Historia 1a1/Äldre stenåldern

40 000 – 10 000 f.kr, när istidens glaciärer täckte allt land ner till det som nu är Berlin och man kunde gå torrskodd till det som nu är England var det också den tid som vi människor var riktiga storviltjägare. Vi var inte många familjer som vandrat hit från Afrika, kanske några hundra i hela Europa, men vi var skickliga på att överleva i det bistra klimatet och klädda i päls och med hjälp av eldens värme kunde vi sprida ut oss över landet.

Hur såg det ut?

När de första människorna av vår typ kom till Europa för 40 000 år sedan var det torrt, torrare än nu. Det berodde på att luft som kyls ner över is inte kan behålla fukt, dessa extremt kalla luftmassor "rann" längs glaciärerna och ut över det omgivande landet. Det skapade något som närmast kan kallas en öken i isens närhet, längre ifrån var det ett tundraliknande stäpplandskap där stora djur, som mammut, myskoxe och ullhårig noshörning betade gräs och buskar. Men det främsta bytesdjuret för dessa tidigaste människor var inte de stora gräsätarna, utan renarna som rörde sig i stora flockar över tundran. Det fanns i princip inga skogar. Ville man hitta skog var man tvungen att ta sig ända ner mot Medelhavet.

För 35 000 till 20 000 år sedan följde människorna efter bytesdjuren längs kanten av inlandsisen allt djupare in i Asiens inre. På de stora slätterna där det inte fanns något att ta skydd bakom blev mammutarna viktiga bytesdjur, både för köttet och för sina hudar och ben man kunde göra redskap av, bygga hyddor av och även elda. I Asiens inre fanns också ett annat eftertraktat bytesdjur, hästar.

Djur, norra Spanien under istiden

Hur såg husen ut?

Man byggde husen på ett speciellt sätt. Först grävde man en meterdjup stor grop så att man fick golvet under marknivå. Husen kallas för "grophus" och man byggde husen på det sättet för att komma ifrån golvdrag. Därefter lade man upp mammutben som en stomme och ovanpå den lades antagligen mammutskinn som täcktes med jord. Mitt på golvet hade man en liten härd som man eldade på, bränslet var främst djurben eftersom man saknade ved av trä att elda. Man kunde bara bygga den här sortens hus när marken inte var frusen.

Hus byggt av mammutbetar, kopia

Hur klarade de av kölden?

Man har hittat nålar av ben så man vet att stenåldersmänniskorna kunde sy kläder av skinn och päls. Man hade ingen sytråd men troligen användes senor från djuren istället. Hyddorna skyddade dem mot kylan på nätterna och elden höll också vilddjuren borta. De klarade sig antagligen ganska bra.

Bennålar från stenåldern, Frankrike

Hade de smycken?

Man har hittat halsband med elfenbenspärlor, smycken av genomborrade polarrävständer och små elfenbensstatyetter på boplatserna. Ett problem är att de jobbade mycket mer i ben och elfenben från mammutbetar än i sten, och benföremålen har oftast förstörts med tiden när de utsatts för fukt och solsken som vittrat sönder dem.

Hur jagade man?

De äldsta stenåldersmänniskorna jagade med spjut. Hur det egentligen gick till vet vi inte. Det fanns inga stup de kunde driva djuren över ute på den platta stäppen och när det var tjäle och marken var frusen kunde man inte gräva fångstgropar för djuren så antagligen arbetade stenåldersmänniskorna i grupper där några gömde sig i bakhåll och väntade på bytet medan andra skrämde fram djuren. Hästar och renar var lämplig storlek för jakt på det här sättet. Man måste antagligen ha varit mycket modig för att våga anfalla en mammut med bara ett spjut. Man vet att de människor som korsade landbryggan mellan Asien och Nordamerika hade hundar med sig och det innebär att människan haft tamhundar med sig i åtminstone 15 000 år, till hjälp i jakten och som vakt i lägret.

