest, men inget krav.

Man bjuder förstås på det man vill, men att bjuda på dyrt vin och sprit men snåla på maten, när flera i sällskapet har skäl att hålla sig nyktra, framstår som ogint.

Unga människor brukar ofta ha regeln "bring your own" för alkohol, särskilt på hemmafester. Var och en tar med sig den alkohol de anser sig behöva.

Vissa värdar kan begära att gäster bidrar med en "spritpott", en fast summa pengar för alkohol till alla. Tyvärr straffar det den som dricker måttligt eller inte alls, och uppmuntra överdrivet drickande. Den som inte dricker bör stå på sig, och vägra betala för något som inte kommer dem till godo. Ett alternativ för den som inte har råd att bjuda på fri bar, är att swisha eller "strecka" för varje drink. Att strecka är ett kryphål för att slippa söka alkoholtillstånd.

Om värden ställt fram en flaska eller vinbox på matbordet, så är det fri servering. Om man tänkt spara sin årgångswhisky till en mer intim fest, ställer man undan den. Många människor har spritflaskor stående i ett vitrinskåp. Det bör undvikas, eftersom det är oklart om de är en del av serveringen, eller något som värden vill skryta med att erbjuda till "ännu finare gäster".

Sprithets och gliringar mot den nyktre

Vissa människor dricker inte alkohol. Många av dessa har viktiga anledningar till detta; man kan vara nykter alkoholist, gravid, ta någon medicin, eller avstå från alkohol av religiösa skäl. Det säger sig självt att många som inte dricker gärna undviker att berätta varför. Därför kan det vara ett stort misstag att på en fest kommentera att någon inte dricker, eller avkräva en förklaring. Den som kommenterar någon annans nykterhet, eller hetsar någon annan att dricka, har ofta alkoholproblem själv.

Den som utsätts för gliringar kan nästan kosta på sig ett dräpande svar. Förslag: "Det har inte du med att göra", "Jag är muslim" etc.

Att vara en god gäst

Artighetsvisit

Om man blir inbjuden och saknar allvarliga förhinder, så kommer man. En kort artighetsvisit är i många fall bättre än att inte komma alls. Ett undantag är om det t ex är ett påkostat bröllop med begränsat antal platser. Då är det bättre med ett tidigt återbud, så värden får chansen att bjuda någon annan.

På vissa fester vill man begränsa sin närvaro. Man kanske är trött, blyg, har svårt för att umgås med några av de andra gästerna, eller vill slippa vara med på aktiviteterna. Ett sätt att hantera det är att komma tidigt; på utsatt tid, eller före. Om man anländer tidigt så har man en chans att uppvakta värden, men är också ursäktad att avvika tidigt.

Gåvor

Välgörenhet

Välgörenhetsgåvor ger man om personen önskat sig dem, inte annars.

Rensningsgåvor

En rensningsgåva är en gåva som ägaren behöver göra sig av med, på grund av platsbrist, besvärliga minnen, eller andra orsaker; kanske utlästa böcker som man inte längre har nytta av. Rensningsgåvor kan man behöva avyttra vid flytt, renovering, dödsfall, pension eller liknande. De är inte så värdelösa att de kan slängas i soporna, men inte heller så värdefulla att de är lätta att sälja på Tradera eller Blocket. Man kan tänka sig att värdet ligger någonstans mellan 25 och 1000 kronor.

En rensningsgåva erbjuder man först till familjen, och sedan till någon vän eller släkting som kan tänkas ha nytta av den. Sedan kan man annonsera ut den till grannar eller i sociala medier.

Den som erbjuds en rensningsgåva får räkna med att givaren är stressad, må det vara för flytt, dödsfall eller annan orsak. Mottagaren svarar "ja tack" eller "nej tack" så snart det går, och avstår från gliringar i stil med "jaså, gick det dåligt med gitarrlektionerna?"

Givaren ansvarar för att rensningsgåvan är hel och ren. Mottagaren hämtar den i befintligt skick och avstår från att syna den. Om det är något lite dyrare (över 200 kr) kan mottagaren erbjuda betalning eller motgåva.

