Hugo Odeberg

Från Wikipedia
Hugo Odeberg
Hugo Odeberg 1949.
FöddHugo Olsson
7 maj 1898
Åmåls landsförsamling, Älvsborgs län
Död22 december 1973 (75 år)
Sankt Peters klosters församling, Malmöhus län
BegravningsplatsNorra kyrkogården, Lund
NationalitetSverige Sverige
UtbildningFil. kand. (1919)
Teol. kand. (1921)
Fil. dr. (1924)
Teol. lic. (1929)
Teol. dr. (1932)
Alma materUppsala universitet
University of London
Lunds universitet
Yrke/uppdragPräst, professor, teolog
MakaElsa Ringqvist (g. 1927–1973; hans död)
FöräldrarJohan Olsson
Ottiliana Josefina Olsdotter
Hugo Odebergs gravvård på Norra kyrkogården i Lund.

Hugo Odeberg, före december 1925 Olsson, född 7 maj 1898 i Åmåls landsförsamling i Älvsborgs län, död 22 december 1973 i Sankt Peters klosters församling i Malmöhus län, var en svensk teolog och exeget, professor vid Lunds universitet.[1] Under sin tid var han en av de främsta kännarna av judisk litteratur från antiken.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Odeberg växte upp under mycket enkla omständigheter med en ensamstående mor. Hennes religiositet gjorde att Odeberg redan från barndomen blev förtrogen med Bibelns värld. Han visade tidigt prov på en stor språkbegåvning, och genom stöd från bättre bemedlade personer möjliggjordes vidare studier i Uppsala.[2]

Odeberg blev filosofie kandidat 1919, teologie kandidat 1921 och teologie licentiat 1929 vid Uppsala universitet. Åren 1921–1922 bodde han på Norrbyska studenthemmet. År 1922 begav han sig till London för att utbilda sig till missionär i Svenska kyrkans tjänst, men måste av hälsoskäl överge dessa planer. Han kom istället främst att ägna sig åt exegetiska och judaistiska studier, särskilt under ledning av Georg Herbert Box (1869–1933), och erhöll 1924 filosofie doktorsgraden (Ph.D.) vid University of London.[1]

Han bedrev även studier i Oxford, Bonn och Köln. År 1928 förordnades han som docent i exegetik vid Uppsala universitet. År 1930 utnämndes han till kyrkoherde i Björklinge strax norr om Uppsala. År 1932 promoverades han till teologie doktor vid Uppsala universitet och under åren 1933–1964 uppehöll han den ena professuren i exegetisk teologi vid Lunds universitet. Odeberg invaldes som ledamot av Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund samma år som han blev professor.[3]

Odenberg grundade Samfundet Erevna för nytestamentlig forskning 1943 i syfte att befordra bibeltrogen forskning, och att förhjälpa sina medlemmar till ett fördjupat inträngande i den Heliga Skrift.[4] I Samfundet Erevnas sammanhang var överrabbinen Kurt Wilhelm i Stockholm och den ortodoxe rabbinen Herman Wohlstein i Malmö flitiga medarbetare under flera år.[5]

Enligt Håkan Eilert hade Odeberg en programidé från början som gick ut på att "påvisa sambandet mellan den judiska mystiken och de nytestamentliga skrifterna". Enligt Eilert fullföljde Odeberg aldrig detta projekt. Eilert hänvisar också till Birger Gerhardsson, Odebergs efterträdare på professorsstolen, som påstår i sin bok att Odeberg lade fram sina idéer så diskret att den oinvigde "knappast anar dess ursprung".[6]

Protyskt engagemang[redigera | redigera wikitext]

År 1937 talade Odeberg om judefråganNationella Studentklubben och visade stor förståelse för den etniska rensning som inletts i Tyskland; bland annat konstaterade han att "en nation bör inte finna sig i ett obehörigt judiskt inflytande". Mötet var välbesökt och refererades positivt i Lunds Dagblad.