Spjutspets av flinta

Hur slutade det?

Istiden smälte bort på bara något århundrade i slutet av perioden. Helt plötsligt blev det varmt. Det fanns vatten och skog överallt och ett helt nytt sätt för människorna att överleva tog sin början. Det var den korta versionen. Här nedanför kommer den långa:

Varför blev det så varmt att isen smälte?

En fråga många barn (och vuxna) ställer är varför det var så varmt på slutet av stenåldern så att isen från istiden smälte bort? Det fanns ju inga bilar som spydde ut avgaser som ökade växthuseffekten, ändå var det varmare i Sverige då än det är i Frankrike nu. Hur kunde det bli så?

För att förklara det på ett någorlunda vettigt sätt får vi kika på tre olika saker som händer i rymden och som påverkar klimatet på jorden så att det blir varmare (eller kallare).

1: Rör sig jorden i en cirkel eller i en oval bana runt solen?

Om banan är cirkelformad händer mycket mindre med klimatet än om banan är oval. Den är nästan alltid oval och det är så att solen inte befinner sig mitt i ovalen, utan litet åt ena kanten. Det innebär att jorden kommer närmare solen under halva året och vi får det litet varmare än vanligt, men också längre från solen än normalt under andra halvan av året så att det blir kallare än vanligt den tiden.

Jordens bana runt solen rör sig mellan rund- till oval bana, men solen är inte i centrum när banan blir oval (överdrivet på bilden).

2: Har norra halvklotet midsommar när man är som närmast solen, eller är det södra halvklotet som har midsommar då?

Det här ändras litet hela tiden med några tusen års mellanrum. Varför är det betydelsefullt? Jo för norra halvklotet har mycket mer land, och södra halvklotet har mycket mer hav. Land både kyls ner- och värms upp mycket snabbare än hav. Om norra halvklotet har midsommar när man är som närmast solen blir det alltså mycket varmare på jorden än om södra halvklotet är närmast solen vid midsommar. Just nu har vi midsommar på norra halvklotet när vi är som längst från solen, men för litet mer än 10 000 år sedan var det tvärtom.

Hur tidpunkten för norra halvklotets midsommar rör sig i en oval bana runt solen under årtusendena

3: Vad har jordaxeln för vinkel?

Ju större vinkel desto större skillnad i temperatur mellan vinter och sommar. Skulle jordaxeln inte luta alls skulle vi inte ha några årstider och vi skulle ha ungefär samma klimat som vi har i slutet av mars året om. Just nu har vi 23.44 graders vinkel på jordaxeln. Axelns vinkel ändras fram och tillbaka mellan 22.1 till 24.5 under en tid av 41 000 år. Om ungefär 10 000 år kommer vinkeln att vara 22.1 grader med minsta möjliga skillnad mellan vinter och sommar.

Jordaxelns lutning

Varför blev det kallare igen under järnåldern?

Alla dessa tre olika faktorerna samarbetar. För litet mer än 10 000 är sedan hade vi som mest strålar från solen som värmde jorden. Det sammanfaller ganska bra med slutet av istiden. Trots att jorden sedan fick allt mindre solstrålning mot bronsåldern fortsatte jorden att värmas i jämförelse med hur det var under istiden. Jorden blev inte varmare under istiden jämfört med bronsåldern eftersom det var så mycket snö på jorden för 10 000 - 15 000 år sedan och vit snö reflekterar solstrålarna så de inte värmer lika bra.

Det är därför den varmaste perioden i mänsklighetens historia inte var för litet mer än 10 000 år sedan när det borde ha varit som varmast, utan för drygt 6 000 år sedan. Värmen höll i sig mer eller mindre i 5000 år, ungefär till bronsålderns slut, innan det åter började bli kallare på jorden pga. jordaxelns lutning, hur oval solbanan var och var jorden befann sig på banan runt solen när det var midsommar på norra halvklotet.