Biologi B/Människans organsystem

Momentet bygger på att eleverna ställer frågor om människans organsystem. I detta moment är det tillsvidare eleverna som har svarat på frågorna.

Mål att sträva mot.

Skolan skall i sin undervisning i biologi sträva efter att eleven:

• utvecklar sin nyfikenhet och förmåga att utforska biologiska fenomen i sin omvärld och sin förmåga att från olika källor söka biologisk kunskap och kritiskt värdera denna,
• utvecklar sin förmåga att arbeta experimentellt och i fält för att öka sin förtrogenhet med biologisk kunskapsbildning,
• utvecklar sin förmåga att formulera och förstå biologiska frågeställningar samt att söka förklaringar med naturvetenskapliga metoder,
• utvecklar sin förmåga att använda biologiska teorier och modeller samt att bedöma deras giltighet och begränsningar,
• utvecklar sin förmåga att utifrån ett biologiskt perspektiv kunna analysera, värdera och ta ställning i frågor som rör både samhälle och individ.

Mål att uppnå

Eleven skall

• ha kunskap om reglering av och samspel mellan människans organsystem.

Innehåll

Vad händer i kroppen när man dricker alkohol?

Lättare att prata, livligare, piggare och avstressad är några egenskaper man upplever när man är full, det kanske är därför man tycker det är roligt med alkohol. Vad händer i kroppen när alkoholen först intas i kroppen tills det kommer ut som urin?

Vad är alkohol?

w:Etanol är det vi i vårt vardagliga tal kallar alkohol, det har en hög vattenlöslighet på grund av etanolen som är en polär förening precis som vatten, som är övervägande positiv i ena änden och negativ i andra änden. Etanol är den alkohol som är minst giftig i jämförelse med andra alkoholer.

Alkoholens väg genom kroppen

När w:alkohol först intas så passerar det genom tänderna och tungan. Alkohol försämrar tänderna och gör att man lättare för tandlossning och hål, man kan även få inflammation i tunga och tandkött vid missbruk av alkohol. Anledningen till varför man brukar känna en andedräkt som är sötaktig hos folk som dricker alkohol beror på w:acetaldehyd, den transporteras även ut i lungorna från blodet vilket är en utav orsakerna man känner sig bakis dagen efter man druckit. Det passerar vidare till matstrupen som direkt transporteras till magsäcken. Innan alkoholen förs vidare till tolvfingertarmen så förs den igenom matsäckens slemhinna, om man är på fastande mage och dricker så kan man reta upp slemhinnan och då får slemhinnan producera mer magsyra. Magsyra har som funktion att smälta maten eller allt som vi stoppar i oss, när magsyran produceras mer än vanligt så kan man få halsbränna m.m på grund av magsäckens surhetsgrad. Efter att magsäcken har omvandlat alkoholen så sprids det i kroppen som ren alkohol.

Det fortsätter vidare till tolvfingertarmen och tas därefter till bukspottskörteln och vidare till tunntarmen. Tolvfingertarmen och tunntarmen är där största delen utav alkoholen tas upp. Efter att alkoholen har tagits upp i tunntarmen så tas det upp av blodet och förs vidare till levern, med blodet förs det även vidare till hjärnan och det är då man blir berusad. När alkoholen har nått levern så börjar det omvandlas och brytas ner. Etanolen(alkohol) omvandlas i kroppen av enzymet w:alkoholdehydrogenas (vilket bryter ner alkoholen), till acetaldehyd, w:etanal(vätska som är mellanprodukt vid nedbrytning av alkohol). Efter att det först har brutits ner till etanal så bryts det till w:ättiksyra som sedan skickas till alla celler i kroppen. I cellerna så skall ättiksyran omvandlas till koldioxid(CO2) och vatten(H2O) genom w:respiration. Levern bryter ner och renar kroppen från alkohol och det förs ut ur kroppen som w:urin. Om ens lever inte är fullt utvecklad så har den svårare att bryta ner alkohol än vad den skulle gjort om den var fullt utvecklad. Storleken på ens kropp har stor betydelse med hur kroppen bryter ner alkohol och hur snabbt symptomen visas, en stor kropp har mer vatten i kroppen vilket gör att symptomen inte syns lika mycket som den gör på en kropp som är mindre. När alkohol med blodet förs till hjärnan så blir man berusad och det är för att signalerna i hjärnan påverkas och gör att man får sämre reaktionsförmåga. Man har det lättare för att prata och känna sig glad och det är för att hjärnans belöningssystem har satts igång. Man har svårt för att utföra flera muskelrörelser samtidigt eftersom att balansen har blivit svagare.