Presenter till barn

Många svenska medelklassbarn har så mycket prylar att de knappt får plats hemma. Som vän till familjen behöver man inte köpa något till barnen varje gång man träffar dem; det räcker att göra det till födelsedag, jul och till stora högtider som dop, konfirmation eller studenten. Det viktigaste för släktingars och vänners barn, är att man är en god vuxen förebild.

Det finns en del debatt kring vad som är lämpliga pojk- och flickleksaker. Rent allmänt bör man köpa något som barnet uppskattar, och som helst också är pedagogiskt.

Stora händelser i livet

Födsel och dop

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!

Dejting

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!

Bröllop

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!

Begravning

Här saknas information! Du kan hjälpa Wikibooks genom att fylla i mer!

Hälsningar och konversation

Vem måste man hälsa på?

Om man möter någon i naturen, så hälsar man.

I ett mindre sällskap (åtta eller färre) hälsar man på alla vid ankomst.

När man kommer till ett större sällskap är det inte nödvändigt att hälsa på alla.

Däremot bör man alltid besvara en hälsning, hellre med ett kort "hej" eller en nickning, än inte alls.

Man tvingar inte till sig en hälsning av någon som är upptagen eller tillbakadragen.

Beröring

"Stopp min kropp" gäller. I allmänhet ska all kroppslig beröring ske under samtycke. Det gäller även kramar och andra gester i välmening.

Om man vill röra någon annan än sin partner, så ger man personen utrymme att dra sig undan.

Man skakar hand med en ny bekant, men kan avstå av hygieniska skäl.

Kindpussar är en traditionell hälsning för kulturer söder om Rhen. Två svenskar som kindpussar varandra utan att ha bott i ett kindpussland, ser lite tillgjorda ut.

Det går självklart bra att greppa en person för deras eget bästa; att fånga upp någon som ramlar, eller är på väg att gå mot rött ljus. Det går också bra att värja sig mot ovälkommen beröring.

Samtal

På alla fester finns någon som pratar för mycket. Om du inte märker vem det är, så är det du.

Avbryt inte. Man avbryter om man har något viktigt att säga, eller om någon håller på att skapa en pinsam situation (vilket nog kan vara att någon talat för länge). Även då säger man "ursäkta om jag avbryter, men..."

Undvik långa monologer om ingen är intresserad. I varje gäng finns någon som pratar för mycket. Om du inte ser vem, så är det du.

Underkänn inte andras erfarenheter och beslut. Att du själv skulle ha gjort annorlunda, betyder varken att talaren haft fel, eller är tacksam att höra dina åsikter.

Tillrättavisningar och utskällningar ska sparas tills de behövs, och hållas i avskildhet.

Vissa konversationsämnen är bättre än andra.

Om ni är en mindre grupp människor - undvik ett ämne som utestänger en del av gruppen.

• Väder. Detta samtalsämne är så klassiskt att man ibland använder det som en vink om att man inte har något att säga.
• Körkort. De allra flesta människor över 18 har tagit körkort, eller åtminstone försökt lära sig köra bil. Ett tacksamt konversationsämne. Det är också ett ämne där man får tillfälle att visa sin svaga sida, genom att berätta om malörer.
• Lumpen. Inkluderar alla som gjort lumpen (dvs de flesta män födda före 1975) och fryser ut de flesta övriga.
• Pengar. Många svenskar har svårt att prata om sin privata ekonomi.
• Sig själv. Undvik långa anekdoter om dig själv, om din samtalspartner inte frågar om det.
• Vitsar som grundar sig på folks namn, yrke eller annat som folk är ganska vana vid.
• Religion. Många kan ta illa upp om man kritiserar deras religion.

Gester

Fingergester är lämpliga för den som kan bära upp ett subkulturellt uttryck, som när en hårdrockare gör djävulshorn.

Vårdade vuxna avstår från fingergester, särskilt när man poserar på foton.

Kom ihåg att fingergester kan betyda andra saker i andra kulturer.

Tilltal. Du, ni och titlar

Kungafamiljen tilltalas med titel i stället för du; kungen, prinsessan etc. Alla andra kan tilltalas med du.

Att säga ni till en ensam person är bara förvirrande, inte artigt.

