Lärobok i skat

Från Wikibooks

Skat, tyskt kortspel för tre eller fyra spelare, som kan ses som en motsvarighet till engelskans Bridge. Spelet kräver minst tre spelare men går bra med fyra och som flest fem. Man kan bara spela tre personer per giv. Spelet går ut på ta poäng genom att spela något av de tre spelsätten; färg (klöver, spader, hjärter och ruter), grand eller noll. Det går till så att den som har vunnit budgivningen (beskrivs nedan) får välja ett spelsätt och spelar då det mot de andra två som ska försöka se till att spelföraren inte lyckas så att denne får minuspoäng. Notera att man alltså även kan vinna med noll eller minst minuspoäng. Spelets namn skat är också beteckningen för de två dolda kort som spelföraren kan välja att byta kort med.

För spelet används ofta tyska spelkort men det går lika bra med de vanliga franska spelkorten. Färgarna motsvaras på följande sätt:

  • ruter () = Schellen/Bollen
  • hjärter () = Rot/Herz
  • spader (♠) = Grün/Blatt
  • klöver (♣) = Eichel

Utdelningen av korten[redigera]

Delningen är inte som i de vanligaste kortspelen, nämligen ett kort i taget till varje spelare. I skat har man valt att först dela ut tre kort i taget till varje spelare, sen två kort gömd till "skaten", sen fyra kort i taget till varje spelare och sist tre kort i taget till varje spelare

Budgivningen[redigera]

Budgivningen är det första som händer i skat. Man ska genom att uppskatta antalet poäng man kan få på sitt spelsätt bjuda så högt som möjligt. Det är här det blir lite knepigt eftersom det är många faktorer som väger in på hur mycket på poäng spelaren får när spelet är slut. En närmare förklaring finns under poängräkningen. Ordningen i budgivningen utgår från vem som fick kort först, förhand. Efter kommer mellanhand som startar med ett bud. Förhand väljer då ifall förhand vill passa på budet eller hålla. Om förhand väljer att hålla så får mellahand fortsätta bjuda tills förhand passar eller inte längre kan bjuda högre. Om förhand väljer att passa går turen över till efterhand som då bjuder mot mellanhand som då har fått förhands roll, nämligen bara att passa eller hålla på efterhands bud. Om mellanhand väljer att passa mot förhand så är det efterhand som bjuder mot förhand precis som mellanhand gjorde. Om alla spelare väljer att passa kan man lösa det på två sätt, att man börjar om eller att man spelar Ramsch. Detta bör klarläggas inom sällskapet innan man börjar spela.

Vid budgivningen måste man räkna poäng för att se om man har möjlighet att spela. Detta räknas ut genom två olika multiplikatorer. Den första multiplikatorn handlar om hur många knektar man har och hur man spelar. Knektarna räknas i ordningen: ♣♠, och om man har alla fyra knektar så räknar man "med fyra, spela fem", om man har den första knekten, men inte den andra räknar man "med en, spela två", om man har den tredje, men inte de två första räknar man "utan två, spela tre", och så vidare. Det utgår alltså ifrån vilka knektar man har (eller inte har), och utifrån det får man den första multipeln. Man kan också höja den första multipeln genom att spela schneider (vilket innebär att spelföraren tror sig ta 90 ögon), schwartz (vilket innebär att spelföraren tror sig ta alla ögon i spelet) och öppet, vilket man bara får spela i den ordningen. Man får alltså inte spela öppet utan att först ha spelat schneider och schwartz. Dessutom kan man alltid spela hand, vilket innebär att man inte plockar upp skatten (de två korten som läggs undan från början).

Den andra multipeln är beroende av vilken färg man spelar, där färgerna är värda: Grand – 24, ♣ - 12, ♠ - 11, – 10, – 9.

Som exempel spelas hjärter, och spelföraren har ♠Kn och Kn och spelar schneider öppet. Då får spelföraren den ena multipeln till 4. Utan en, spela två, schneider tre och hand fyra. Den andra multipeln är tio eftersom hjärter spelas, och således blir öppningspoängen 4*10=40. Den spelaren som alltså får högsta öppningspoängen (så att de andra två har passat) blir spelförare. Om en spelförare spelar ett spel med färre poäng än de poängen som spelaren öppnade med så förlorar spelaren automatiskt.

Spelsätt[redigera]

I skat så spelar man bara med 32 kort, från sju och uppåt till ess. I alla spelsätt utom noll så är rangen på korten inte helt lik den vanliga ordningen. ordningen är följande från högsta till lägsta:

♣Knekt, ♠Knekt, Knekt, Knekt, Ess, Tio, Kung, Dam, Nio, Åtta, Sju (Knekt och tio har alltså bytt platser i ordningen, och knekt är högst).

När man spelar Noll (Null) så är ordningen normal, alltså: E, K, D, Kn, 10, 9, 8, 7.

Det är alltid förhand som börjar spelet. Ordingen går medurs. Spelaren måste följa färg om han/hon kan, annars kan spelaren saka kort. I alla spelsätt utom noll är knektarna trumf.

Noll[redigera]

Noll är ett spelsätt där spelföraren ska försöka att inte ta några stick alls. Gör spelföraren det så förlorar denne. Som nämnt ovan så är ordningen på korten "normal". En minnesregel är att spelet är i princip som Hjärter, till skillnad mot de övriga spelsätten. Noll kan spelas på fyra olika sätt:

  • vanligt och spelföraren kollar på skaten (Noll, och för att kunna spela detta måste man ha max 23 öppningspoäng)
  • vanligt men spelföraren kollar inte på skaten (Noll hand, 35 öppningspoäng)
  • med öppna kort och spelföraren kollar på skaten (Noll öppet, 46 öppningspoäng)
  • med öppna kort och spelföraren kollar inte på skaten. (Noll öppet hand, 59 öppningspoäng)

Färg[redigera]

Det vanligaste i skat är att spela färg. Spelföraren får då välja en färg (klöver, spader, hjärter eller ruter) som blir trumf, dock är knektarna alltid högre trumf än trumffärgen i sig, och det i ordningen ♣Kn, ♠Kn, Kn, Kn. Det gäller för förhand att samla på sig minst 61 ögon för att klara kontraktet.

Grand[redigera]

Att spela grand är en variant av att spela färg kan man säga, fast i grand är knektar (som i alla spel förutom noll är trumf) de enda trumfkorten.

Spelet[redigera]

Den person som i budgivningen kallas förhand är den som alltid börjar spelet. Spelet fungerar så att alla lägger ett kort, förhand börjar, sen går man medurs. Den person som tar sticket får lägga nästa kort. När man lägger måste man, om möjligt, följa färg, annars får man lägga vilket kort man vill. Knektar räknas alltid till trumffärgen, om hjärter alltså är trumffärg och läggs, och en person inte har hjärter men en knekt måste personen alltså lägga knekten. Vid spelomgångens slut (alltså när alla kort lagts) så räknar man ihop ögon, alltså poäng inom spelet. Varje kort har ett värde som framgår i tabellen nedan:

Ögon för olika kort
Ess 11
10 10
K 4
D 3
Kn 2
Övriga kort 0

Spelföraren måste ha mer än 60 (90 vid schneider och 120 vid schwartz) ögon för att vinna, och vinner då poäng motsvarande det som personen spelade (36 vid exemplet om budgivningen ovan). Vid förlust adderas den första multipeln med ett, och spelaren i exemplet hade alltså förlorat 5*9=45 poäng.