Desto snabbare det tar för alkohol att komma ut ur magsäcken desto snabbare blir man berusad. Om man är mätt eller om man är på fastande mage och dricker har det mycket med hur snabbt magsäcken absorberar alkoholen och hur snabbt man blir berusad. Alkohol innehåller mycket energi och därför kan man känna sig pigg när man är berusad. Dricker man mycket alkohol så har man risk för att bli överviktig.

- När man dricker mycket alkohol så skadar man w:benstommen, den blir skörare och då har man lättare för att bryta ben.

- Huden har en tendens att bli röd och varm när man dricker och det är för att hormonbalansen i kroppen är förändrad och för att blodkärlen blir större. Alkohol höjer blodflödet till skinnet som gör så att man svettas och blir rödflammig, kroppsvärmen förloras vilket sänker kroppstemperaturen.

- Vid missbruk av alkohol så påverkas hjärtmuskeln, hjärtats rytm rubbas och det leder till att hjärtat blir svagare och därför blir den sämre på att pumpa blod till kroppen. Efter syresättningen från högra förmak så fortsätter alkoholen att transporteras genom vänstra förmak och kammare och pumpas ut i aortan. Från aortan transporteras alkoholen till hjärnan. Hjärtat slår snabbare och det är för att alkohol gör att blodådrorna avslappnar vilket gör att mer blod kan flöda genom hud och vävnader. Som resultat sänks blodtrycket.

- När alkohol kommer i blodet så leder det till högt blodtryck vilket ger en ökad risk för allvarliga sjukdomar, t.ex hjärnlödning. Alkohol börjar först med att absorbera till blodflödet. Inom loppet av några minuter efter att man blivit berusad så känner man av det i resten av resten av kroppen.

- Vid missbruk av alkohol kan det leda till inflammation i bukspottkörteln. Man kan få symtom såsom ont i magen, feber och kräkningar. Om det blir allvarligare så kan tarmen inte utnyttja fettet i maten. Man kan få symptom såsom diarré och viktminskning.

- När en tjej dricker så produceras mindre sekret i tjejens könsorgan vilket kan leda till att man får det svårare att skaffa barn, desto mer alkohol man dricker desto mindre sekret produceras.

- Killar får svårare w:erektion eftersom att nerverna som styr erektionen avtrubbas i killars könsorgan . Om man dricker mycket alkohol får spermierna sämre kvalitet vilket kan göra att man har det svårare att få barn. Alkoholberoende kan även ge impotens när man har samlag och det beror på skador  som man har i nervsystemet som styr ståndet.  Alkohol ingriper med nerverna som kontrollerar erektion och det reducerar testostron värdena( hormonerna som kontrollerar sexualdrifterna). 

- Njurarna har som funktion att filtrera blodet, de renar och gör sig av med avfall som inte behövs i kroppen. Njurarna har även koll på mängden vatten i vår kropp men det är tills alkohol blir involverat. Alkohol är diuretikum som betyder att det är urindrivande, så alkohol ökar urin i kroppen. När man dricker för mycket så gör kroppen av sig med mer vatten än vad den absorberar vilket resulterar i törst. Dagen efter man har druckit så brukar man ha huvudvärk och illamående vilket visar att man har lidit av törst.

Alkoholen som befinner sig i blodet och förs till lungorna kommer vara en del utav det som kommer att avdunsta i den luft som finns i den lilla lungsäcken kallad w:alveol.

- Missbruk av alkohol leder till att muskelfibrerna som behövs för uthållighet skadas.

Positiva/negativa effekter av alkohol Positiva effekter: Man känner sig avstressad, livligare, man har lättare för att prata och man känner sig pigg. Negativa effekter: Missbruk av alkohol kan leda till sjukdomar, aggression och att man blir ansvarslös.

Alkohol ingriper med kommunikation mellan nervceller och andra celler i hjärnan och det påverkar de andra delarna utav hjärnan så här:

w:Frontallob : Dess funktion är att kontrollerna omdömet och beteendet i hjärnan och när alkohol träder in i bilden så börjar den här delen utav hjärnan förlorar kontrollen över ens känslor. Det kan t.ex. leda till att man börjar gråta eller att man kanske bråkar eller kramar folk i sin omgivning.

