Ven bryts ner

Skelettet, lederna och musklerna

Skelett, leder och muskler sammanfattas ibland under begreppet rörelseapparaten. Tillsammans hjälper de till att ge kroppen stadga, att möjliggöra olika kroppsställningar (liggande, stående, sittande etc) och att göra så att vi kan röra oss.

Det friska skelettet

Skelettet består av ben, som sitter samman med andra ben via leder. Lederna stabiliseras av ledband, eller ligament. Till benen fäster muskler, som kan dras ihop så att benen rör på sig.

Ben är ett av kroppens hårdaste material. Man skulle kunna tro att benvävnad är en död vävnad som inte förändrar sig, men så är det inte. Skelettet är tvärtom en i allra högsta grad levande vävnad, som förändrar sig och byggs om, allt efter hur det används. De delar av skelettet som belastas och används blir starkare, medan de delar som inte används kommer att bli svagare och skörare. Hela tiden bryts ben ner och byggs upp. Genom att styra takten på nedbrytningen och uppbyggandet kan kroppen styra var skelettet ska vara starkare eller svagare. Om uppbyggandet går snabbare än nedbrytningen förstärks skelettet, och om nedbrytningen går snabbare än uppbyggnaden försvagas skelettet. Anledningen till att kroppen försvagar skelett som inte används är att ben, liksom all annan vävnad, har en viss vikt och kräver energi, och kroppen tycker allmänt sett inte om att bära runt på saker den inte har nytta av. Om en person är passiv och har ett stillasittande liv kommer hans eller hennes skelett alltså att försvagas och bli skörare, och risken för att få frakturer ökar.

Man kan säga att ben består av två delar, nämligen celler och sk extracellulärt matrix. Extracellulär betyder 'utanför cellerna' och matrix betyder ungefär nätverk. Det extracellulära matrixet i benvävnad består av äggviteämnen och kristaller av ett ämne som heter hydroxyapatit, ett hårt mineral som bildas av skelettets celler. Den största delen av ett ben består av matrix. Cellernas uppgift är att tillverka nytt benmatrix och att bryta ner benmatrix.

Man delar in kroppens ben i två olika typer, nämligen rörben och platta ben. Rörbenen är exempelvis över- och underarmarnas, och likaså benens ben, medan platta ben till exempel finns i skallen och i händer och fötter. Ett ben består av en yttre del av mer massivt, kompakt ben, som kallas kortikalt ben, och en inre del där benvävnaden har en struktur som närmare liknas en tvättsvamp, sk spongiöst ben. I hålrummen som finns i det spongiösa benet finns bland annat blodkärl och benmärg. Det hårda, kompakta, kortikala benet har som uppgift att ge stadga och att skydda inre organ(till exempel kraniet som skyddar hjärnan, revbenen som skyddar hjärta och lungor och bäckenet som skyddar inre könsorgan, stora blodkärl, tarmar och urinblåsa). Kotorna har som uppgift att skydda ryggmärgen, bland annat, men också att ge stadga åt ryggen och hålla upp huvudet och armarna. Det spongiösa benet är tack vare sin struktur mer elastiskt, och fungerar som stötdämpare och genom att ta upp mekaniska krafter och belastning när vi till exempel går eller springer. Även lederna har en viktig roll i det, som vi kommer att återkomma till.

Det extracellulära matrixet

Benvävnadens extracellulära matrix är alltså den del av benvävnaden som inte är celler (extra- betyder "utanför"). Den huvudsakliga beståndsdelen är proteinet(äggviteämnet) kollagen, en stor molekyl som är viktig i flera olika sorters bindväv och stödjevävnad i kroppen. Kollagenet i ben är mineraliserat, dvs det finns kristaller av mineralet hydroxyapatit som står för benets hårdhet. Det extracellulära matrixet bildas av cellerna i skelettet. Vissa celler bildar hela tiden nytt extracellulärt matrix, medan andra bryter ner det. På så sätt ombildas hela tiden matrixet. Vid vissa sjukdomar har inte matrixet korrekt sammansättning, och det kan då leda till benskörhet och ökad risk för frakturer.

Benvävnadens celler

I benvävnad finns som sagt också celler. Det finns olika typer av celler, som har olika funktioner, nämligen osteoblaster, osteoklaster och osteocyter.

Osteoblaster är de benuppbyggande cellerna. Deras uppgift är att skapa nytt extracellulärt matrix genom att bilda kollagen och se till att det kristalliseras.

Osteoklaster är de nedbrytande cellerna. Deras funktion är att bryta ner benvävnaden så att ny benvävnad kan bildas.

Osteocyter är de celler som underhåller skelettet och deras funktion är främst att transportera blod