Odeberg var ordförande för Riksföreningen Sverige–Tyskland från 1941. Mellan 1941 och 1945 var han ansvarig utgivare för föreningens tidning Sverige-Tyskland.[7][8][9] I oktober 1940 beskriver han i denna tidning bland annat sin tillfredsställelse över att man i Tyskland inrättat nya institutioner där man bedriver forskning utan judiskt inflytande.[10] Han var även inskriven som medlem i den fascistiska organisationen Svensk Opposition år 1941.[11] Odeberg valdes 1937 till inspektor i Värmlands nation i Lund,[12] men hans nazistsympatier bidrog till att han våren 1945 avsattes från denna post, något som påskyndades av dåvarande ecklesiastikministern Tage Erlander.[13][14][15] Odeberg kom så småningom att lämna dessa protyska och nazistiska sammanhang, något som bland annat avspeglas i mindre ändringar han låter göra i boken Fariseism och kristendom i dess andra upplaga 1945.[16]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Hugo Odeberg var från 1927 och fram till sin död gift med Elsa Ringqvist. Han är begravd på Norra kyrkogården i Lund.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • "Föreställningarna om Metatron i äldre judisk mystik (50-850 e.v.t.)", KÅ 27,Uppsala 1927.
  • "3 Enoch, or the Hebrew Book of Enoch, edited and translated for the first time with introduction, commentary and critical notes.", Cambridge 1928. (2 uppl. med förord av Greenfield, J. C. Prolegomenon. New York 1973). In Rev. Marco Lupi Speranza / Marco Enrico de Graya (introduction by), I Libri di Enoch – Edizione integrale restaurata, Lulu Press, Raleigh (NC) 2018, translated by Rev. Marco Lupi Speranza, ISBN 978-0-24-499608-6. Integrated edition of 1 Enoch, 2 Enoch, 3 Enoch, The Book of Giants, The Book of Noah, The Genesis Apocryphon, Apocalypse and Triumph of Melchisedec, and other Manuscripts of Qumran.
  • "Qohaelaeth. A commentary on the Book of Ecclesiastes", Uppsala-Stockholm 1929.
  • "The Fourth gospel, interpreted in its relation to contemporaneous religious currents in Palestine and the Hellesnistic-Oriental world.", Uppsala-Stockholm 1929. (new ed. Amsterdam 1974)
  • "Trito-Isaiah (Isaiah 56-66). A literary and linguistic analysis.", Uppsala 1931.
  • "Till Kabbalas väsen. I: Från skilda tider...", Stockholm 1938, s. 443-453.
  • "The Aramaic portions of Bereshit Rabba. With grammar of Galilaean Aramaic. 1-2", Lund-Leipzig 1939.
  • "Ett stycke ur Zohar Chadash", SEÅ 5, 1940.
  • "Fragen von Metatron, Schekina und Memra", KHVL 1941-42 s. 31-46.
  • "Die Muttersprache Jesu als wissenschaftliche Aufgabe." Leipzig 1943. s. 69-82.
  • Fariseism och kristendom (1:a upplaga 1943, 2:a upplaga 1945, 3:e upplaga 1963, 4:e upplaga 1980). Lund: Gleerup. 1943. Libris 1767431 
  • "Tillbaka till Bibeln", Lund 1944.
  • "Sefirot och "Abbia" i deras teoretiska sammanhang. I: Edvard Rodhe...", Lund 1948.
  • "Kristus och skriften", 1950 (7 rev. och utökade uppl. Red. T. Kronholm, Stockholm 1970).
  • "Skriftens studium, inspiration och auktoritet.", Stockholm 1954. (2 omarbet. uppl. 1970, red T. Kronholm ny tr. 1973)
  • "Bibelns eget budskap. Några studier. (Utg. av R. Qwarnström med anledning av Hugo Odebergs 60-årsdag).", Stockholm 1958.
  • "Herren kommer. Anteckningar till kyrkoårstexter", Stockholm 1962.