Blodkärlen i hjärnan: Alkohol går så att kärlen i hjärnan svullnar och svullnaden kan leda till huvudvärk.

w:Hippocampus: Dess funktion är att hjälpa oss att komma ihåg saker. Alkohol påverkar vårt minne när det kommer till att komma ihåg saker.

w:Hypofys : Producerar viktiga hormoner, alkohol ingriper med produceringen i the glands som producerar med tillväxthormoner. Om man inte producerar tillräckligt med tillväxthormoner så kan det leda till kort tillväxt.

Hjärnceller: Alkohol är lugnande vilket gör att kommunikationen saktas ner mellan nervcellerna. Alkohol träder in i nervcellerna och ändrar sättet de svarar på kemikalierna i ens hjärna. Slutresultat är att beteendet ändras på sig.

w:Lillhjärnan: Dess funktion är att kontrollera rörelserna och balansen såsom att kunna skriva, gå m.m. när alkohol ger sin effekt så har man svårare att stå upp eller gå på ett rakt led. Så det blir svårare att kontrollera sina rörelser.

w:en:Medulla oblongata: Kontrollerar andningen, hjärtslaget och andra viktiga funktioner, om man dricker stora summor utav alkohol så leder det till att dessa funktioner saktas ner.

Vad händer när man dricker mjölk?

Mjölk är något av den vanligaste, viktigaste och, enligt många, den godaste råvarorna i vår vardag. Men vad händer egentligen med allt det viktiga som finns i mjölken, när den inte längre befinner sig i glaset utan i vår kropp?

Mjölken, som det handlar om i detta avsnitt, är ”vanlig” mjölk, alltså det som vi dricker till frukost, i kaffet eller som vi har när vi tillagar pannkakor. Denna mjölk mjölkas från kossan, men hur det går till, eller hur mjölken blir som den blir då vi häller upp den i ett glas och serverar till en nybakad kanelbulle, för det är en helt annan historia.

Vi får mjölk redan som spädbarn, dock inte som den mjölk som vi dricker som vuxna, utan bröstmjölk från som vår mor ger oss. Detta gör att vi redan som småbarn får en rik god bakterieflora i tarmarna vilket gör oss starka. När man sedan blir äldre är det vanligt att man utvecklar en intolerans mot laktos, mjölksocker, detta för att man ska sluta dia och börja äta annan föda. I norden och på andra ställen där man utnyttjar andras djurs mjölk, tål man det dock helt eller bättre än på andra ställen. Detta beror på att det någon gång måste skett en mutation som gjorde att våra kroppar accepterade laktoset samt överlevde bättre då man kunde få i sig mycket näring från just mjölken.

Mjölken som vi dricker innehåller väldigt många saker som vi behöver för att vår kropp ska fungera, givetvis skulle kroppen klara sig även utan mjölken, men den mår bättre då den får i sig lite av allt det viktiga varje dag. Några viktiga saker som vi får i oss då vi dricker mjölk är följande; kalcium, vitaminA,-B och D, järn, högvärdigt protein , magnesium, jod och en hel del mer.

Kalciumet som vi får i oss varje dag, bland annat från mjölken är viktig då det kommer till bland annat vårt skelett. Kroppen tar upp kalciumet och gör detta som bäst från dess att man är barn till ungefär 20-25 års åldern. Kalcium är också viktigt när vårt blod behöver koagulera, tillsammans med en mängd andra ämnen som finns i blodet.

Järn är viktigt då det gäller vårt blod, framför allt de röda blodkropparna som utgör ca 40% av blodet, tillsammans med de vita blodkropparna och trombocyt eller med andra ord blodplättar (de resterande 60% är så kallat blod plasma som främst består av vatten och proteiner).

D-vitamin är också en viktig del av det som vi får i oss då vi dricker mjölk. Bland annat är det nödvändigt för att kroppen ska kunna ta till sig kalcium i tarmen. D-vitamin är en vitamin som behöver fett för att kunna lösa upp sig och på så sätt bli tillgänglig för kroppen, den är så kallad lipofil. Detta behöver man inte tänka på så mycket angående mjölken eftersom det finns lite fett i det som hjälper D-vitaminet att lösas upp.

Som sagt så är fett också en del av det som vi får i oss i mjölken, dock är detta inget farligt fett. 1/3 av fettet är så kallade omättade fettsyror och 2/3 mättade (omättade fetter brukar anses som det ”dåliga” fettet jämfört med det ”mycket” bättre mättade).

