Diskussion:Västnyländska

Vad är normal standard?

Hej, Oshifima! Jag har ett par frågor om två termer du använder i den här (riktigt trevliga) boken, nämligen "standardsvenska" och "normalsvenska". Avser de samma sak? Avses "rikssvenska" (alltså från Sverige, ofta i huvudsak identifierat med uppsvenska), eller standarduttalad finlandssvenska? Uttalsskillnaden blir ju väsentlig i vissa fall; inte minst vad avser kombinationen r+<följd av "dentaler"> (där jag här med dentaler avser d, t, n och även s), där (som du vet) ju i uppsvenskt uttal (och väl även till stora delar i lokalt svenskt uttal, Sydsverige undantaget) r-et ej uttalas, men samtliga de följande dentalerna ersätts med motsvarande supradentaler. Alternativt, avses "standardfinlandssvenska", där ju r fortsatt uttalas, och dentalerna ej förändras? (Termerna "rikssvenska" och "standardfinlandssvenska" är de som används i w:Retroflex konsonant.) Det är möjligt att modernt finlandssvenskt språkbruk har en standardiserad innebörd av "standardsvenska", men för oss rikssvenskar skulle det kunna underlätta om du med några ord i början av boken talar om att den handlar om ett visst finlandssvenskt mål, och vad du i fortsättningen jämför med.

Du gör ju några meningar senare det rätt tydligt att du främst tänker dig boken som vägledning för dem som redan har litet bekantskap med västnyländska, vilket är helt rimligt. Man måste dock räkna med att offentliga böcker råkar öppnas även av andra; och många av oss rikssvenskar har rätt dimmiga begrepp om finlandssvenska förhållanden. (Obehagligt nog verkar en del inte ens att känna till att Finland är flerspråkigt.) De allra första meningarna finge gärna vända sig till dem också, tycker jag. Jörgen B (diskussion) 26 oktober 2017 kl. 15.44 (CEST)

Hej Jörgen B! Ursäkta att det tagit mig 8 år att besvara dina relevanta frågor. Jag har nu förtydligat en del i texten. Jag håller mig fortfarande med ett lite flytande begrepp "standardsvenska". Det syftar på ett slags allmänt normerande inflytande som västnylänningar utsätts för både av lärare, böcker och populärmusik från både Sverige och Helsingfors. Mycket av detta drar åt samma håll. För unga i dag verkar uppdelningen i finlandssvenska och rikssvenska inte vara så polariserande eller identitetsskapande. Jag har inte velat göra affär av konsonantvanor kring r-, sje- och tje-ljud som i Sverige ses som viktiga. Vanligen är västnyländskan "finlandssvensk" i frågan om dem, men distinktionerna är inte viktiga. Avgörande är i stället att västnylänningars intonation kontrasterar starkt mot Helsingfors, och att deras kortstavingar och långstavingar kontrasterar mot Sverige. Oshifima (diskussion) 13 januari 2026 kl. 02.12 (CET)