Västgötska

Från Wikibooks
Hoppa till: navigering, sök

De västgötska stavningsnormer som står här är bland de mer avancerade som kan finnas bland dialekterna. Det finns även simplare versioner av västgötska, än den som står här.

Alfabetet[redigera]

Det västgötska alfabetet har rensats ut från alla konsonanter som lika gärna kan bytas ut mot andra konsonanter, utom x. Dessa är följande:

  • c -> s, k
  • q -> k
  • w -> v
  • z -> z

Däremot finns konsonanten ð, som liksom i färöiskan är tonlös, och alltså inte uttalas. Till exempel uttalas ordet "bloð" bara "blo'", och varken "blod" eller "bloð". För att få en mer skandinavisk känsla över dialekten, eller språket, används vokalerna æ och ø i stället för ä och ö. Alfabetet ser således ut så här:

Aa Bb Dd Ðð Ee Ff Gg Hh Ii Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Rr Ss Tt Uu Vv Xx Yy Åå Ææ Øø

Stavningsregler[redigera]

Både för att det skall bli lättare att stava, uttala och helt enkelt för att det skall se bättre ut, finns ett antal strikta stavningsregler inom västgötskan.

För mjuka g- och k-ljud används alltid stavningen gj och kj. Detta gäller dock inte om det står i slutet av ordet. Det heter till exempel "gjera" (göra) och "kjøra" (köra). Det heter "dvergjer" (dvärg, nominativ), men det heter "dverg" (dvärg, ackusativ och dativ). Det heter "segja" (säga), men det heter "seg!" (säg!).

I lånord där uttalet inte följer ett germanskt mönster (betoning på första stavelsen), sätts ett accenttecken ut på den vokal där betongen sitter. Är vokalen lång, är accenttecknet akutt, annars gravt. Det heter till exempel "funksjón" (funktion) och "dialèkt".

Stavningsregler som skiljer sig från svenskan[redigera]

  • I stället för ck används kk (c finns ju inte ens) (snacka heter snakka).
  • Stavningarna hv, hr, hl och hn ligger kvar på ord som vad, ring, löpa och näve (hvað, hringer, hlaupa, hneve).
  • Lånord som slutar på -tion eller -sion (funktion, session) stavas i stället med -sjón (funksjón, sessjón). Aktie stavas aktje.
  • j används inte i slutet på ord, utan i stället används i (och i vissa fall y). Det stavas alltså "hei", "nei", och "høya" i stället för "hej", "nej", och "höja". Det stavas däremot "tjuðer", "stjerna", "fjeðer", "ja" (tjuder, stjärna, fjäder, ja) och så vidare.

Grammatik[redigera]

Västgötskans grammatik skiljer sig en hel del från svenskans. Faktiskt mer än norskans och danskans. Denna skall förklaras nedan.

Personliga pronomen[redigera]

Nedan visas en tabell över västgötskans personliga pronomen.

Singular Plural
1:a person 2:a person 3:e person m. 3:e person f. 3:e person n. 1:a person 2:a person 3:e person
nominativ jag/eg (varierar) du hann hon denn, deð við I dei
ackusativ mig dig hann hana denn, deð oss er deim
dativ mer der honum henne denn, dy oss er deim
genitiv minn, min, mitt dinn, din, ditt hanns hennes dess vor, vort er, ert deiras

Substantiv[redigera]

Till skillnad från svenskan (men i likhet med nynorsk, isländska, färöiska och många andra svenska och norska dialekter) har västgötskan tre genus i stället för två:

  • Maskulina: einn
  • Feminina: ein
  • Neutrala: eitt
Maskulina[redigera]

På många av de maskulina substantiven sitter i nominativ den gamla fornsvenska ändelsen -er kvar (jmfr. vg. oster, sv. ost). I isländska och färöiska är samma ändelse -ur (ostur). Ser du ett ord som ser ut som ett vanligt svenskt ord, plus -er, är det antagligen maskulint.

Ord som slutar på -are, såsom "anvendare", "leikare", "stedare", "målare" (användare, läkare, städare, målare), o. s. v. är maskulina. Många ord som slutar på gl, gn, ll, nn eller e (fugl, vagn, steinn, drake) är maskulina. Maskulina stubstantiv får nästan alltid pluraländelsen -ar.

Här följer en tabell som visar hur maskulina substantiv böjs:

singular plural
obestämd form bestämd form obestämd form bestämd form
Ändelse -er -l, -n -e -er -l, -n -e -er -l, -n -e -er -l, -n -e
nominativ hringer fugl drake hringerenn fuglenn drakenn hringar fuglar drakar hringarne jarlarne drakarne
ackusativ hring fugl draka hringenn fuglenn drakann hringa jarla draka hringana fuglana drakana
dativ hring fugl draka hringenn jarlenn drakann hringum jarlum drakum hringanum fuglanum drakanum
genitiv hringers fugls drakas hringerens fuglens drakens hringas fuglas drakas hringannas fuglannas drakannas
Feminina[redigera]

Feminina verb har arikeln "ein". I princip alla lånord som inte är neutrala (t. ex. posisjón, nasjón och dialèkt) hör hit. De ord som i svenskan slutar på -a, och har artikeln "en" (t. ex. gata, penna och apa) är också feminina. I övrigt är det i princip alla ord som inte är neutrala (har artikeln "eitt") och inte slutar med maskilinumändelsen -er, -are, -l, -n eller -e som platsar in i det feminina genuset.

Feminina substantiv som slutar på -a får alltid pluraländelsen -ur (liksom svenska -or) (jmfr. isländska -ur). Andra ord får antingen -ar eller -er.

Nedan följer en ny tabell, med feminina substantiv:

singular plural
obestämd form bestämd form obestämd form bestämd form
Ändelse -a (ingen) (lånord) -a (ingen) (lånord) -a (ingen) (lånord) -a (ingen) (lånord)
nominativ gata elf funksjón gatan elfa funksjóna gatur elfar funksjóner gaturna elfarna funksjónerna
ackusativ gatu elf funksjón gatun elfa funksjóna gatur elfar funksjóner gaturna elfarna funksjónerna
dativ gatu elf funksjón gatun elfa funksjóna gatum elfum funksjónum gatunum elfanum funksjónenum
genitiv gatas elfs funksjóns gatuns elfas funksjónas gaturs elfars funksjóners gaturnas elfarnas funksjónernas
Neutrala[redigera]

De neutrala substantiven har artikeln "eitt", och hit hör i princip alla svenska ord med artikeln ett.

singular plural
obestämd form bestämd form obestämd form bestämd form
Ändelse (vokal) (konsonant) (vokal) (konsonant) (vokal) (konsonant) (vokal) (konsonant)
nominativ fløte barn fløteð barneð fløte børn fløten børnen
ackusativ fløte barn fløteð barneð fløte børn fløten børnen
dativ fløte barn fløteð barneð fløtum børnum fløtenum børnenum
genitiv fløtes barns fløteðs barneðs fløtes børns fløtens børnens