  • "Kristus i Gamla Testamentet", Göteborg 1969 ( 5 uppl. Göteborg 2001).
  • "Rannsakan (Erevna, Midrash). Bibliska studier. (Utg. av T. Kronholm med anledning av Hugo Odebergs 70-årsdag)." Stockholm 1968
  • "Om judisk och nytestamentlig mystik", SEÅ 37-38, 1972-73.
  • "Tolkning av Nya testamentet : [ett kommentarverk i elva band]. 7, Pauli brev till korintierna : tolkning / av Hugo Odeberg", 4 uppl. Stockholm 1974.
  • "Das sogenannte hebräische Henochbuch (3 Henoch) / nach dem von Hugo Odeberg vorgelegten Material zum erstenmal ins Deutsche übers. [von] Helmut Hofmann", Hanstein 1984.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Tryggve Kronholm, "Hugo Odeberg" i Svenskt biografiskt lexikon (webbupplaga), hämtad 15 mars 2023.
  2. ^ Tryggve Kronholm. ”Hugo Odeberg”. SBL - Svenskt Biografiskt Lexikon. https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/7598. Läst 15 mars 2023. 
  3. ^ Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund i Sveriges statskalender 1970
  4. ^ Hugo Odeberg - Till 100-årsminnet av hans födelse. 1998 s. 64
  5. ^ se Erevna 51-55 (K.Wilhelm) och 46-53 (H.Wohlstein)
  6. ^ se H. Eilert: Från kyrkoteologi... I:Modern Svensk teologi. s.349-380 och Gerhardsson: Fridrichsen, Odeberg... s. 85-135)
  7. ^ Professor Hugo Odebergs arkiv (Lunds universitetsbibliotek)
  8. ^ Riksföreningen Sverige-Tysklands arkiv (volym 1, Riksarkivet)
  9. ^ ”Sverige-Tyskland (1/1938)”. Sverige-Tyskland (Riksföreningen Sverige-Tyskland). 1938. 
  10. ^ Hugo Odeberg (oktober 1940). ”Några intryck från krigets Tyskland”. Sverige-tyskland (Riksföreningen Sverige-Tyskland) 3 (8): sid. 15-17. 
  11. ^ "Svensk Opposition: 8632 medlemmar 1941. Källa: Fil lic Per Engdahls arkiv (volym 48-50, Riksarkivet)", tobiashubinette.se, s. 101 (hämtad 16 februari 2023).
  12. ^ ”Inspektorsval i Lund”. Svenska Dagbladet. 14 maj 1937. https://www.svd.se/arkiv/1937-05-14/8/SVD. 
  13. ^ ”Seniorer går till aktion mot nazistprofet i Lund”. Expressen. 29 mars 1945. 
  14. ^ Erlander, Tage (2001). Dagböcker 1945-49. Hedemora: Gidlunds. sid. 109 
  15. ^ ”I korthet - Professor Hugo Odeberg har avsagt sig uppdraget att vra inspektor för Värmlands nation i Lund”. Svenska Dagbladet. 27 april 1945. https://www.svd.se/arkiv/1945-04-27/9/SVD. 
  16. ^ Håkan Bengtsson (2006). ”Fariséer mellan svensk protestantism och Tredje riket - en bakgrundsteckning till Hugo Odebergs "Fariséism och kristendom"”. Svensk Teologisk Kvartalstidskrift (3): sid. 97-109. https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:928269/FULLTEXT01.pdf. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • "Herman Wohlstein: Från Orient och Occident", Malmö 1945 (se förord av Odeberg).
  • 1974/1 - Minnesteckning över Hugo Odeberg, Tidskriften Biblicum nr 1, 1974 sid. 7, Seth Erlandsson
  • "Krister Stendahl: Meningar.", Stockholm 1987.
  • "Joseph Dan: The Ancient Jewish Mysticism", Tel Aviv 1993.
  • "Birger Gerhardsson: Fridrichsen, Odeberg, Aulén och Nygren.", Lund 1994.
  • "Hugo Odeberg - Till 100-årsminnet av hans födelse.", Kungälv 1998.
  • "Modern svensk teologi - strömningar och perspektivskiften under 1900-talet", Stockholm 1999.

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Sigurd Agrell
Inspektor för Wermlands nation
1937-1945
Efterträdare:
Erik Fahlbeck