Ni kan man säga till en person som företräder ett kollektiv, till exempel ett företag, en restaurangpersonal, eller ett sällskap av gäster.

– Jag skulle vilja ha ett bord för fyra. – När kommer ni?

– Har ni köttbullar?

Att tilltala personer i tredje person (med titel eller efternamn) kan vara praktiskt i rättegångar, i beslutande församlingar eller på andra möten med många deltagare, när ordet "du" förlorar sin mening. I riksdag, kommunfullmäktige och liknande församlingar inleds anföranden med "herr/fru talman"; "du" syftar alltså på talmannen, och ledamöter tilltalas på formatet Svea Svensson.

– Kan ordförande upprepa frågan?

– Kan advokat Karlsson stänga dörren?

Man kan hedra en person genom att tilltala med titel, såsom doktorn eller herrn, men det är inte nödvändigt.

Diverse problem och lösningar

Pengar, resurser, snålhet och vräkighet

En gentleman talar inte om pengar. Särskilt undviker man att prata om de minsta summorna (att man lagt ut några kronor för mycket) och de största (som vad huset kostar).

Både snålhet och slöseri är synder.

• Den som bjuder in någon till en fest eller annan aktivitet som innebär kostnader, bör berätta om kostnaderna innan frågan kommer upp.
• Om en grupp ska äta ute, eller gå på en nöjesaktivitet tillsammans, så bör man ta hänsyn till allas önskemål och ekonomiska ramar.
• Det finns ett dilemma för nöjesutgifter. Å ena sidan bör ingen tvingas till en stor oplanerad utgift för att kunna följa med en grupp på en fest eller aktivitet. Å andra sidan är det småaktigt att ställa till en scen för en mindre summa pengar (garderobsavgift etc). 100 kronor är en lämplig gräns för vad som kan vara legitimt.
• Undvik att vara överdrivet vräkig och spendera bara för att du har pengar.
• Normalt tar man inte betalt för en hemmamiddag. Om man ska äta kräftor eller något annat lite dyrare, så kan man föreslå en matpott eller knytkalas.

Tobak

Rökare bör utgå från att ickerökare inte vill känna röklukt; om de gillade rök så skulle de förmodligen röka själva! Det är värt mer för en ickerökare att slippa rök, än för en rökare att slippa flytta på sig.

Den som inte själv snusar, bör besparas åsynen av snus.

Korrespondens och netikett

Telefon

Om du ringer så finns det alltid en risk att du stör mottagaren. Ställ gärna en fråga som ger mottagaren chans att skjuta på samtalet till en annan tidpunkt.

Om du inte känner mottagaren, presentera dig med förnamn och efternamn.

Exempelvis: Detta är NN. Hej! Jag skriver en uppsats om XYZ. Har Du tid en minut? (Om nej): Finns det en lämpligare tid, då jag kan ringa Dig?

(Om ja): Jag är fil kand i ABC. Just nu skriver jag som sagt en uppsats om XYZ. Jag har tre frågor till Dig. Fråga 1 är: Vad är Din e-postadress?

Den som har dyslexi eller andra språksvårigheter kan ursäktas.

E-post

E-post är ett snabbt sätt att nå folk i någorlunda seriösa sammanhang.

Bekanta dig gärna med en beskrivning av den så kallade netiketten.

Det är ofta viktigt att skilja mellan privat och icke-privat e-post, också om gränsen är flytande. Det någon skrivit till dig bör i allmänhet inte skickas vidare till andra utan explicit tillåtelse. Å andra sidan skall e-postlistor inte belastas med mindre relevant trafik (och inte med stora bilagor).

SMS

Skriv avsändare i SMS om du inte är helt säker på att mottagaren har dig i telefonboken. Undvik alltför intima SMS om du inte har uteslutit risken att det får fel mottagare.

Blockering och ghostning

Reserveras för den som varit besvärande, eller alltför familjär.

Litteratur

• Magdalena Ribbing: Stora etikettboken
• Grundkurs i normalt beteende
• Olle Bälter: E-post-eposet
• Edward Blom: Edward Bloms etikettbok

Externa länkar

• Wikipedia om etikettregler