Den energi som vi får i oss från mjölken i form av kolhydrater kallas laktos eller i folkmun ”mjölksocker”. Laktos är en sockerart sammansatt av två andra sockerarter kallade glukos och galaktos.

Det är dessa fem saker som vi framförallt kommer att följa genom vår väg från mjölken i kylskåpet till många delar i vår kropp, KALCIUM, JÄRN, D-VITAMIN, FETT och LAKTOS.

Det första som man behöver ha klart för sig är hur mjölken kommer till kroppen till att börja med. Det går till ungefär så här: Du kommer hem från skolan och när Du öppnar dörren till ditt hus så slås Du av en underbar doft som skvallrar om att din mor har bakat kanelbullar. Du springer mot köket och ser de stora kanelsnäckorna och tar en i handen. Men innan Du sätter tänderna i denna fantastiska skapelse av kanel, mjöl och kärlek tar du fram ett glas och fyller det till bredden med iskall mjölk. Du tar sedan en stor klunk av mjölken - men vad händer sen!?

Ögonen - är det första som reagerar, då vi vet att vi ska få i oss ett glas mjölk. Vi ser mjölken! Detta går till på det sättet att vi ser ljusstrålar studsa från mjölken och mjölkglaset som sedan träffar vårt öga. Det första som bli träffat av ljusstrålen är hornhinnan. Innanför hornhinnan (här bryts ljuset en första gång) och kammarvätskan (där ljuset återigen bryts) finns pupillen, som egentligen bara är ett hål. Hålets storlek beror på hur mycket ljus som ögat vill släppa in, detta regleras med hjälp av en ringmuskel vid regnbågshinnan (irisen), en muskel. Det ljus som passerar igenom pupillen träffar sedan en lins (som även den bryter ljuset). Längst in i ögonklotet finns näthinnan som är väldigt ljuskänslig. Denna är full av synnerver som blir aktiverade då det kommer ljus på dem. Nerverna skickar sedan signaler till hjärnan och syncentra som sedan kan bearbeta informationen som vi tagit till oss.

Näsan - Näsan, som kan vara en av mest komplexa på vår kropp är också snabb på att reagera på vad som händer runt omkring oss. På en väldigt liten yta finns den mängder av småsmå receptioner som reagerar på ämnen som luktar. Alla doftämnen är som en speciell pusselbit till en speciell reception i näsan. När ett ämne sedan passar där just den pusselbiten får plats aktiverar man doftsinnet och vi kan känna igen en doft. Ofta kan det vara så att en doft som är lik en annan har en liknande pusselbit och sätter därför igång samma reaktion, men inte lika starkt, eftersom inte alla receptioner sätts igång.

• 
  ( Doftämne (A) sätter igång både de blå och de gröna receptionerna medan doftämne (B) endast sätter igång de gröna.)

Munhålan - Det är detta som gömmer sig innanför våra läppar. Munhålan består av tunga, kinder, tänder och tomrum. Det är här den första steget till sönderdelning av det vi får i oss sker. Då vi får i oss föda som kräver att bli i mindre bitar innan vi kan svälja det så är det först en mekanisk process som sönderdelar - vi tuggar. Detta gör så att maten fördelas till lite mindre delar. Dock krävs inte detta då vi dricker mjölk, eftersom det är en vätska och inte behövs sönderdelas med hjälp av mekanik och tänder. Det som istället sker under den korta stund som mjölken befinner sig i munhålan är att mjölken blandas med den saliv vi har i munnen. Salivet innehåller bland annat mucin och en massa enzymer, däribland amylas. Mucin är ett slemämne som gör att saker blir lättare att svälja, detta är främst användbart då det gäller så kallas fast föda. Enzymet amylas däremot är viktig då det gäller mjölken. Detta enzym påbörjar sönderdelningen av de stärkelser, som är rätt stora molekyler till mindre, innan mjölken fortätter ner till matstrupen.

I munnen finns även vårt smaksinne. Detta är så kallade smaklökar, som är små grupper av smakceller. Vi känner av mjölkens smak då den blandas med salivet för att sedan kunna ge reaktioner på våra smakceller. Det skickas sedan till hjärnan som tillsammans med luktsinnet kan känna igen det vi dricker.

Handen - Det är viktigt att inte glömma att när vi håller i glaset så händer det en hel massa i vår kropp med. Mot våra fingrar så pressas det kalla glaset och detta gör att våra sekundära sinnesceller som finns i vår hud reagerar mot det kalla. Nervcellerna skickar sedan signaler till hjärnan som talar om för oss att glaset är kallt.

