Språkkurser/Ido/Skillnader från esperanto

Den som har studerat esperanto kommer att finna många likheter i ido. Ido är en reformerad version av esperanto så det mesta av grammatik och stavning finns kvar. Här följer de saker som skiljer ido från sin föregångare.

Stavning

Esperanto använder en variant av det latinska alfabetet, som skiljer sig från den engelska varianten genom att inte använda q, w, x och y, men däremot använda några bokstäver med diakritiska tecken, nämligen ĉ, ĝ, ĥ, ĵ, ŝ (cirkumflex) och ŭ (breve). Skaparna av ido tyckte att det var bättre att använda hela det engelska alfabetet än dessa bokstäver. Bokstäverna ĉ, ĵ, ŝ och ŭ byttes mot ch, j, sh respektive w medan ĝ och ĥ togs bort. Kombinationerna ks och gz byttes ut mot x och kw mot qu. Bokstaven y fick ersätta j.

Effekten är att skriften i ido inte är lika fonetisk som i esperanto, men att den är lättare att skriva med engelska tangentbord, och lättare att uttala för engelsktalande.

Den här tabellen sammanfattar alla ändringar alfabetet:

esp.	uttal	ido
ĉ	/tʃ/	ch
ĝ	/dʒ/	—
ĥ	/x/	—
j	/j/	y
ĵ	/ʒ/	j
—	/kw/	qu
ŝ	/ʃ/	sh
ŭ	/w/	w
—	/ks/	x

Ändelser

Substantiv har ändelsen -o i båda språken. Men i esperanto bildas plural med ändelsen -j (hundoj) medan ido bildar plural genom att byta -o mot -i (hundi). Objektsändelsen -n i esperanto är borttagen i ido. Adjektiv kongruensböjs inte. Frasen "mi amas la belajn hundojn" ("Jag älskar de fina hundarna") blir "me amas la bela hundi" på ido. (Båda ändringarna gör idos grammatik litet mer lik engelskans.)

Verb böjs i huvudsak på samma sätt i esperanto och ido, med undantag för grundformen (infinitiv). I esperanto finns bara en infinitivform, och den slutar på -i; ami betyder att älska. Infinitiver med samma betydelse i ido har ändelsen -ar: amar = att älska. Här markeras infinitiven egentligen bara av slutbokstaven r; -a- markerar att detta är presens infinitiv. Denna ändring gör det möjligt för ido att också ha enkla former för en "preteritum infinitiv" (amir, jag har älskat) och en "futurum infinitiv" (amor, jag kommer att älska). (Både infinitivmarkören -r och existensen av tempusböjning i infinitiv gör ido litet mer likt latin.)

Genus

I esperanto har ord för människor och djur en maskulin betydelse från början (t.ex. patro="far", frato="bror") och den feminina betydelsen erhålls genom att lägga till ändelsen -in- (patrino="mor", fratino="syster"). I ido har ord en könsneutral betydelse från början (patro="förälder", frato="syskon"). Maskulinformen bildas med ändelsen -ul- (patrulo="far", fratulo="bror") och femininformen bildas som i esperanto.