Lärobok i schack/Taktik

Från Wikibooks
Lärobok i schack

Regler | Notation | Taktik | Öppningen | Mittspel | Slutspel

Lärobok i schack. Kapitel 3 - Taktik[redigera]

Det gäller att hela tiden ha fler garderingar än motståndaren har hot samtidigt som man ska försöka få fler hot än vad motståndaren har garderingar. Ser man att man kan slå en pjäs mer än motståndaren så ska man göra det, om detta inte klart leder till taktiska problem.

Spelet vinns oftast av den som har flest pjäser. Pjäsernas värde brukar räknas i antal bönder som de motsvarar: springare och löpare (”lätta pjäser”) motsvarar vardera tre bönder, torn fem bönder och dam nio eller tio bönder. Löpare räknas som något starkare än springare, i synnerhet är ett löparpar ofta bättre än ett springarpar eller en löpare och en springare. Tornen är ofta passiva i början, men starka i slutspelet. En bonde som hotar att bli dam är mycket stark.

I praktiken brukar vana spelare sällan låta motståndaren ta pjäser utan motsvarande ersättning och det avgörande är att skaffa en strategiskt bättre ställning. Ett exempel på att mängden pjäser inte är avgörande är den spelöppning som kallas damgambit (offer av bonden framför damen). Däremot är en övermakt på en lätt pjäs eller motsvarande i allmänhet i längden avgörande.

Starka positioner[redigera]

Vissa positioner räknas som särskilt starka. Sådana innehas av en lätt pjäs som står nära mittfältet utan att kunna hotas av motståndarens bönder eller ett torn som står på en i övrigt tom linje. En löpare skyddad av en bonde är i synnerhet i slutspelet stark: den kan inte gärna slås av torn eller dam och skulle den slås med en lätt pjäs vinner man ett steg framåt för bonden.

Kungen lämnas i allmänhet efter rockad skyddad av en rad bönder som inte flyttats (en av bönderna kan vara flyttad ett steg framåt för att förstärka positionen). Försvaret försvagas i avgörande grad om någon av bönderna flyttar längre fram eller är tvungen att slå någon pjäs.

Ensamma bönder är betydligt svagare än bönder som kan skydda varandra. Av bönder som står bredvid varandra kan vid behov den ena flyttas ett steg framåt, varvid den skyddas av den andra.

Mer om strategi följer uppdelat enligt skede i partiet. Nedan taktik.

Gaffel[redigera]

a8 b8 c8 d8 e8 f8 g8 h8
a7 b7 c7 d7 e7 f7 g7 h7
a6 b6 c6 d6 e6 f6 g6 h6
a5 b5 c5 d5 e5 f5 g5 h5
a4 b4 c4 d4 e4 f4 g4 h4
a3 b3 c3 d3 e3 f3 g3 h3
a2 b2 c2 d2 e2 f2 g2 h2
a1 b1 c1 d1 e1 f1 g1 h1
Här har den svarta springaren en gaffel på den vita drottningen och ett vitt torn.


En gaffel i schack är när en spelpjäs lyckas hota två (eller flera) av motståndarens spelpjäser samtidigt. Ofta leder detta till vinst av en spelpjäs. Springaren är den spelpjäs som oftast används för att göra en gaffel eftersom den kan hoppa över pjäser samt har ett mindre tydligt rörelsemönster.

Kombinationer[redigera]

I en kombination kombinerar man drag på ett finurligt sätt, med syfte att vid kombinationens slut ha skaffat sig en fördel. De mer spektakulära kombinationerna pågår i åtskilliga drag, medan de vanligaste "finterna" är enkla 2- eller 3-drags kombinationer.

Matt-kombinationer[redigera]

Spelets mål är ju att sätta motståndaren schackmatt. För detta syfte är det godtagbart att offra alla sina för detta onödiga pjäser.

a8 b8 c8 d8 e8 f8 g8 h8
a7 b7 c7 d7 e7 f7 g7 h7
a6 b6 c6 d6 e6 f6 g6 h6
a5 b5 c5 d5 e5 f5 g5 h5
a4 b4 c4 d4 e4 f4 g4 h4
a3 b3 c3 d3 e3 f3 g3 h3
a2 b2 c2 d2 e2 f2 g2 h2
a1 b1 c1 d1 e1 f1 g1 h1
Svart vid draget. Vit gör schackmatt efter ett par finurliga drag. Till slut kommer dessa resultera i så kallad kvävmatt. Lösning.