Vi måste även lyfta glaset med mjölk till vår mun och detta kräver muskelkraft ifrån våra armar och händer. Vi måste först greppa om glaset med våra fingrar och sedan med hjälp av armmusklerna lyfta glaset. Nu är skelettet också delaktig i denna fas, eftersom det är det som gör att musklerna håller sig fast samt gör att det blir möjligt för oss att vrida armen i den riktningen som vi vill.

Matstrupen - När vätskan kommer bakåt i munnen så startar en sväljreflex och man sväljer mjölken, eller den trycks bakåt. Eftersom mjölk är en vätska och inte fast föda behövs inte matstrupen arbeta så mycket som den skulle behöva i annat fall. När man äter fast föda behöver ofta musklerna som finns i matstrupen arbeta mer än med vätska. Mjölken, som fortfarande är blandad med salivet och de enzymer som är delaktiga i processen, åker ner i strupen och sedan vidare ner i magsäcken. Det som är viktig att komma ihåg är att inte vätskan åker ner till magsäcken som en gång utan den hålls i matstrupen ett tag så att inte allt åker ner på en gång. Detta regleras med hjälp av en ringmuskel som ser till att rätt mängd vätska åker ner vid rätt tidpunkt.

Magsäck - Nu befinner sig mjölken i magsäcken, en slags förvaringsplats för födan innan den ska fortsätta sin resa till tarmarna. I magsäcken finns det en hel del olika enzymer som, liksom de enzymerna i salivet, sönderdelar de stora sockermolekylerna till mindre, för att de lättare ska gå att kunna ta upp utav kroppen. I magsäcken finns det något som kallas magsaft som består utav saltsyra, enzymet pepsin och slem. Eftersom magsaften är så sur, tack vare saltsyran, hjälper inte längre enzymet som följde med från salivet (amylas) längre utan det slutar fungera i magens sura miljö. Vid den tiden har dock enzymet gjort mycket och brutit ner mycket av de stora molekylerna som fanns i mjölken i form av glukos och galaktos. Saltsyrans uppgift är att ta död på bakterier som eventuellt finns i det vi stoppar i oss, dock finns det en del bakterier i mjölken som saltsyran inte kan rå för. Dessa bakterier kallas ofta för goda bakterier, eftersom de överlever den sura magsaften och far vidare till tarmarna, men gör inget illa utan hjälper till att hålla vår tarm och tarmflora i schack.

Enzymet pepsin (som från början är pepsinogen, innan det reagerar med saltsyran) bryter ner proteiner till mindre delar, så att de senare blir lättare att bryta ner till aminosyror. Det bryter dock inte ner slemet som också finns i magsaften, som också består av proteiner, eftersom det har speciella egenskaper som gör att pepsinet inte kan reagera med det. Slemets huvuduppgift är att skydda magsäcken mot den sura saltsyran samt mot det enzymet som bryter ner proteiner.

Tolvfingertarmen - Nästa steg i mjölkens väg i kroppen är tolvfingertarmen. Här blandas det som töms från magsäcken med galla och bukspott.

Bukspottkörteln - Det är i bukspottkörteln som bukspott bildas. Bukspottet innehåller bland annat enzymet trypsin som är viktigt för nedbrytningen av de proteiner som finns i mjölken. Även om pepsinet i magsäcken påbörjade nedbrytningen av proteinet, är det trypsinet som gör grovjobbet så att andre enzym kan komma och ”klippa” till proteinet till aminosyror.

I bukspottet återfinns även enzymet amylas, samma som i salivet, som fortsätter att bryta sönder sockerarterna, kolhydraterna. Det fettet som finns i mjölken, som ännu inte ”bearbetas” delas nu sönder med hjälp av lipas, ett enzym, men kan inte göra det utan gallsyrorna.

Det bukspott som bildas i bukspottskörteln innehåller bikarbonat som gör bukspottet basiskt för att se till att den sura magsaften som passerar genom tarmsystemet inte fräter sönder den känsliga tarmen.

• 
  Detta är en modell över hur proteinet i mjölken bryts ner under dess resa genom kroppen.

