Växtföljd

Från Wikibooks

Denna sida är under uppbyggnad. Försöker samla info innan struktureringen och bearbetningen.


Växtföljd innebär att man år från år växlar mellan att odla tärande grödor med stort näringsbehov som exempelvis vete, havre och råg och närande grödor som bygger upp markens förråd av näring igen t ex ärtor, rödklöver och blålusern. När man varierar växtföljden trivs inte heller ogräs, skadegörare och sjukdomar lika bra då de gärna vill ha likadan miljö varje år. Genom att inkludera potatis eller någon annan gröda som kräver kupning eller radmyllning fås dessutom en automatisk ogräsbekämpning när myllningsredskapet skär av ogräsens rötter och revor mellan potatisraderna.


Indelning efter näringsförbrukning:

Krävande: Kål-gruppen (vitkål, broccoli, savoykål, majrova, kålrabbi etc) Squash, pumpa, tomat, majs, purjolök

Medel: Lök Flockblomstriga - morot, palsternacka, dill Mållor - spenat, rödbeta

Mindre krävande: Potatis Sallat

Närande: Baljväxter - ärtor, bönor, sparrisärt Gröngödsling


Rekommenderat antal år innan grödan återkommer på samma plats:

Kål - 7 år (med tanke på klumprotsjukan)


• De flesta växter ger sämre skörd vid ensidig odling. Oljeväxter är bra förfrukt till stråsäd, liksom kvävefixerande grödor (som ärter eller vall).

• Genom att växla grödor med varierande rotdjup, mängd skörderester, växtnäringsbehov, utvecklingstid m.m. kan man få god effekt på bl.a. markstrukturen, växtnäringshushållningen och ogräsförekomsten.

• Växter i samma familj bör inte ingå i samma växtföljd, eftersom de ofta angrips av samma skadegörare.

• Markens bördighet är mycket beroende av tillförsel av organiskt material.

• Det finns växter som har en hämmande eller stimulerande verkan på den efterföljande grödan eller på ogräs, s.k. allelopati.


Diverse klipp...


Växtföljd är den ordning som man odlar grödorna på, på ett och samma fält.

Många skadegörare kan överleva en viss tid på skörderester i jorden eller direkt i marken. Om en gröda som är värdväxt för en viss skadegörare återkommer ofta på samma fält, kommer dessa skadegörare att kunna uppförökas kraftigt. En väl anpassad växtföljd innebär att en gröda odlas med så pass långt intervall, att allvarliga skadegörare som är beroende av grödan inte kan överleva, eller hålls på en så låg nivå att de inte åstadkommer någon allvarlig skada. Växtföljden är därför en av de viktigaste förebyggande åtgärderna.

Som regel gäller att en gröda ger lägre skörd om samma gröda odlats året innan, jämfört med om förfrukten är en annan. Flera faktorer kan ligga bakom låg självtolerans, men en viktig orsak är uppförökningen av skadegörare.

Inom ekologisk och biodynamisk odling har växtföljden stor betydelse. Genom att utnyttja att olika växter har olika näringsbehov, rotsystem och växtsätt, så kan man ta tillvara jordens näringsförråd på ett effektivt sätt. En varierad växtföljd är också viktig för att bekämpa ogräs, sjukdomar och skadedjur. Fler mikroorganismer trivs i jorden, vilka också bidrar till starkare och friskare grödor.

Växtföljd Hur litet område du än odlar på, ska du försöka få någon form av växtföljd. Detta innebär att grönsakerna växlar plats varje år. Om du odlar samma sort på samma ställe år efter år får du lättare sjukdomar och skadedjur. Har du en liten odling kan du dela landet i två delar (potatis - grönsaker) eller tre (potatis - grönsaker - jordgubbar). Har du ett större område kan du lämpligen ha följande schema: Sorterna följer efter varandra i den ordning siffrorna visar. 1) baljväxter, 2) kålväxter och bladväxter, 3) rotfrukter och lök, 4) potatis samt 5) gröngödsling.

För jordbruk i Skåne med spannmålproduktion ser växtföljden vanligen ut Höstraps Höstvete Sockerbeta Vårkorn

Radmetoden En rolig metod att pröva är "radmetoden" . Låt oss anta att du har åtta sorter. Låt varje sort få en rad. Har du ett litet land nöjer du dig med åtta rader och varje år flyttar sorterna ett steg till nästa rad, förutom sorten på rad 8 som hamnar på rad1. Har du ett större land har du samma sorter på rad 1 och rad 9 o.s.v.

Denna info kan ligga i en egen faktaruta:


Förslag på lämpliga förfrukter[redigera]

Kål

Lämpliga förfrukter: Grödor som lämnar mycket näringsrikt organiskt material efter sig för att stimulera växtnäringsfrigörelse till de näringskrävande kålväxterna, t.ex. vall, gröngödsling, purjolök och rotselleri.

Gröngödsling/vallblandning: T.ex. slåttervallsblandningar med rödklöver eller rödklöver + gul sötväppling + havre (10+12+80 kg/ha) eller rödklöver + timotej + havre (10+10+80 kg/ha)

Olämpliga förfrukter: Korsblommiga växter p.g.a. risk för växtföljdssjukdomen klumprotsjuka och insekter som kålflugan.

Lök

Lämpliga förfrukter: Ogrässanerande grödor, t.ex. potatis. Lök har p.g.a. sitt växtsätt mycket dålig konkurrensförmåga gentemot ogräs.

Gröngödsling/vallblandning: T.ex. perserklöver + vitklöver + fodervicker + havre (6+3+40+80 kg/ha) eller perserklöver + vitklöver + westerwoldiskt/ italienskt rajgräs (10+3+5 kg/ha)

Olämpliga förfrukter: Lökväxter p.g.a. risk för växtföljdssjukdomar. Kålväxter p.g.a. deras tillväxtnedsättande inverkan på lökväxter och kålväxternas avsaknad av mykorrhiza.

Morot

Lämpliga förfrukter: Strukturförbättrande/djuprotade grödor, t.ex. purjolök, då jordstrukturen har mycket stor betydelse för kvalitet och avkastning av morötter. Ogrässanerande grödor, som t.ex. potatis, är också lämpliga förfrukter p.g.a. morötternas långsamma groning och dåliga konkurrensförmåga gentemot ogräs.

Gröngödsling/vallblandning: Grödor som lämnar alltför svårnedbrytbara rester efter sig, som t.ex. lupiner och fleråriga vallar, är inte lämpliga med tanke på såbädden. Gröngödslingsgrödor, som t.ex. rödklöver + perserklöver + havre (10+6+80 kg/ha) är lämpligare

Olämpliga förfrukter: Flockblommiga växter, med tanke på växtföljdssjukdomar och insekter.

Sallat

Lämpliga förfrukter: Grödor som lämnar efter sig stora mängder lätt omsättbara skörderester. Sallat har relativt sett stort växtnäringsbehov under sin korta kulturtid. Grödor som efterlämnar en god jordstruktur är också lämpliga förfrukter till sallat som har ett svagt rotsystem.

Gröngödsling/vallblandning: T.ex. gul sötväppling + ärter + havre (12+80+80+ kg/ha) eller perserklöver + vitklöver + westerwoldiskt/italienskt rajgräs (10+3+5 kg/ha)

Olämpliga förfrukter: Strukturnedbrytande grödor, t.ex. dill, kepalök och rotpersilja eller grödor som skördas sent på säsongen med tunga maskiner.