Levern - I levern tillverkas det galla, som innehåller bland annat gallsyror, som är viktiga att notera då vi följer mjölkens fett genom kroppen. Det är med hjälp av gallsyrorna som kroppen delar på de fettmolekyler som vi får i oss så att de inte bland annat ska blockera våra tunnaste blodkärl, kapillärer. Då fettet nu delats så att det blandats med den tarmvätska som finns i tolvfingertarmen nu kan enzymet lipas börja arbeta.

Levern skickar inte bara ut galla till matspjälkningssystemet, utan används också som en slags lagerlokal för bland annat fettlösliga vitaminer (bla. vitamin D) samt järn. Detta är alltså vart järnet och D-vitaminet från mjölken sedan hamnar då det har blivit upptagna av tarmen och inte behövs användas utav kroppen.

Tarmarna - Tarmarna, som brukas delas upp i tunntarm, tjocktarm och ändtarm (samt tolvfingertarmen), är nästa steg i mjölkens väg igenom kroppen. Nu är det väldigt svårt att veta vad som egentligen vad mjölk från början, så nu koncentrerar vi oss bara på mycket små delar av mjölken.

Det är i tunntarmen som den sista spjälkningen av födan sker, men ännu viktigare är att det är här all näring och vitaminer tas upp. Detta sker via tarmluddet, som sitter veckade på tunntarmens väggar. Det är just här som den sista spjälkningen sker, eftersom enzymerna i tarmen inte är fria. Näringsämnena och vitaminerna transporteras sedan ut i blodet eller till lymfan.

Fettet från mjölken, som delats upp så fint i tolvfingertarmen, kan nu klumpa ihop sig igen till så kallade fettmolekyler.

Mycket av det vatten som finns i mjölken tas också upp utav tarmarna, främst i tunntarmen.

Blodet - När sedan näringsämnena och vitaminerna hämtats upp utav blodet i tarmluddet transporteras de till levern.

Levern - Här förvaras de kolhydraterna från mjölksockret efter upptagningen av blodet. Kolhydraterna kan också omvandlas till fett i kroppen för att sedan lagras på det sättet, om de andra förråden är fulla. Det mesta av kolhydraterna används dock relativt fort som energi runt om i kroppen. I levern så omvandlas de små druvsockermolekylerna till ett ömne som kallas glykogen, tills det är dags för kroppen att använda enegrin, då återgår det till vanligt druvsocker igen.

Till levern transporteras också aminosyrorna från mjölken, dessa för att i levern kunna bygga nya proteiner och enzymer som kroppen behöver.

Även viss del av fettet skickas till levern för att lagras eller användas som energi. Dock inte allt genom blodet, eftersom det då skulle täppa igen de minsta blodkärlen, utan via lymfan.

Hur påverkas resten av kroppen då vi vi dricker mjölk, om vi utesluter matspjälkningen och dess organ?

Lungorna - Vi kan börja med att titta på blodproduktionen. Då vi dricker mjölk får vi i oss järn och detta behövs för att vi ska kunna tillverka hemoglobin som finns i de röda blodkropparna. Det är hemoglobinet som gör att de röda blodkropparna kan fatta tag i en syremolekyl eller en koldioxidmolekyl vid lungorna eller vid en cell.

I lungorna finns det småsmå lungblåsor som är täckta av väldigt små kapillärer. Lungblåsorna fylls med syre luft när vi andas in, och det syre som finns i luften plockas upp utav de röda blodkropparna och hemoglobinet. När blodet sedan kommit till en cell som begärt syre för att kunna hålla i gång sin produktion lämnas sedan syrets av för att eventuellt delta i cellandningen. Hemoglobinet hämtar då upp restprodukten koldioxid, transporterar det till lungan och byter där ut koldioxidmolekylen mot ännu en syremolekyl.

Vi är alltså beroende av järn för att kunna andas.

Cellandningen - Vi vet redan att järn är ett måste om cellandningen ska kunna fungera, men i cellandningen behövs det även syre och druvsocker för att det ska fungera.

(O₂ + C₆H₁₂O₆ ---(energi)---> H₂O + CO₂)

Vi kan anta att just det druvsockret som behövs vid en specifik cell kommer från den laktos som fanns i vårt glas mjölk.

Undervisning - innehåll och grund för upplägg av lektionsplanering

Uppgifter för lärande

- kunskapsstandard ex på tidigare uppgifter så att eleverna vet vad det handlar om.

1. Eleverna svara på sina egna frågor i ett gemensamt dokument, därmed kan de läsa varandras svar. Nästa steg är att eleverna redigerar en annan elevs arbete och slutprodukten läggs ut i detta moment.